Timos corner

Lördagen den 28 mars pysslade vi lite och på kvällen släckte vi ner alla lampor pga earth hour och tände värmeljus på en bricka. Det var ganska många, tom så många att Timo hade lite besvär av det, men vi drog vårt strå till stacken och så blir det aluminiumhållare till Ericas klass, som de sparar och  tävlar med andra klasser i hela riket.

På söndagen skulle det ske flera aktiviteter, Gunilla och Sandra skulle till Vankiva och testa om Tees kunde vara med i en agilitygrupp. Både Sandra och Gunilla var nervösa, skulle det finnas någon schäfer där. Då blir Tees "töffig" hon har blivit påhoppad av 2 sådana och hon är jätterädd för dem. Det fanns, men hon reagerades inte på dem.

Sandra var orolig att hon kanske skulle springa ifrån henne, det fanns ju så många störningar där. Tees är verkligen taggad när hon kommer in på banan, det är ju det roligaste som finns. Hon tyr sig till Sandra, det är ju hon som springer med henne. När det äntligen blev deras tur att springa den lilla banan, var Tees jättekoncentrerad och hon rusade iväg och lydde Sandra totalt, det var bara däcket som såg lite konstigt ut, men hon hoppade ändå igenom. De blev godkända, så det var bara att betala och så startar gruppen i april så vi får tjuvträna lite hemma i trädgården.

Timo skulle upp till Vittsjö eftersom Wittsjö Golfklubb hade vårmöte, så han fick låna Christels Volvo.

Det kändes trevligt att komma till klubben då klubbens ordförande Frans Rube och klubbens pro Lars Jagetun önskade mig välkommen till klubben.

Då jag kom tidigt till mötet och gjorde jag en banbesiktning. Ute på banan mötte jag  klubbdomarna Alf Collin och Gunnar Dahlsheim, för de skulle kontrollera vildsvinsskadorna samt den elektriska inhägnaden runt banan, så att de inte störde spelet för mycket.

"Gölen"




Hål 16



Sponsorerna




Själva mötet gick lugnt och städat till, de stora debattämnena var denna gång, vardagsmedlemmarnas tävlingsspel på helgerna och klubbens ekonomi, som är ganska bra, men utan möjlighet till några större investeringar. Som vanligt var det så klart diskusioner om bolltvättare, papperskorgar och gränspålar.



Wittsjö GK:s ordförande  Frans Rube.

Efter mötet bjöd ordförande in oss på kaffe med bulle och då passade jag på att önska nya krögarparet lycka till, Ingrid Mattsson med man och son./Timo

Christel arbetade och Lars körde barn till friidrott, så det var en aktiv helg. När Timo körde tillbaka Volvon, så kom Christel hem efter en liten runda och vi beundrade utsikten, nu när Lars hade tagit ner träden.



Ericas lekstuga.



Nyklippta äppelträd hos Christel o Lars.

På torsdagen var det riktigt kul att åter få träffa barnen och deras fröken Anette. Jag hade varit lite deppig en tid pga. mitt problem med ögonoperationen, så jag behövde verkligen få känna livsglädje, som barnen bjuder på.

Det var dags med lite prover, så att Anette kunde få en uppfattning om, hur de bl a läste sina läxor. Och konstigt nog hade inte alla, alla rätt! Jag kände mig usel, när en söt flicka, med tårar i ögonen behövde hjälp, med ett ord i provet. Jag fick naturligtvis inte hjälpa henne. Usch!! Barnen hade tidigare gjort fina påskharar, som de nu skulle få ta hem eller som en sa "kasta den i papperskorgen" Är det ett tecken på att 10 åringarna börjar bli vuxna?? Nå jag fick ju några med mig hem, som nu hänger i olika rum.





Barnen får ibland guldstjärnor, när de har alla rätt i proven, så jag sade till en elev, att det var längesedan jag fick någon guldstjärna. (jag tror inte att jag fick en ända under skoltiden, vad kan det ha berott på??)

När det var dags för mig att köra hem till Gunilla igen, kom två rara flickor och gav mig var sin guldstjärna, så en del måste bli nästan 70 år innan stjärnorna kommer!

