Timos corner

Vi hade bestämt oss för att åka till Landskrona och hälsa på Thomas på måndagen, men först var vi tvungna att tvätta bilen, eftersom den blir så smutsig uppe på Hovdala. När det var gjort, for vi ner till Landskrona och hem till Thomas, det blev kaffe och sedan tog vi en runda på stan, en nostalgitripp och for ut till golfklubben för att äta lunch, men där var stängt. Det blev istället Don Pedro och där fick jag äntligen en plankstek. Jag har pratat både länge och väl om, hur gott det skulle vara men inte fått tag i det. Det smakade kalas och efteråt köpte vi semlor med hem till Thomas. Mathias hann komma från skolan innan vi for igen. Han växer så det knakar.

Vi var inne på Netto i Landskrona och köpte billiga album till korten som vi har framkallat, så nu har jag jobb att sortera och sätta in. Hemvägen gick via Höör, där vi var inne på Teba, en stor affär för hundsaker och det blev lite godis till Tees och halsband till Vittra och Tees, att ha på kvällarna, när det är mörkt, de blinkar så att de syns. Vi skulle ha ett så kallat täcke till Tees, att ha när hon ligger i bilen och det är kallt, men de var så dyra och Carina sa att det fanns billiga på Överskottslagret (vår favoritaffär). Sedan for vi hem, så att det inte skulle vara så mycket mörkerkörning, Timo börjar tycka  att det är lite jobbigare numera.

Tisdag och dags för kolgympa igen för Timo och under tiden gick Tees och jag en rejäl runda. När vi ätit och Timo tagit det lite lugnt var det dags för Överskottslagret, där allting är så billigt, men det blir ganska dyrt, när man handlat färdigt. Vi hittade ett fint rött täcke med reflex på till Tees, 200 kr billigare än på Teba, kanske inte samma kvalitet, men det räcker gott åt Tees. Det är inte så ofta som hon ligger i bilen. Men så fanns det ju så mycket andra saker, så som vanligt blev det en hel del pengar. Efter utsvävningarna i Landskrona så har vi bestämt oss för att hålla diet, så vi handlade en hel del mat, som skall vara nyttigt och bra, så nu skall vi försöka gå ner i vikt (igen) Därefter lämnade jag in recept på apoteket som jag skulle hämta nästa dag.

På onsdag vaknade vi i sakta mak och tog det lugnt, sen var det dags att hämta medicinen och vi beslöt oss för att gå till stan med Tees, så fick hon lite mer träning på att gå på stan. Först går vi genom lite grönområde som hon kan rasta av sig på och sen är vi framme i stan. Hon går jättefint nu och hoppar inte upp på okända på stan mer, som hon gjorde som liten. Det är bara stora svarta hundar som skrämmer henne lite. Först gick vi in på Kulturhuset och beställde biljetter till Sanna Nielsen och Röke Blåsorkester, sedan gick vi en runda på stan och tittade lite

och så in på vårt "stamställe" apoteket. Där var medicinen klar och det blev en stor kasse denna gång.

Vi gick till järnvägsstationen, där Timo brukar köpa en finsk dagstidning, så att han håller språket igång, men det är inte många personer som han känner igen av kändisarna i Finland.

Sedan var det skönt att komma hem och ta det lite lugnt innan lunch. Så får det bli bara en liten runda till med Tees eftersom vi har vattengympan ikväll, får se om det är lika tungt idag.

Denna vecka gick lite mer i lugnets tecken, men på måndagen blev Timo väldigt positivt överraskad av vår hund. När vi är ute med Tees, går vi ofta genom lite skog och ängar och hon är då lös och springer runt, men hon kommer när vi visslar och på slutet av rundan kommer man till en asfalterad väg, där det kan komma cyklar och tom bilar och där har jag tränat henne, att gå fot så att jag har koll på henne.

När nu Timo gick själv med henne, så sprang hon som vanligt, men rätt som det var märkte Timo, att hon gick fot utan att han hade sagt något, de närmade sig nämligen asfaltvägen, då blev det givetvis godis när man är så duktig. Så det lönar sig att träna.

