Timos corner

I våras, hade Timo stängt av cirkulationspumpen för att spara el och nu när han skulle sätta igång den, gick den inte. Ingen värme (förutom från lilla luft-luft pumpen) och inget varmvatten, hu! Gunilla skulle vara duktig och tvätta några maskiner tvätt och satte igång maskinen. När vi sprang upp och ner och kollade värmen och vattnet, tittade jag in i badrummet.

Fy, det flöt vatten på golvet och alla tvätthögarna var genomblöta, men maskinen gick inte. Vår lille "husskötare" hade gjort rent silen innan vi for och inte satt den på plats riktigt. Jämmer och elände. Det gick snabbt att ordna till silen, men all våt tvätt! Jag som skulle vara duktig för en gång skull. Timo ringde vår kompis Kjell och han lovade komma så fort han kunde. När vi satt och kurade i soffan, med Tees i knäet och det var mörkt ute, knackade det på dörren och Tees skällde (en dum vana, som hon fått på semestern) men det var ju bara Carina, som kom med våra tidningar. Hon släppte in sina hundar, som blev glada och Tees också, men så morrade Vittra till och Tees hoppade upp i husses knä och sen Carinas, vad är det här, tycktes hon tänka, så gör hon ju aldrig och jag är rädd.

På tisdagen gick Timo på kolgympan igen, men vad tungt det var. Vi hämtade posten hos Christel och så ringde Kjell att han var på väg. Han grejade med pumpen och så väntade vi en timme med fika och så kollades det igen. Nu skulle det nog ordna sig sa Kjell och vi blev glada igen. Han tipsade: Stäng aldrig en cirkulationspump!

Carina ringde och frågade om vi skulle med ut på Hovdala med hundarna och det gjorde vi. Det vara de 3 musketörerna igen och allt var frid och fröjd och Tees glad.

Vi fick reda på att Andreas skulle in på operation av hjärtat nästa dag. Hela onsdagen hade vi det i huvudet, att nu opereras Andreas och lilla Moa ligger där inne också för kramper, ett tufft liv för Thomas och Christin.

På torsdagen var det dags för skola för Timo och han blev glatt överraskad av Anette, när hon undrade, om han kunde berätta lite om resan för barnen. Det kan jag väl, sa Timo och Anette gick in på Google Earth och Timo visade ungefär hur vi kört och sen såg han att Anette hade tagit fram Timos Corner och han berättade till bilderna. Barnen var mycket intresserade och en ville att han skulle ta Tees med till skolan. Men Timo sa, att det var lite svårt, hon var så busig, men sitter hon inte, om du säger till henne? Det gör hon ju, men hur länge?

På fredagen hade vi bestämt med Carina att vi skulle äta ute på Hovdala slott, det var en buffé, som vi missade i somras. Vilket matbord, som tur var det mycket grönt och lax, så vi kände oss lite nyttiga ändå.

Efteråt blev det en långrunda med hundarna.  Visst är det vackert på Hovdala. Timo och jag var rent slut när vi kom hem så det blev vila.

På lördagen skulle vi hjälpa Carina att sätta upp en stor spaljé på hennes altan och så skulle hon bjuda på rökt höna, något som vi aldrig smakat förut. Den skulle kokas och den var så stor att den hade räckt till flera till och gott smakade det.



Carinas nyförvärv Milton.



Medan Timo och Carina spikade och mätte

så klippte jag lite gräs men det kändes tungt så det fick bli i många omgångar. Vi hade varit lite oroliga att det blev för mycket bilåkning för Tees, men när hon tyckte att det var för stökigt, såg vi henne gå bort till Carinas bil och hoppa in i bagaget och lade sig till ro. Så det var nog ingen fara med det.

När vi nu var så aktiva, så föreslog Carina att vi skulle ta vår gamla Electrolux och göra äppelmos på söndagen efter hennes hundträning. Hon vet att Timo älskar äppelmos till morgongröten. Sagt och gjort, vi tog också med elplattan från husvagnen, så vi stod ute på altanen och jobbade. En del vilade lite mer än andra.

Vädret var underbart med sol och värme. Det blev riktigt mycket äppelmos när vi var färdiga men vi var ganska trötta efter allt "slitet".

På måndagen gjorde vi vår första service på bilen, oljebyte och filter. Gunilla undrade om det var guld de hällde i bilen så dyrt var det. Men det måste ju göras.

På tisdagen var det ingen kolgympa, så vi beslöt att åka ner till Lunds sjukhus och träffa Andreas och Moa.

En gammal mölla på väg ner till Lund.



Andreas var pigg när vi kom och kramades rejält, han hade inte tid att ta sin medicin, vi skulle ju kramas först.

Han hade piggnat till på måndagseftermiddag, innan var det inte mycket med honom. Vi hade med oss en slags griffeltavla att rita på, som man lätt kunde radera på och så inga lösa färgkritor, så att det kladdade ner i sängen. Andreas uppskattade det och började rita.

Men vilken lyx de har, han hade en tv att titta på och en att spela spel på, så han kunde nog förströ sig. Som vi satt där kom Thomas upp med Linnea, för de skulle sitta i en diskussion, så Linnea var hos oss och naturligtvis ville hon också ha en present. Men som vi sa, du är inte sjuk och då svarade hon snabbt men Moa är det.



Här är det bus på gång.

Vi gick ner på lekterapin och oj vad det fanns grejer av alla slag, för att underhålla barnen med. Timo och Andreas spelade biljard och Linnea grejade i "köket".



Biljardspel.



En underbar tavla i lappteknik.





Sedan var vi i spelrummet där Andreas spelade trummor och såg lycklig ut. Det var inte mycket ljudisolerat, så efter ett tag gick vi ut igen.

Andreas började bli trött så vi kramade honom adjö och skulle gå upp med Linnea till Thomas. De hade fått byta rum just innan, så vi hittade knappt dit. När vi kom fram så hade Moa just fått ett krampanfall och det var hemskt att se, så vi gick efter ett tag. Det är tungt för familjen och nu när Thomas har Andreas också på sjukhus.

På onsdagen hade Timo tid hos tandläkaren och hon lagade en tand där det hade gått av en bit, annars var det bra. När vi ändå var på Kristianstads sjukhus, så beslöt vi oss för att gå in på ögonavdelningen, för Timo har haft problem med ögat, som han opererade förra året. Vi chansade, antingen tittar någon på honom eller så får han en tid. Lyckligtvis så tittade en sköterska på honom och hon sa, men du gråter ju. Hon hade läst hans journal och kunde allt om problemet och såg att locket drogs in i ögat igen. Kanske hade det andra börjat lite också. Hon skulle meddela doktorn, som opererat honom, så fick hon ta ställning till när han skulle komma. Men om det blev värre och om han såg sämre skulle han komma genast. Han fick också plåster med hem att sätta på särskilt på natten, så att locket inte rullade, då kom ju fransarna också med och de kunde skada ögat. Han fick ljusbrunt plåster, ja då syns det ju inte så mycket, sa Timo, annars får du väl sola lite mer, svarade hon, så hon tyckte nog inte att han var mycket solbränd.

