Timos corner

På fredag och lördag hade vi en ganska häftig storm, vi drabbades tom av ett mindre strömavbrott, vilket gjorde att vi plockade fram ett lager stearinljus och ficklampor. Men som tur var varade det inte så länge, men tv och videospelaren fick "fnatt" och vi har inte lyckats klara av det ännu, men det får bli en senare fråga.

På söndagen sken solen och vi beslöt oss för att ta en tur till Hässleholms golfklubb, Skyrup. Vi vandrade över halva banan och besiktigade flera greener. Banan var ju helt underbar i det starka solskenet, med flera plusgrader. När vi kom till första dammen, låg det några änder i den och det såg ju Tees, så det blev full fart mot dammen och i dammen av bara farten, men då var ju änderna borta och Tees kom upp lite slokörad och naturligtvis genomsur.



Sedan sprang hon för fullt hela tiden för att torka och undersöka terrängen, som var helt ny för henne.

Timo undersökte trädplanteringarna då han i början på 80-talet gjorde en trädplanteringsritning till klubben, då han några år var greenkeeper på både Wittsjö och Skyrup samtidigt.

  Vackra Finjasjön

Vyn vid 14 hålet är ju helt otroligt vackert med Finjasjön gränsande till hela hålet. Synd bara att Finjasjöns vattennivå är så hög, för det försvårar såklart banans dräneringssystem.. Men Timo hade en lösning på problemet som han använde redan på Talibanan i Helsingfors.

 Vy vid 14:e hålet

Vi mötte lite promenerande folk på banan och tom 2 som spelade golf.

 Här slickar Tees sig om munnen, vad

har hon hittat?

Vid klubbhuset planterades påskliljor i urnor i väntan inför våren, det såg gulligt ut och i rabatten hade lökarna redan kommit upp en bit.

Vi hoppas att klubben löser sina ekonomiska problem för banan är ju värd det och den är ju så vacker.

Därefter for vi till Tyringe och åt lunch, sedan hemåt och eftersom alla 3 var trötta ,blev det en eftermiddagslur. Innan kvällens slut hade vi flera minusgrader hemma i Hässleholm.

Torsdagen blev en hektisk och rörig dag. Först gick jag en lång promenad med Tees, när Timo var i skolan, trots att jag kände mig trött och hängig.

När Timo kom hem och vi hade ätit lite, åkte vi ner till banken för att prata husköp, hur mycket vi skulle kunna sträcka oss, nu när vi är pensionärer och inte tjänar så mycket. Vi hade varit och tittat på ett enplanshus, kan vara bra nu när våra knän börjar krångla.

Då ringde Carina och frågade om vi ville gå ut i skogen med hundarna och Mia. Vi hann precis hem, så kom Carina och jag o Tees följde med henne, medan Timo vilade efter skolan. Vi gick på Tormestorpsåsen en annorlunda runda, som Carina sa, offroad över stock och sten. Hundarna sprang för fullt medan vi tog det lite lugnt ,eftersom det var halt och stenar i vägen. Efter ett bra tag såg vi alla 4 hundarna stå och nosa på något. Det var ett vildsvinshuvud usch!!!



Sedan kändes det lite osäkert att gå där, vad skulle vi göra om de dök upp och hur skulle hundarna reagera, Tees är ju nyfiken på allt. Mia behagade skämta med Carina och ropade, titta Shiva kommer med huvudet och Carina blev nog lite orolig. Det gick dock bra, inga vildsvin och till sist bara ett dike att hoppa över och det gick bra, inga stukade fötter.



Det kändes i kroppen efter den ojämna rundan och jag som hade vattengympa i kväll också.

Väl hemma diskuterade Timo och jag bankresultatet och vilade innan gympan.

Så gav vi Tees mat, men åt inget själva, utan for iväg till sjukhuset. Väl i vattnet frågade Sara, vems är denna kasssen? Min, svarade jag, telefonen ringde, men jag hade ju stängt av den, men då gick det upp ett ljus, det var larmet till min spruta kl 18. Givetvis hade jag ingen spruta med och hade inte ätit, så hur skulle det gå. Allt gick emellertid bra, men vi stressade upp ur vattnet för att åka hem och äta. När vi gick ner för trapporna, började Timo kolla, om han hade allt med, klocka osv. Det var ok, men det gick upp ett ljus, att jag hade glömt min baddräkt där uppe, så upp igen och hämta den, Så äntligen hem och tog sprutan och åt, sedan satt vi bara rakt upp och ner och vilade och kände träningsvärk i armar o ben. Det hade blivit lite väl mycket motion denna dag. Men sedan sov vi ganska gott och drömde inte om vildsvin heller.