På tisdagens kolgympa var de bara 2 fortfarande och det är ju synd, när det nu är så nyttigt. Jag var rätt så nöjd, när jag lyckades beställa förstoringar själv på datorn, man KAN lära en gammal hund att sitta, verkar det som. Vi var hemma hos Christel på fika och hann träffa Erica och Marcus, men inte Sandra förrän vi precis körde därifrån. Det bjöds på äppelkaka och vaniljsås, smaskens.

Vattengympan kändes riktigt tung den här gången och tyvärr har jag fått träningsvärk dessa 2 gångerna, hoppas att det blir bättre. Det växlande vädret gör att värken också känns mer.

På torsdagen tyckte inte Timo att det var lika roligt att flickorna är så ärliga. En rar flicka klappade honom på magen och sade att den här har nog växt lite sedan i höstas och Timo blev stum.
Senare på kvällen kom Leila och Veikko Heiskanen på besök och satt och pratade gamla minnen och Tees visade att hon börjar bli vuxen, hon låg i andra rummet och bara tittade och sov, när hon kom in till oss, så nosade hon bara lite och sedan satte hon sig stilla. Så är det skönt när hon gör, men hon blir ju så otroligt glad, när det kommer någon som hon gillar att det är svårt att få henne lugn.

Siv och Boris var bättre från sin förkylning och skulle handla i stan så de tittade in på en kopp kaffe och då måste bara Tees vara med.

Senare kom Carina och hundarna och då blev det liv i luckan.

På lördagen fyllde Kalevi Tikkanen 70 år, så Timo for till Vittsjö för att gratulera med blomster samt ett gratulationskort, som vi gjorde med datorns hjälp

och han tog med sig Tees, så att de efter det tog en tur på golfbanan. Där var det full aktivitet, med folk som inhägnar hela golfbanan mot vildsvinen. Tees var lycklig att kunna springa lös och att så många som klappade henne. Hon var riktigt trött när de kom hem igen.

På söndagen skulle Carina  ut på sin första fasanjakt med Shiva och därför var vi och hämtade ut Vittra och for till Hovdala där hundarna rasade ut och vi hittade andra marker att vara på.

Efter det körde vi hem Vittra och Tees lämnades hemma, eftersom vi skulle kolla hur långt Lars hade hunnit med att ändra (förstora) Ericas rum. Men det var så mycket som skulle sorteras och flyttas, så det blir senare i veckan. Så vi for hem till Tees och tog det lugnt.

Veckan som gick var i doktors och sjukhusets tecken. Måndag morgon åkte vi åter till Kristianstads sjukhus. Denna gång skulle Timo till käkkirurgen. De tog bort en liten utväxt uppe i gommen. Tyvärr måste han ha lite lugnande, när de skall göra något i munnen med verktyg. Allt gick bra som tur var, men dosen var nog lite för stor, eftersom han sov mest hela dagen efteråt.

På tisdagen var det Gunillas tur, hon skulle kolla trycket i ögonbottnarna, tack vare eller på grund av sin diabetes. Tidigare gjordes det i Kristianstad, men nu har Hässleholm fått en sådan maskin, så vi slapp åka till Kristianstad.

Jag åkte med Timo till sjukhuset på hans väg till Kolgympan, den startade igen. Men bara en kamrat till ställde upp, så de bad sjukgymnasten, att han skulle försöka hitta fler, som ville förbättra sin andningskapacitet, gärna damer, så klart. Det blir roligare och intressantare debatter om vi kan bli fler, tyckte de. När Timo började -06 var de 6 st patienter, men tyvärr är vi ju rätt så gamla, så sjukdomar och värk har gjort att vi minskat i antal och vi känner oss lite ensamma nu.

Under tiden Timo var på sin gympa, fikade jag på sjukhuset och Timo kom så småningom och tog en fika. Tyvärr reagerar jag så på dropparna, som vidgar pupillerna, att jag mår dåligt och ser dåligt. Sköterskan sa att jag nästa gång skulle be om de svagare dropparna, så blev kanske besvären inte så stora. Nu var det min tur att sova och vila under dagen.

