Timos corner

Landskrona

Eftersom vädret var fint, åkte vi ner till Landskrona med Ericas kläder till Linnea. Det var säkert 5 stora kassar, men en del får vänta lite, innan hon kan använda det.



Mössan och vantarna föll henne i smaken och hela tiden sa hon jag är inte rädd. Hon menade för Tees men Tees är lite för busig för henne och vill tvunget komma upp till henne, så det fick vara bilen medan vi fikade. Det smakade gott med kaffe efter bilturen ner.

Sedan for vi tillsammans med Thomas och Linnea ut till golfbanan och tittade på greenerna.




Vi träffade Håkan och Håkan där och Linnea fick åka transportgolfbil och det tyckte hon om.




Tees och jag tog en promenad under tiden och träffade Lennart, som sa att de nog låg bra till i schemat.

Vi ringde moster Gunvor men hon var inte hemma, så vi chansade på att de var i koloniträdgården och mycket riktigt, där var de hon och Sven.
 


Då fick Tees komma lös och vad hon sprang,




men Frida som är 13 år gillar inte ungdomar, så hon morrade åt Tees. Den här gången brydde Tees sig inte så mycket om det (förra gången smög hon förbi Frida till mattes knä, så rädd var hon) Nu försökte hon trissa upp Frida till lek, men det lyckades inte. Tees hade tur??? och fick smaka Gunvors kakor, trots mattes protester, så jag hotade med  mindre matranson till kvällen.

Så var det dags att dra oss hemåt, vi lämnade av Thomas och Linnea och då var Christine hemma så vi ser att det närmar sig för den nya babyn.

När vi kom till Hässleholm fick Tees en runda på Åhusfältet, så att hon skulle få springa av sig lite och det gick bra.

Nästa dag var en händelserik dag, först en promenad med Tees, när Timo åkte till kolgympan och sedan kom Siv och hon skulle handla stövlar, så vi gick på stan en hel del. Jag hade haft lågt blodsocker på morgonen och värre blev det i stan, så vi fick rusa hem och göra mat och äta after eight, det smakar gott, helst när det får upp blodsockret igen, då känns det lovligt.

Carina hade jagat oss och ville att vi skulle med ut på viltspår och efter allt godis vara det nog bra med en skogstur. Men vilken skogstur! Carina hade lagt 3 spår och vi började med Vittra och det gick bra, sen var det Tees tur, hon skakade i hela kroppen och tjöt av iver att få ge sig ut. Det gick bra och hon följde spåret väldigt noga. Så fortsatte vi med nästa spår, då var hon så ivrig och drog iväg och jag fastnade i björnbärsrisen och släppte taget om linan, men Tees hittade lika bra utan matte.

Så satt jag på en sten och vilade med Tees, medan Shiva spårade och vips, så drog Tees iväg efter dem, jag visslade i visselpipan, men det hjälpte inte alls, hon bara for i spåret efter Carina och Shiva och hann kapp dem vid slutet, sedan ville hon ta nästa spår på andra sidan av bara farten, men Carina fick lugnat ner henne. Sedan hoppade hon av iver när Carina tog in snitslarna, det här var ju roligt!!! Vi fick ta en extra runda på Åhusfältet för att lugna ner hundarna, själv orkade jag knappt gå. När vi kom hem tog vi lite kvällste och inte var Tees trött, utan skulle busa med Vittra, men när Carina hade åkt och Tees fått sin mat damp hon ner i sin korg och sov. Vi fick plocka av henne ris, som hade fastnat i hennes mjuka päls, en del fick vi klippa av, men Tees ville bara sova, så hon hade nog jobbat ordentligt.

I dag skall vi ta det lugnt med bara vanliga rundan där hon letar efter husse. Det blev inte husse som Tees letade efter, utan det blev matte, som gömde sig och det gick spikrakt i spåret och hon hittade mig direkt, nu fick husse se hur ivrig hon är, att börja letandet och hur lycklig hon blir när hon hittar oss. Sedan gick vi en lång runda och hon fick lära sig att sitta fint, när vi pratade med en schäferägare, eftersom schäfern var lite opålitlig, så vågade vi inte släppa fram Tees, då hon har blivit skrämd av en sådan tidigare.

