Timos corner

Vi har bara tagit det lite lugnt, men en dag var vi hos Carina och bjöds på middag. Hon hade testat ett nytt recept och det smakade jättegott och vi tittade lite på katten Milton, som tyvärr är skygg och inte vill komma fram.

En förmiddag körde vi upp till Äspet vid Hovdala med Tees och vad vackert det är där uppe nu, med sina färger och Tees gillar att springa runt.

På tisdag 21.10 var Timo hos doktorn, eftersom hon tyckte att han hade en konstig medicinering för sin astma, men efter många diskussioner hit och dit, stannade det vid att det nog var bäst att ha kvar den medicineringen. På apoteket tyckte man också att det var konstigt, så vi vet inte riktigt vad som är rätt eller fel. På kolgympan undersökte Rolf min onda rygg och nacke, han fann bara att senor och muskulatur var väldigt hårda och spända. Siv och Boris kom på eftermiddagskaffe och Boris passade på att hjälpa oss med små färgförbättringar i tak, både uppe och nere. Han är en skicklig yrkesman!

Timo hämtade Erica efter skolan på onsdagen och hon kom hem till oss och lekte med Tees, de är så fina kompisar. Skönt att få ligga i knäet.



Timos axelvärk ville inte släppa, men senare på dagen skulle han till en skicklig massör. Hon var helt fantastisk och mycket rar. Hon hittade en hel del spänningar i ryggen som hon hjälpte till med.

På torsdagen efter skolan lastade vi in i husvagnen och ställde kosan mot Ullared. Det hann bli mörkt innan vi kom fram, men vi fick en fin plats. Vi kunde väl aldrig tro att det skulle finnas så många husbilar och husvagnar den här tiden på året, men det var nästan fullt. Vi var trötta när vi kom fram, så vi fikade och tog det lugnt och det hade börjat regna så det inbjöd inte till några längre rundor.

På morgonen körde Timo mig till affären, eftersom det fortfarande regnade, sedan for han och Tees till husvagnen. Jag gick runt i 1 timme och plockade åt mig kläder och så provade jag lite, både till mig och Timo och sen var jag rent slut, så det fick bli lite kaffe. Jag ringde Timo och frågade om storlekar och han tyckte att jag lät väldigt lycklig, men jag var redan slut.

Det blev några rundor till och jag plockade åt mig mera saker, men så fick det vara bra. Timo hämtade mig och vi åt i husvagnen och sedan sov vi middag, så jobbigt hade det varit.

På eftermiddagen följde Timo med till varuhuset och Tees var i husvagnen. Vi hittade lite mera användbart och efter någon timme, åkte vi till Tees igen. Hon var tyst och hade vilat sig, så hon fick en runda.

Efter kvällsmat så blev det lite kortspel (vi hade ingen tv med oss och saknade inte den) Timo vann stort och så var det läggdags. Det hade varit en jobbig dag och nästa dag skulle vi ta en liten tur till och sedan köra till en kollega Östen Ek som bor i närheten av Ullared.

Men när vi vaknade nästa morgon kändes det inte så inspirerande att gå på varuhuset och så fick Timo problem med ögat. Det såg hemskt ut, så vi beslöt att åka hem direkt och ev. sedan till Kristianstads ögonklinik. Det var helt otroligt när vi lämnade campingen var den full och det finns 100 platser, men det var ju avlöningsdags och barnbidrag, så det är kanske inte så konstigt.

När vi kom hem var vädret soligt och när vi tömt husvagnen på det viktigaste, kunde vi ta en fika ute på altanen, fantastiskt, det är ju slutet av oktober. Timos öga såg bättre ut och han hade fått en kallelse till ögonkliniken på torsdag, så han ville vänta att åka dit (vilket vid närmare kontroll var torsdagen den 27 november, så det var helt fel)

På söndagen den 26 var det så dags för Wittsjö Golfklubbs höstmöte och vi åkte dit av gammal vana(Timo har ju varit banansvarig där i många år). Mötet började med en tyst minut för avlidne Pelle af Klinteberg, som har gjort mycket för klubben, samt varit Timos chef en gång i tiden. 