På onsdagen var det dags att gå till tandhygienisten och tyvärr hade jag problem med ögonen och fick blunda hela tiden, eftersom de har så starka lampor där. Det var inga problem mer än att det kostar en massa pengar, men som hon sa, nu slipper du oss på ett år och det är skönt./Gunilla

Torsdag och dags för skolan igen, jag fick leka fotograf igen, då eleverna hade "fritt valt arbete" och de fanns i flera olika salar. Oftast får jag några roligheter med mig hem på vägen genom livet.
Ett par flickor beställde, att det var deras tur att ha mig som kamrat vid deras bord, när vi skulle äta den goda skolmaten. Jag sa att jag hade blivit tingad av några andra, men glömt vilka de var, då sa de att vi stannar till sist, så har alla tagit sina platser och du kan sitta hos oss. Fiffigt val!! Sedan säger dessa flickor med sina 10 år, att Timo, du ser ganska ung ut för din ålder, samt att jag hade samma frisyr som Danny (han från idol). Tänk vad livet är lätt att leva med så glada och ÄRLIGA flickor!!

På eftermiddagen ville distriktssköterskan kolla mig och allt lät  OK. Vi avslutade dagen med 1 timmes vattengympa i lagom varm bassäng, alltså 35 grader.  Första gången sedan våren, så vi trodde att det skulle bli väldigt tungt men det gick bra, Timo sa visserligen att han var trött redan 18 45, vi startade 18 30. Men Gunilla hade träningsvärk dagen efter.

Fredagen var kall men solig, så vi körde till Hovdala och släppte Tees lös, det är så skönt att hon kan få springa lös på stora ytor, helst nu när hon löper, så vi får passa henne på våra rundor i kvarteret.

På kvällen kom Carina och hjälpte oss att sortera och beställa bilder på datorn, som vi vill ha som "gamla pappersbilder" som man kan ha i album och titta på utan dator. Det blev fastlagsbullar till kaffet, det tyckte vi att vi var värda.

Det hade kommit besked från Kristianstads sjukhus, att märkena som Timo hade tagit bort i ansiktet var ofarliga och det kändes skönt.

På lördagen tog vi ut Shiva, eftersom Carina var på kurs med Vittra, på söndagen var Carina och jag åter på Hovdala med hundarna, så de fick springa och busa. Timo lovade att dammsuga huset under tiden, gulligt eller hur!

Idag måndagen den 19 januari blev en stor dag för Timo, han fick besked per post att han blivit finsk medborgare den 3 april förra året så nu har han både svenskt och finskt medborgarskap!

Fredagen den 9 januari var Gunilla lite krasslig och ville vila och ta det lite lugnt, så jag tog Tees med mig och åkte upp till Vittsjö. Först hälsade vi på ute på Wittsjö Golfklubb och pratade med Figge, den ende anställde på plats. De övriga hade semesterledighet ännu, som det så ofta är i golf-branchen, vintertid.  Figge berättade att även Wittsjö GK hade börjat med att sätta upp vildsvinsskydd längs med banans södra gräns mot skogen. Och visst förstår man klubben, då jag såg alla skadorna som svinen hade gjort på ettan och drivingrangen. Tees och jag hade en mysig promenad över banan, då jag ville se greenernas kondition. De var i mycket fint skick för att vara den 9 januari. Snön hade åter smält så banan var grön igen.

Efter banbesöket ville jag gratulera min gamle vän Ingmar Nilsson på Duvgatan i Vittsjö, då jag kom ihåg att han fyllde år denna dag. Han var min granne i ca 13 år, när vi bodde i Vittsjö. Jag har en stor tacksamhetsskuld till honom, för han var en ovärderlig hjälp för mig, när vi byggde huset på Duvgatan 1972. (Han var inte lite förundrad över att vi vågade oss på att bygga själva utan några kunskaper i husbygge). Han var och är en skicklig snickare och byggmästare och själv kan jag inte mycket mer än att sköta gräsmattorna. Därför var jag mycket glad över att få en skicklig yrkesman som granne.

