Timos corner

Så var det dags att hämta Stockholmarna, Suzan, Hannah och Svante vid tåget. Det var så fint väder att vi kunde äta ute och Carina kom lagom till tårtan, som vi hade för att fira Svante. Han hade fyllt 12 år lite tidigare och ekonomisk som han är, tyckte han att vi kunde fira honom när han kom ner i alla fall, så sparade vi portot. Tårtan försvann i ett huj, hundarna fick smaka en liten, liten bit.

Mot kvällen for Timo o jag till Kristianstad för att köpa agilitysaker, men de flesta var slut så det blev bara en slalombana. Kanske kommer det mera hinder nästa vecka. Det blev en dynbox också där vi kan stoppa dynorna på kvällen. Timo envisas nämligen med att mata fåglarna fortfarande och som tack, bajsar de ner våra dynor Samtidigt är Timo orolig att de skall äta upp blommorna på hans plommonträd, eftersom de ofta sitter i det.

På lördagen var det dags för Marcus konfirmation. Jag har aldrig sett så mycket folk i kyrkan det var "knökafullt". Så tågade konfirmanderna in och sedan framförde de olika sketcher som belyste händelser ur bibeln.

En stund för tankar

Vi tyckte att de var väldigt duktiga och frimodiga som vågade uppträda inför så mycket folk. Deras präst var väldigt duktig och mänsklig och pratade med dem på deras vis. Efteråt ställde alla konfirmanderna upp utanför kyrkan och så var det dags att åka hem (en del gick, Siv och jag) till Christels familj.

Suzan och Christel ordnar i köket

Där vankades det en härlig supé och tyvärr åt man alldeles för mycket. Till sist blev det kaffekalas också ojoj.

Marcus verkade nöjd och "barnen" hade roligt tillsammans. Slutligen fick vi tänka på lilla Tees, så vi åkte hem till henne. Oj vad vi var mätta och trötta.

På söndagen for Timo, Christel och Marcus till kyrkan denna gång var det Västerkyrkan för högmässa och nattvard. Timo hade aldrig träffat eller hört en så underbar präst som Marcus hade haft som konfirmationspräst. Fler sådana och kyrkorna skulle åter vara fulla! Han hade aldrig hört en präst berätta att han älskade dansmusik och tillika ville spela en låt för oss, hans idol var Thorleifs.

Efter det blev det middag hemma hos oss och bus med Tees och med varandra. På eftermiddagen skulle så Stockholmarna åka hem igen.

Carina hade tagit hand om Tees och gick en lång runda med Mia o Viggo. Men vad de hade badat i smutsiga dammar! Carina var tvungen att spola av dem innan hon kom hem med dem.

Eftersom det var spårning i söndags ,så var det ingen dressyr på måndagen, skönt det har varit lite väl mycket nu.

Istället höll vi på i trädgården vi gräver och gör fint och till vår fasa gräver Tees upp det.

På tisdagen var det dags för agility, först var Siv här inne och hade med sig jordgubbsplantor till oss och Carina, en del var från Anette. Vi har inte planterat dem ännu, dels är det kallt på nätterna och dels får vi passa på Tees och försöka ta henne på bar gärning och skälla på henne, om vi kan.

Vi hämtade Sandra och så körde vi till Vankiva, först lite genomgång. Den här gången skulle de hoppa hinder och över en mur. Tees tycker att det är jättekul och hon fungerar bra med Sandra och följer henne snällt. Hon får ju godis av henne när hon är duktig.

Det gick bra, att hoppa gillar Tees och vi satte 2 hinder efter varandra och det fungerade. Tees sprang efter där Sandra visade och hoppade glatt. Slalomen gick också bra och hon hoppade genom däcken utan stöd. Sedan berättade ledarna att det är viktigt att värma upp hundarna också, så innan och efter träningen gick de runt området.

På onsdagen skulle det hända en del saker, först var vi med på en budgivning på ett kedjehus och det skulle ske genom mobilen och datorn. Timo skulle iväg på ett möte för Finska krigsbarn i Arlöv och jag skulle gå på sista fotokursen. Hur skulle vi hinna med allt?

Budgivningen gick snabbt över för vår del, det var 15 intressenter och huset var fint så många ville ha det. Vi hade satt vår gräns (man skall ju mer än bo) Vår gräns kom ganska snabbt så vi hoppade av och Timo kunde åka iväg utan problem.

Sista fotolektionen slutade också ganska snabbt, de andra hade varit så duktiga att han inte hade mer att lära ut. Carina fick nog ut en hel del av det, men jag konstaterade att jag hade rätt kamera, det är nästan bara att trycka och inte ställa in så mycket. Men samtidigt kan jag ju inte variera det så mycket.