Det blev omval av ordförande, men annars mycket nytt folk i styrelsen. Det känns lite underligt med så mycket nya ansikten i klubben, som man varit med i sedan 70-talet. Glädjande att ekonomin verkade bra, jag hoppas bara att man tänker på att investera i maskiner i tid, så att det inte blir som när vi flyttade ner från Stockholm 2003. Alla maskinerna var väldigt ålderdomliga då.

Christer Nilsson, kanslichef.



Olof Borg.



Klubben bjöd på kaffe och kaka innan vi for hem igen till Tees.

Sedan blev det memma hos Christel o Lars. Detta underbara finska påskgodiset!  Nam nam.

På tisdagen var det dags för kolgympa igen och vi tittade till Christels barn och lånade släpet.

Tisdagen den 14 oktober var det som tur var ingen kolgympa, eftersom jag skulle ner till Skillinge på Sydsveriges Finska Krigsbarns ålagille.

Alpo Persson med fru kom för att hämta mig, till det lilla vackra fiskeläget Skillinge, vid Skånes sydsydöstra kust. Vid klart väder kan man se Bornholm från hamnen, men inte idag, inte förrän vid hemgången kunde vi se alla lamporna i horisonten från Bornholm.

Dagen till ära hade scoutgården hissat den finska flaggan i topp

Först hade vi ett styrelsemöte i Scoutgården och på mötet diskuterades många olika saker, bl a nästa möte, som blir julfest den 4 december i Höllviken på FBU-gården (om den är ledig då)

Efter styrelsemötet hade cirka 75 medlemmar infunnit sig för ett "höstmöte". Därefter blev det "ålagille" med dragspelsmusik och sång, så att det dallrade i fönsterrutorna.

Och som vanligt var stämningen på topp ,med många varma kramar mellan krigsbarnen.

Återigen diskuterades vår förenings framtid, då alla snart är över 70 år. Kanske våra barn eller barnbarn vill fortsätta, vem vet.

Själv var jag ombedd att visa och ev. sälja en målning av båten Arcturus , målad av en finsk konstnär, som också är ett krigsbarn.

Många kände igen fartyget, då de själva hade åkt med det. En del hade åkt med det, då fartyget hade fastnat i isen långt ute på havet. Flera visade intresse av att köpa tavlan och mycket riktigt fann den en ägare i Höör.

När sedan dagen blev kväll och månen lyste på himlen blev det dags att fara hemåt igen. Denna gång, kom jag inte hem tomhänt, ty jag hade vunnit kokt ål på lotteriet vi hade. Men glad får man inte vara länge, för det visade sig att varken Gunilla eller våra barn åt dylikt. Gunillas lillasyster Siv blev min räddning, då även hon kunde njuta av några bitar kokt ål, så hon kom gärna på en "ålasmörgås", en god delikatess.

På onsdagen var vi först och hämtade Timos nya glasögon och han tyckte att det var en otrolig skillnad. Sedan var det dags för astmakontroll, med en ny sköterska och testerna var lite sämre, men inget alarmerande. 

På eftermiddagen var det så dags för Pelle af Klintebegs begravning och det är alltid jobbigt med begravningar, särskilt när dödsfallet kom så hastigt och oväntat. Det var i Hässleholms kyrka och det var en väldigt fin blomsterprakt i kyrkan och fin solosång av Tove Jönsson. 

Efter kyrkodelen blev det bilkortege ut till Hässleholms Norra begravningsplats, där sjöng sedan Tove "Himlen är oskyldigt blå" av Ted Gärdestad, otroligt vackert!
Efter det blev det kaffe och kaka i församlingshemmet och det var många släktingar samt vänner ,som hade ställt upp.

Carina hade passat Tees och på kvällen fick hon följa med Carina och Mia och deras hundar ut till Äspet och springa av sig.

Astmasköterskan ringde och ville att Timo skulle träffa doktorn (en doktor som vi haft länge, men aldrig träffat, bara haft kontakt per telefon). Doktorn ringer på måndagsmorgon kl 08.00.

Torsdag var det så dags med skolan igen. Timo lämnade en reklamaffisch om landet  Finland till en lärarinna som undervisar i bl a geografi och som Timo tidigare hade hjälpt angående Finlad som land. En annan lärare i träslöjden fick en ovanlig träknuta, för att se om man kan bearbeta den till något, båda sakerna skänkte Timo.