På kalaset träffade jag även gamla grannarna Önnevik, de kom och grattade Ingmar just när de skulle köra till sin Thomas för att sedan åka till Kanarieöarna. Inga bjöd på en underbar smörgåstårta och en uppsjö kakor därtill. Då jag hade Tees i bilen fick besöket avslutas tidigt, men jag hade tur att även få träffa dottern Anna från Kävlinge, som kom med son och dotter. Jag måste ha blivit till åren, för jag minns det som igår, när hon kom till världen. Ingas syster Dorit var även hon och festade av sin svåger. Tyvärr hade jag glömt att ta med kameran.

Lördagen gick i lugn takt, så när Carina ringde och frågade, om vi skulle följa med till Hovdala med Tees, så gjorde vi det. Vi körde till samma ställe som sist, det var så vackert där. Hundarna rusade ur bilen och sprang som vildar. Vi gick i makligare takt och njöt av naturen. När vi tittade oss runt så fascinerades vi av olika mossor, på träd och stenar.

Det blev årets första bad för hundarna, de hoppade i bäcken och var genomvåta när de kom upp. Vi gick längre än sist och på vägen mötte vi en man med en whipethund, så vi samlade in våra hundar. Han frågade om alla var tikar, för då gick det bra, men Shiva löpte så det var ingen bra ide, att ha dem ihop, eftersom hans var en hanhund. Det var fantastiskt att se våra hundar, hur de omedelbart stannade, när de såg den andra hunden och fann sig i att bli inkallade. Ingen av dem försökte springa fram till den andra hunden.  Vi fortsatte en bit till så att de andra skulle hinna undan och vi kunde ha våra lösa igen. Sedan vände vi tillbaka och Shiva och Vittra tog ett dopp till men Tees följde dem bara ner till kanten.

Hon har mer underpäls och tar längre tid att torka och hon springer som en galning, för att det skall torka, så det var tacksamt att hon inte tog ett andra dopp. De var våta nog ändå. Vi började känna oss hungriga, så vi gick mot bilen, och där kände Tees igen sig, det var ju där de roliga dummiesarna fanns. Hon tittade glatt när Carina plockade fram 8 st och kastade ut. Hon skrek av iver efter att få hämta dem. Vi släppte henne och hon for iväg i ett huj och hittade dummiesarna men kom inte in med dem utan la dem i en hög. Dem skulle hon ha själv och ingen annan.

Vi fick hämta in henne och så fick Vittra och Shiva försöka istället. Då gick det mycket bättre de hittade dem och kom in med dem. Så här skall det se ut.

Så stoppade Carina in dem i bilen och vi släppte hundarna för att springa av sig och det var roligt att se Tees. Hon sprang flera rundor innan för stengärdet, här fanns ju dummiesarna, hon hade ju lagt dem där, men var var de nu? Till sist fick vi in hundarna i bilen igen och for och hämtade en god familjepizza, så vi skulle få mat snabbt i oss och gott var det. Vi pysslade lite med kort i datorn och Tees försökte få Shiva och Vittra att ställa upp på lite mer bus, men de ville ta det lugnt och sedan körde Carina hem igen och vår hund gick och la sig för att vila ut efter dagens skogsrunda.

Så var det då dags för årets Papa Buekonsert med gladjazz och det hade varit smällkallt på natten (ca -15 grader) som John Pohlman sa, när han var konferencier, att här i Hässleholm händer det alltid något när vi är här. Bl a så var det då stormen Gudrun grasserade (vårt tegeltak lyfte, men la sig till rätta igen) Sedan var det den gången när det blev blixthalka på kvällen-natten. Denna gång var det smällkallt här.

Vi lämnade Tees till Carina i god tid och det var skönt att kunna duscha och klä oss i lugn och ro, annars vill Tees gärna vara i vägen.

Föreställningen började med att lilla söta Idun, ca 3-4 år gammal stod vid micken och sjöng alldeles solo, 3 stycken julsånger, bl a en sockerbagare. Hon verkade helt oberörd av att salongen var fullpackad och jublet var stort.

