Timos corner

Vi har lite motgång fortfarande. Elen gick i huset och slog ut säkringar. Strömmen och värmen försvann i huset. På tisdagen fyllde Hannah 15 år och vi ringde och gratulerade henne och hon var nöjd med sina presenter och lockade håret för fullt.

Vi hade en elektriker här som tittade på panna och el. Han hittade inget fel på elen, så det var att ringa Teokyl istället.

På eftermiddagen var jag hos tandläkaren, jag hade bitit av en plomb. Jag hade inga andra hål, men det blev dyrt i alla fall, för röntgen och undersökning och lagning, 2000 kr, inte klokt. Jag hade inte ont i tanden när jag gick dit, men efteråt kändes det och lagningen är lite hög, så jag får gå dit igen och få den slipad lite.

På onsdagen var det så dags för mig att fylla år, men jag är inte mycket för att fira, men vi hade tänkt ha middag på kvällen, men fick ringa återbud, eftersom vi inte visste om vi hade el eller inte. Så vi sköt fram middagen till senare.

Siv och Boris kom in till stan och hade blomma och halsband med sig, så det blev i alla fall lite firande med tårta.



Ann-Louise ringde och grattade och senare på eftermiddagen ringde Thomas och sa att vi skulle vara hemma vid 7-tiden. Klockan blev 7, men inget hände, hon blev 8 och Thomas ringde igen och frågade, men sa att han skulle ringa till sin chef, kanske var det vi som skulle gå dit. Men så småningom kom Stefan och hade ett stort paket till mig. Det var en trådlös dammsugare. Alldeles för mycket och vi vågade inte ladda den, eftersom strömmen kanske gick igen och det är ju inte bra, under tiden hade Timo varit hos Christel och duschat och hade med sig ett fint kort som Erica hade gjort. På kvällen tvättade Timo mitt hår, då vi värmt vatten, lite primitivt, men allt går.

Tidigt på morgonen när vi körde till sjukhuset var det vackrare när det var mörkt.

Tidigt på torsdag morgon skulle vi vara i Kristianstad på ögonmottagningen för att Timo skulle se, om han behövde operera undre "ögonlocket" som rullar in i ögat och gör ont. Hon kunde för tillfället inte se något, men litade på hans uppgifter och satte honom på väntelistan. Sedan sa hon att hans märke under ögat borde frysas bort, så vi gick till hudavdelningen och försökte få tid, men det behövdes en remiss till det. Så vi gick tillbaka till ögon och doktorn lovade att skicka en remiss. Har ni märkt att Timo nog är lite kokett? Han gör lyft och tar bort märken (bara för att han skall se yngre ut, kanske?)

Sedan handlade vi lite och for hem och fikade och väntade på Teokyl och väntade, men ingen kom. Jag var och släppte ut Carinas hundar, eftersom hon var i Köpenhamn med jobbet.

Timo försökte själv lite och lyckades få upp värmen och till o med varmvatten, så jag kunde duscha lite snabbt.

Vi tycker att det är lite jobbigt, men en som det inte berör, så är det Tees. Hon är så lycklig när hon får vara ute i trädgården och när vi tittade ut, så satt hon på sin stubbe (som tjuren Ferdinand) och tittade på omgivningen och följde "postis" runt när han stoppade post hos grannarna. Han sa att hon har bra koll på mig, men hon sa inget, bara iakttog.

Eftersom vi var i Kristianstad, så var Timo inte i skolan på torsdagen, utan skulle göra det på fredagen istället. Som tur var, så var där lite varmvatten kvar, så han kunde duscha innan skolan. Men värmen i elementen hade lagt av, så det känns jobbigt. Jag kopplade i alla fall över telefonen till mobilen och tog en lång runda med Tees, då blir man ju varm. Men ingen ringde. När jag ringde Teokyl så hade de problem med kyldiskar i en affär, så vi vet inte om de kommer idag heller. Jämmer och elände. Thomas ringde på förmiddagen på väg till arbetet för första dagen på väldigt länge. Jag fick ju erkänna att vi inte hade laddat dammsugaren ännu, men det skulle ske senare.

