20-årsjubileum för Sydsveriges Finska Krigsbarn.

 Tisdagen den 13 november åkte Timo in på akuten, eftersom han hade så ont i huvudet och där togs en skallröntgen, som visade en liten blödning, efter konferens med Lund låg Timo kvar på sjukhuset över natten och det bestämdes att han skulle ta en ny röntgen efter en vecka och detta gjordes den 20:e, så nu väntar vi på besked.
 Onsdagen den 21 november startade vi dagen med att köra till Kristianstads sjukhus, ögonkliniken, för att Timo skulle få sina botoxsprutor under ögat, för att locket inte skulle ramla in i ögat. Det har fungerat jättebra och sker var tredje månad.  Tyvärr kan det se ut så här ibland, när det träffar ett blodkärl,.
 
 
 
Sedan ut med Tees och så körde vi till Kurhotellet i Tyringe för firandet. Där möttes vi av Finska och Svenska flaggan.
 
 
 
Timo på väg in genom entren som också pryddes av flaggorna.
 
 
 
Här möter han ordförande Soini.
 
 
 
 Soinis fru Tuulikki säljer lotter.
 
 
 
 Lite träff i foajen innan samling i Breidablicksalen.
 
 
 
 Här samlades ett stort antal medlemmar.
 
 
 
Som synes ganska många medlemmar, med Gunilla i mitten.
 
 
 
Nu börjar vi nå ganska hög ålder. Var detta kanske vårt sista jubileum?
 
 
 
Annikki har alltid fullt upp på våra möten!
 
 
 
Tuula tittar fram mellan bredaxlade gentlemän.
 
 
 
Ordförande Soini välkomsthälsade och sedan sjöngs nationalsångerna.
 
 
 
Det blev en kort historik med bildspel och Antero pratade eftersom Soini var hes. Vi var nog 4-6 medlemmar på Kurhotellet, som även var med vid starten 1992.
 
 
 
Kosti Markkanen, före detta ordförande, höll ett anförande och berätta om föreningen.
 
 
 
 Även Leena ville  berätta om att hennes barnbarn hade gjort ett stort arbete om oss finska krigsbarn i Amerika.
 
 
 
Helge Franke visade sin kantele och spelade några visor på den.
 
 
 
 Till sist spelade han även dragspel.
 
 
 
Här vinstbordet och vi drog oss mot matsalen för en högtidsmiddag.
 
 
 
 En söt juldekoration.
 
 
 
Här står tre tomtar.
 
 
 
 Nu samlas man för middagen.
 
 
 
 Det skulle smaka gott med mat och som vanligt var maten god på Kurhotellet..
 
 
Efter middagen samlades vi i Breidablicksalen igen för traditionsenligt julfestfirande med sång och lotteridragning. Så var festen slut och vi var rejält trötta, efter en hel dag i rörelse och såg fram emot att få komma och njuta av stillheten hemma.
 
 
 
 
 
 

Moa fyller 5 år.

 
 På lördagen den 17 november körde vi ner till Landskrona för att gratulera Moa. Först var vi en liten stund in om hos Laila och Rune.
 
Thomas och Moa på hennes 5 årsdag.
 
 
 
 Farfar och en jättetjusig Andreas i fin kavaj och en ärtig slips.
 
 
 
Linnea hjälpte Moa att öppna presenterna och Mathias tittar på. 
 
 
 
3 herrar Haapanen i soffan.
 
 
 
En familjebild med Thomas, Andreas, Moa, Linnea och Mathias.
 
 
 
Vilken fin tårta, med Disneymotiv, den smakade gott också.
 
 
 Här har Mathias Moa i famnen och Andreas håller sig till farfar. Andreas tyckte inte att farfar var gammal och inte farmor heller, han är snäll. Sedan for vi hem igen, Timo orkar inte så mycket för tillfället.
 
 
 
 
 
 
 

Kura skymning.

 På söndagen efter bowlingen, tog vi det väldigt lugnt vi gick bara en promenad med Tees med lugna steg, men roligt hade vi haft det.
 