En stolt "sheriff"

På fredagen var vi i Kristianstad igen på ögonmottagningen, tyvärr blev vi riktigt besvikna, eftersom det inte blev något riktigt svar, varför ögonlocket rullade in igen och varför det såg ut som det gjorde. Doktorn fotograferade ögat och sa att inget kunde göras förrän om ett halvår, så de kallar då. Det kändes riktigt trist (nästa morgon var jag mycket blå under ögat, som hon hade tryckt). Jag fick en kopp med hem att sätta på ögat under natten, men det vågar jag inte, eftersom den är hård och jag kan skada ögat, om jag trycket på det. Vi storhandlade lite efter doktorsbesöket och körde sedan hem igen.

På lördagen var vi otroligt trötta, tom Tees bara låg i sin korg eller i soffan så det var tur att Carina ville gå ut med oss och hundarna. Vi for till Hovdala och Äspet och som hundarna sprang, de var som tokiga. Vi hittade två gravar, som var fint smyckade, där.







Här har vi hittat offerstenen och det luktar gott här.



På parad, se så duktiga vi är! Vittra är lite trött.




När hundarna hade sprungit av sig for vi hem igen och kände oss lite piggare.

Vi lagade spagetti och köttfärssås, som smakade riktigt gott. Kaffe på det. Så for Carina hem igen och vi skulle titta på tv, men redan ½ 9 sov Gunilla i stolen, så hon gick upp och la sig och sov och sov. Vi hade tänkt gå på bio på lördagen, men det var fullsatt så vi beställde biljetter till söndag kväll istället.

Onsdagen den 18 mars var det dags för årsmöte för Sydsveriges Finska Krigsbarn. Jag åkte med Alpo Persson från Markaryd och även Sirkka-Liisa från Vinslöv anslöt, för avfärd till Eslövs Medborgarhus. Bilturen gick genom ett soligt Skåne via Höör. Väl framme vid Medborgarhuset kändes det att många medlemmar kommer att närvara vid mötet, för vi hade svårt att hitta p-plats till bilen.

Inne i aulan, som var fyllt av medlemmar, började sedan ett otroligt varmt kramande, oavsett kön. Är det något, som vi har i våra finska gener? Vi är ju så klart en grupp människor, som de flesta har rätt tråkiga minnen från krigstiden, med många separationer från dem, som man älskade mest och högst här på jorden. Därför är nog våra möten så känslomässiga.

Det största, som hände på vårt årsmöte, var nog att vår ordförande Jean Cronstedt, Trelleborg, ville avsluta sin skickliga ledartid i föreningen. Valberedningen hade haft ett svårt arbete med att hitta en ny ordförande, men i Tyringe fanns till sist en blivande ordförande, Soini Andersson. Soini som varit suppleant i styrelsen, kommer säkert att lyckas väl i sitt nya arbete.

Själv blev jag också ordinarie styrelseledamot igen, det är väl 12 år sedan sist. Veikko Bern från Trelleborgstrakten blev vår nye sekreterare. Mötet gick i en fin anda, så efteråt åt vi en god lunch i Medborgarhuset. Dagen avslutades med samvaro där nya medlemmar samt nya styrelsen presenterades. Även en författare Vastamäki, som var ett krigsbarns dotter, hade inbjudits för att prata om sitt liv, samt om sin bok om att vara ett krigsbarns dotter, problematiken som härrörde från att pappan var en inbunden krigsbarnspappa.

Hemfärden gick sen åter i en vårvacker Skånenejd.

Tisdagen den 17 mars for Timo till sin kolgympa och jag tog en runda med Tees. Det var strålande sol men blåste lite. Uppe i en backe satt det den farbror och solade och Tees skällde på honom, han skall inte sitta på min plats. Men farbrodern pratade med henne,så sedan var det inte farligt.

När Timo kom hem for vi mot Ystad, vi skulle träffa en barndomskamrat till Timo där, Raili Jokinen, som också hade varit krigsbarn. Hon bor i Eskilstuna och hälsade på sin dotter utanför Ystad. Vi kom till stationen och hittade Raili lätt, så vi rastade Tees och så gick vi på kafé och fikade. Det blev mycket prat om barndom och skolgång i Tammerfors. Det gick lätt några timmar och så for vi hemåt igen.

Men vad det blåste på slätten, när Timo skulle öppna bildörren, gick det knappast. Vi beslöt oss för att titta in där vi hade köpt Tees på vägen hem och visa upp henne.

Det var bara Per-Ove och Kickan hemma och hundarna fick mötas för första gången igen.
 