Sedan tyckte vi att vi var värda lite mat. Och Rune vet du vad det blev? Jo kåldolmar och de var jättegoda. Vi handlade lite mat med hem och på vägen hem, körde vi inom en blomsterhandel och köpte 3 st klätterrosor till vår nygjorda vägg i uthuset. Men först skulle vi måla locken en gång till, så det blev gjort på eftermiddagen.



 och efteråt blev det fika ute




 Sen klippte Timo våra vackra buskar längs Stambanegatan.

Nu förväntas det att vi skall gräva rabatten och sätta ner rosorna, men först måste vi klura ut vilken spaljé vi skall ha. Timo klippte lite buskar och jag åkte med Carina och hundarna till Hovdala, var vi tog en lång runda, bra för både oss och hundarna. Men jag var trött när jag kom hem.  Vi hade varit så aktiva hela dagen att det blev lite tv-tittande och sedan sängen.

Tack Christer för upplysningen att statyn av "gubben" var Vildmannen, som väljs varje år i Storuman. Vi skall gå in på dina adresser och kolla husen, nu när vi varit där. Intressant.

Tack Jeanette som berättade att det var Bengt Lindström, som i samråd med Timrå kommun gjort Y:et vid infarten till Midlanda flygplats och det invigdes 1995. Sommartid är det öppet för turister.

Torsdag, skoldags  för Timo  och det trivs han med och Siv kom in och vi var en liten, liten runda på stan och sedan fikade vi ute i uterummet. Vädret var underbart, det gäller att njuta för de har lovat kallare väder framöver.



Kungen.



Vi var och köpte läkte som vi skall göra en spalje av och måla den röd.

Så var vi då på väg ytterligare söderut. På morgonen for vi från Ängby camping hemåt.

Efter Norrköping svängde vi av för att köra kustvägen hem istället för E: 4an. Vi tankade och fikade i Valdemarsvik och njöt av att vi fortfarande var på semester.

När vi kom till Västervik ville Timo visa vilken vacker stad det var, så vi svängde in till centrum och visst var det vackert



En vacker rondell.



Gammalt pampigt hus.





och så hamnade vi på Västerviks Golfklubb och vilket klubbhus. Timo köpte glass där.

Det blev vyerna i centrum en gång till och så fortsatte vi söderut.



Sen eftermiddag hittade vi en camping i Oskarshamn, Havslätts camping som låg vackert ute vid havet. Det blev bad för Tees, som hon verkade uppskatta och vi var nästan ensamma på campingen.

På kvällen såg vi hur Gotlandsfärjan kom in i hamn, fullt upplyst. Man såg även andra stora båtar som passerade förbi.

De som bodde där ute hade en underbar natur runt sig och vilken väg till sina arbetsplatser, helst om de cyklade eller gick. Dit kan vi tänka oss att åka fler gånger. Så kom då måndag morgon och vi hade sista etappen kvar hem. Det kändes lite rått i luften från havet. Nu längtade vi lite hem och efter våra egna sängar. I Kalmar regnade det, så resan skulle både starta och sluta i regn, men i Karlskrona blev det uppehåll. Vi blev hungriga och beslöt att äta "ute" för sista gången, så det blev på Dinners, söder om Ronneby.

Mätta och belåtna gick vi ut i bilen för sista biten hem, på vägen körde vi förbi Carinas underbara semesterställe, Bredavik, men vi ville hem och körde inte in.

Så svängde vi då in på Floragatan och huset stod kvar och allt såg lugnt ut. Vi parkerade husvagnen och släppte ut Tees, som sprang runt och nosade och var glad över att få vara hemma och fri igen. Det var ändå skönt att vara hemma igen, med en massa minnen och vackra vyer som vi hade sett och framför allt träffat många goda vänner så vi är jättenöjda med resan. Nu återstår bara att tömma husvagnen och få allt på plats, men det finns en dag i morgon också.

Timo hann med att dammsuga bilen.

På fredag morgon for vi vidare mot Stockholm efter att ha sovit ut. Timo hörde att Landskrona Bois, sensationellt hade vunnit över Örgryte och vi tyckte att det var värt att fira, kanske med en tårta. När vi granskade naturen, såg vi att träden var mycket grönare än norrut, hösten hade inte kommit så långt ännu. Så bar det av till Väsby golfbana någon timme tidigare än som var bestämt med Pär.Himberg. Men en annan Pär, Öhman, träffade oss och visade oss runt lite innan Pär Himberg kom. Bl a såg vi att Kjell Lilja huserade i gamla klubbhuset med sin firma Turfcenter, men ingen var där. 

  

Vy över Väsby golfbana.



Pär Himberg och Timo.

 

Vi pratade en stund med Pär och så for vi till Ängby camping i Stockholm och ställde upp husvagnen. Det är en camping som har öppet året runt och är betydligt mer belagd än de andra vi varit på.

En vy, Drottningholms Slott, som vi sett så många gånger när vi bodde uppe på Ekerö.



Vi for ut till Troxhammar golfbana men på vägen ut mötte vi Kenth, som kom cyklande mot oss, men vi hann inte stanna. Väl ute på Troxhammar var personalrummet tomt så vi träffade ingen. Därför körde vi så in till Stockholm och Suzan och barnen. På väg in hamnade vi i rusningen och jag sa spontant, att va skönt att vi har vårt lilla hus i Hässleholm och slipper såna här köer. Jag har alltid gillat tempot i Stockholm förut, men man börjar väl bli gammal nu. Suzan bjöd på lövbiff som smakade gott och barnen busade med Tees.

Suzans vy när hon tittar ut genom fönstret och i trädgården, underbar.

Vi for ut till campingen på kvällen efter att ha lovat komma tillbaka nästa dag.

På lördag den 13 september for vi ut till Drottningholms Golfklubb, förlåt Kungliga Drottningholms Golfklubb så att Tees kunde springa av sig lite och så gick Timo runt och inspekterade lite.

Efter det åkte vi ut till Bro, till Tage som hade ringt innan och hälsade på honom och hunden Lucky.

Det var många gamla minnen som dryftades och vad gör han och han nu för tiden? Lucky fick stanna inne



när Tage gick ut och hälsade på Tees, eftersom hon börjat löpa.
 



Hannah och Svante på Hornsgatan.

Därefter for vi in till Suzan på "Blecket" igen. De hade varit på stan och handlat så vi mötte dem vid Hornsgatan- Mariatorget och vi gick och köpte en tårta för att fira Bois.

Det blev god mat igen och kaffe och tårta. Tess har blivit van vid att sitta vid bordet i husvagnen och här är hon lite trött och vilar huvudet.