För Timo var det åter en skoldag på fredagen och han tyckte att det var jättelyckat att flytta från torsdag till fredag, för vilken jättegod kaka Anette hade gjort till lärarnas fikapaus och som tur var kunde han bemästra sig så han tog inte halva kakan, som han brukar. Han hade en väldig diskussion om finska krigsbarnen i Sverige med en talpedagog och det är ju alltid jättekänsligt. Men han har faktiskt börjat skriva sina memoarer för att försöka öppna ryggsäcken lite, när det gäller barndomen i de olika svenska och finska familjerna.

Eleverna började med julpyssel och matte och matte tycker han ju är roligt att hjälpa eleverna med, eftersom det var hans eget "bästa ämne" i skolan. Dagen avslutades med att eleverna tränade på lucia- och julsångerna. De sjöng otroligt vackert. Anita och Anette vill gärna att jag kommer nästa torsdag för då skall barnen på Pompeijutställningen, men han vet inte om han hinner med det, eftersom han skall till käkkirurgen i Kristianstad den dagen.

Med en gång han kom hem, började han fixa med elpannan och dess cirkulationspump och nu hoppas han att det skall fungera, men luftvärmepumpen har stannat helt, så det måste ordnas av fackfolk.

Så nu inriktar vi oss på att försöka göra lite fint till advent istället.

Först får vi visa när Carina var på Kolmården i varghänget och hälsade på vargarna. Det ser otroligt ut, att man kan komma så nära vargar och att de uppför sig ,som våra egna hundar gör. Hon är väldigt nöjd med att ha varit där och tycker att föräldrarna bör besöka dem också. Timo däremot är inte så säker på att han vill göra det, men rädd är han inte (hm).

På lördagen var det dags att utnyttja farsdagspresenten, biljetter till Pompejiutställningen i kulturhuset, här i Hässleholm. Vi och Carina for dit och var inställda på en guidad tur, men det fanns inte plats kl 14, så vi beställde till kl 16 istället och for hem igen, efter att ha köpt en pizza med oss. Det smakade gott och så jobbade Carina med vår dator, för att få ihop nästa års almanacka. Det är mycket jobb med det och det stämde inte riktigt, så vi får fortsätta senare.

När vi åkte iväg igen, kom jag på ,att jag inte hade tagit bort resterna av pizzan, tänk om Tees hoppar upp och tar dem. Som tur var, så hade hon inte rört någonting av dem, henne kan man lita på.

Utanför kulturkafet.



Det var en otrolig upplevelse att se så mycket, som var bevarat efter Vesuvius utbrott. Tack vare att lavan och pimpstenen begravde allting och genom att askan kyldes ner och stelnade till, så bevarades det så bra. Att man kunde göra så fina glasarbeten och silverarbeten ,redan på den tiden är otroligt. Så fick man reda på hur man åt och drack på den tiden och vi fick se flera amforor (ett vanligt ord i korsord) som man hade bl a vin och oljor i.

En offerplats som man hade i hemmen.



En källa, kolla att Timo har kommit med i spegeln.




En vacker lampa i brons.



En målning.

Efter guidningen tittade vi själva på sakerna i lugn och ro, men efter pizzan var vi törstiga, så vi gick ner på fiket och drack kaffe. Det smakade gott.

Servitrisen tog bort utbrända värmeljus och satte i nya och då frågade Timo, om hon inte hade flera kvar och berättade att Ericas klass är med på en insamling av tomma värmeljus. Hon gick in och hämtade en hink med utbrända värmeljus, lite mer än de 25 som vi redan hade lämnat till klassen.

När vi kört hem Carina så körde vi till Erica och lämnade värmeljusen och hon sken upp.




Här räknas det för fullt.



Vi sa åt henne att berätta hur många det var i hinken och senare på kvällen ringde hon och sa, att det var ung 190 st, inte dåligt.

Tees var glad när vi kom hem igen och hon hade som sagt var, varit duktig och inte tagit någon pizzabit.

