Skånevinter och Gunillas födelsedag.
Tisdagen den 21 november kom vintern och det var rimfrost ute.
Träden var så fina, men fotbollsplanen låg öde med sina mullvadshögar.
Ingen aktivitet i koloniträdgårdarna heller.
Tees trivs att få lunka på, alldeles fritt.
Hon kan posera också.
Den 26 november fyllde Gunilla 78 år och mitt på dagen kom Ann-Louise med en fin blomma, en Azalea som jag tycker så mycket om och hör julen till. Tyvärr glömde vi att fotografera henne, när hon var hos oss, men här är blomman.
Senare på eftermiddagen kom Christel med familj, här med Sandra. Christel gav Gunilla en present från henne och Suzan.
Sandra och pappa Lars.
Jubilaren själv.
Delar av familjen Ohlsson, Erica var hemma och pluggade, och Markus hade en tennislektion ännu att ge.
En tårta dagen till ära.
Men vi hade först gjort varma mackor, där var och en kunde välja vilket pålägg den ville ha. Marcus hade också kommit från tennisen.
Moffe ville också ha en macka.
Nu smakade det gott med kaffe också.
En glad moffe.
Timos fina rosbukett, som vi delade och körde till kyrkogården och satte en del till Carina, så fick hon också vara med.
Fågelmatning och Moa-besök.
Nu har det börjat att bli kallt, så Timo satte upp fågelmat igen.
I många olika sorter och storlekar.
Något skall väl smaka våra kära vänner.
Tyvärr visar det sig att det är mest de stora fåglarna som äter där.
Som vanligt är Tees med och kollar och trots att hon är en fågelhund, så bryr hon sig inte om fåglarna.
Thomas Moa skulle fylla 10 år, så vi åkte ner till henne i Eslöv.
Hon hade varit i skolan och var lite trött.
Men annars var hon pigg.
Så for vi hem igen, innan mörkret kommer, eftersom vi inte kan köra bil i mörker mera.
Vi fick ett sms från Jennie, Carinas kompis, som hade tagit hand on Carinas katt Milton med en bild, som visar att han trivs och det känns skönt.
Vi tycker att det är så jobbigt med mörkret och hos grannen lyser det inte, så vi beslöt oss för att sätta upp vår julbelysning.
Timo jobbar för fullt, man skulle varit lite längre.
Som vanligt vill Tees vara med och det får hon så gärna.
När vi gick kvällsrundan med Tees, kollade vi hur belysningen såg ut.
Det var mycket trevligt och lite ljusare i alla fall.
Farsdag och fin orkestermusik.
På lördagen den 11 november firade vi farsdag och familjen Olsson kom och firade med oss.
En trött Gunilla, vi hade vattengympat innan.
Det blev mycket fika, så vi fick nog en sockerchock allihopa.
Tårtor serverades det också.
Timo var mycket nöjd, han blev ju firad.
Nästa dag, den riktiga farsdagen, hade vi biljetter till Glenn Miller Orchestra i Kulturhuset.
Vi såg fram emot att få höra storbandsmusiken.
17 orkestermedlemmar skulle uppträda.
Vilken underbar musik, det var otroligt vackert.
Och många fina solon framfördes också.
En vokalissa kom och sjöng också emellanåt. Och en manlig sångare deltog också.
Vokalissan och sångaren sålde skivor i pausen.
Sedan var det fullt ös igen i salen.
Och det var bara, att njuta av alla bekanta äldre låtar.
Nästan alla låtarna kände man igen sen man var barn.
Det var en upplevelse att få höra en så stor orkester spela så kända låtar.
Allhelgonahelgen 2017.
Marcus har fått en egen lägenhet och då lämnade vi Carinas ena lampa till honom, eftersom Carina ville att syskonbarnen skulle få något, om de ville.
Vi var och tittade på lägenheten och familjen höll på att göra vid den, här är vi i köket.
Glada Sandra målade dörrkarmar.
Mamma Christel hade satt in lite husgeråd i skåpen till Marcus.
Arbetsledaren Erica tittade på.
Rummet hade en stor balkong utanför.
Sandra vilar här mellan jobben.
Förra helgen hade FC spelat inomhusfotboll i Hästveda och blivit tvåa, så det blev medalj. Här laget i målet.
Suzan och Sven var uppe i stugan i fjällen detta veckoslut och skickade bilder på snö.
De hade gjort en tur upp i fjället.
En alltid glad Sven.
När det mörknade på allhelgona kvällen, var vi på begravningsplatsen och det lyste av ljus överallt och det var mycket folk där.
Det är väldigt vackert med alla ljusen.
När vi kom hem igen, lyste ljusen i Carinas små hus. Vi hade tagit bort blommorna på trappan och tagit fram de små husen igen.
Besök i min barndoms Åstorp.
Fredagen den 27 oktober skulle Timo på en klassträff i Åstorp. Vi körde först till Björnekulla kyrka i Åstorp.
Där hittade vi Elsa och Gunnar W Lindhés grav. De var Timos mor och far under hans Gjestvangs tid.
När mor Elsa dog, så slutade min svenska barndom i Åstorp.
Inne i kyrkan tände vi många ljus, bl. a för vår dotter Carina.
Väl ute igen var vi vid tre fastrars grav. Selma, Hilda och Charlotta Nilsson.
Det är alltid fint på kyrkogården.
Timo tyckte att kyrkportens valv var mycket vacker.
Sedan körde vi till Railis hem i Åstorp. Familjen Sandbergs bostadshus samt deras fabriksbyggnad.
Tegelhuset var bostadsdelen.
Entrén som Raili och Timo gick igenom, när de kom till Åstorp 18 maj 1944.
Järnvägsstationen i Åstorp.
Nästa mål var ryttarföreningens lokal. Timo var inne och såg ett ekipage i full gång.
Sedan letade han reda på Gunnar W. Lindhés foto, eftersom han var grundare av ryttarföreningen.
Ett av ridklubbens fastigheter.
Åstorpsortens Ryttarförening med sin fina logo.
Tees som var med oss, fick en liten promenad vid ridhusen.
Färgprakten på träden var väldigt fin vid Tingvalla och ridhusen.
Löven har börjat falla.
Nästa stopp var vid den gamla kastanjen, som stod framför Gjestvangs huvudbyggnad, inne på gården där Timo lekte som liten.
Timo kramar om den och minns tiden på Gjestvang.
När vi flyttade från Helsingfors, bodde vi ett tag här i radhuset på Gjestvangs gamla ägor.
Klassträffen var i gamla Kommunhuset, i nuvarande restaurangen Rosenberg.
Timos gamle vän Hans Mathiason, som hade ringt Timo om klassträffen.
Några klasskamrater var handikappade, men de ville också vara med och njuta av dagen.
68 år har förflutit sen vi sågs senast, men vad kul att ses igen!
Granqvist hade ordnat vår festlighet på Rosenberg.
Efter träffen körde vi förbi Mirjams hem hos familjen Nordström, under hennes Åstorpstid. Mirjam kom senare till Åstorp än Raili och Timo, på grund av sjukdom.
Sista anhalten i Åstorp, blev skolan vid Västra vägen, där Timo gick något år.
Så var det dags att köra hem igen efter en givande dag, trötta men belåtna.