Svante lekte ute i trädgården med Tees



och Hannah gick en promenad med henne. Far i huset Sven, var inte hemma utan ute på sommarstället, Mefjärd och lade tak på nybyggda toan, boden, så honom träffade vi inte. Och till sist följde Suzan och Hannah oss till bilen och vinkade av oss.



En sista ploj.



Vi hade fått en kasse med kläder, till  kusinen Sandra, som Hannah hade vuxit ur, oj vad många klädpaket vi fraktat, från Marcus till Svante och som sagt från Hannah till Sandra.

Onsdagen 10 september.

När vi omsider vaknade åt vi och for vidare, inte så särskilt pigga måste vi erkänna. När vi tankade såg vi ett gammalt fint hus.

Naturen är otroligt fantastisk här uppe.

men sedan skulle vi över den stora bron.

Usch tyckte Timo och hans mage krampade riktigt, men vi kom lyckligt över. Gunilla njöt otroligt av vyerna och stannade till lite här och var.

Vid Timrå såg vi den här statyn, Micke har det något med ishockey att göra?

Njurundabommen såg vi också där vi ett år möttes av Micke.

Så efter lite letande i Söderhamn hittade vi till Sandarne, Stenö camping, oj vilket otroligt vackert läge utmed havet.
 

Vi städade av husvagnen och diskade med en underbar utsikt under tiden. Tees fick en rejäl runda lös i skogen.
 

Vi var rejält trötta, så vi lade oss tidigt, med radion på, vi skulle ju höra fotbollsmatchen,Sverige-Ungern. Gunilla hörde första målet och sedan andra målet, sen sov vi och vaknade till av nyheterna och stängde av radion. På morgon satte vi på nyheterna och skulle höra resultatet, men inget sades. Det var konstigt annars brukar det tjatas vitt och brett, men inte ett ljud om fotbollen.  Vi duschade och tog det lugnt och Timo hittade en fästing på sig, som vi tog bort. Vi trodde att detta var över, men inte. Så lämnade vi denna härliga plats och for vidare. När vi tankade fick vi höra att Sverige hade vunnit med 2-1, bra och vi var nöjda.

När vi kom till Bollnäs

letade Timo efter en gammal finsk skolkamrat, Christer Faberstedt, efter mycket letande fick vi hans telefonnummer och Timo ringde upp honom och han var i Edsbyn. De beslöt att träffas där, men när vi var just framme i Edsbyn ringde Christer och sa att han var upptagen med ett viktigt möte, men när han hörde att vi var framme, kom han ner till macken
så de fick några minuters samtal.



Edsbyn, guldbyn i skidor.

Vi for tillbaka till Bollnäs och sedan söderut och tog några raster då och då, här i Kilafors.




Motorvägen var tråkig att köra och inga platser för övernattning, så vi körde av vid Tierp, till gamla E-4:an och hittade ett Naturreservat från istiden ,där vi övernattade på parkeringen. Det var Viksta stentorg, en del av Uppsalaåsen, dess högsta punkt drygt 75 m över havet. Inlandsisen drog sig tillbaka och åsen blev till.Naturreservatet bildades 1917 och man bevarade Stentorget som är ca 6 hektar stort.

.

Tees och jag gick en runda i kalhygget där och jag stöp som en fura, Timo såg det och kom rusande, han trodde att Tees hade dragit omkull mig. Men det hade hon inte gjort, det var en rot som jag snubblade över och Tees kom till räddning och ville slicka mig i ansiktet och trösta mig. Jag fick hjälp upp och hade ont överallt och sedan blev det blåmärken också, men inget brutet

Timo ringde till Pär Himberg och de bestämde att vi skulle ses på Väsby golfbana nästa dag. Vi sov gott, men jag hade svårt att ta mig upp på morgonen.

Nokia camping är den första campingen vad vi vet, som har alla rättigheter, man kunde bjuda på pizza, hamburgare osv. men, samtidigt öl, vin och sprit. På fredagen började husvagnar o husbilar komma i flertal och på lördag kväll var stämningen ganska hög med dans och sång. På söndag kväll for man iväg igen. Lupinerna blommade för fullt ännu.

Sista bilden från Nokia.

Måndag 8 september for vi in till Raili för att säga adjö och vi fick finsk korv, finsk bröd och en finsk efterrätt "brödost" som är god men väldigt annorlunda. Egentligen känns den som gummi i munnen och det gnisslar om tänderna, men eftersom det är så sällan vi äter det, så uppskattar vi  verkligen det. Man skall ha hjortronsylt till.

Vi for tillbaka till Nokia och hämtade husvagnen och styrde mot Björneborg och Vasa, där tänkte vi ta en bilfärja över till Umeå, vi tyckte att det var för långt att åka över Haparanda igen.

På vägen till Vasa ligger en liten by, Närpes och där har vi bekanta som bor. Men det är en rolig historia för, för 9 år sedan var vi på en bussresa till Spanien och där träffade vi 2 andra par som vi umgicks ganska mycket med. Det visade sig att en fyllde 50 år, Timo 60 år och Lars-Erik som var 71 år. Han hade börjat med data och e-mail, men han hade inte så många att maila till, så vi lovade att vi skulle göra det. Så har vi nu gjort i 9 år, men inte träffats och Lars-Erik och Elli följer vår blogg och mailar fina kort och bilder till oss.

Vi beslöt att ringa dem och köra in om Närpes till dem. Lars-Erik lät lite chokad, men hälsade oss välkomna. Det var som om tiden hade stått stilla och som om vi hade träffats igår.  Elli sa att jag måste nypa dig Gunilla, för jag tror inte att det är sant att ni är här. Vi hade en trevlig pratstund med god fika och de berättade att deras son med familj i Stockholm, skulle flytta hem till Närpes igen och det var de mycket glada för. I slutet av september skall Elli fylla 77 och Lars-Erik 80 så JÄTTEGRATTIS. och tack så mycket. 

De följde med ut och beundrade Tees när hon fick mat och så körde vi vidare mot Vasa.

Dessa underbara träd längs vägen.




Ytterligare en staty som vi inte vet vad det är. Kanske Lars-Erik kan hjälpa oss?




Framme i Vasa körde vi direkt till hamnen, för att kolla turlistan och en man ropade in oss, och sa ,ni har fem minuter på er. Vi blev stressade, Tees var ju inte rastad och vi själva inte beredda på en så snar avfärd. Väl framme fick vi inte följa med, det var fullt och vi var för långt ekipage med husvagnen, så vi beställde biljetter till nästa kväll istället.

 Så gjorde vi och var helt ensamma på campingen, så vi kunde släppa lös Tees och vad hon sprang och busade.

Vi ringde en bekant i Vasa, Pirkko, som vi kände från vår tid i Helsingfors, på Tali golfbana och hon bjöd oss till lunch nästa dag.

På morgonen kändes det lite kusligt när Gunilla gick in i dusch och toalettrummet, det hördes röster (finska) och vi var ju enda personerna på campingen, men det visade sig vara en radio som gick igång när ljuset tändes.