På måndagen den 12 november var det dags för Kura skymning för 16 året i rad. Det var på biblioteket i Kulturhuset med Föreningen Norden.
 
 
 
Först spelade Saxit från Kulturskolan under ledning av Anders Lunnerby och de spelade några fina låtar.
 
 
 
Sedan hälsade ordförande Marianne Jonasson oss välkomna.
 
 
 
Och bibliotekschefen Eva Callmer pratade om författaren Miika Nousianen.
 
 
 
 Så läste Torbjörn Hellström ur boken Hallonbåtsflyktingen av Nousianen, en rolig historia.
 
 
 
Efter uppläsningen spelade och sjöng Erham Tiriqi sånger från Balkan.
 
 
 
Han använde även en specialtrumma och det var trevligt att höra lite annorlunda låtar.
 
 
 
Här diskuterar Timo och Aira.
 
 
 
Även Tuula från krigsbarnsföreningen var där.
 
 
 
Det blev lite mingel och så bjöd föreningen Norden på förfriskningar bl a hallonbåtar och cider.
 
 
Här pratar Aira och Tuula med Erham.
 
 
 
Så hade då Timo tagit lite förfriskningar och vi begav oss hem igen, trötta men belåtna.
 
 
Men på tisdagsmorgonen vaknade Timo med svår huvudvärk så vi åkte in på akuten och det gjordes en röntgen som visade att han haft en liten blödning och Hässleholms sjukhus hade kontakt med kirurgen i Lund och han hölls fastande om han skulle behöva åka ner till Lund. Men man kom fram till att blödningen nog läktes själv, men han fick stanna kvar på sjukhuset för övervakning och det skall göras en ny röntgen om en vecka. På onsdags morgon ringde Timo att jag kunde hämta hem honom igen och han skulle ta det lugnt hemma.

Farsdag, fast på fel dag.

 
 
Lördagen den 10 november blev vi nästan tagna på sängen av Annlouise, Anette och Johanna, de skulle in och handla på stan, men affärerna öppnade inte förrän kl 10, så de kom inom lite snabbt.
 
 
 Timo fick sig en kopp te.
 
 
På kvällen skulle vi fira Farsdag på Super Bowl, eftersom jag hade ett presentkort kvar från året innan och det var stängt på söndagen, så vi firade redan på lördagen. Här är jubilaren i full gång.
 
 
 Sandra var också med och har fått iväg klotet.
 
 
 
Lars gick in för liv och lust.
 
 
 Så skulle då Gunilla försöka och det ser ju bra ut i riktningen.
 
 
 
 Men det blev 2 kvar och de fick hon inte ner.
 
 
 
 Bengt och Lars läskar sig med en öl.
 
 
 
Vi var sent ute med beställningen, så vi fick bara en bana och där får man vara mellan 4 och 6 deltagare, så Christel och Carina hoppade över. Här kollar vi läget.
 
 
Denna gången gick det inte så bra för Lars.
 
 
 
Erica och Christel kollar de andra.
 
 
 
3 generationer, Christel, mormor och Sandra.
 
 
 
 Nu har Bengt tagit upp kampen mot Lars.
 
 
 
 Undrar hur det går, Carina, Erica och Christel.
 
 
 
Här vilar herrarna sig ett tag. Marcus var inte med, han var på tennis och Thomas kunde inte komma de hade fest hemma på gården.
 
 
 
 Mormor i tagen, 3 käglor kvar att få ner.
 
 
 
 Erica har 2 st kvar, det ser betydligt lättare ut för henne i stilen.
 
 
 
En diskussion om vem som skulle vinna.
 
 
 Nu var spelet slut och Lars vann med 1 poäng före Bengt, sedan kom Erica och Sandra slog mormor med 1 poäng och sist kom jubilaren, men han var lika glad för det, så var det dags för buffen, oj vad gott det smakade.
 
 
 
 Det fanns en hel del att välja på.
 
 
 
En trött men nöjd mormor och Erica passade på att ladda sin telefon.
 
 
 
 Morfar var också glad.
 
 
 
Vi lät oss väl smaka med pannkakor, sylt och grädde som efterrätt.
 