På eftermiddagen kom Lasse Sjödahl , Timos gamle glade medarbetare på Wittsjö Golfklubb i 10 år, på besök och vi satt och gick igenom gamla minnen under några timmar och hade trevligt.

Löven sopades bort igen på gatan under fredagen och Timo gödslade gräsmattan med en långtidsverkande gödselprodukt och satte upp fågelbordet, så nu har vi fullt av fåglar här igen. På kvällen bastade Timo i Vittsjö och Christels Lars och flickorna tittade in eftersom de skulle och titta på Marcus tennismatch senare.

I veckan var det dags att sopa ihop alla löv, som vår ask fäller, vi skäms över att den hamnar på hela Floragatan och försöker få upp dem så fort som möjligt. Men nästa dag så är där flera igen.

På torsdagen var det åter dags med skolan igen och då hjälpte jag bl a en kille mycket under dagen och blev jätterörd när jag skulle gå till bilen då han kom fram och kramade mig och tackade för att jag hjälpte honom. Det känns bra, att kunna göra nytta. På kvällen kom jag på att Moa P hade berättat att det var deras sista träning i fotbollen för HIF. De skulle spela mot föräldrarna och hon undrade om jag också skulle komma dit. Vi tog Tees med oss och tittade på dem en stund. Det är ett otroligt duktigt 9-års flicklag som hade gjort 100 mål under säsongen och när vi frågade hur många mål de hade släppt in så sa de, att på höstsäsongen så hade de bara släppt in 3 mål. Vilken målkvot och vilken glädje när de spelar, så var skall det sluta?

På fredagen klippte jag gräsmattan och sedan körde jag till Vittsjö och bastade hos Kalevi.

På lördagen var det dags för lite agility med Tees och Sandra. Vad glad Tees blev när hon kom, hon ylade och nästan välte henne på cykeln. Sedan följde hon henne som en slav, det vankades ju godis. När Sandra skulle cykla hem igen, följde Tees henne till grinden och det lät som om hon grät.

Timo klippte ner buskar i trädgården, så att de inte blir för höga utan förr tätare.

På söndagen regnade det, men vi gick en långrunda med Tees och när vi kom hem så var hon väldigt våt, så vi badade henne och hon blev väldigt fin i pälsen efteråt.

På måndagen den 6 oktober fick vi veta, att en vän till oss hade avlidit på Wittsjö golfbana under en tävling där. Otroligt jobbigt, då han alltid verkade pigg och glad

På eftermiddagen körde vi ris och annat onödigt till tippen.

Kolgympan gick bättre på tisdagen efter förra veckan. Efteråt körde vi Carinas stol till tippen och sedan drack vi kaffe ute på altanen, då solen sken så varmt ännu. Man får ju passa på så länge det går.

Timo var hos optikern på onsdagen och hans ögon hade blivit sämre så det var dags för nya glasögon. Ett par vanliga och ett par läsglasögon så att han skall kunna läsa det småstilta och lösa korsord och sudoku. Efter det var vi och köpte nya vinterdäck till Kian. Usch vad dyrt det är!!

Så kom då den viktigaste dagen i familjen, Timos födelsedag. Gunilla och Tees gratulerade på morgonen och sedan var det skolans tur. En fågel hade viskat i läraren Anettes öra, att jag fyllde år och barnen sjöng Happy Birthday för mig och sedan hurrade de "bara" fyra gånger, annars brukar det vara så många ggr, som man fyller år. Men det hade ju tagit hela dagen. En flicka frågade, hur många år jag fyllde och jag svarade 60 mer än er, oj 69 år, är du så gammal!  Jag fick som uppdrag senare på dagen, att avliva en guldfisk som var sjuk och det var ju inte så trevligt.

På förmiddagen hade det kommit ett ilbrev från Finland, med en fin bok om Tammerfors, från syster Raili. När jag kom hem från skolan tittade Siv och Boris in och grattade.