En ruin innan Vasa Golfklubb.




Vi städade husvagnen och for sedan ut till Vasa Golfbana där Timo träffade greenkeepern och Finska golfförbundets konsulent Kristina, en gammal bekant till oss.

De gjorde en rundtur på banan och sedan var det dags att åka till Pirkko.

Vi fick en god kycklinglunch med glass som efterrätt, sedan kaffe och god kaka, tack Pirkko. Efter att berättat gamla minnen for vi och handlade "viiliä" (filbunke) med som färdkost och rastade Tees ordentligt inför båtresan. Alla hade sagt att det var en mycket liten båt och enkel, men när vi såg den tyckte vi att det inte var så farligt, men det visade sig vara båten bakom som vi skulle åka med Den var verkligen liten och Gunilla gillar inte båtfärder så väldigt mycket. 


 

Vi var lite oroliga över hur det skulle gå, men resan tog bara 4½ timme så vi skulle nog klara av det med Tees. Troligen skulle vi ha suttit i ett separat rum med henne, men hittade inget utan satte oss i en vrå av salongen. I början var hon lite orolig, men lade sig sedan på sin pläd och sov.



Vi turades om att gå omkring på båten och tog en kopp kaffe och en otroligt god räksmörgås, så många räkor har vi inte sett på en macka förr.

Vyer från båten.










Mitt ute på Kvarken gungade det lite, men vi var snart framme i Holmsund utanför Umeå, men då var klockan ½ 12 på natten och för oss egentligen ½ 1 (finsk tid), så vi var väldigt trötta och körde bara utanför Umeå och tog in på en parkeringsficka bredvid motorvägen och la oss för att sova. Det var lite svårt, det visade sig vara nära en uppförsbacke och långtradarna gasade på så det var mycket ljud. Men vi sov något i alla fall. Så följde vi Botniabanan söderut.

Fredagen började med att Brita Stenius-Aarniala hälsade oss, över 200 krigsbarn från Finland, Sverige, Norge, Danmark samt 1 st från USA, välkomna i Tampere-talo.

Först fick 4 personer i uppdrag att nedlägga en krans vid Hjältegraven, som en hedersbetygelse över att de offrade sina liv för att Finland skulle fortsätta att vara självständigt.

Därefter skulle vi få höra forskare, som skulle delge sina vetenskapliga rön om finska krigsbarn. Anna-Kaisa Kuusisto-Arponen talade om krigsbarnens hemortsidentitet och det var den föreläsningen som gav mig mest. Jag förstår en del av mina problem bättre efter hennes föreläsning.

Författaren Pertti Kavén berättade om sin forskning, om nya historiska rön om 70 000 barns förflyttningar. Han forskar och undersöker om alla beslut, som politiskt togs i Sverige och Finland, innan och under barnförflyttningen. Mycket intressant!

Forskaren Nina Santavirta berättade om sina resultat från Krigsbarnsforskningsprojektet.

Professor Katri Räikkönen talade om Barnens strategier för att hantera separation. Intressant och jag kunde åter jämföra med mina egna erfarenheter.

Seminariet slutade så i Tampere-huset.

Efter föreläsningarna åkte min vän Rauno och jag hem till Tammerfors-ordförande Raija Rikkonen och fikade. Raija och jag var skolkamrater i Tammerfors Svenska Samskola. Raija var klasskamrat med min syster Ritva, som avled för några år sedan.

Sedan blev det dags för Tammerfors Stads festliga mottagning i gamla vackra Rådhuset. Vice borgmästaren hälsade oss välkomna med champagneskålning och ett känslosamt tal.

Sedan ville hon att vi skulles förse oss med mat och dryck från gående bordet och oj, vad allt smakade läckert! Det kändes faktiskt väldigt underligt att vara inbjuden till Rådhuset, då jag som fattigt skolbarn ofta gick förbi den ståtliga byggnaden på 40 och 50-talet.

Lördagen började med att Rauno och jag intog en morgonfika på Laukontori vid kryssningsbåtarna. Klockan 10 00 äntrade vi Silverlinjens kryssningsbåt för en ca 2 timmars kryssning på sjön Pyhäjärvi. Mustamakkara bjöds ombord.

Målet var Hotel Edens brygga i Nokia. (Någon km från Gunilla på Nokia camping)
 



Vid bryggan väntade bussar, som skulle guida oss i Tammerforsområdet. Mycket givande rundtur, bland gammalt och nytt. Själv lärde jag mig att havet en gång i tiden fanns ända till Tammerfors. Då fanns så klart inte Åbo ännu, som någon nämnde (Åbo och Tammerfors tävlar mot varandra hela tiden, när det gäller invånarantal, men även inom allt annat)
När jag skulle gå med Rauno till våra parkerade bilar, ville jag att vi skulle gå genom Saluhallen, där jag som barn hjälpt en kötthandlare, som springpojke. När vi kom ut på Hallituskatu fick vi uppleva gatu-underhållning av väldigt duktiga och glada flickor, som sjöng schlagers, med helt egna texter, som alla utgick från lantbrukets arbetsdagar och bekymmer.

Efter detta fick vi alla en fritid på 4-5 timmar, så jag körde till Nokia igen och umgicks med Gunilla och Tees lite.




Matservering i Nokia.

.

Gott med tuggis.

En annorlunda kotte.




Sven, vad gillar du den här båten, passar den på Mefjärd?



Klockan 17 30 var det dags för samkväm med festmiddag på Restaurant Hämeensilta (Tavastbron). Såväl Finska Centralförbundet som Tammerforsföreningen (Birkkalandsföreningen) firar nämligen i år 10-årsjubileum.

Därför började kvällen efter champagneglas med ett otal gratulanter till de två föreningarna. Sedan åts en 3 rätters festmiddag, där man kunde välja mellan kötträtter och en god laxrätt. Efter maten blev det obligatoriska kaffet, samt därefter  drinkarnas tur. Själv skulle jag köra bil så det blev alkoholfritt. Kvällen avslutades sedan med orkester och dans.

På söndagen träffade jag åter Rauno Lamminpohja utanför Gamla kyrkan vid Centraltorget.

där bröderna Kokko, Erkki som präst och Toivo som kantor, genomförde en speciell krigsbarnsgudtjänst på både finska och svenska. Psalmerna var valda så, att de kunde sjungas på båda språken och det var mäktigt att höra. Predikan var ytterst känslosam, då prästen som också var krigsbarn berättade om sin och sina bröders krigsbarnsupplevelser från 40-talet! Många fick tårar i ögonen, då flertalet av oss upplevt något liknande och kände oss mycket berörda! Efter kyrkan var det dags för lunch i Tampere-talo (Tammerforshuset). Där sedan den stora jubileumsfesten började och Raija Rikkonen pratade om Birkkalands krigsbarnsförenings 10 år.