 
 
Sandra och Erica har roligt åt något på telefonen.
 
 
 
Sandra ser fundersam ut och Erica dricker läsk.
 
 
 
Här kollar Erica på fotboll på TV på väggen.
 
 
 
Revbenen var väldigt goda och vi smorde kråset.
 
 
Sedan åkte vi hem nöjda och belåtna. Det diskuterades livligt om fler matcher, när det nu var så jämnt. Men tyvärr fick mormor väldigt ont i höger knä och höft så det får allt vänta ett tag.

Sandras riduppvisning och damfotboll.

 
 
Onsdagen den 31 oktober åkte vi och tittade på när Sandra red.
 
 
 
 Vi gick en promenad och då visade Sandra hur fort hästen kunde trava, det var otroligt, man blev nästan rädd. Hästen är en travare, som inte lyckades riktigt i tävlingar så nu är han en ridhäst och Sandra får rida honom.
 
 
 
Här rider Sandra i paddocken.
 
 
 Här kommer kompisen Rebecka på sitt sto.
 
 
 
Vi hade morötter och bröd med åt hästarna och det uppskattade de.
.
 
 
Det blev så småningom kallt och vi skulle köra hem, men Sandra ville först hälsa på Tees som låg i bilen. Tees blev jättelycklig att få träffa Sandra igen.
 
 
 
Hon riktigt skriker av glädje och vill upp och pussa Sandra. Sedan var vi med om något konstigt, Tees är ju rädd för hästar, de är så stora, men när Sandra ledde in hästen i stallet följde Tees med, där Sandra är skulle Tees också vara och hon tom nosade på hästen, vi trodde inte våra ögon!!
 
 
 
Sedan tog Rebecka ut sina hundar så att de fick hälsa på Tees.
 
 
 
Jag höll upp dn lilla, lilla hunden, den var rädd och frös så den skakade.
 
 
 
Visst är jag gullig precis som en kramhund. Så körde vi hem igen och Timo körde bil för första gången sen påsken.
 
 
 
Lördagen den 3 november körde vi upp till Vittsjö för att se deras sista match för i år, mot Göteborg.
 
 
 
Siv och Boris passade Casino och de övriga husdjuren och Casino var intresserad av Timo eftersom han luktade grillad korv.
 
 
 
Tyvärr förlorade Vittsjö med 1-0 och det var kallt och ruggigt, så vi körde in till Siv och fick varmt kaffe mm.
 
 
Här Anettes hamster som såg ut att trivas.,
 
 
I köksfånstret ser man småfåglarna sitta i det lilla trädet och äta, men de försvann så fort kameran kom fram. Sedan körde Timo hem igen och det gick bra.
 

Besök, första snön, höstarbete och WGK:s årsmöte.

 
Onsdagen den 24 oktober kom en gammal kompis, Jan Zetterberg ( tidigare sekreterare på Wittsjö Golfklubb) på besök, det blev mycket nostalgiprat från 70 och 80-talet. 
 
 
På fredagen kom den första "snön," det var hagel.
 
 
 
Tees kollar läget, men snön blev inte liggande.
 
 
 
På lördagen krattade vi upp kastanjelöv, det fanns massor, vi kunde knappt köra ut bilen.
 
 
 
Naturligtvis skall Tees vara med och hjälpa till. 
 
 
 
På söndagen var det årsmöte på Wittsjö Golfklubb, här ordförande Åke Kihl. Som synes var det väldigt dålig uppslutning, bara några få ville följa mötet.
 
 
 
Mona i kansliet redogör för ställningen.
 
 
 
Efter mötet blev det fika, kaffe och hembakad sockerkaka.
 
 
 
 Man lät sig väl smaka och vi diskuterade Landskrona Bois fotboll, eftersom vi liksom Göran höll på laget.
 
 
 
När kaffet var uppdrucket tog vi en promenad med Tees på golfbanan,här en vy av det vackra klubbhuset.
 
 
 
Tees gillade att springa runt på banan, så vi fick en fin promenad och körde hemåt, nöjda och belåtna.
 

RSS 2.0