Thomas ringde från Lunds sjukhus och grattade och Sivs dotter Anette ringde och grattade från Malmö. På kvällen ringde även Sivs äldsta dotter, Annlouise från Viskafors. Suzan med familj, ringde och sjöng så vackert från Mariaberget i Stockholm. Carina hämtade Tees för en runda och så kom då hon och Christel med familj och lämnade en fin present till oss båda, en mindre musikanläggning, eftersom den vi har tar så stor plats och är ålderstigen.

Vad kan finnas i paketet?

Det blev till att äta och fika i omgångar, eftersom Lars och Marcus skulle på gymträning och Sandra hade varit på fritidsaktivitet. Men vad fint det var, att se hur Marcus har kommit över sin rädsla för Tees och hon följde gärna med honom, han kanske bjöd på något.

När vi nu planerade hur vi skulle ha vår radio så passade vi på att köpa ett nytt databord med en bekväm stol därtill på fredagen.

På lördagen röjde vi ur på kontoret och monterade ihop stol och bord och fick det fint.



Nya datahörnan.



Man blir trött av allt arbetande.



Efter det körde vi ut till Hovdala och Äspet och kollade om fåren var borta och det var de, så vi släppte Tees fritt där och hon sprang runt och så mycket "mat" hon hittade. Vi körde och kollade hur Timo skulle hitta till sin nya massör och då ringde Carina och när vi talade om var vi var, så kom hon dit med sina hundar också. Som de sprang och vad det är vackert där ute med sina höstfärger.

Nu är vi nästan klara med pappersexercisen i kontoret och vi körde och tog ut Vittra en stund eftersom Carina och Shiva var på kurs. Tees och Gunilla  gick sedan hem, en rejäl promenad, men det var skönt i det klara vädret.

.

Nu har vi nog kommit någorlunda ikapp efter semestern. Värmen höll och vi har varmvatten, så tack Kjell. Det blev många omgångar tvätt i maskinen, som gick varm och Gunilla har hunnit stryka en hel del också.

Så gav vi oss på trädgården och fick planterat våra rosor och egenhändigt gjort spaljén till dem.

Så var det dags för trottoaren utanför, som hade grott igen totalt och det var ett tufft jobb.

Tees gillade inte riktigt att vi var utanför tomten och hon innanför, men det gick. Det var ett litet tokigt arbete att göra för Timo, just innan han skulle på veteranträffen, som skulle börja med golf. Gissa om träningsvärken kändes.

Siv och jag gjorde en liten runda på stan, det börjar ju närma sig Timos födelsedag, så man får vara ute i tid. Det är ju årets viktigaste dag, så den får man inte missa. Vi hittade en bra present, så nu är det över. Sedan tog Tees och jag vår vanliga runda, så hon börjar komma in i det normala igen, men hon verkar totalt oberörd av att ha åkt över 500 mil. Däremot är hon extra "kelen" som hon brukar vara efter löpningen.

I mattes famn.



Hos husse i soffan.



Timo låg över i Ljunghusen så jag passade på att titta på inspelade program på teve.

På tisdagen den 30 september skyndade Timo sig till "kolgympan" och sedan hem och snabbåt lite smörgåstårta, som Siv bjöd på och så iväg till Ljunghusens Golfklubb för träffen.

Av 22 inbjudna, så passade dagen 15 st ädla gamla kompisar i veteranklassen,  att komma till Ljunghusen för att spela golf, äta gott och ha det gemytligt. Vi började med en 9-håls scramble (spelet som passar oavsett spelstandard). Radion hade lovat 20 - 30 mm regn, men vi hade tur att få spela i underbart solsken, men med rätt så stark vind  från havet. Själv spelade jag i lag Einar, Stig och Kaj och vårt resultat blev nog bland det bästa.
 
Efter spelet åkte vi till FBU-gården och inkvarterade oss. Vi hade rejält med tid, över 1 timme på oss, så alla hann duscha och byta om till festkvällen.