Oj vad Timo blev besviken, han trodde att de skulle känna släktskapen och bara gosa. Men Kickan visade att här skulle ingen "unge" komma och mopsa sig. Vi har tyvärr en väldigt vek hund har vi förstått. Hon blev rädd när Kickan sade till och ville att husse skulle rädda henne.

Hjälp mig husse, jag är rädd.

Hon hoppade in i framsätet på vår bil, här är jag säker tänkte hon och tittade ut, är sikten fri?

Vi kanske kan busa lite i alla fall?

Ochdet blev lite bus . 

Och vi såg ju likheter med mamman, särskilt huvudet, men Tees är så mycket mindre. Under tiden ringde Per-Ove till Eva, som arbetade och sa, att vi var där och hon undrade om vi inte kunde titta in till henne på vägen hem.

Det gjorde vi och Eva blev så glad över, att få se henne, efter så lång tid och hon tyckte att hon var jättesöt, men Tees skällde ut en medarbetare där ,som hon tyckte såg konstig ut. Ännu ett tecken på att hon är vek av sig.

Så for vi så hem igen efter en mycket givande dag. Vi hann tom en liten runda in på Hovdala där vi såg ett hägerpar.

På tisdagen ringde Timo återbud till kolgympan och jag tog en runda med Tees, det var allt vi orkade. Carina var gullig och tog med Tees till Hovdala, där hon fick leka med en liten Norfolk Terrier. Carina tyckte att vi skulle skaffa en sådan till henne,som leksak, för hon hade så skoj med den. Men vi är så nöjda med en hund.( vår Tees!)

På onsdagen var vi på Nisse Johanssons begravning i Finja kyrka, en gammal vän och kollega.

Det var mycket folk i den lilla vackra kyrkan och efteråt var det minnesstund i Finja bygdegård med mat och kaffe .Från golfsidan var det vi, Bosse Neuman, Torgny Lahger, Fredrik Seger, Sven Bertilsson ,Lars Göran Albrektsson, Kjell Nilsson, Per Hansson, och Samuel af Ugglas. Det är alltid sorgligt med begravningar och nu i vår ålder, så inträffar det tyvärr alltför ofta. Vi var först att lämna bygdegården, eftersom jag kände mig väldigt trött och yr och på kvällen blev det ingen vattengympa, så vi börjar bli försoffade.

Men på torsdagen gick Timo till skolan och som vanligt blir han pigg av barnen och deras bestyr.Jag tog en lite längre runda med Tees och då såg vi en Zeppelinare högt uppe. Det var fint väder och man piggnade till lite.

Vem har varit här innan undrar Tees?

På fredagen var vi hos Thomas i Landskrona och hjälpte honom lite och passade på att gratulera Mathias som på lördag fyller 14 år. Det blev lite fika och så for vi hem igen.

På lördagen var Carina och jag ute på Hovdala med hundarna och sedan for vi till  Carina och Timo klippte hennes äppelträd lite och så klippte Carina Tees, mest öron och bringa. När Tees såg klippbordet försökte hon smita, men lyckades inte. Hennes öron var lite ovårdade, vi hade inte orkat med det, så det var mycket jobb med det. Det blev pizza sedan. Trots att Tees tyckte det var jobbigt med klippningen så pussade hon Carina mycket, så inga" hard feelings", eller kanske var det muta så hon slipper sen. På kvällen var det den sista melodifestivalen, men jag var så trött, att jag somnade i soffan och vaknade upp till röstningen. Jag vet inte om rätt låt vann, det visar sig senare. Men Timo gillade Snälla, snälla mycket.

På söndagen när Timo hade duschat ropade han på mig och visade att ögonlocket tyvärr rullade in i ögat igen och nu  desto mer, eftersom det är svullet efter operationen. Mycket tråkigt ,eftersom vi tyckte att denna operationen var lite krångligare än den andra. Sedan var det dags att tvätta bilen

och så tog vi ut Shiva och Tees var med och busade lite, stolarna fick oss att komma ihåg dagen innan då vi satt och njöt av solen och Timos arbetsiver..



Efter det skulle vi till kulturhuset och lyssna på Röke Blås och SANNA NIELSEN. Det var en upplevelse, Röke Blås är en stor orkester, över 50 deltagare

 så kom Sanna och sjöng, helt underbart.