Festtal hölls av landshövding Anneli Taina. Sedan kom duktiga ungdomar och spelade klassiskt musik. Taisto Vihavainen talade om centralförbundets 10 år. Leila Ulvemo från Oskarshamn var nästa gratulant, som hade många åsikter och förslag om en fortsättning av krigsbarnsorganisationerna. Vi fick åter njuta av fin klassisk musik, via en skicklig ung pianist. Pirkko Ahlin från Karlstad, var den sista talaren från Sverige.Hon berömde samarbetet över gränserna.

Centralförbundets ordförande doktor Brita Stenius-Aarniala avslutade med en genomgång, om hur vi i framtiden går vidare med krigsbarnsorganisationerna. (Brita har hjälpt mig personligen, med hur jag skall ta itu med mina egna krigsbarnsupplevelser och att få mig att öppna min ryggsäck något, förr sade jag alltid, att allt har varit bra!) Jag hjälpte henne med Bricanyl innan talet, då även hon har astma och hade sin Bricanyl på hotellrummet.

Krigsbarnsdagarna 2008 avslutades med  4 nationalsånger, Sveriges, Danmarks, Norges och till sist Finlands (som sjöngs på finska och svenska samtidigt, mäktigt).

Sedan hämtade jag Gunilla och Tees och for till Hannu och Marja-Leena i Anjala. De passade sitt barnbarn Ursula och vi bjöds på en härlig middag, som alltid. Det blev även bastu för brödrarna. Vi fick även en underbar efterrätt på kvarg och bär och vi fick resten med oss till husvagnen och det smakade gott även till frukosten.

.

Framåt förmiddagen lämnade vi Rovaniemi och körde söderut. Innan Pudasjärvi såg vi en finsk ren.




En finsk ren.

Vi letade efter Uleåborgs Golfklubb och parkerade husvagnen på en parkering där.

Timo ringde till greenkeepern och sa att vi var på plats, så att de skulle kunna träffas nästa dag, men han sa att jag kommer genast. Han kom till husvagnen och då skällde Tees ut honom (hon hade börjat vakta bil och husvagn) men hon viftade på svansen. Han kom in och fikade med oss ett par timmar och Tees låg tätt intill honom och blev klappad mycket.

Timo och Tapio bestämde att de skulle åka runt på banan nästa dag. När Tapio kom for Tees ut och skällde, men viftade frenetiskt på svansen och hon fick följa med på turen.
 

Tapio lät henne springa lös på banan och bada i dammarna, Timo ville hålla henne kopplad, men Tapio sa hon gillar det ju så mycket. Den dagen blev hon mycket rastad. Till golfande bloggläsare måste jag nämna att banan var i ypperlig kondition, samt att den sköttes verkligen förstklassigt.

Efter turen drack vi kaffe i personalrummet

och Tees träffade Tapios hund som var väldigt gladlynt.

Vi tackade för oss och fortsatte söderut via Jyväskylä, där rallyt brukar köras.  På vägen körde vi förbi Finlands mittpunkt innan Kärsämäki. Hösten hade kommit och träden var mycket gula och löven ramlade.

Vägarna var väldigt raka och lite tråkiga eftersom det mest är skog vid kanterna men då och då vatten, men utanför byar och samhällen.

Thomas ringde och berättade att Moa var på sjukhuset igen, det visade sig var lunginflammation. Stackars liten.

Mot kvällningen hittade vi en liten camping i Korpilahti, som egentligen var stängd, men vi kunde ta en plats var vi ville. Solen sken så vi satt ute en stund och kopplade av.



Korpilahti.

Timo ringde sin barndomskamrat Rauno och sa att vi skulle dyka upp nästa dag i Orivesi. Det var kallt på natten och det fanns utedass, brr!  Campingen låg på sank mark och sjön stod hög. Timo kunde få låna en roddbåt och ro ut, men vi avstod, det kunde kanske ha blivit ett ofrivilligt dopp. På morgonen klippte jag Timo så han kände sig fin igen. Under natten hade det kommit en gäst till i ena stugan längre bort och han kom och lånade lite diskmedel. Så körde vi mot Orivesi, "hingstvatten" på svenska. Där hälsade vi först på Raunos fru Sirpa i deras bokhandel, sedan for vi hem till Rauno., som hade varit uppe i finska Lappland och vaskat guld, lite blev det! 

De hade en hund Kapu som var lite osäker på andra hundar, en del gick bra andra inte. Vi bjöds på lunch först och sedan tog vi en skogspromenad med hundarna, men Tees var troligen för livlig, Kapu var 12 år, så det gick inte så bra.

Då for vi ut till deras jaktmarker och där släppte vi hundarna och Tees höll sig undan lite, men ville hälsa på Rauno, men det fick hon inte alls göra för Kapu. Efter en stund for vi hem till Rauno igen och Timo och Rauno bastade och vi bjöds på grillad korv bl a. Under natten regnade det rejält.

På morgonen, onsdagen den 3 september fick Timo äntligen havregrynsgröt igen. Det får han alltid hemma, men i husvagnen blir det för mycket tråkig disk, så där äter han weetabix, som Marcus rekommenderade som liten.

Så bar det av mot huvudmålet Tammerfors, väl där körde vi ut till golfbanan och Timo inspekterade den lite. Vi fikade och ringde syster Raili och broder Hannu, men ingen var hemma. Då beslöt vi att köra direkt ut till Nokia camping som låg ca 2 mil utanför Tammerfors. Ytterliggare en vacker camping som hade öppet året om. Det låg på en udde med vatten runt om. Tyvärr hade det varit blåalger där så Tees fick inte bada.

Vi körde hem till Raili när hon hade kommit hem, hon hades passat broder Welis hund Pölö. Vad glad Tees blev där, för Raili hade många gummidjur som piper och vad Tees busade med dem. Vi vågar inte ha sådana hemma, om hon biter itu dem.



Efter Raili åkte vi till en ungdomskamrat till Timo, Olli och hans fru Marita. Det hördes dova hundskall inifrån så vi tog inte in Tees.

De passade sonens hund, en golden men jag undrade vad det var för ett monster när de öppnade, en så stor hund hade jag inte sett. Han hade höftledsfel och orkade inte så mycket. På tassarna hade han barnvantar för att inte repa golvet, tur att Tees låg i bilen.

Så for vi ut till Nokia igen och städade efter Tees och duschade.

På torsdagen for vi in till Tammerfors igen och åt mustamakkara på Tammela-torget, något som man bara måste äta när man är i Tammerfors. En svart korv typ grynkorv med blod och lingon till, att dricka till är godast med kall mjölk.

och körde sedan till Raili som passade Pölö igen hos Weli. Hundarna hade roligt tillsammans och vi gick en runda med dem.

På eftermiddagen träffade vi Weli när han kom hem.

Sedan hade Hannu ringt att han bjöd på kvällsmat och vi for hem till honom. Sedan var det dags att sova i husvagnen igen.