Efter att ha "mekat" med kameran där tyckte jag att bilderna var så små när jag skulle ta in dem till bloggen. Men tack och lov att vi har Carina. Hon såg att jag hade ändrat på inställningen så skärpan blev sämre, men nu är det vidgjort.

Timo är i skolan som vanligt och jag försöker städa lite eftersom Suzan och barnen kommer ner från Stockholm till Marcus konfirmation i morgon. Äldsta barnbarnet har blivit så gammalt att det är dags för konfirmation. Ack vad tiden går.

Tees är mest ute i trädgården och hon är en riktig njutarhund.

  Här njuter hon av solen och har

samtidigt koll på oss inomhus


  Bästa utsiktspunkten, jag ser nästan

alla grannarna

I fredags var det dags för trädgården, vi rensade rabatter och så satte Timo potatis under Tees övervakande. Vi var lite oroliga att hon skulle ha plockat upp dem nästa dag, men så skedde inte. En sort hette Timo och den skulle vara extra tidig, så det blir intressant att se och smaka.

På lördagen var det sista vattengympan för denna säsong på Hässleholmsgården (men sjukhusets fortsätter några veckor till) och efter att ha vilat lite for vi till Carina, för att se på när Lars, Christels man, skulle dra upp stubben efter körsbärsträdet, som vi hade fällt, med sin stora Huddig-grävare. Det var bara en "liten stubbe" kvar. När Lars hade bökat runt och fått upp rötterna visade det sig att det var mycket som behövde komma upp, vi tyckte att det var halva trädgården!!! Men Lars var duktig på att fylla igen och släta till efter sig. Christel kom från arbetet på sjukhuset och tittade in och såg till att Lars skötte sig. Nu har Carina fullt upp att jämna till och göra sina såbänkar så att hon kan så och plantera där. Det smakade gott med kaffe efteråt och hundarna hade roligt.

På söndagen skulle vi ut i skogen med Annika och spåra med dressyrgruppen.







Det var spännande, eftersom vi vet att Tees älskar spårning. Mycket riktigt när Timo hade lagt spåret och vi hade väntat i ca 20 minuter så darrade hela Tees av spänning för att få sätta igång. Vilken fart hon hade. Timo hade lagt ett riktigt "fyllespår", för att det skulle vara svårt för henne, men hon tog det direkt och det gick undan, så att jag lade mig raklång i mossan och Timo fick ta över. Jag skadade mig inte, men hade sträckt ryggen och kände av det på kvällen. Hon kom snabbt till slutet och ville bara fortsätta.

Så fick hon ligga i bilen igen medan de andra hundarna gick sina spår. Därefter lade Timo ett nytt spår ännu svårare och längre och så fikade vi under tiden. Det smakade gott med kaffe o mackor ute i friska luften.

Så var det då dags igen och Tees var lika taggad och satte fart med Timo, men hon hade inga problem alls med att hitta var han hade gått, trots att han gick riktiga krumelurspår och hon var lyckligt när hon kom fram och hade gärna velat göra fler försök.







En jakthund med sin upphittade klöve


Jag gick tillbaka en runda för att rasta henne, men hon hittade alla de andras spår och hade velat gå dem också, så hon hade inte tid att kissa. Vi var ganska trötta när vi kom hem men Tees var hur pigg som helst och hade gärna gått på flera turer. Vi fortsatte lite med rensning och plantering i rabatten och till vår fasa så hade Tees också grävt och burit runt ogräset i trädgården, märkte vi på morgonen efter.

Nu på måndagen var vi i Kristianstad och handlade bl a nya blå plaststolar till trädgården. När vi kom hem igen klippte vi gräsmattan för första gången i år och så vilade vi oss i de nya stolarna och njöt av dagen och kom fram till att trots våra krämpor så har vi det bra.. Hela tiden med Tees runt benen eller så låg hon i solgasset och njöt.



Timo och Tees njuter av solen

Det är otroligt vad tiden går fort, på fredagen den 12 april var vi ute med Tees och sedan bjöd Carina på lunch på Asia Corner och så tog vi en runda till med hundarna på Hovdala och fikade efteråt och på kvällen var vi på bio och såg Morgan Pålsson, reportern. Filmen var ganska smårolig, jag trodde att den skulle vara alldeles för överdriven men så var det inte.

På lördagen vattengympade vi nästsista gången för den här terminen. En del säger att de får en kick av att gympa, men den har vi inte känt av, det känns skönt att ha gjort gympan, men sen är man trött och måste vila.