Hon har utvecklats som artist och har en stor röst. Hon var väldigt ledig och visade upp sina högklackade skor och sa att det var svårt att gå i dem. Får jag ta av dem undrade hon och det fick hon ju och så kunde hon uppträda lite friare. Hon berättade att hon lyssnat på schlagerfestivalen och hon hade hållit på Snälla, snälla, då applåderade Timo mycket. När hon skulle sjunga en extra låt och undrade vilken, ropade Timo ,Snälla, snälla och Sanna log. Men hon sjöng några strofer och lyfte på benen precis som Carolin af Ugglas. Stort jubel. Vi var mycket nöjda efter föreställningen och körde hem till Christel och tittade på Ericas rum.

Marcus undrade om vi ville ha kaffe och Erica bjöd på nybakade muffins, smaskens. Sedan hem till Tees.

Måndag fm. ringde Timo till ögonavdelningen i Kristianstad och berättade om sina problem, vi skall dit på fredag ,så då kan doktorn tänka igenom vad som skall göras.Sedan körde vi till Vittsjö och Siv och där blev det middag och sedan klippte Timo hennes äppelträd. Som vanligt blev Tees bortskämd där och tom Jakob hade lite roligt åt henne.

Vi har en rolig hund, jag började ansa hennes öron och det gillade hon inte riktigt och ville inte ha godis, mutor tyckte hon. Sedan frågade jag om hon skulle ha godis, men då gick hon till Timo och hoppade upp i hans knä. När jag pratade med henne, vände hon sig om så att hon hade ryggen mot mig. Så säg inte, att hundar inte kan tänka. Här skulle inte ansas några öron. Men det gjorde vi naturligtvis ändå och det var inte så farligt och vi fick pussar efteråt. Men hon ville väl markera att det inte var så trevligt.

Lördagen började inte bättre alls, vi var dåliga och Timo hostar i ett. Vi höll oss inne, men Tees behövde ju komma ut, så jag samlade krafterna och gick med henne ner till OK-macken för att köpa en tidning. Då har hon en fin sträcka att gå. När vi kom fram kopplade jag henne vid räcket och vid bänkarna satt 2 flickor och jag frågade om de ville titta till henne, medan jag var inne. Det är alltid lite oroligt att lämna henne så där. Men man kan se ut hela tiden, Jag handlade snabbt och när jag tittade ut stod flickorna hos Tees och hon satt som en ängel, de åt ju glass, kanske kunde man få smaka. Jag köpte några chokladhjärtan, som flickorna fick för hjälpen och sedan fick Tees sitt godis och så gick vi hem igen.

Det blev schlagerfestivalen, som vi tittade på, men sen orkade vi inte mer, utan sängen hägrade.

Timo sov oroligt och hostade mycket.

På söndagen gick jag en runda med Tees, hon kan ju vara i trädgården, men hon behöver komma ut också och springa lite. Efter rundan var jag helt slut och det blev tv-tittande hela dagen. Tack för tv: n i sådana lägen och att det var mycket sport så det hände något.

En sådan underbar hund vi har, hon låg och sov djupt i soffan, men så hoppade hon hastigt upp och satte sig vid ytterdörren och tittade stint på dörren. Då visste vi att det var någon vid ytterdörren, men hon sa inte ett ljud. Jag öppnade dörren och då kom kvällstidningsbudet fram till dörren, så jag köpte en tidning. Tänk att hon hör dem, innan de ens har ringt på dörren, men hon säger inte ett ljud.

Sedan såg vi på Beck, deckaren på kvällen och så sovdags igen.

Vi ställde klockan tidigt på morgonen, för doktorn skulle ringa angående Timos förkylning, mellan kl 8. 00 och 9. 00. Telefonen ringde redan kl ½ 8, det var från distriktssköterske- mottagningen. Timo skulle ta sina stygn kl 13, men sköterskan var sjuk, om vi kunde komma kl 9 istället? Det kunde vi ju inte, eftersom vi inte visste när doktorn ringde. Så vi fick tid 10. 45 istället. Det skall bli skönt att bli av med stygnen och det ser riktigt bra ut.

Doktorn ringde kl 8 och efter lite diskuterande hit och dit, blev det bestämt att hon skulle ringa in en remiss till en lungröntgen, det kunde ju vara lunginflammation. Han skulle åka in till sjukhuset så fort som möjligt, men vi måste ju ta stygnen först, sedan åker vi upp till sjukhuset. Jag skojade med Timo, att om hon skriver ut någon medicin, så skall hon ta en stor dos, så att jag också kan få lite medicin. Det är ju jobbigt att bli riktigt förkyld och hosta, men för Timo är det ju extra jobbigt, eftersom han inte får luft och får kämpa mycket med att få luft.

