Timos corner

Siv och Boris kom in en dag och fikade och vi pratade om att Boris skulle hjälpa oss att måla uthuset färdigt, men det måste vara fint väder så det står på framtiden.





Timo körde till Österås och kollade deras planer, när vi andra åkte till Tyringe och tittade på lampor. Planen såg grön och frisk ut.

 

Han såg inga större angrepp av svampsjukdomar. Och dfiskuterade sedan med Sven-Bertil om Sösdalas problem med syrebristen mitt på deras plan.




Carina kom och klippte Tees, så hon blev riktigt fin, Timo tyckte att det var kallt, han skall alltid överdriva när vi vill vara ute, men han slapp äta middag ute.



På söndagen var det dags för HIF och Ericas fotboll, vi åkte dit och tittade, de har blivit riktigt duktiga på att spela och målen bara ramlade in, 15 - 1 blev det och Erica gjorde 3 om inte 4 mål.





Erica i aktion.








Nu leder de serien och det är de mycket glada för, men det är några matcher kvar.



Efter matchen körde vi och tog ut Vittra och sedan till Christel för fika, inte så dumt, sedan var det dags att köra hem till vår egen Tees och gå en runda med henne.

Vilken tur att Gunilla och jag har slutat arbeta på Wittsjö Golfklubb, då spelare i helgen hade besök av varg på golfbanan!! Vi kunde ju inte i vår vildaste fantasi tänka oss att vilda vargar skulle besöka Skåne. Nu har vi både varg och vildsvin här. Vi har ju fått njuta av rådjur, älgar och dovhjort och det tyckte vi räckte.

Vi själva spikade en bräda då och en bräda då, vi hade ju tid, men det var mycket att göra.
En dag kom Thomas och hans kompis Mathias och hjälpte oss. Vilken fart det gick med. De var ju långa båda två och behövde inte klättra på stege för att nå upp. Framsidan blev snabbt klar.




Hjälpredan är på väg.

Det fick ju bli lite fikapaus också, vädret var soligt så man blev fort törstig.

Nu gav de sig på baksidan, vi som tänkte att de river lite i taget och spikar upp nya brädor.



Men de rev hela nederdelen och det var ingen vacker syn. Thomas som är händig reglade upp väggen med reglar som fanns i huset.



Sedan började de spika och som det gick undan. Vi hade räknat fel på antalet brädor,alltså hade vi målat för få brädor, så det var bara till att börja måla igen. Jag målade, Timo mätte och sågade och jag fick hålla till honom, så jag for fram som ett jehu. Killarna spikade och spikade. Otroliga killar till att orka!!!!!



Carina ringde och frågade, om hon skulle köpa med sig en familjepizza och det tyckte vi. Under tiden kom Siv och Boris och hade kaffebröd med sig. När Carina såg det, sa hon att hon köpt familjepizza men skulle kanske ha köpt en släktpizza istället. Det roliga var att när Siv ropade på killarna att det är dags för lite mat, så stannade Anettes bil utanför med Jacob och Ellen. Hur kunde hon känna matlukten??

De hade varit på fotboll och där hade Siv sagt att hon skulle köra till oss, så Anette kom efter.



Pizzan smakade gott och räckte.



Skönt med en paus i spikandet, tyckte nog grannarna också.




Ellen gick som vanligt ut till hundarna och de är faktiskt riktigt lugna med henne.



Sedan var det dags för spikning igen. Nu revs ovandelen också helt. Oj som det såg ut.



En som kan koppla av helt, trots allt oväsen.



Nu fick  även stegarna användas.




Hjälpreda även här. Måla, handräcka och hålla vid sågning, jag fick så ont i fötter och ben, att jag var tvungen att använda stödstrumpor sedan och fötterna var jättesvullna.




När Timo målade bräder ett tag, så mätte jag.




Här är väggen färdig och killarna gav sig på en övermålning, eftersom vi hade fått en liten annan nyans på färgen. Att de bara orkade!!



Så for då killarna hem igen och vi vilade hela nästa dag, men sedan tog vi hand om "spillet". Timo sågar det i små bitar till Carina, att tända brasan med i vinter.



Hej vad det går.



Sedan till sist körde vi till tippen med resten, som inte gick att använda. Nu återstår det lite målning och brädor i knutarna och så väggen på baksidan, men det skjuter vi framför oss och tar lite då och då.
På kvällen var det dags för vattengympan igen och det var 2 trötta personer som körde dit. 

Timo hade i ett svagt ögonblick lovat Marcus, att om det gick bra i engelskan, så skulle han bjuda Marcus på en fotbollsmatch. Nu i höst kom Marcus på detta och påminde morfar. Timo sa, välj ut en match, gärna i Helsingborg så åker vi dit (pappa Lars pratade om ligamatcher utomlands i England eller Italien, men så blev det inte) En dag ringde Marcus och sa att nu hade han hittat en match, HIF mot Göteborg, så de beslöt att åka dit i onsdags (Timo missade sin vattengympa, men va då!) Det var ont om tid för Marcus slutade skolan 15 45 och  tåget skulle gå 16 20. Han cyklade hem snabbt och vi väntade med bilen där, med mackor och dricka, för det var inte tid att äta hemma. Vi hann ner till tåget i tid och jag tog hem bilen, efter att ha kollat att de hunnit med tåget.