På söndagen var jag och passade Vittra, när Carina o Shiva var iväg.

 

Carina passar hundarna

Så var det då dags för hunddressyr igen. Till en början gick Tees bra, men sedan tycker hon att det är tråkigt, att inte få leka med de andra hundarna och varför måste man sitta perfekt vid mattes sida, det går lika bra att sitta lite snett, bara man får godis så. Så var det dags för kvarsittande och inkallning oj, oj. Hon vill inte sitta för länge kvar ensam, det är ju tråkigt. Vid inkallningen, som nästan alltid brukar fungera, såg Tees sin chans att försöka stick a iväg, men jag fick henne att komma ändå. Så var då träningen över och vi hade 2 trötta hundar med oss hem.

Tisdagen blev en händelserik dag, vi höll på i trädgården, Siv och Boris kom in på en fika och hade med sig rosenplantor. Siv hade lovat oss och Carina några plantor, men det var inte klätterrosor så vi fick ta alla. Timo planterade dem i slänten ner, där 3 st hundar har sina racerlopp, så ingen jord finns kvar snart. Kanske springer de inte där när där växer rosor.

Sedan skulle jag köra och hämta Sandra för agilityn. När jag startade bilen kom Tees farande runt hörnet och jag rusade ur bilen och fick in henne genom fotkommando. Tack dressyrkursen! Timo och grannarna kom helt förskräckta rusande, Tees hade nämligen rusat fram till staketet när det kom en hund, för att skälla på den, men staketet brast och hon föll i gatan ca 2 m ner.

Hon sprang till bilingången, men där var grinden stängd, då hörde hon troligen att jag startade bilen och kom runt hörnet. Det slutade nu lyckligt, hon visade sig inte ha några skador alls och jag hämtade Sandra.

Så for vi till Vankiva för att Sandra och Tees skulle träna agility. Denna gång var det bara lite teori så nu skulle det tränas. Sandra var lite orolig att Tees skulle springa ifrån henne när hon skulle vara lös, men vi sa att det gör inget.

Sandra och Tees fick börja med slalom, det är uppsatt några höga pinnar i rad och så skall hunden springa slalom mellan pinnarna. De började med att instruktören Johanna stod på ena sidan och Sandra på andra sidan och så gav de Tees godis när hon kom och det var ju populärt. Nästa gång stod instruktören där bara och inget godis. Vad var nu det här tänkte Tees, men hon sprang på efter att ha gett henne en puss och efteråt blev hon belönad av Sandra så det gick ju an. Efter ett par gånger gick det superbra.

Nästa moment var däcket. Hundarna skulle hoppa genom ett däck på kommando. Det gick bra med en gång, för Tees gillar att hoppa, så där var inga problem alls och hon följde Sandra så fint.

Sedan tränades kvarsittning och inkallning också här och Tees satt som ett ljus och rusade fram till Sandra när hon ropade och sedan följde hon henne lös tillbaka. Både matte, husse och Sandra var stolta över henne. Men det här var ju roligt tyckte Tees, agility är toppen. Sedan var träningen slut och vi körde hem igen lite frusna, för på kvällen är det kyligt och det blåser nästan alltid på Vankivafältet. Tees sov gott sedan när hon kom hem.

På onsdagen var det dags för fotokursen igen, vi skulle visa våra bilder. Det var intressant att se de andras bilder, de som kunde ändra bländare och tider mm. Det kunde ju bli så olika foto av samma motiv. Jag som inte kan göra så mycket med min kamera hade bara zoomat och tagit bilder på långt håll. Sedan är det skoj att höra kommentarerna att det där var bra tänkt. I verkligen hade jag inte tänkt så mycket, utan bara knäppt av kamera. Men vi fick många goda råd så i fortsättningen skall jag tänka på det, så får vi se hur bilderna blir.

I dag torsdag var det dags igen för skolan, klassen hade flyttat ner till fritids, men jag hittade dem. De arbetade med stenåldern och halva klassen i taget fick en utbildning hur man gjorde bröd på den tiden utan jäst och salt. Alla fick smaka några brödbitar och själv tyckte jag det smakade gott med smör.  En av killarna i klassen imponerade på mig när det visade sig att jag hade glömt att ta med 1 glas mjölk till bordet , han kastade sig upp och hämtade ett. Då blir man ju imponerad för det är ju unga killar.

Nu kommer våren med stora steg, även om det kan vara lite kallt om nätterna. I söndags passade vi Vittra, när Carina var iväg med Shiva.

Vi var ute på Hovdala, där vyn är så otrolig och kompisarna trivs så bra och springer för fullt, men kommer snällt in när vi visslar på dem.