Så fick Tees ut en snabbrunda och så körde vi till läkarstationen Vänhem. Där tog en trevlig sköterska emot oss och hon tittade på Timos stygn. Jag förklarade att jag nog tagit bort något stygn, när jag drog bort plåstret och det visade sig att det bara var 2 stygn kvar, från början 6 st. Oj, oj men det hade inte gjort ont när de åkte bort. Hon tyckte att det hade läkt bra och vi behövde inte ta salva så ofta mer.

Sedan åkte vi direkt till sjukhuset och röntgenavdelningen. Tänk vad det kan vara smidigt ändå. Doktorn ringer kl 8 och vi är på sjukhuset strax efter 11 och kom in nästan genast och så passade vi på att handla mat på Maxi, eftersom kylen var tom. Det blev färdig mat till lunch och kl 14 ringer doktorn och säger att lungorna var ok. Skönt!!  Efter lite diskuterande så ringer doktorn in ett nytt recept på ny medicin, som Timo skall prova och sedan ordnar hon tid hos astmasköterskan så att han får göra prov på utandningskapaciteten. Det får man kalla service, hon är så jättegullig vår doktor.

I helgen hade Timo sorterat bland sina strumpor och det låg några par kvar på bordet i vardagsrummet, men när vi kom hem hade Tees tagit två par hoprullade strumpor och var låg de då, jo i hennes korg. Det var väl en liten trygghet för henne, när vi försvann. Det har hänt förr att hon hittat någon strumpa, men hon bara lägger dem i sin korg, biter inte sönder dem. Gulligt eller hur?

Vi sov en stund och sedan cyklade jag ner till apoteket och hämtade ut Timos nya medicin. De tyckte att det var lite underligt att byta medicin så där, men vi får se hur det går och så visar det sig ju om det blivit bättre när han kommer till sin astmasköterska nästa gång. Det blir lite tv, sen tidig kväll idag, också så får vi se i morgon, men då behövs ingen väckarklocka.

Tisdag var det så dags igen för kolgympan och nu hade det kommit till en del damer. Gympan tar på krafterna men det blev ändå en tur med Tees på eftermiddagen. Det kändes rått ,eftersom det blåste lite, men några plusgrader och det är ljusare både på morgonen som  på kvällen, skönt. Vissa buskar grönskar och vi såg hängen på en del.

På onsdagen var det dags att åka upp till sjukhuset och få inkopplat en mätare som mäter hjärtslagen, eftersom jag känt av hjärtat lite. Timo var med upp och då träffade vi Christel på medicinmottagningen. Christel var gullig, bjöd Timo på en kopp kaffe för att värma upp halsen under väntan.

Det är inte lätt att fånga Christel på bild.

Jag fick satt på elektroder på kroppen kopplade till en dosa, hur skall jag kunna sova i natt? Efter det körde vi till Carina och så åkte jag och Tees med Carina och hundarna till Hovdala för att ta en promenad. Det är sagt att jag skall motionera som vanligt. Det fick bli min motion idag, vi skulle ha varit på vattengympan på kvällen ,men det var ju inte lämpligt för min del och Timo har ju sina stygn under ögat. Visserligen inte alla 6 eftersom jag tog bort plåstret när jag gjorde rent såret och då följde troligen 1 stygn med, eftersom det var 2 långa strå med 1 knut på. Men vad skall man göra? Såret såg i alla fall inte sämre ut.

Det gick att sova ganska bra i alla fall, trots elektroderna och att Timo hostade då och då.

På torsdag morgon ringde jag Erica och berättade att morfar var jätteförkyld och inte kunde gå till skolan och hon lovade berätta detta för fröken Anette. Jag tog Tees själv på en promenad, allt för motionen. Sedan cyklade jag till stan och apoteket, köpte en godisstubbe, till vår bröllopsdag och så handlade jag och cyklade hem igen. Puh! Sedan var det dags att åka upp till sjukhuset och lämna tillbaka attiraljerna och köra och hämta vår skål med bröllopsblommorna. En ung tjej som skulle lämna ut skålen vågade inte ta den, hon såg hur värdefull den var för oss, nästan antik ,49 år gammal. Det är ju ritual att vi får satt i blommor varje år till vår bröllopsdag med vita, gula och blå blommor och de lyckade tom få dit några fresior. Jag körde hem med vår skål och den var lika vacker som vanligt och aldrig riktigt likadan.