Efter ett möte hos Håkan Anderberg i Landskrona, angående en "veteranträff", var det dags med ett andra möte den 21 januari och denna gången hos Jan Johansson på hans företag Svenska Jordelit i Mölndal.

  Som synes är Jan en stor segelentusiast



Jag åkte upp till Jan med Håkan från Landskrona. Jan tog emot oss på sitt Vd-rum och bjöd på en god morgonfika, där satt redan Sune Fasth, Skövde och Roland Knutsson från Hjo.

 Sylva Johansson, Jans goa fru

Tillsammans gick vi igenom alla namn över gamla greenkeepersvänner och hamnade på nära 60 st. En del av dem är, eller har varit företagsledare, som har betytt mycket för oss under vår verksamma tid inom golfen. Efter genomgången av nära vänner diskuterades, var träffen skulle ske.

    Tänkande vänner i djupa tankar.

Då klockan närmade sig 12 00 intogs en god lunch på en närbelägen restaurant, vilken Jan ville bjuda på, eftersom han hade gamla pensionärer på besök.

  Jordelit är SGA:s första guldsponsor

Efter lunch beslöts, att vi åker med Stena-Line, Göteborg-Kiel den 10 mars och Jan lovade att tillverka en inbjudan och Sune åtog sig att lägga in den i kuvert och att skicka alla inbjudningarna. Tyvärr fick vi  nästa dag annullera resan och datumet ,då SGA har utbildningar just den 10 mars. Därför har vi beslutat, om ett nytt möte i sommar, där vi tar fram ett nytt datum för träffen i slutet på hösten 2008.

Nu har kylan  tillfälligt kommit här nere i Skåne, annars har vi haft ca 7 plusgrader och i trädgårdarna blommar snödropparna och i vår trädgård blommar även Poa Annua min grässort.

  Våra är lite efter, men är ändå på god väg.

Denna dag kommer vi aldrig att glömma, för Moas alla positiva undersökningsresultat ändrades denna dag, till för oss rent katastrofala resultat. Thomas ringde oss från Lund och meddelade, att det senaste noggranna rtgresultatet hade meddelats av Moas doktor och visade, att hon hade fått obotliga skador, vilket gjorde att Carina och Timo försökte åka ner till Lund, så fort som möjligt, för att trösta och hjälpa föräldrarna. Gunilla blev kvar hemma då någon måste ta hand om Carinas 2 och vår egen hund. Timo o Carina övernattade i Lund på McDonalds patienhotell. Timo blev väldigt rörd under vistelsen på BUS då man hela tiden möter små barn och ungdomar med många olika sjukdomar. Carina var duktig och kunde hjälpa dem en dag till, men Timo ville hem för att vara klassmorfar, för att koppla av den jobbiga tiden i Lund. Skoldagen gjorde ju att dagen blev lite ljusare, med alla de gulliga eleverna på skolan.

Allt som hänt, gör att vi tar varje dag för sig och vi får försöka hjälpa Thomas o Christine så mycket, som vi kan och orkar.   

Nästa dag for Carina och jag ner till Lund och försökte sysselsätta Linnea och Carina var uppe hos Moa och tyckte att hon såg bättre ut.

Moa är en kämpartjej, men hon har det jobbigt. Först verkade allting bra, men det är något, som gör, att hon inte mår riktigt bra. Hon har troligen sin kolik och kanske är det något annat också. Hon har någon slags kramp och man trodde, att kanske hade hennes hjärna tagit skada, antingen av operationen, eller att hon inte får tillräckligt med blod upp till huvudet nu, efter operationen. Innan var det rejält stopp i artären, som ger blod och syre till kroppens nederdel. Nu efter operationen är det fritt flöde ner, men trycket upp har ev. försämrats pga. det. Moa har bara en fungerande artär upp i sitt huvud (normalt har vi ju en på var sida) då hennes andra artär är helt förtvinad och tydligen aldrig varit blodfylld. Men detta skall man gott kunna leva med, då den fungerande artären kan försörja hela huvudet.