Framme i Helsingborg skyndade de sig mot Olympia för att få biljetter. Det var en pärs tyckte Timo, eftersom det var uppförsbacke hela vägen. Det tog på krafterna och andningen hade det svårt. Men de kom väl fram och fick biljetter. 

Marcus visste att i Idrottens hus skulle Rumänska Davis Cuplaget i tennis träna och senare möta Sverige, så de gick dit och träffade en del av spelarna. Byggnaden ligger ju alldeles intill Olympia.



En mycket artig spelare. Ser trevlig ut också.(ung också tycker Gunilla, hm!)



Här är Olympia och Timo var lyrisk över gräsmattan, när han fick chansen att gå ut på plan och känna på gräset, den var så otroligt fin, men så hade de också tagit hjälp av en greenkeeper vid ombyggnaden av planen.


Här är HIF:s lag och värmer upp sig.

HIF med sina gulliga mascotar. Här kunde inte Timo glömma Anettes sons replik när han talade med Henke!!!!



Marcus spänd inför matchen, de höll ju på HIF, men tyvärr vann Göteborg med 3-1. Men de var nöjda ändå och skyndade till tåget hem, så att det inte skulle bli för sent. Det var ju skolgång för båda nästa dag. Lars var nere vid tåget och hämtade hem dem.



På höga höjder med mätning och spikning. Men det går att hålla i sig.

Blir det bra så här, undrar Timo? 

På söndagen skulle Tapani Rossi från Höör, hålla ett föredrag i Broby om finska krigsbarn, om hur resorna gick till, från Finland till Sverige och tvärtom.

Här har Timo diskussion med en medlem och världen är liten, när det visar sig vara en farfar till en elev i Timos klassmorfarklass. 

Här studerar Timo foton från bl a olika barnhem i Sverige som tog omhand de finska krigsbarnen på 40-talet. 

Tapani själv som höll ett intressant föredrag.

Ordförande i Broby kulturförening.



Vi hann med att ta en kaffepaus efteråt.

Vi hade Tees med oss i bilen och vi tog en liten runda med henne, sedan körde vi till Vittsjö via Osby för att hon skulle få springa av sig lite. Det blev fika även där och vi fick smaka på lite kakor som Annlouise hade bakat, goda som vanligt. Siv och Annlouise var lite trötta eftersom de först varit på marknaden och sedan bakat kakor hela kvällen.

Anette och Ellen var också på besök där.

Annlouise, trött men lika glad som alltid. 

Vi hörde ett konstigt ljud utanför huset och när vi tittade ut, så såg vi att längre ner på gatan höll man på att såga träd med hjälp av en hög kran.

Vi har jättemycket plommon på trädet, men tyvär har en mask varit framme, så man får kolla noga att plommonet är friskt. Här är Siv och Boris som passar på att plocka lite plommon.

De kollar, men har tur att inga är angripna. 

Nu är det rivning och spikning för fulla muggar på vårt uthus.



Här sågar vi till nya bräder, som redan är målade.

Den gamla dörren riktas till lite.

Tees är med oss hela tiden och när hon blir törstig dricker hon av sitt badkar. 

 
På lördagen var det dags för Markarayds marknad. Godisstånden var populära hos Timo.




Här träffade vi gamla bekanta Inger och Olov Borg, det gör vi varje år. Olov var Timos chef för ca 30 år sedan.



Mina hungerskänslor gav sig till känna, så det var bara att ställa sig i kön.



Ytterligare en gammal kompis, Ive.



Siv var är du, på marknaden eller hemma? Hon var på marknaden med Boris och Annlouise och vi träffades senare.



Efter att ha fikat hos Siv körde vi hem med vår köpta svamp och våra gräddbullar, det bara måste man ha på marknaden.

Tees fick ett stort rökt märgben och hon tittar bedjande på husse.

När hon får något sådant skall hon först leka med det och det är full fart. 

Det är som om hon angriper ett byte och så rullar hon sig på det.



Till sist njöt hon av att gnaga på det. Det luktade så mycket att vi hade det ute under natten, men nästa dag fick hon det igen ute och hon älskar det och bär det med sig överallt och rensar tänderna på det.

 

Själva gjorde vi svampmackor och hade gräddbulle som efterrätt, smaskens, men inte nyttigt, men är det marknad så är det!

Onsdagen den 2 september hade vi åter en lokal krigsbarnsmöte i Knislinge. Mötet började med info och mingling innan den superba måltiden serverades. Efteråt var det visning av det lokala museet. Verkligen intressant att se gamla verktyg och tillverkningen av skor i Knislinge. Dagen till ära var den finska flaggan hissad. Efter rundvandringen intogs kaffe och kaka och Timo var tvungen att åka hem, varför han tackade samtliga för en mycket givande och trevlig samvaro. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, så det blev inga bilder den här gången.Vi skulle ju till vår vattengympa 18.30. Den kan vi ju inte missa, även om det känns tungt ibland. 