Det var tänkt att vi skulle gå ut och äta och fira, men med Timo så dålig och jag började känna mig dålig också, så vi stannade hemma. Vi fikade på stubben, men orkade inte så mycket och då är vi dåliga. Det var skönt att sova utan elektroderna och vi lade oss tidigt. Hoppas att det är bättre imorgon.

Fredag och vi kände oss risiga, men jag tog Tees på en runda, men det var allt jag orkade ,så när Carina ringde och frågade om hon skulle ta ut Tees, tackade vi glatt ja. Det var en nöjd och blöt Tees som kom hem igen, det hade börjat regna, kanske vårregnet, vi har ju tom snödroppar i vår rabatt. Vi tar det lugnt, dricker mycket och skall lyssna och titta på "så skall det låta", då blir man lite piggare och så hoppas vi vara bättre på lördag.

Måndagen den 16 februari bytte jag från Telenor till Telia på min mobil, så att det skall vara lättare att kunna ringa. Det har visat sig att det är svårt i vissa distrikt att ringa med Telenor. Pinsamt nog så har Gunilla kunnat ringa överallt på sin telefon med Telia. Sedan  var vi inne på apoteket och efter det tog vi en fika på stan.

På tisdagen var det dags för kolgympa igen, puh. Så tog vi ut Carinas hundar och efter det for vi till Qpoolen, där Erica spelade fotboll. Det var ju sportlov och skolornas fotbollsturnering. Ericas lag klarade sig vidare till semifinal, som blir på fredag.



Rätt lag gör mål, heja HIF.



Marcus utanför Qpoolen.



Vi åkte hem till Christel och fikade, äppelkaka bl a.

På onsdagen var Gunilla hos tandläkaren och lagade sin tand, som hon bitit av.  Det gick bra, men tyvärr dyrt. På kvällen var det vattengympa igen, 2 ggr hade Sara varit sjuk, så det kändes tufft.

Tidigt på torsdagen ringde Erica och berättade att hon var klar med frukosten, så Timo hämtade henne. Så busade hon och Tees under dagen och det blev en runda med Tees och så kom Lars och hämtade henne.

På fredagen var det så dags för semifinalen i fotboll och Ericas lag vann och vann även finalen så de fick en guldmedalj och var glada. På eftermiddagen kom Siv o Boris och de hade köpt grillad kyckling och potatissallad, mums.

På lördagen gällde det att städa, för Suzan och barnen skulle komma ner från Stockholm, eftersom de hade sportlov nästa vecka. Timo var och fick massage igen, men jag hoppade över det, eftersom jag inte kände mig bra. Vid 4 tiden kom så Suzan och resan hade gått bra. Christel bjöd på kvällsmat, Carina kom också och så tittade vi på schlagerfestivalen med många olika meningar.

Söndag var det så dags att vi bjöd alla på middag och barnen fick leka ihop.

Den 23 februari var Christel och Suzan med barn och jag på stan och handlade lite presenter för framtidens födelsedagar. Särskilt Hannah shoppade loss riktigt.

På tisdagen for vi till Landskrona efter Timos kolgympa, han pustade, eftersom han varit ensam där och inte kunde fuska något. Det var fint väder, så efter kaffe hos Thomas körde vi alla ut till Borstahusen med Tees och gick en runda och Tees var genast ute i vattnet, usch vad kallt.

3 generationer Haapanen.



Hela gänget hos Thomas.



Vackra Borstahusen.



Usch vad kallt.



Ett stort gäng fåglar slog sig ner i havet.




Eftersom det var fettisdagen så gjorde vi semlor när vi kom hem.



Tees ser alltid till att få plats.

 

På onsdagen fyllde så Tees 3 år och hon blev uppvaktad med leksak och senare 50 st rökta grisöron, för framtida intag. Vi gick en lång hundrunda allihop. Timo gick före och gjorde ett spår. Hon hittade honom direkt och sedan tog hon spåret direkt och kom in med pinnen, som Timo hade satt, för att hitta. Siv bjöd på lunch i Vittsjö och det smakade som vanligt gott och man åt för mycket.





Tees fick också riktig mat och på en fin tallrik, det var ju hennes födelsedag.



Klara för avfärd från Siv.