I måndags for Siv, Timo o jag ner till Landskrona för att gratulera Thomas i efterskott. Det syns att våren är tidigare där nere och vi såg mycket vitsippor och scillor och i dikesrenarna lyste det gult av hästhovarna.

Vi for ner till stan för att äta lunch och där träffade vi vår bror Bosse och Sonja vid ett kafé och fick en liten pratstund.

Sedan åt vi kinamat och det smakar ju alltid gott. När vi skilts från Thomas, åkte vi in om till broder Rune och lämnade några kort från 75-årsdagen.

Sedan hade vi bråttom hem, men vi hann inom Petab, en jättestor blomsterhandel i Glumslöv och köpte några gula penséer bl.a. och sättpotatis, en sort hette Timo, ganska kul.  Full fart hem eftersom Timo skulle till distriktssköterskan och kolla blodtrycket, det var inte bra så doktorn skulle ringa nästa morgon.

Carina, som hade passat Tees, bjöd oss alla på middag, kåldolmar, mums, det var länge sedan sist. Men ätande fick gå undan för Carina och Vittra, jag och Tees skulle på lydnadskurs för hundar och tiden var knapp.

Väl där fick jag se en annan Tees. När vi kom ut i hagen och skulle börja, så pep hon hela tiden och det hade jag aldrig varit med om. Det visade sig att hon saknade Vittra, de brukar ju alltid leka tillsammans, när vi åker iväg. Men efter att ha pussats lite, så gick det bättre. (Carina var lika chockad av hennes pipande, hon trodde att det var en annan hund)

Tees är väl inte så intresserad av att traska fram och tillbaka efter order, men hon vill gärna vara till lags, när hon bara förstår, vad jag menar. Hon skulle sitta vid sidan och då precis intill benet, men hon kan gärna sätta sig snett och framför, bara hon har ögonkontakt med mig. Så när jag sa "sitt" flera gånger (hon satt ju) lade hon sig ner, det var nog detta matte menade, men ack så fel hon hade. Så vi fortsatte att försöka sitta rätt och lite bättre blev det väl. Ett moment var att hon skulle ligga och jag skulle ställa mig över henne, men oj, oj, då trodde hon att det var lekdags och hoppade upp och pussades. Men även det gick till slut och så skulle hon resa sig från liggande till sittande, men Tees tyckte, att låg hon nu äntligen, så skulle hon väl inte resa sig upp igen. Men det gick i lusig takt, som att dra i ett resårband. Så var då lektionen slut och vi åkte hem med 2 trötta hundar och jag var också trött efter en intensiv dag. Det sägs ju att om pensionärer har mer än ett program om dagen blir de stressade och det stämmer ju.

På tisdagen ringde doktorn Timo och ordinerade ytterliggare en medicin, så vi hoppas att det skall hjälpa, efter det gick vi en lång runda med Tees och övade lite på momenten från gårdagen och det gick bra. På eftermiddagen hämtade vi Sandra och tränade lite i trädgården och sedan åkte vi ut till Åhusfältet och rastade Tees, och så var det dags för agilityträning i Vankiva. Men det var lite tråkigt för först kom 2 nya hundar som inte hade gjort testet, så Sandra fick ställa upp med Tees och de andra ekipagen och så testade de nya hundarna och det gick ok. Sedan var det upprop och betalning och pappersexercis hela tiden, så det blev ingen träning alls, tråkigt.

Men vi gick in på planen själva och testade Tees på slalom mellan pinnarna och hon fick nog kläm på det, även om hon var kopplad och svängarna var yviga, men det skall nog gå.

På onsdag eftermiddag var det dags för Carina och mig med fotokursen och jag har ju märkt att jag har rätt kamera (den sköter sig själv och man behöver inte ställa in så mycket) men för kursen skull är det fel, jag kan ju inte ställa in den och använda en massa finesser som de andra kan. Carina tycker det är jättebra för hon kan ställa in bländare osv, så hon får många råd.

Innan det var dags för skolan i torsdags körde Timo Marcus till skolbussen, eftersom han har vrickat sin fot illa. Sen var det dags för Röingeskolan och där träffade han allra först Lars Dala-Mattsson och han skulle börja spela golf i Vittsjö igen, till Timos glädje och han berättade att brodern Kjell i Borlänge i år skulle satsa hårt på sitt golfspel. Lars var på skolan för att slutföra takarbeten i de nya lektionssalarna.