Sedan var det dags att vi skulle till Röingeskolan och fritids där och titta på när eleverna uppträdde. De var mycket duktiga och att de bara vågar .På vår tid hade man aldrig vågat ställa upp inför publik. Tyvärr fungerade inte kameran, så det blev bara ett kort och givetvis på gruppen, som föreställde Lordi med Hard rock halleluja, vilket Timo blev mycket glad över att också svenska barn uppskattar finska kulturella framgångar.

Nästa dag var det skoldag för Timo och jag gick en runda med Tees i kylan och passade på att testa kameran, efter några inställningar gick det bra att ta foto igen, typiskt.

När Timo kom hem från skolan skyndade vi oss att klä om, för vi skulle  på kalas i Verum där Tommy Hedlund fyllde 50 år. Han arbetar på Wittsjö Golfklubb, där vi arbetade tidigare. Vi hade bestämt med övrig personal att träffas kl 14 och så hyllade vi då Tommy med presenter och blommor.

Arne "Grus" tom sjöng en egen visa för Tommy och vi åt smörgåstårta och gräddtårta och det smakade bra.

Tommys hund var så fin och tog det lugnt trots att vi var ganska många där.

Vår egen Tees fick stanna i bilen, så när vi så småningom drog oss hemåt, körde vi till Åhusfältet och släppte henne och oj vad glad hon blev. När vi närmade oss bilen igen, kom det en bil till och det visade sig vara Carina, som skulle rasta sina hundar och de blev så lyckliga, när de såg Tees, att vi fick ta en runda till. Carinas kommentar var, att måste alla vara här just nu, tills hon såg att det var vi, då gjorde det ju inget.

Sedan fick vi skynda oss hem och ge Tees mat och sedan ge oss iväg till varmvattengympan och vad trött man kan bli, men det passade ju bra efter allt kalasande.

Tees blev överlycklig när vi kom hem igen, hon hade ju fått vara ensam så mycket den dagen. Hon hoppade upp i knäet och lade huvudet på axeln och riktigt gnydde, hur kunde ni lämna mig ensam så mycket!!!!!

På fredagen var vi på bio på seniorbio och såg "Se upp för dårarna " och det var en ganska trevlig och rolig film, med ett bra budskap. Timo skrattade nästan hela tiden.

På lördagen var det dags igen för vattengympa och det suger verkligen musten ur en. Efter att ha vilat lite tog vi en tur till staden med Tees, för att träna henne med stadsmiljön och det tyckte hon var tråkigt, varför skulle husse och matte prata med så många. Då var hon ju tvungen att sitta still. Det var ju så mycket roligare att nosa och kolla var alla hanhundarna hade varit. Sedan storhandlade vi på OBS och tog det lugnt på kvällen.

Nu har vi båda varit och undersökt ögonen hos optikern och kommit fram till, att vi inte har speciellt försämrat synen, så vi behöver inte köpa nya glasögon. Tur det, ty det är otroligt dyrt att skaffa nya, helst om man vill ha några snygga bågar till. Får se om vi hittar något billigt ställe, där vi kan handla, bara för att förnya oss lite och som Timo säger det ärju kul att vi ser bra ut i alla fall!

Vi har varit ute på Hovdala ett par gånger och det känns alltid skönt, att hundarna får springa av sig allt vad de kan. Själva njuter vi av naturen. Tyvärr kan vi inte säga som dottern Carina att hon älskar hösten, vi fryser och känner oss stela nu, när det är kallare i luften och så ser vi att det närmar sig till första snön, usch när man måste skotta snö igen.

Timo kämpar på med kolgympan och nu har vi även kommit igång med vattengympan och sist var det tufft. Sara var tillbaka och hon kör hårdare med oss. Jag hade träningsvärk i hela kroppen, kanske beror det lite på att jag håller på att bli förkyld också.