På väg hem från Siv ville Timo visa senaste sensationen i Vittsjö, nämnligen statyn av Lenin. Historien bakom statyn är följande, Timos bekant Calevi Hämäläinen har en stor träskivefirma i Vittsjö. Calevi handlar skivorna från olika länder bl.a. Ryssland. När Sovjetunionen föll togs många gamla statyer ner av både Lenin och Stalin. En av Calevis leverantörer i Ryssland överraskade honom en dag med att det kom en stor långtradare med den höga Leninstatyn i 3 delar. Calevi har sedan sammanfogat delarna och som en kuriosa ställt statyn utanför sin firma. Tidningar och tv har så klart uppmärksammat detta.




och på kvällen åkte Suzan och barn och Timo till Carina och bjöds på kvällsmat. Tees var med och fick sina öron.

Torsdag morgon var vi uppe tidigt, Timo skulle till skolan och Suzan skulle köra hem igen till Stockholm.




När Timo kom från skolan tog vi ut Carinas hundar och när vi kom hem ringde Siv att de skulle in till stan och tittade in. De hade köpt biljetter till Bjärnumsrevyn i påsk åt oss och till Hasse Anderssons show senare på kvällen, så det blir mycket som händer i påsk.

Fredag morgon upp tidigt igen, det var dags att åka till Kristianstad och till ögonkliniken.



Timo skulle operera sig under ögat. Det undre ögonlocket rullar in i ögat och det gör ont. Han har gjort det en gång tidigare men det behövdes igen.  Läkaren hade svårt att se när locket rullade sig, men så äntligen hände det och de fotograferade det och så opererades han. Han såg medtagen ut när han kom ut och det gjorde ont. Det hade tagit tid så vi blev oroliga för Tees och ringde Christel och hon lovade att ta ut henne. Vi satte oss i kafeterian och tog en kopp kaffe och slappnade av. Sedan körde vi mot Hässleholm igen och körde in till Christel och visade upp operationen. Hon lovade att hjälpa mig att tvätta ögat och sätta i salvan. Jag mår inte bra av att se såret. Förra gången tog sköterskan av förbandet och visade vad de gjort och förklarade hur jag skulle göra, men jag bleknade och mådde dåligt, så hon satte på förbandet igen. Vi åkte hem och vilade oss.

På kvällen var det kalas hos Sandra, hon fyllde 14 år och det blev jättegod mat där. Farmor o farfar och farbror var också där. Innan vi åkte hem satte Carina in salva i Timos öga och så åkte vi hem och sov. Vi var dödströtta och Timo hade ont i ögat.

På lördag förmiddag mutade vi Carina med frallebullar till kaffet och hon tvättade och skötte om Timos öga. På kvällen bjöd vi henne på smörgåstårta och så såg vi schlagerfestivalen, tyvärr gick inte vår favorit till finalen, det tycket vi var tråkigt och mycket oväntat. Sista omplåstringen av ögat för dagen. Timo sov lugnt på natten som tur var.

Det blev en lugn morgon med Vasaloppet och så körde vi till Christel och hon fick titta till ögat. Det blev kaffe och kaka. Christel kom in på kvällen när hon hämtade Erica från fotbollen och tvättade och la salva i ögat. Sedan får jag försöka själv att sköta om det, bl a drog jag ner stygntrådarna och tejpade över det så att det inte skulle irritera mera. Det gjorde susen och Timo tyckte att det kändes bättre..

Måndag den 2 mars var det så dags att tvätta ögat och sätta i salva igen och det gick bra. Vi for in till stan och hämtade medicin och så lämnade vi in vår bröllopsskål. Det gör vi varje år, när det börjar närma sig den 5 mars. När vi gifte oss hade min mamma planterat blommor i en skål och varje år gör vi så i samma skål. Det skall vara vita, gula och blå blommor, de finska och svenska färgerna och så skall det helst vara någon fresia, som doftar gott. Det är alltid lika spännande, när vi hämtar skålen, att se hur arrangemanget ser ut. Timo gick hem med Tees och så handlade jag på Kvantum. Sedan sov vi en runda, Timo har problemet, att när han får salva i ögat så blir han så sömnig och sover en runda.

Carina ringde på kvällen, när hon varit ute med sina hundar och frågade om hon skulle sköta om ögat och det ville Timo. Så Carina tvättade av ögat och vi fikade och sedan lade hon i salvan och nu skall vi nog klara av det själv och om 10 dagar skall distriktssköterskan ta stygnen.