Fredagen den 5 september var det så dags för syftet med resan. Finska Krigsbarnsdagarna började och Timo for in till Tammerfors och Tees och jag stannade i Nokia i husvagnen. Där tänkte jag kolla om Tees hade farit illa av att åka bil så mycket, men inte, hon låg och sov mycket, ung samma tid som vi körde, så hon hade utnyttjat tiden i bilen till att sova. Vi gick många rundor i Nokia och jag passade på att lyssna på vår MP3- spelare som Carina hade laddat till oss. Tack Carina, tiden gick fortare då. Det blev "Tjuvarnas marknad" med Tomas Bolme. Tidigare hade vi lyssnat till Fredrik Lindströms små historier i bilen. Tekniskt underverk!!

På fredag morgon den 29 augusti kom Emil Innala till vår husvagn och undrade om vi sovit gott och det hade vi. Sedan vinkade han farväl och tackade för besöket, när vi startade mot Finland.

Ordentliga som vi är, så gick vi in i tullen med Tees pass och skulle visa upp det. Har ni papper sa tulltjänstemannen, då behövs det inte. Men när vi åker tillbaka då, frågade vi. Det behövs inte sa han. Det kändes snopet, här hade vi ett fint pass till Tees, med kort och allt som kostat stora pengar på Djursjukhuset och så behövde vi inte visa upp det.

Men vi fortsatte över bron och in i Finland och Torneå.

Vi var på väg till Rovaniemi. Timo ville visa en stad med bara nya hus, eftersom tyskarna brände ner de gamla, när de drog sig tillbaka efter kriget på 1940-talet.

Vi hittade en skylt till en camping i Rovaniemi som låg väldigt vackert på en sluttning mot Kemi älv. Men älven var så strid, att där fick inte Tees bada. Stor varningsskylt var uppsatt vid älven.

När vi hade ställt upp husvagnen, for vi till Artic Golf, som hade ett otroligt fint klubbhus och där passade vi på att fika lite. Timo hade besökt banan för 11 år sedan, som konsulent för Finska Golfförbundet, så han ville se dagens status på banan

Sedan gick vi ut på banan och letade efter verkstaden och hittade den och en mekaniker.

Men greenkeepern var tyvärr inte där, han var på stan och klippte sig. Timo tycker att han har så vackert förnamn. Han heter nämligen TIMO.

Därefter for vi till Tomteland och vad det fanns hus med prylar till försäljning. Tänk att vi var på samma ställe som familjen Beckham (fotbollsspelaren) ,som var och hälsade på tomten för nåt år sedan här.

Sedan njöt vi av solen och åt ute.

På natten var det nattfrost, tack o lov att långkalsingarna och duntofflorna var med.

På lördagen for vi till Lappset, en firma som tillverkar lekredskap till lekparkerna (undrar om inte deras produkter finns på min skola, eller så är det på stan jag har sett dem). Timo känner ägarna, men eftersom det var lördag så var firman stängd och Timo lämnade en hälsning.

Så var det dags att proviantera lite mat och Gunilla gick in på Prisma, ett stort varuhus, oj vad hennes hjärna vred sig, när hon hörde finskan och skulle klara av att handla själv. Men det gick, orden satt långt bak i hjärnan, så hon fick vad vi behövde.

Timo hittade en buss som tillhörde Haapanen och måste ha en bild på den.



Vi for hem till campingen och körde en tvättmaskin tvätt, så att vi inte behövde köpa nytt.

Efter det tog vi en 2 timmar lång promenad i Rovaniemi city. Vi började gå på den gamla bron över älven, där det även körde tåg och bilar, men Timos kroppshållning visade att han inte kunde fortsätta, eftersom han är höjdrädd, så vi vände om och tog den nyare bredare bron, där det inte fanns springor, så man kunde se ner till älven och vi kunde gå mera på mitten. Vi kom lyckligt över och fortsatte in mot centrum.

En mycket vacker bro och campingen.



Vi hittade några äldre hus men det var en mycket modern stad med nya fina hus.

Som ni kanske vet så kommer Lordi från Rovaniemi, han som vann schlagerfestivalen och han hade fått uppkallat ett torg efter sig och det fanns flera andra minnesmärken till hans ära.

Det var kyligt och vi saknade vantar, oj!!. Timo hittade en idrottsplats och var tvungen att kolla gräset och Tees satt så fint och väntade på husse.

Vi beslöt att stanna 2 nätter eftersom campingen var så fin och vi behövde ta det lugnt ett tag.

Det blev många småpromenader med Tees och vila.

Campingen skulle stänga nästa dag så det passade oss precis, vi skulle fortsätta söderut mot Tammerfors.

Tisdagen den 26 augusti var det dags att åka vidare, vi fick en lyckad bild på värdparet Nina o Christer, när de skulle fota oss innan vi for vidare.

Christer tycks fundera, hur fungerar den?

Än en gång ett stort tack, Nina, Christer och Veroni för underbara dagar i Dorotea. Vilken värme det var, både i luften och känslomässigt. Vi kommer att leva på minnena och vyerna länge, länge.

Så drog vi oss norrut, vi ville gärna återse Jokkmokk, det var när barnen var små som vi hade varit där förut, så det var längesedan.

Vi passerade Vilhelmina och handlade och lunchade i Storuman, vilka vyer!

Men vi måste berätta vilken underbar hund vi har. Hon ligger i sin bur i baksätet och säger inte ett dugg och hoppar glatt ur och i bilen.

Det är många mil som hon har åkt. Men sedan har hon sin korg med i husvagnen och där har hon också sin trygghet och så får hon ju ligga hos husse och matte.

Skönt att korgen finns med.



Jag gillar min husse, toppen att få sova hos honom.

Tyvärr började hennes fällningsperiod just innan vi åkte, så vi borstade och borstade henne, ändå blev det päls i husvagnen.

Vi körde och körde och sista biten var det vägarbete med mycket sten, så vi var lite less, men vips så såg vi en pil till en camping i Moskosel (låter ryskt) och vi svängde in dit. Det första vi såg var en skylt med Inga hundar, men det visade sig vara inne i "restaurangen". Det var en väldigt primitiv camping, men underbart vacker, nere vid en sjö Malmesjaure (bad för Tees, vi tyckte att det var för kallt, så badkläderna låg längst ner i husvagnen). Vi tyckte att det var helt underbart att slå läger där och tog en lång runda med Tees och sträckte på oss. Sedan smakade kvällsmaten gott.

Under natten regnade det ganska rejält och vi undrade hur tältaren hade det bredvid oss. Ett litet lågt tält och så hade vi det så varmt och skönt inne i husvagnen.

På morgonen pratade Timo med tältaren, först på svenska, sen på finska, inget fungerade, så det blev på engelska. Han var schweizare, som åkte runt i Norden. Han tyckte att det var bättre i Norge för där kunde han ta flyget kortare sträckor, det gick inte i Sverige. Vi såg inte att han hade någon bil eller cykel, så vi vet inte hur han tog sig fram. Så vi är väldigt olika i vårt campande, men han såg glad ut.