Vi var på överskottslagret, en billig affär sägs det, men vi kommer alltid ut efter att ha handlat för 600 kr och ändå skulle vi bara handla lite. Men nu köpte vi fågelfrö till fåglarna där ute (har man en fågelhund så) de ser ut att behöva lite mat nu i kylan. Efter bara en dag hade de tömt allt i automaten, så det blir till att fylla på och fler besök i affären i framtiden.

Idag var Timo hos Christel för att hämta kassar med kläder, som hennes barn har växt ifrån. Vi skall troligtvis köra ner till Christine och Thomas imorgon, Thomas är nämligen ledig måndag och tisdag pga. sitt helgarbete på Electrolux i Malmö. Samtidigt kollar vi Landskrona Gk:s greenbyggnationer om vädret tillåter.

Gunilla o Timo

I lördags den 13 oktober firade föreningen sitt 15-årsjubileum på Borgen i Osby. Vi började med lite mingel och champagne och 2 dragspelare som underhöll. Efter det åt vi en underbar 2-rätters lunchbuffé, som smakade helt ypperligt.

och överlämnade ordet till
Osbys kommunalråd Anders Pettersson som önskade oss välkomna till kommunen samt informerade bla. vilka kända personer  som hade sin härkomst i Osby.

Föreningens förre ordförande Börje Dahl från Ystad informerade lite om föreningens historik och det var kul att bli påmind om att vi ofta träffades på Örestads Golfklubb de första åren, då jag tjänstgjorde där 91-97. Anders Gripwalls mor Hellevi, var den drivande kraften som vår förste ordförande. På den tiden var vi ca 30 medlemmar, men idag har vi växt till nära 200.

Jubileumsföredraget hölls av litteraturhistorikern Sten Kindlundh.



Han talade om Finlands läge mellan vinterkriget och fortsättningskriget. Det vara ett mycket bra föredrag, som belyste Finlands svåra balansering med stormakterna Ryssland och Tyskland. Finlands regering var ju helt emot anfallskrig mot Ryssland, men blev av många olika skäl satt i en mycket prekär situation. Vi blev alla väldigt förvånade över de nya vinklingarna och de nya fakta som har framkommit nu, mycket senare efter krigsslutet.

Efter kaffe och tårta började medlemsmötet med bl.a. en ekonomisk redogörelse som visade att föreningen har en god ekonomi.

Tidningen Norra Skånes reporter intervjuade ordförande Jean Cronstedt, Alpo Persson och undertecknad. Återstår att se vad det kommer stå i tidningen

Det var kul att få träffa så många av vännerna, som var med i starten för 15 år sedan. Många hade jag inte sett på många år, bl.a. för vår flytt till Drottningholm 1997.

Det smärtsamma i sammanhanget är också det, att det kanske inte blir så många jubileer efter detta, då de finska krigsbarnen börjar komma upp i hög ålder. De yngsta går mot 70-årsstrecket..

Vi var 70 000 barn här i Sverige från Finland under kortare eller längre tid under 40-talet och många har återvänt till Finland, men vi är ändå ganska många som stannade eller återkom till Sverige efter några år i Finland. Själv åkte jag fram och tillbaka några gånger fram till 1949 (och det berodde inte alls på att ingen ville ha mig, som mina barn tror, ha, ha), då jag blev hemskickad för gott och var då i Finland till 1955, då jag började praktisera på en gård i Åstorp i Sverige.

Givetvis hade jag min fina present från Raili på mig, t-shirt med Tammerfors gamla vapen, se så fin jag är!

Det var många tankar och funderingar ,när vi körde hem igen till Hässleholm efter jubileet.

Tees, (vår underbara fyrfoting) har rejält visat att hon är en tik, för precis som alla andra damer, blir hon alldeles vild, när jag tar fram vågen för att väga henne (vi tyckte att det kändes som, om hon hade minskat i vikt) Hon smet undan och lade sig på rygg med fötterna i vädret och visade sig underdånig, det hjälpte inte med mutor heller, Men vägningen misslyckas ju om jag inte får lyfta upp henne och ha henne i famnen. Hon gav sig till slut (som alla flickor gör) men denna gång blev det en riktigt rolig "teater" innan hon blev vägd. Slutresultatet blev 18.9 kg ca 2 kg lättare än senast.