Efter mycket om och men och ett flertal undersökningar (röntgen, EEG, MRT osv. av både hjärta, lungor och huvud) har det inte hittats några allvarligare fel. I kväll kom senaste beskedet, att det inte finns någon uppenbar hjärnskada, men man lutar lite åt något ev. epileptiskt. Man skall göra fler undersökningar under de närmaste dagarna. Hjärta och lungor ser helt okay ut, men i magen finns det stora mängder luft. Inte konstigt att hon har magknip. Vi hoppas att det är koliken och medicinerna som gör de andra symptomen också.

Timo åkte tåg ner till Lund och var med Thomas o Christine och lekte med Linnea, Christines chef på Ögonkliniken i Helsingborg var också där och hälsade på. Då passade Carina och jag på att gå en långrunda (vi tyckte att den var jättelång, men när vi kollade med bilen, så var det bara 3,5 km, så man går nog inte så långt, som man tror) Hundarna fick sträcka ut riktigt och smutsiga blev de.

  Kolla Vittras ben, det är inte bara vita hundar som blir smutsiga, men det ser ju hemskt ut på Tees.

  Lite renare, men otroligt våta.

Sent på kvällen åkte jag o Tees och mötte Timo vid tåget och givetvis krånglade bilen, jag fick inte in någon växel. Detta har hänt 2 ggr och bara konstigt nog i Finland, men Timo klarade av det, så Carina slapp att bogsera oss.

På lördagen åkte Carina, Timo och jag med hundarna ner till Lund, för att ta hand om Linnea några timmar. Vi var först uppe och tittade på Moa, men hon hade ont i magen så vi tog Linnea med oss.



När hon såg att farfar hade keps så skulle hon också ha sin keps, så vi fick hämta den. Sedan visade hon, var vi skulle trycka så att dörrarna öppnade sig och var hissen fanns. Så for vi då mot Lomma, för att rasta hundarna lite och så att Linnea fick lite frisk luft. När hundarna bajsade, sa hon att ni får torka dem. Hon tyckte att det var konstigt att det inte behövdes. Vi åt på Baglomman, en krog i Lomma, som har god mat och tom Linnea åt med god aptit, både sitt eget och farfars pizza och det var skönt att se, hon har varit lite dålig på att äta.



Hon fick en kompis där, en kille på 1 år, men hon var noga med, att det var hennes stol och att han inte fick dra i hennes tröja. När vi skulle åka vidare, sa hon glassen då (vi hade lovat henne det). Men vi sa att det får bli på nästa ställe.

På väg till Skattkammarön somnade hon, så vi fick bära ut henne och farfar gick in före, medan Carina o jag kissade hundarna. Farfar bar henne uppför trapporna och eftersom hon är tung, så blev farfar alldeles slut och sa till Linnea, att nu får du gå själv, eftersom farfar är trött, men då svarade hon, varför tog vi inte hissen och pekade på hissdörren. Den hade inte farfar sett.

Sedan blev det leka av, hon skulle prova allting och igen och igen










  farfar fick vara med och hjälpa till lite

 

. Hon såg ut som en kokt kräfta, så vi fick med henne att sätta sig och dricka lite, men sedan skulle hon bara åka och åka. Det var tur att vi var 3 st att ta hand om henne, vi blev ganska matta av hennes ork. Hon ville inte gå därifrån, inte ens när vi sa att vi skulle till mamma o pappa. Men till sist så släcktes det, så vi fick ut henne. Då kom hon ihåg att hon inte fått någon glass, hon ville ju inte ha någon, när hon lekte. Så vi skulle köpa en på en mack, men då var hon trött och ville åka hem. Så vi hoppas att pappa gav henne det istället. (hon hade sen sagt till Thomas att hon fick ingen glass). Så man måste hålla vad man lovat, men det är inte lätt alla gånger. Vi var "ganska" trötta alla 3 när vi kom hem och hundarna också, som hade fått ligga mycket i bilen.

På söndagen skulle Carina med Shiva och spåra och Vittra skulle vara hemma, så jag åkte dit och var hos henne en stund och tog sedan henne med hem. Hon såg lite undrande ut när jag "puttade" in henne i Tees lilla bur där bak, men det gick bra. Sedan lekte hon och Tees tills Carina kom och hämtade Vittra.