Röingeskolan har en sådan finess att om inte Linda kan tjänstgöra, så kommer det en annan rar Linda och sköter hennes uppgifter. Dagens ämnen var hur man levde på stenåldern samt matte och engelska. Så nu får han lite bearbetning av sin gamla engelska. För Timo var det sista gången i den skolsalen, eftersom klassen skall flytta till annat tillfälligt klassrum, då även deras klassrum skall snyggas till. Timo var inne i de nya klassrummen och han tyckte att de blir jätteflotta.

På kvällen var det dags för vattengympan, men Timo mådde inte bra, kanske är det de nya medicinerna och jag hade varit och fått massage och mår inte bra efter det, så vi avstod gympan, det kommer en ny på lördag istället.

Tees håller på att bli en ensamvarg, nu när det våras vill hon bara ut i trädgården i ett. Där nosar hon runt efter katterna och sedan sitter hon på högsta punkten och bara tittar på allt som händer runt om. Vi väntar på lite mer värme så att vi också kan sitta ute med henne. Timos största jobb just nu är att borsta Tees eftersom hon fäller så mycket, det är ju vår nu. Fällningen sker ju vår och höst.   

Eftersom bloggservern varit ur funktion, så har vi inte kunnat skriva något nu på ett tag. Vid vår promenad med Tees, hörde vi tranor som skränade uppe i luften och de påminner ju om våren. Nu är nästan all snön borta och vi har hittat vitsippor i skogen, så våren kommer nog och det skall bli skönt.

I lördags var det dags att testa om Tees och Sandra får vara med på agilityträning, det var lite nervöst, eftersom Tees är så livlig och gärna vill busa med alla andra hundar. Vi for ut till hundungdoms träningsplats i Vankiva och där var fullt av hundar, med sina mattar och hussar. Sandra fick börja testet, de andra stod på 2 led mittemot varandra och så skulle Sandra lämna Tees kvar och gick iväg en bit, sedan skulle hon kalla in henne och det fungerade till 100%.

Men sen kom problemet, de skulle gå tillbaka mellan hundarna och Tees skulle vara lös och då tog hon chansen, att hälsa på de andra hundarna och nosa runt, men till sist kom hon tillbaka till Sandra och satte sig fint. De blev godkända, men vi får träna på, att hon skall följa Sandra lös också, i koppel går det bra, Tees är ju ganska otrogen sin husse o matte och följer med vem som helst, men hon kollar gärna var vi är någonstans. Själv skall jag börja på dressyrkurs med henne nästa vecka, så kanske skall vi få pli på henne:)

När vi kom hem, så fick vi besök av en gammal bekant, nämligen Leif Nilsson, som hade arbetat på Wittsjö Golfklubb i början på 70- talet och sedan arbetat som tränare och arkitekt bl a i Norge. Det blev många gamla minnen som dryftades och nostalgiska blev vi.

  Även här är Tees otrogen och ligger helst hos Leif

Han hade sin hund Spikey (en liten tax) med sig och hundarna fick busa lite i trädgården.

På söndagen var det dags för Wittsjö Golfklubbs årsmöte ute i klubbhuset och denna gången gick det bättre och ekonomin visade sig vara ganska bra. Efter det for vi till Siv, där vi fick mat och fika och Tees fick rasta av sig lite.

I måndags samlade vi ihop grenarna, som Timo klippt av buskarna tidigare och for till tippen och lastade av och köpte matjord, som vi lastade i säckar, tungt, tungt!

Carina fick någon och där fikade vi ute för första gången i år, det var riktigt varmt och skönt, så nu kan man se fram emot frukost och lunch ute igen.





  Vittra vill gärna ha något gott

Framför allt Tees älskar att vara i trädgården, hon kan ligga i dörrhålet och bara titta på allt, som händer omkring.

Så var det dags för 1 april och skämtet i Norra Skåne var ganska lustigt, det handlade om en bastubuss, där Timo från Gundrastorp i Vittsjö höll i det. Timo tyckte att det var lite skämmigt. Roligaste aprilskämtet i år, var nog det som min syster blev utsatt för, att vattnet ej var drickbart i huset, men att man kunde hämta rent vatten några hus längre bort. Men det var alltså ett aprilskämt. Någon hade jätteroligt.

Timo och Carina gick med hundarna vid Åhusfältet och Almaån och givetvis badade alla hundarna, är det vår, så är det. Timo var lite orolig när Tees simmade motströms, det såg så jobbigt ut, men hon klarar sig alltid.

Timo tror att Finlands utrikespolitik kommer att bli mycket bra framledes, då Alexander Stubb är en duktig golfspelare och var medlem i samma klubb som vi, nämligen Helsingfors GK som junior.

I dag skall det bli spännande, Carina och jag skall gå på fotokurs och lära oss om våra kameror och det kan jag behöva, för ibland blir korten så konstiga.