På onsdagen fortsatte vi norrut och passerade Sorsele och äntligen strax innan Arvidsjaur såg vi första renen.

Men Nina hade sagt att det bara var strörenar, som var ute nu och vi hade glatt oss att få se renar i massor, men tji fick vi. Efter en stund såg vi några till och dem hann vi fotografera.

Några mil innan Jokkmokk såg vi  fler renar.

Så var vi då framme i Jokkmokk och Timo var inne i Jokkmokks gamla kyrka, den var väldigt vacker.



En fin gammal kyrka.




Infarten till campingen.

Vi hittade campingen, en stor flott med vattenkanor och stora lekplatser

invid en stor bred älv, Luleälv, men det fanns nästan inga husvagnar och det började regna, så på med stövlarna och ut en runda så att Tees kunde bada igen. Hon känner alltid lukten av vatten och drar dit för hon vill bada.

Vi promenerade i Jokkmokk, men det var inte det Jokkmokk som vi hade tänkt oss och mindes. På fredagen skulle det vara marknad där, men vi kunde inte stanna till dess. Vi gick även en runda på området och hittade en bastu, som var igång och vi bastade och det kändes skönt och kvällsfikat smakade gott och vi sov skönt efteråt. Vi fick lite panik, kameran krånglade det hade kommit in sand i luckan som stänger kameran, skulle alla våra foton nu gå åt skogen? Men vi lyckades få rätsida på det

Ett fint gammalt hus, som vi såg när vi åkte från campingen.
På torsdag morgon fortsatte vi mot Haparanda och strax efter Jokkmokk såg vi renarnas konung en pampig en!



Vilket exemplar.


Under resan passerade vi även polcirkeln.



Det känns mäktigt att passera polcirkeln.

Vi passerade Boden där hösten kom emot oss, så det var dags att ta på strumpor (jag älskar att gå barfota så länge det går, men nu var det kallt)




En fin rodell i Boden.

Vi handlade mat på Kvantum där och hamburgare och glass med hjortronsylt, mums, på Max som vi åt i husvagnen. Visst är det fantastiskt att köra med husvagn och när man vill, så går man in i husvagnen, där det finns värme, vatten och spis och sängar, så att man kan vila lite.



Vi fotade Kalix kyrka på vägen

och sedan kom vi fram till Haparanda.

Vi for till Haparanda Golfklubb och hälsade på Emil Innala som var greenkeeper där och gammal bekant till Timo.

Han satte in sin hund i bilen eftersom den inte tyckte om andra hundar, och så fick Tees komma in och vi bjöds på kaffe och kaka. Under tiden kom Emils dotter in (hon bodde i Kiruna, när jag sa att vi kom från Skåne, sa hon att det behövde vi inte tala om, det hördes) och hon hade en hund som var världens snällaste. Men av någon anledning for hon på Tees och bet i hennes päls

och Tees såg förtvivlad ut och hoppade upp till husse. Vilken tur att hon inte bet tillbaka tyckte Emil och det gjorde vi också, för en sådan hund vill vi inte ha, men Tees såg väldigt orolig ut.

Haparanda Golfklubb hör ihop med Torneå Golfklubb och kallas Green Zone.

Jag hade högt blodsocker och var väldigt grinig, stackars Timo, han menade att jag kunde vila i husvagnen så gick han och Tees över på finska sidan. Men jag följde med, det är bättre att röra på sig när sockret är högt.

Green Zone är en bana på 18 hål, 9 hål på svenska sidan och 9 hål på finska sidan

Det var 2 helt olika klubbhusmiljöer, spartanskt på svenska sidan och modernare på finska sidan.  Finland hade 1000 medlemmar och Sverige bara 300 st. Det var vitgröe på de svenska greenerna och brunven, vitgröe på den finska sidan När vi gick över gränsen fanns det kameror, så vi hade tagit med oss Tees pass, men ingen visade sig där. 

På kvällen parkerade vi husvagnen på parkeringsplatsen på Haparanda GK och hade natt.

Vi hade meddelat Christer (som är bror till Annlouise och Anettes pappa Orwar) att vi skulle komma någon gång på eftermiddagen på söndagen, men eftersom vi frös  så otroligt ,så körde vi iväg tidigare och kom lagom för en kopp kaffe.
 
Vi fick fråga lite var Korsele låg,



men hittade fram och togs emot av en skällande Troja.




Hon vaktar ju gården, men sen var hon hur gullig som helst och ville ha klappar. Tyvärr gillade hon inte andra hundar ,så mycket. Vi gick ut tillsammans med hundarna och släppte dem och då sa Troja till, att hon inte ville leka och Tees är ju väldigt vek ,så hon förstod och gick undan. Sedan varje gång hon skulle gå ur husvagnen tittade hon åt båda håll och kollade om kusten var klar. Till slut var de sådana kompisar att de kunde bada tillsammans.

Det var strålande solsken och varmt när vi kom fram, så vi kunde sitta ute.



Timo kollade upp husvagnen och hittade felet med elen. Det var pinsamt, vi hade tryckt in en knapp när vi lastade, så huvudsäkringen hade stängts av av misstag. Men gasolen visade tyvärr att det fortfarande var fel, så Timo ringde till Doroteas husvagnsverkstad och fick tid nästa dag.

Nu kunde vi koppla av och njuta av livet igen.



Christer med några baggar framför Veronis sommarstuga.

Det gamla huset hade brunnit, så de fick byggt nytt efter egna idéer och det var verkligen lyckat med kök och vardagsrum ihop, med en öppen spis i vardagsrummet och en vedeldad ugn i köket där man bakade.
Nina o Christer bodde i ett underbart hus, jag avundas dem. Ett enplanshus med stor altan på baksidan och med en underbar utsikt över sjön och skogen.
 

Veroni, Christers syster, kom också senare och då bjöds vi på god mat, lamm och italienskt.

Det smakade underbart och vi njöt, åter av livet.

Nina och Christer bedriver fåravel med bl a Ryafår och det gick många baggar i en inhägnad utanför huset. Troja som är en Border Collie vallar fåren och det är otroligt roligt att se henne i aktion.




Vi fick även se hur de vägde baggarna, mycket intressant. Sedan fanns det hästar, kattor, höns och ankor på gården. En katt var särskilt rolig, hon gick fram till Tees och strök sig med huvudet mot henne och Tees tittade förundrat och ville leka, men då fick hon en smäll av tassen, så Tees backade.

Troja dirigerade in baggarna i en annan hage, men från den hagen ville baggarna gärna ta sig ut på vägen och det var ju inte lämpligt.

Vi gick en promenad med Tees och hon fick vara lös, men hon nosade ofta och tittade sig omkring, men fortsatte och till sist fick hon bada. Samtidigt tittade vi på MC-klubbens stuga som Christer varit med om att starta. Nästa dag gick Timo samma runda, men då nosade Tees i luften och vände och ville hem. Förklaringen fick vi kanske, eftersom de hade skjutits en björn i det området, hu!