Sedan kom Gunhild Carlings orkester och det var en upplevelse att se och höra. Det var tretton st musikanter varav 6 st från familjen Carling. Max Carling spelade bl a tenorsax, fiol och klarinett, så helt olika instrument. Sedan utmärkte sig Ulf Carling med trummor och stand up, med spex och dans. Själv sjöng Gunhild och spelade trombon och trumpet.

Sedan blev det jubel i salongen när Hässleholms egen Peps Persson kom in och spelade munspel och sjöng "falsk matematik", och trots otroliga applåder kom inte Peps in igen, han orkade inte. Tyvärr var det bara lite batteri kvar i kameran, så bilderna blev inte så bra.

Sedan var det dags för Papa Bues Viking Jazzband. Arne Papa Bue kom in ledsagad av sin fru och visades tillrätta till sin stol, som han sade, hon bestämmer var stolen ska stå. Han spelade trombon och sjöng 2 sånger, men det märks att åldern tar ut sin rätt. I övrigt spelade Erik Krolle Andersen klarinett och Ole Olsen bas, Per Jakobsen piano och sång, på trummor skulle Roger Berg spela men han hade "försovit" sig, men kom mitt under föreställningen och under tiden hoppade Ulf Carling in. På trumpet var det Jazzi´n Jack Andersson som spelade.

I pauserna spelade en del av Carlings orkester och de var otroligt duktiga.

Gunhild och Ulf Carling

Sista avdelningen av föreställningen blev en happening när Bues och Carlings spelade ihop, särskilt mäktigt var det när trummisarna skiftades om att spela och spexa och så kom då Peps in igen och spelade och han såg ut att njuta av att spela tillsammans med de övriga.

Det var verkligen värt sina pengar att få sitta och lyssna till en sån underbar gladjazz. Sedan var det bara till att hämta Tees och då berättade Carina att Tees hade varit så duktig med hennes katt Milton. Först satt hon som paralyserad, när hon såg en KATT inne i rummet, men till sist låg de och sov bredvid varandra. Tänk om hon kunde göra likadant hemma när katterna springer på tomten eller utanför.

Det kändes ruggigt kallt när vi körde hemåt. Vi vill gärna gå i ide tills det blir vår igen. Bara Tees älskar snön, hon rullar sig i den och trivs. Just nu är hon åter i fällningstiden så vi borstar och borstar.
 

Han var väldigt hatisk mot sin tid i Finland. Detta berörde givetvis Timo mycket. Sedan tittade vi på ett program om journalisten Bang., käringen mot strömmen. Vi har alltid gillat henne, men programmet var mycket om hennes tid som krigsreporter och det berörde också Timo illa. Sedan var vi så "dumma" att vi tittade på "självmordsturisten " ett program, om mycket sjuka personer, som ville bestämma själva när de skulle gå bort och den var otroligt gripande och hemsk. Som Timo sa när vi skulle lägga oss att det var ingen lämplig film, när man skall sova. Givetvis drömde Timo om det här och när jag råkade stöta till honom, så satte han sig käpprakt upp i sängen och hade fått till det i drömmen, som om jag ville knuffa ner honom för ett stup. Det har jag givetvis lovat honom att inte göra. Så man skall nog tänka sig lite för vad man tittar på tv för program.

Som sagt så har vi fått vinter här nere och tom snö. På onsdagen när vi tittade ut hade vi ett par centimeter snö så det gällde att skotta. Jag hade sett grannens Max vara ute och skotta på sin sida och fick för mig att han varit på vår sida också. När Timo började skotta på vår gård, för att komma ut med bilen, kom Max och bekände att han hade skottat vår trottoar utan lov. Timo sa till honom att det fick han göra så mycket han ville, utan att fråga om lov. Eftersom vi har en hörntomt så hade vi ena gatan kvar att skotta. Vi hjälptes åt och Tees sprang inne på tomten och hade roligt. Det tar på krafterna med skottning i vår ålder, så det är tur att det inte snöar så ofta här i Hässleholm. Nu får man väl anse att julen är över och plocka undan julsakerna och tomtarna kan behöva komma in i värmen.