Vi for upp till Wittsjö Golfklubb, Tees och jag med lite "samlade gräsfakta" som jag inte kunde kasta tyckte jag, utan Mikael på klubben får själv avgöra om han vill behålla det eller så får han kasta det själv. Banområdet hade intagit de vackra höstfärgerna, så det var bara att njuta och Tees fick springa av sig i skogen och hon njöt.

En annan liten egenhet med vår hund är att, när hon är ute i trädgården och busar och vi går in, så kommer hon efter en stund in i uterummet och tittar i köksfönstret, om det är någon där, är det inte det, så går hon till kontorsrummets fönster  och sträcker sig upp, men krafsar inte ,utan tycks mena att ser ni mig ,jag vill komma in och givetvis får hon det.

Igår ringde Siv och undrade om vi ville komma upp och beundra hennes nya soffa och om vi kunde köpa med oss smörgåstårta, så vi kunde fira den. Givetvis gjorde vi det, man tackar ju inte nej till en god fika.



Soffan var väldigt fin och vi ville inte ta in Tees, hon var van att få vara i den gamla soffan, men Siv insisterade att hon skulle med in och lade en pläd på soffan. Då var ju allt frid och fröjd.

När vi kom hem var det dags med tv: n vi vara säkra att vi hade bild på tv: n i vardagsrummet eftersom det gick genom parabol och viasat, värre skulle det vara med den i köket, där hade vi fått inkopplat en box och den skulle ställas om, hade vi läst i tidningen. Det blev lite stressat, ingen bild alls i köket och en grön bild i vardagsrummet. Vad att göra? Vi kollade i köket först och på något vis fick vi bild och kanaler (nu återstår det att se om den gamla videon fungerar där) då hade vi ju en tv i alla fall. Så satte vi oss framför tv: n i vardagsrummet och hur vi nu bar oss åt ,så lyckades det, så kvällen var räddad, nu hade vi 2 tv som fungerade,så nu kan vi ta det lugnt.

Så kom då födelsedagen och Timo undrade kl 02 ⁰⁰ om han hade blivit äldre, men jag grymtade bara sömnigt till svar. När jag varit ute med Tees och gett henne mat på morgonen, kom Timo ner och då fick han några småpresenter, bl a till hans förvåning vårlökar att plantera, Jag tycker nämligen att vi har ganska många redan, så var skall vi sätta dem? Men Timo uppskattade dem.

Det kom både telefonsamtal från svenska systern Barbro, sms., mail, brev från finska systern Mirjam gäster under dagen. .Från finska systern Raili kom en fin t-shirt med Tammerfors gamla statsvapen och det uppskattade Timo mycket. Siv och Carina och Anette kom först och då hade vi sådan tur att vädret var härligt och soligt, så vi kunde sitta ute i uterummet och fika. Det gjorde vi faktisk i fjor också. Och det är ju otroligt i oktober månad.

Senare kom Christel med familj, tyvärr var Marcus på tennisträning så han ville ha ett eget kalas senare, så vi får väl se vad vi kan göra.

Timo var väldigt nöjd, och har att se fram emot massage något som han älskar.

Nästa dag var det dags att dels sätta lökarna och dels att flytta bort rosen från uterummet.




Förr om åren har vi haft den i ytterhallen, som är ganska kall, men den har fått fnatt och blommat om och vuxit alldeles för mycket, så i år skall vi försöka med att plantera den i en rabatt och se om den tåler vintern och vad som händer till våren. Det skall bli spännande.

Sedan på torsdagen var det då åter dags att få vara klassmorfar på Röinge skolan i Hässleholm. På fm hade läraren Linda lektioner, där hon bla undervisade eleverna om naturens gång, samt näringspyramiden i naturen.
 
Efter lunch så var det Anette och Annika som var lärare och då fick jag hjälpa Jenny med översättning av vad som sades. Jenny är en härlig flicka ,som närmast kommer från Kanada, men ursprungligen från Vietnam.Samtidigt "undervisade" Jenny mig i engelska. Jag har nog en "Walesisk" dialekt tror jag. Jag har lite svårt att acceptera och förstå att en 8 årig tjej ska kunna bättre engelska än jag!!!