Vyn från vårt husvagnsfönster.

Vad skönt att ha värme i husvagnen igen. Nästa dag for vi in till Dorotea Husvagnsservice och fick lagat gasolvärmen, det var elektroniken som hade bränts sönder.




Här skall det ordnas.



Men nu var det lagat, men det kostade 3400 kr. Usch vilken början. Katastrofvajern hade också brustit så vi beställde en ny.

Det hade bestämts att vi skulle äta inne hos Veroni i Dorotea , även detta var otroligt gott



och sedan besöka Kullerbacken, Doroteas Hembygdsgård. Christer är mycket engagerad där och han ordnade så att vi fick komma in i husen och se en massa fina saker. Det vara en mycket intressant och givande tur vi fick, med många gamla hus, kåtor och brukssaker.

Veroni, Timo, Gunilla och Christer.




Ett av husen, tyvärr kommer jag inte ihåg vilket.



Här njuter vi av elden.











Nina och Veroni utanför en kåta, som var väldigt fin inuti.






Timo hittade givetvis en gräsklippare av modell äldre.







En fiffig sängvariant med plats för 3.



En liten samevagga.



Bagerit, där vi fick smaka nybakade tunnbröd.






En björnsax, usch.



Visthusboden, där maten förvarades.



Efter det for vi till kyrkogården för att besöka Oscarssons familjegrav, där Orwar låg.



Vi var även vid Dorotea kyrka och tittade på statyer av Nattvarden som var väldigt välgjorda.

Sedan for vi till Korsele igen och njöt av vädret och åt ute, denna gången framför deras hus.




Medan vi satt där, hörde vi ett väldigt väsen från ankhuset och Nina och Timo rusade ner med Trojan, då hade troligen en rovfågel varit framme och ankorna ville inte gå ut. Tidigare hade räven varit framme och tagit en höna. De brukade ha radion igång i hönshuset för att skrämma iväg rovdjuren.

På morgonen var det lugnt i hönshuset, men de ville inte gå ut, så något hade skrämt dem. Vi åt frukost och sedan bar det iväg på nya äventyr. Vi hade kunnat stanna där hur länge som helst, där var så rofyllt och skönt och Nina och Christer är två underbara vänner, men vi hade ju vår tidsplan att följa för att hinna till Tammerfors i tid.

Hässleholm 20 augusti, 2008 skulle vi åka iväg på en långtur som visade sig bli över 530 mil, med husvagn och Tees.

Efter mycket problem med laddare och gas, när vi hade packat in i husvagnen, märkte vi att vi inte kunde tända lamporna. Batteriet hade laddat ut och det hjälpte inte att försöka ladda upp det. När vi så skulle sätta kylskåpet på gasolen fungerade det inte heller. Timo jobbade och slet och kunde inte hitta felet. Till slut så var det en kran, som bilbesiktningen hade stängt vid besiktningen, så vi fick äntligen igång kylskåpet.

Kl 11 55 med Kias vägmätare på 317, körde vi till Vinslövs husvagnscentrum för en koll.  Batteriet var kass, så vi köpte ett nytt, plus en elplatta, kan vara bra att ha på färden.

Vi lämnade Vinslöv kl 13 05 och kom till Emmaljunga där vi lunchade. Alltid när vi bodde i Vittsjö och skulle köra mot Stockholm, så ville Timo ha första mackan i Emmaljunga ca 2 mil hemifrån och denna gång blev det mat också. I Ödeshög stannade vi och tankade o fikade i husvagnen, det regnade lite. Så vi försökte parera mellan skurarna.

Första natten sov vi norr om Norrköping bland långtradare, Klinga hette stället nära golfbanan. Tyvärr hade vi ställt oss i en kurva, vi tyckte att vi kom undan bäst där. Men en chaufför tutade som en galning och påpekade att det inte var ett lämpligt ställe och det höll vi med om och lovade att aldrig göra om det.

Kl 9. 00 körde vi vidare på vårt äventyr och vi rastade nästa gång vid Gävle Bro ett jättefint ställe och Tees fick en långrunda. Färden gick vidare mot Hudiksvall och vi övernattade på MalnBadens camping, vi hade varit där förra året också. Tees badade i havet och vi satt ute i solen.




Tees i havet och sedan inne i husvagnen.




På kvällen bastade Timo och jag och det var skönt. Timo ringde Mikael Nordberg i Njurunda och han berättade att de hade haft blixtnedslag så allt data och tv o el var borta. Vi lovade att komma dit och träffa familjen. Efter en lugn natt, ingen lastbil som tutade, så for vi till Sundsvalls Golfklubb. Micke bjöd på lunch och sedan slappade vi lite innan det var dags att träffa familjen.

Micke, Joakim och Tees.



Det blev en glad överraskning då det visade sig att Susanne väntade barn, så Joakim skulle bli storebror. Susanne bjöd på kyckling och det smakade gott. Vi gick en promenad med Tees och såg var blixten hade slagit ner och så träffade Tees en snäll hund.

Så här såg det ut efter blixtnedslaget.



Puss, puss.

Vi körde ut till golfbanan och husvagnen och Tees fick en fin runda lös på banan och så hade vi ytterligare en lugn natt.

På lördagen de 23 aug lämnade vi Njurunda, där vi såg ett stort sträck gäss på väg söderut.

Vi stannade till Vid Böle Grillen och tog en hamburgare, gott. Det var en fin plats som Vägverket hade ordnat med toaletter och fina parkeringsplatser och så grillen. En lämplig övernattning, på hemvägen?




Vilka vyer vi såg även om Timo inte gillar att köra över broarna, han lider av höjdskräck.

Vi njöt av naturen på vår färd norrut och mot kvällen, när vi blev trötta hittade vi  en camping vid Junsele djurpark, så vi körde in. Det fanns inget folk i receptionen, men man kunde ringa ett telenummer, men ingen svarade. De som campade där sa att han kommer under dagen, så vi tog en plats och kopplade upp oss.

Vädret var fint så vi satt ute och fikade. Rätt som det var såg vi en lös räv springa där, hade den rymt från djurparken?





Vi drog oss in i husvagnen och skulle natta och vi märkte att vi inte hade någon värme eller el i vagnen och gasolvärmen var det också fel på. Vi kopplade upp oss på en annan elstolpe, men det hjälpte inte. När vi höll på i mörkret märkte vi att det vara 2 rävar som sprang omkring och troligen letade mat, men de drack ur Tees vattenskål så något blev det ju i alla fall. Timo tyckte att det var otrevlig med rävarna så vi gick in.

Vilken kall natt det blev, tur att man hade långkalsonger och "duntosssor" med sig. Ingen värd kom dit så det blev en snabb och tidig avfärd mot Dorotea, där vi hoppades kunna hitta felen med värmen.



En så här trolsk syn mötte oss, med dis över vattnet, vad vi njöt.