Vi hade fått en inbjudan till vernissage i Landskrona, fredagen den 4 september. Det var Runes mellandotter Christine, som hade utställning av sina tavlor. Siv och Boris och vi åkte ner till Landskrona, efter en liten sväng in på Väla och en kopp kaffe, kom vi fram till Landskrona i tid.

Här väntar vi på att släppas in, Boris, Siv, Rune och Christines sambo Tony.

 Fler inbjudna står på tur bl a Laila, konstnärinnans mamma.

Timo kollar skylten innan han går in. Galleri Jomili, vi har kommit rätt. 

Väl inne blev vi glatt överraskade, vi visste inte att Christine målade och vi blev mycket imponerade av tavlorna. 

De var målade i akryl och mycket naturtrogna.



Man ville nästan gå fram och känna på tavlorna, de var nästan 3-dimensionella.




Ett motiv som vi tyckte mycket om. Det är strandlinjen mot Öresund och tavlorna fortsätter i varandra, mycket vackert.



2 kusiner, Janets (Runes äldsta dotter) dotter Sandra och My (Christines dotter)




Djup diskussion framför naturtavlorna, konstnären Christine och Siv och Timo övervakar i bakgrunden.



Timo studerar ett annorlunda motiv.



Vi var mäkta imponerade av tavlorna och konstnären, men därefter körde vi hem till Thomas och fick en kopp kaffe och så var det dags att köra hem igen.

På söndagen skulle Mathias delta i en hopptävling i Sösdala, så vi hämtade Sandra, som också är hästintresserad och körde dit.

Här hjälper Sandra till att hålla en yster Pavarotti, som var tävlingssugen.



Full aktion inför tävlingen.



Här rider Mathias in sig.



Första hoppningen gick bra och här är en stilstudie på Mathias och Pavarotti.




Vi tog en smörgås och kaffe under tiden, vädret var så där, lite skurar då och då. Var gång jag gav mig ut från takskyddet droppade det.



Men man får gilla läget.



Prisutdelning efter första hoppningen som Mathias vann.



En stolt Mathias. För att inte tala om mamma och farmor och farfar och Sandra.

2 kusiner, Sandra och Mathias lika gamla, båda 14 år. 

Andra hoppningen gick inte lika bra, han rev ett hinder, men kom på femte plats, så det blev en rosett i alla fall.



Därefter gick vi till bilen och Tees, hon hade fått ligga i bilen eftersom hon inte gillar hästar, de är så stora och skrämmande. Tees bara skäller åt dem och vi ville ju inte störa tävlingen, men hon hade fått gå rundor med husse och Sandra, så hon led ingen nöd. Hemfärd igen och så tog vi det lugnt hemma tills Carina kom, då blev det en härlig Hovdalarunda och bad för hundarna.

Nu var det dags för loppis igen, denna gången i Vittsjö. Det var Vittsjö GIK som höll i det på Calevi Hämäläinens firma Wiwood och det var gott om folk, visning först och på en signal, så började försäljningen. Det gick ett ryck genom folket, när signalen kom och alla rusade till de sakerna, som de ville köpa. Vi köpte inget, mer än en god sockerkaka till kaffet efteråt hos Siv.

Det blev lite mat först, Siv hade berättat att det fanns grillad kotlett och potatissallad.



Vi träffade en del bekanta men inte många, så vi gick hem till Siv för kaffe.
Shiva ser ut att vilja ha lite fika också.



Tees framför de vackra Änglatrumpeterna.



Nu har vi gjort våra loppisbesök för i år, vi har själv allt vad som behövs. Efter att hundarna fått springa av sig lite for vi hem igen. På kvällen ringde Christel och bjöd på grillat och som alltid goda sallader. Så vi fick mat även denna dag.

Så var nu stödbenet äntligen på plats igen och vi kan kanske ta en liten tur med vagnen igen.



På måndagen den 31 augusti var vi på banken och lade om våra huslån, med den låga räntan just nu, så är det gynnsamt och vi var nöjda. Senare på kvällen hämtade vi Lars släp.

På tisdag morgon kom Kalevi och fikade och så beslöt Timo och han, att de skulle få upp betongklumparna på släpet. Vilket jobb,  tungt, tungt.

Först kopplades bilen till, så att släpet inte skulle lyfta. Vad skönt att gungan var borta.

Sedan rullades klumpen fram mot släpet.



Upp på släpet, Kalevi var en baddare till att vara stark.



Dags för nästa klump.



Så var de på plats och Timo och Kalevi körde till tippen, undras var de kan lägga dem där?



När de kom tillbaka var det dags med kaffe och smörgås, det var de värda.



Eftermiddagen ägnade vi oss åt målning av brädor.