Idag torsdag, var det roligt att börja skolan igen. Det roliga var, att det var många barn, som tyckte detsamma. Klassen hade fått en ny flicka igen, hon kom från Grönängsskolan tror jag. Skolan började lite mjukt första dagen, då barnen blev informerade om vårterminen, då de skall vara med i de nationella proven mellan mitten av mars och mitten av maj. En del tyckte att det var hemskt, en del att det var spännande. Proven skall ju hjälpa lärarna, att se vilken kunskapsnivå barnen har.

Sedan var det dags att barnen skulle byta platser i klassrummet igen, för en del är det en stor sak, eftersom alla vill sitta bredvid sin bästa kompis. Sen hade lärarna en trevlig årsrevy med förra årets alla månaderna. Där deltog Solen, Havet , 2: an och 3: an.

Erica visade databilder från sin resa i New York och öarna i Karibien. Det är ett fantastiskt fint sätt att kunna visa det på whiteborden.

Jag tycker att det fortfarande är rart, vad många av barnen som ville krama mig, innan jag lämnade skolan igen.

Carina var på utbildning, så vi for hem till henne och tog ut hundarna och där är två  hundar till som gillar snön, särskilt Vittra.



Efter att de hade rastats for vi hem till vår egen Tees och hon blev lycklig att husse var hemma igen.

Nyårsafton gick bra för Tees del, vi var hemma och hade tv och radio på, så att hon inte skulle störas av raketerna. Hon tittade upp lite när det small som mest, men brydde sig inte om det. Vi var uppe med henne tills de slutade smälla, sedan sov hon i sin korg som vanligt.

Nyårsdagen kändes inte bra att vakna till, jag var genomförkyld, så att jag knappt kunde öppna ögonen. Timo hade en otrolig nackspärr, så han knappt kunde vända på huvudet. Carina tog hand om Zentus och var och hämtade Tees, så att hon fick en riktig rastning med Mia och Viggo också. Sedan tog vi det lugnt hela dagen.

Fredagen var kall och vi var oroliga för Zentus men han var alert när vi kom och han fick en morot och det gillade han skarpt. Vi tror att vi har matat honom lite väl mycket, men vi kan ju inte lämna honom med tom skål. Suzan ringde att de var hemma igen efter fjällvistelsen och det känns skönt, när de har kört så många mil.

Lördag morgon ringde telefon redan innan kl 8, familjen Ohlsson var redan på Malmö järnvägsstation och skulle vara i Hässleholm 9.16. Det blev fart på oss, in i duschen, gröt till frukost och ut med Tees, sedan körde vi till Trillevägen och gav Zentus en morot till, skrapade Volvon och hoppades att den skulle starta. Den hade ju stått stilla så länge och det hade varit kallt på nätterna runt - 10 grader. Men den var snäll och startade, så vi for till stationen och 1 minut innan tåget kom in var vi där.
Vi såg familjen med alla sina väskor så vi hjälpte dem till bilarna och körde dem hem.

Sandra gick direkt till Zentus och tog ut honom och han verkade nöjd. Vi var nöjda också över att inte ha ansvaret mer, det var lite oroligt med, hur han skulle klara av kylan.

Morfar var nöjd med att de var hemma igen och solbrända hade de blivit.



Ett minne av båten och hela familjen uppklädda för middagen.



Vi fick en kopp kaffe, vi hade ju inte hunnit det hemma och så visade de en film, om var de hade varit, från New York och sedan från öarna i Karibien och flickorna visade vad de köpt på semestern.

Så åkte vi hem till Tees som ju inte fått någon runda och så vilade vi lite, det hade ju varit en snabbstart av dagen.

Sedan tog vi en runda med Tees ner till stan och kollade läget, men det är ganska lugnt mot kvällen, inte så mycket folk ute. Snön som hade börjat falla övergick mer till regn, så det är bara lite kvar i gräsmattan, men ganska halt ute. Nu ser vi fram emot Papa Bue och Peps Persson i morgon, hela 3 timmars underbar musik. Tees får vara hos Carina så lider ingen nöd.