Mot lektionens slut , så skulle någon gratuleras i klassen och jag blev alldeles överraskad ,när det visade sig att "jubilaren" var undertecknad. Helt paff åt jag mina kakor och drack min saft tillsammans med alla eleverna samt lärarna i klassen. Ovanpå allt, sjöngs "happy birthday to you" samt hurrades ett fyrfaldigt leve! Jag blev totalt överraskad men senare på dagen fick jag reda på att en "fågel" hade tipsat lärarna att "min morfar" FYLLER ÅR PÅ TISDAG!! /Timo

Senare på dagen fick Tees en tur ut till Hovdala med Carina och Shiva och Vittra uppe på fårhärgnet, eftersom fåren nu är borta. Hundarna uppskattade det mycket och Carina och jag njöt av vyerna. Naturen är magnifik. Sedan var Tees trött så vi fick en lugn kväll./Gunilla

Efter Elmiamässan har vi tagit det lite lugnt med trädgårdsarbete bl a att kratta löv efter vår stora alm och kastanj och pappersröjning på kontoret, oj, oj vilken massa papper man har samlat på sig under yrkeslivet. Värst för Timo var nog att kasta sin arbetsdagbok från Stockholms Golfklubb, Kevingebanan, från åren1958-59.

Vi var en kväll hemma hos Carina och åt vildandsbröst med svampsås och en god efterrätt, det smakade fantastiskt och vad gott att äta, när man inte har lagat det själv.

Timo var som vanligt i skolan som klassmorfar och efter det följde Erica med hem till oss och hon och Tees hade en rolig stund. Samtidigt fick Erica hjälpa till att inviga får nya dvd-spelare. Vi fick installerat ny video som gick på parabolen direkt. Vilka nymodigheter, om vi skulle ha installerat det själv hade vi nog varit ovänner fortfarande. Så vi betalade gärna vad det kostade till en fackman. Vi lyckades (Erica och Gunilla) få igång filmen så att vi kunde titta på den nya barnfilmen.

Nu har vi äntligen börjat med vattengympan igen och det känns skönt, även om vi är lite trötta efteråt, men den behövs. Timo går också på sin lunggympa för att kunna andas bättre och så har vi våra hundpromenader, allt för att vi skall må lite bättre.

Vi har anmält vårt barnbarn Sandra till Sveriges hundungdom och hoppas att hon kan gå med Tees på agility, både Sandra och Tees tycker att det verkar intressant.

Så var det dags med att såga upp Carinas träd, så att hon kan elda med det och minnas hur fint det blommade och hur gott körsbären smakade.

I dag är det afton, allt efter Timo, eftersom han fyller år i morgon och då måste det ju vara afton idag, hm. Jag och barnen  undrar när han skall bli för gammal för att fira, hans kommentar, att alla kan ju inte cykla hit när jag fyller år, då har de ju inte plats till alla presenterna, vilken förväntan!
vid pennan Gunilla

Elmiamässan

Måndagen den 24 september skulle husvagnen packas och vara klar för avfärd på tisdagsmorgon. Allt hann vi inte med,så på tisdagen lastades det sista, som ofta är kylskåpsmaten.

När vi precis vara klara, ringde Stig Juslin på J-Trading i Finland och berättade att han och brodern Ulf kommit till Elmia Golf o Park . Det var bara att koppla Hobbyn och starta Saaben och köra iväg mot Jönköping.

Tees lämnades hemma efter en längre rastning ,då Carina skulle komma och hämta henne efter någon timme. Carina skulle ha äran att få rå om henne tisdag till torsdag. Hennes 2 hundar var kanske de gladaste för besöket av Tees. Det kändes lite mysko att lämna henne själv hemma, så vi kollade noga att Carina inte glömde att hämta henne.

Efter en god "dagens" i Götafors, for vi vidare till ett ösregn i Jönköping. Vad trevligt det är att parkera en husvagn i regn på en dyblöt campingplats, men det fanns ju ombyte i vagnen.