  Så här avslappnad var Vittra i väntan på matte.

Thomas ringde och berättade att de hade fått gå till hotellet och försöka sova ut lite, så passade personalen Moa. Hon hade sovit bra och nu har de beslutat att försöka ta ett dygns-eeg och sedan göra en magnetröntgen på henne, så vi får vänta och höra vad det säger.

På nyårsdagens eftermiddag kom Suzan ner med Hannah och Svante och det blev ytterligare lite julklappsutdelning. 

  Tees ser alltid till att få plats.

På onsdagen träffades så äntligen kusinerna och sedan bjöd Christel oss alla på middag. Kusinerna busade och
hade roligt hela dagen.

 Vi passade på att ta en bild av kusinerna som vi hade gjort förut.


  Givetvis ville morfar vara med, men då sa Erica, jag syns ju inte.

På torsdagen ringde Thomas och var ledsen, de var inne på Lunds sjukhus för hjärtundersökning av lilla Moa och de blev inlagda genast och deras Linnea var på dagis i Landskrona. Vi åkte tillsammans med Suzan och Hannah (Svante och Tees var då hos Carina) och hämtade Linnea, som glatt följde med oss i bilen. Vi for till Lunds sjukhus där vi kom till Thomas, Christine och Moa. Det hade beslutats att hon skulle opereras efter särskild röntgen.

Sedan for vi hem och hämtade Svante o Tees och var ganska trötta alla.

På fredagen for Timo och Suzan o barnen plus Christels familj till badhuset och stojade där flera timmar.




Efteråt vankades det ugnsfalukorv hos oss. Och båda familjerna var mycket trötta.

På lördagen fick vi höra att Moa hade fel på blodtillförseln i aortan kanske på två ställen tom, först tänkte man gå in vid armhålan, men sedan fick det bli en riktig sk stor öppning. Timo och jag skulle gå till kulturhuset och lyssna på Papa Bues konsert och det var ju avkoppling, men samtidigt hade man Moa i bakhuvudet hela tiden. Man kortade ner på konserten, eftersom vädret blev sämre. Första gången vi lyssnade på Papa Bue, var när Gudrun började, så vi var lite oroliga att det skulle bli så den här gången också. Suzan och barnen o Tees var hos Carina så vi hämtade hem dem efteråt.

På söndagen ringde Thomas och berättade att Moa hade opererats, att hon var en riktig kämpe som hade klarat sig och att läkarna inte hade sett något liknande fall förut. Carina och jag tog tåget ner till Lund, vi missade den bestämda avgången, Carina skulle precis trycka på dörröppningen, när tåget gick. Snopna blev vi och gick upp för att kolla nästa avgång och där stod då Suzan och barnen och väntade på sitt tåg till Stockholm, vi kunde vinka av dem och ta nästa tåg till Lund.

Där träffade vi Thomas, Christine och Linnea som sov gott i soffan. Läkarna hade ringt efter Thomas och Christine för att berätta om Moas operation, så vi kom i rättan tid för att passa Linnea. De bodde nu på Mac Donalds hotell, som verkligen är fint inrett och med gott om plats för de anhöriga. Carina var sedan med Thomas uppe och tittade på Moa, jag är blödigare när det gäller.



Vi var där några timmar och lekte med Linnea och åt tillsammans med dem




Sedan var det tåget hem igen.

Nästa dag tog vi bilen ner dit igen, Timo fick passa hundarna, eftersom han har en ögoninflammation och inte kan åka dit. Operationen hade gått bra och hon hölls nersövd först helt och sedan med morfin. Carina var och tittade på henne igen och tyckte att hon såg bättre ut. Sedan blev det hamburgare och Linnea och Thomas följde oss till bilen och vi for hem igen.

Idag tisdag ringde Thomas och berättade att de hade flyttat Moa till avdelningen och att hon fick morfin, eftersom hon hade ont. De fick mata henne med sond och Linnea var med dem och det var fint för hennes skull, hon hade varit så orolig för var Moa var någonstans. Nu får de vara med Moa hela tiden och så ligger någon av dem med Linnea på Mac Donalds.  När Timo ringde och pratade med Thomas var det bättre med Moa och syresättningen hade blivit bättre. Så vi ser fram emot bättre tider eftersom ju året började väl tufft.    