Nu har kylan och vintern nått Skåne också, inget som vi uppskattar, både Timo och jag vill gå i ide och dra en varm filt över oss. Bl a känner jag av kylan i form av värk och det är inget vidare. Bara Tees älskar kylan, hon vill bara ut hela tiden och har kommit i form efter löpning och skendräktighet. Hon rullar sig i gräset och hoppar och skuttar, väntar bara på snön ,så att hon kan köra nosen igenom den.

På söndagen tog vi en lång promenad i solskenet och det kändes uppfriskande, men vi var trötta när vi kom hem så det fick bli en eftermiddagslur. Nu väntar julstädningen och pyntningen. Det lyser upp lite i mörkret.

Hösten har gått i lugnt tempo, men vi fick vara med om att stamrosen ,som vi planterade ut förra hösten och inget hände under hela året, men så i slutet av oktober började den knoppas och jag tänkte ta in några knoppar, så att de fick slå ut, men nattfrosten tog dem.



Även de andra rosorna fick en andra blomning.




Istället fick vi njuta av kaktusens fina blomprakt inne.




Vi fejade lite inför farsdag och planerade att baka goda tårtor, men på lördagsnatten, kunde jag inte somna, eftersom hjärtat bråkade och slog i olika takt. Timo ringde sjukupplysningen vid 02 00-tiden och de sa att vi skulle ringa 112. Där fick vi besked, att ambulansen skulle komma, men från Kristianstad, så det kunde ta lite tid. Jag skulle sitta och ta det lugn, men var ju tvungen att gå upp och klä mig och ta ut Tees så hon fick kissa.

Men så kom ambulansen och man kopplade ett EKG och så fick jag gå ut till ambulansen. Det var inget bra hus för ambulanshämtning, eftersom vi har så många nivåskillnader och trappor. Timo fick order att köra efter ambulansen, eftersom det var mycket dimmigt och mycket vilt ute på vägarna. Oj vad Timo fick köra, föraren höll hög hastighet hela vägen, men Timo lyckades följa med och var glad att han hade ambulansen att följa, eftersom han har problem med mörkerkörning.

Men så tokigt det är nu med sjukvården, ambulansen körde till Kristianstad eftersom nattakuten är stängd här i Hässleholm. Jag fick ligga i Kristianstad under natten, men fick ny ambulans till Hässleholm och blev inlagd där. Man tog många prover, men alla var bra förutom att de hörde ett extra hjärtslag och det togs också ultraljud, som också visade sig vara bra. Nu skall man sätta på en apparat som kollar hjärtats rytm under ett dygn, så vi väntar på kallelse dit.

Det blev ju inget firande av Timo på fars dag, men han åkte till Christel och fikade. Vi fick spara tårtfirandet till senare.

På onsdag eftermiddag kom Gunilla hem igen och det var skönt och så fick Timo varm lagad mat igen.

På torsdagen var Timo i skolan, men bara till kl 11 eftersom vi skulle åka på begravning i Landskrona. Det var golfarkitekten Åke Persson som hade gått bort, han hade varit Timos chef en period. Det var lite tufft att åka iväg så snart efter sjukhusvistelsen, men det gick.

Efteråt var vi inom hos Thomas familj, som äntligen hade kommit hem från sjukhuset. Jag var inte nära Moa eftersom jag blev förkyld på sjukhuset också.

Moa som just fyllt 1 år.




Linnea i bustagen.



Innan vi for hem igen tittade vi in hos Rune och Laila och fick en kopp kaffe och några goda skratt. Men det var skönt att komma hem igen och få lägga sig i sin egen säng igen.

På söndagen blev det så tårta, Lars, Marcus och Sandra kom, Christel arbetade och Erica tränade, men kom senare.

På måndag var barnen lediga från skolan och Erica kom och passade Tees, vid lunch kom Marcus och det vankades pannkakor. Lite bus med Tees och så hämtade Lars dem.

Nu inför vintern så har vi satt på dubbdäck på bilen så att det skall vara lite säkrare att köra. Vi testade dem och körde till Vittsjö och Siv o Boris och fick en god middag. Nya dubbdäck skall ju helst köras på torr asfalt många mil och helst inte över 100 km i timmen så att dubbarna sätter sig riktigt fast.

Tees hittar alltid sin plats.