Vi körde ner med bilen till Elmias p-plats och sprang in i utställningshallen. Efter några förfrågningar om någon hade sett bröderna Juslin , fick vi tips om var de fanns. Vi provade att ringa dem först, men vi fick ingen kontakt . Det stora regnet hade upphört ,så Stig och Ulf hittades ute på yttre utställningen.



Vad kul att ha en så varm och fin kontakt med mina maskinleverantörer från vår Helsingforstid på 80-talet. För Gunilla var det i Finland extra trevligt att bli bekant med familjerna Juslin, för då kunde hon kommunicera på sitt eget språk. Finskan var ju inte så lätt.
 


De betydde och betyder mycket för oss alltjämnt. Efter vårt samtal for Stig och Ulf åter mot Helsingfors.

De första bekanta på mässan som vi hälsade på var Billy Macillan, Biggas ordförande och Per Olof Ljung.

Micke Nordberg från Sundsvalls Golfklubb träffade vi också ganska snart och vi kunde hälsa till Susanne och Joakim.



Rolf Löwgren hittade vi hos Golfbanan i din hand.

Sedan besökte vi företag efter företag under 2 fantastiska dagar.


Överallt mötte vi gamla vänner och kollegor, både från Sverige och rätt så många faktiskt från Finland, tom från England.

På kvällen var vi i bowlinghallen och tittade en stund på hur de olika lagen kämpade och pratade med golfkonsulenten Boel Pettersson, samt klubbdirektören Pelle Sättare från Troxhammar, men sen var det dags för sängen, en tuff dag väntade ju.

Olle Fundahn bjöd på förmiddagsfika så vi hann höra hur hans företag bara växer och växer.

På S-48 möter man många vänner på företaget , men också kollegor som kommer och går. De har alltid stor servering på plats. "John från Ipswich" träffade vi också och han kände igen oss från vårt besök hos honom när jag sjöng så vackert.

SGA: s Anna och SGF: s Bengt hälsade vi också på i deras monter.

Golfbaneprodukters Patrick och Emma är också våra gamla vänner. Jord-Elits Jan och Thomas vara som alltid på plats och informerade om sina produkter, glada som vanligt.

Baskarpsands Gerd bjuder på de mest fantastiska smörgåsar till alla sina vänner och kunder, otroligt goda,



och där träffade vi även Sune Fasth.

Vid Toros monter  träffade vi nye Skånechefen Roland Andersson,



Anders Olofsson, samt Claes Mellgren på Haningestrands Golfklubb.

Vi var ganska trötta i både rygg och fötter , så vi gick till vagnen och vilade lite innan festligheterna på onsdagskvällen. De gick av stapeln på Stora Hotellet , som en mingelkväll med underhållning. Vi träffade på Göran Hansson som stoppade oss i foajén och slutligen släppte in oss.

Där träffade vi Billy igen och fick en trevlig samvaro och fick rådbråka engelskan.



Billy och Gunilla pratar gamla minnen från Skottlandsresan.





Efter lite underhållning så fick vi reda på årets greenkeeper, han var från Timrå och hette Håkan Blusi, det blev stort jubel.



Så fortsatte underhållningen och det serverades mat och dricka.



Timo och Petteri Lehmuskoski, FGA:s ordförande i Finland.




SGF:s duktiga alltiallo, Lena, glad som vanligt  på Stora Hotellet.

Efter några timmar drog vi oss tillbaka till  husvagnen igen och tog en kvällspromenad innan sängdags.

Nästa morgon väcktes vi tyvärr tidigt av högljudda röster, som grälade och det gick inte att somna om. Så var det dags att koppla husvagnen igen och dra oss hemåt, med alla intryck , minnen och kramar. Vi var tyvärr trötta, när vi kom hem och det förstod Carina, eftersom vi inte hämtade Tees genast vi kom hem, men vi behövde sova någon timme först. Tees blev otroligt glad när hon kom hem igen, hon hade börjat yla redan när Carina svängde in på Floragatan.

Sedan var det bara att smälta allt och njuta av det i framtiden och så var en mässa över igen.