I Ljunghusens restaurant hade Stig beställt en god förrätt (sillamad) samt en ypperlig huvudrätt som intogs med några skålar samt många tal.  Därefter hade Stigs kära Ingrid, bakat äpplekaka som åts med vanillinsås, som vi njöt av till kaffet i koppar som Stig skänkte till oss senare, som ett minne av dagen. Under tiden vi njöt av kaffet visades det fotoalbum och den "otäcke" Rune visade diabilder på väggen, från fornstora dagar, bl a från våra festligheter i Torekov  och Lilla Vik. En del bilder av undertecknad var så gamla, att jag själv hade svårt att känna igen mig. Övriga inblandade verkade ha samma problem och ibland hjälptes vi åt att gissa vem bilden skulle föreställa.
Sune Fasth hann under kvällen berika oss med många ofantligt roliga vitsar. Jag grämer mig alltid, över att jag har så dåligt minne, för hans vitsar håller alltid yppersta klass. Under hela kvällen,  blev var och en påmind om vad han  sagt eller gjort under våra utbildningstillfällen på olika platser i Sverige och Spanien. Utbildningsresorna i USA , innebar såklart många dråpliga episoder, som det diskuterades om livligt.
Men som allt roligt, så tar det slut alldeles för fort . Så jag fick en liten extra uppgift att transportera en del av mina vänner hemåt eller till övernattningsstället. Men naturligtvis, när Stig kom hem mitt i natten, var vi tvugna att följa med in, på lite dryck och tilltugg. Inte ens Ingrid såg chockad ut, utan hon visade glatt sitt nya kök med alla finesser, som var tillvekat i Tyskland. Sedan körde vi till FBU-gården och  till sist kojade vi in. Nästa morgon hade alla möjlighet att åka ut till PGA:s stora nya golfanläggning ute i Bara, där vår vän Kurt Nilsson gärna ville visa upp den nya anläggningen. Kurt är projektansvarig när det gäller båda banornas bevattningsanläggning av märket Rain-Bird. Själv kunde jag inte åka ut dit, då jag har haft dåligt samvete i några månader, eftersom jag haft en inbjudan att hälsa på min vän Anders Gripwall på Örestad.

Hans-Åke Sjöholm, fd Falsterbo golfklubb, en av Timos äldre kompisar inom yrket.



Festbordet på Ljunghusens Golfklubb.



Östen Ek, fd Varbergs Golfklubb.



Festbordet, Janne Lundgren, Ingvar Ribba, Kaj Holm.



Jan "Jordjanne" Johansson, Göteborg.



    Carl-Axel  Hernström och Einar Petersen.



Håkan Anderberg, Landskronas trevlige klubbdirektör.




   Carl-Axel och Roland Knutsson, 2 st fd ordförande i SGA.



Jan Lundgren, fd Öjared.



Sune Fasth, fd Billingen och Skövde Golfklubb, min mångårige trogne kompis, alltid full av historier.



Vyer över Ljunghusens golfbana, vackert, men tyvärr något mörkt för min kamera.







Det hade gjorts inbrott natten innan och Rune kollar läget.



Rune Karlsson, fd Torekov och Båstad Golfklubb, gammal kompis som alltid är full av bus.



Stig Persson, Ljunghusens Golfklubbs klubbdirektör, värden.



Hemma hos Stig och Ingrid i köket, efter festen.



Carl-Axel, Sune och Kenneth Jönsson, fd Hulta, kompis sedan Weibullstiden, i mitten på 50-talet.





På Örestad hade jag förmånen att träffa en av mina medarbetare från min Drottningholmstid, Henrik, som nu är mekaniker hos Anders. Träffade även Anders Nilsson, från företaget Golfmaskiner AB i Lagan, som jag har haft många och långa givande diskussioner med. Efteråt bjöd Anders Gripwall på kaffe och macka plus bulle uppe i klubbhuset. Kanslisten Marie höll oss sällskap vid bordet. Både Marie och Anders tillhörde mina duktiga medarbetare ,när jag ledde verksamheten på Örestad tidigt 90-tal.
Anders ville göra en fältvandring på banan och visa bra och dåliga ytor. Och jag ville naturligtvis även se "mina" salix (terijoen salava), som vissa inom klubben ej accepterade då, men som idag älskas av de flesta.

Mina fd medarbetare, Anders och Marie på Örestads golfklubb.



Anders Gripvall, dagens greenkeeper på Örestads Golfklubb.



Dessa underbara träd (Salix),som Timo planterade på Örestad  på 90-talet och dylika har vi sett många på semestern.