Hej igen alla bloggläsare i Sverige o Finland.

Julafton firade vi hos Christel med familj, tyvärr var vår kamera i olag så det blev inte bra bilder. (Som tur är så är barnbarnen från Stockholm här nu och har hjälpt oss med inställningarna, så nu skall det kunna bli bra bilder igen).

Det blev mycket god mat och så naturligtvis är det alltid lika roligt, när tomten kommer, att se minen på barnen och förväntningarna. I år var det särskilt Erica, som levde sig in i stundens allvar. Timo blev jätteförtjust i tomten, för han kände honom troligtvis väldigt bra, eftersom han sa till barnen, att de hade världens bästa morfar, så det så!! Som vanligt blev det jättehögar av julklappar så alla blev nöjda.



Själva blev Gunilla och jag nöjda över barnbarnens julklapp, som var biljetter till Papa Bues konsert, lördagen den 5 januari. Vi hade nämligen inte velat köpa dem själva, eftersom Suzan och barnen från Stockholm skulle komma ner på nyåret och då ville vi inte vara så ofina och gå bort. Men nu kan vi med glatt hjärta gå och njuta av musiken och det uppskattar vi väldigt.

Juldagen firades i stillhet med längre hundpromenad annars vila.

Annandagen var vi bjudna till Gunillas syster Siv i Vittsjö på kvällsmat. Carina och Christels familj kom också med och det vankades mat i massor.
  Kalle o Ilkka njuter av maten.

Sivs döttrar Annlouise och Anette med familjer var också där. Det är alltid roligt att träffas och stämningen var hög.

  Lars och Timo också.


 en paus efter maten Sandra, Timo, Boris Lars Alex o Robin.




 Ilkka, Erica, Christel och Marcus

Maten smakade och mycket blev det, men sedan fick vi åka hem till lilla Tees som var ensam hemma.

Strax efter julhelgen fick vi reda på att Thomas lilla Moa kan ha problem med hjärtat, så hon skall in på specialkontroll i Lund, hon har dessutom troligtvis kolik och kan skrika ganska mycket, så vi förstår att det är jobbigt för Christine och Thomas där nere.

Vi kom på att vi har varit förlovade i 50 år på nyårsafton och skulle givetvis ha firat det ordentligt, men eftersom vi nu har vår lilla Tees, ville vi inte gå ut någonstans utan tänkte vara hemma med henne, så att hon inte blev rädd för raketerna. Men kl 11 30 ringde Sandra och frågade, om morfar ville följa med till Malmö och se musicalen Cats, eftersom Marcus hade blivit sjuk. Morfar fick ca 30 minuter på sig att fråga Gunilla, samt SJÄLV klä sig fin innan de hämtade honom. Timo hade ju lovat att köpa en riktigt stor fin blombukett, men det hann han ju inte, så det har jag tillgodo. Carina, Gunilla, Tees, Shiva och Vittra for till biblioteksruinen på Hovdala för en lång promenad. Dit kom också Mia och hunden Viggo, en svart flatte. Vi hade en mycket trevlig runda och Viggo var mest intresserad av Shiva, så Tees fick hålla till med Vittra och det gick ju bra.



Hundarna vara nere i alla bäckar och gyttjepölarna så de var svarta av smuts, särskilt syntes det på Tees.

Carina och jag for hem och åt lite julmat och tog det lugnt inför raketsmällandet. Sedan for Carina hem till sitt och Timo kom hem vid 6 tiden och var väldigt nöjd med musicalen och tom barnbarnen uppskattade föreställningen. Svärsonen Lars tyckte, att mormor hade ju redan fått en present, att hon slapp morfar i några timmar!! Men det kan vi diskutera. Så var vi ute med Tees innan 12 slaget och det var inga problem alls. Just när det värsta smällandet var igång, tittade hon upp på oss och undrade vad det var. Vi hade dragit ner persiennerna och hade musik på, så att hon inte skulle störas för mycket. Vid ½ 1- tiden gick vi och lade oss och Tees var lugn. Det var tur för vid halv 3-tiden började en granne att skjuta upp sina raketer och det är ju tokigt, men hunden var lugn på morgonen också, så det kändes skönt. Så nyårsafton slutade lyckligt ingen skotträdd hund.