Marcus 18 år.
Den 22 juni blev Marcus 18 år och vi for dit och gratulerade honom, så här glad såg han ut när morfar sa grattis.
Sandra kom också ut för att duka bordet.
Hon hade gjort så fina servetter efter modeller på nätet.
Christel skall visa Carina något på telefonen.
Carina ser fundersam ut.
Pappa Lars grillar i bakgrunden.
Det blir färska kryddor till salladen.
Här har Sandra tagit ut Ericas kanin Milo, en riktig kelgris.
Det gäller att inte spilla när servetten är så smal.
Nu har Erica också kommit från fotbollsträningen.
Här är det Sandras egen Nova som blir ompysslad.
Efter mycket god mat är det så dags för födelsedagstårtan som var en riktig sommartårta och smakade gott.
Agility igen.
På söndagen följde Sandra med oss hem och vad glad Tees blev, det kunde ju bli lite agility. Det var länge sedan. Här testas slalom och det går undan.
Morfar kollar läget och det går bra att springa åt det hållet också.
Men det är ändå roligare att hoppa och här satsar Tees på att hoppa genom ringen.
Om hon springer fel går det att korrigera med godis.
Sedan blir det en vilopaus och Tees vill gärna gosa med Sandra.
Med godis går allt och hon kan tom rulla runt på komando.
Sedan var det dags med fika och lite hundvård och en blöt puss.
Detta är absolut roligast att hoppa.
Se vad Sandra har höjt hindret, men det går bra ändå.
Under tiden hade Carina ringt och bjudit oss på kvällsmat och för första gången under min sjukdom så smakade det gott och det ser bra ut för ögat också. Bengt ser också ut att njuta.
Till efterrätt blev det jordgubbar, tur att det inte var det jag blev sjuk av.
Morfar kollar läget och det går bra att springa åt det hållet också.
Men det är ändå roligare att hoppa och här satsar Tees på att hoppa genom ringen.
Om hon springer fel går det att korrigera med godis.
Sedan blir det en vilopaus och Tees vill gärna gosa med Sandra.
Med godis går allt och hon kan tom rulla runt på komando.
Sedan var det dags med fika och lite hundvård och en blöt puss.
Detta är absolut roligast att hoppa.
Se vad Sandra har höjt hindret, men det går bra ändå.
Under tiden hade Carina ringt och bjudit oss på kvällsmat och för första gången under min sjukdom så smakade det gott och det ser bra ut för ögat också. Bengt ser också ut att njuta.
Till efterrätt blev det jordgubbar, tur att det inte var det jag blev sjuk av.
Midsommarafton 2011.
Midsommarafton körde vi ut till Yngsjö Havsbad och hälsade på Christel med familj i husvagnen. Tees började med att gå en promenad med Timo och barnen och blev överlycklig när hon såg havet. Hon var snabb ut i vattnet och ville inte gå därifrån. Men ack så blöt hon blev, inte vacker precis.
Kaninerna hade fått följa med ut och deras nya burar blev riktigt fina, som Lars och Sandra gjort.
Tees pep och ville nog gärna gå till kaninerna, men hon fick torka lite och sedan låg hon i bilen en stund och blev varm.
Christel hade dukat upp riktig midsommarmat i tältet och vi slog oss ner och smakade på allt som fanns.
Morfar älskar sill och lät sig väl smaka.
Marcus höll sig till korv och köttbullar.
Erica satt vid mormor så att vi kunde få korv och köttbullar också.
Mormor njöt av sin sommarmat.
Sandra ser glad ut och låter sig väl smaka.
När vi satt där hörde vi glada visor och gick ut och det dansades runt stången, Lars och Timo deltog.
Här är det små grodorna på gång.
Nu är det pojkarna som visar hur man gör i Mors grisar är vi allihopa.
Midsommarstången var den minsta jag sett, men det gick bra att dansa runt den också.
Nu fick morfar pusta lite och så var det dags för vår hemfärd. De andra skulle titta på brasorna och raketerna vid stranden.
Men vi orkade inte stanna så länge utan körde hem i lugn takt och det var inga köer, men tyvärr såg vi en bilolycka, det låg en bil på taket i diket och vi ringde 112 och rapporterade, men stannade inte eftersom det redan stod 3 bilar och folk var på väg till bilen. Vi har tyvärr inte hört något om hur det gick för föraren.
Kaninerna hade fått följa med ut och deras nya burar blev riktigt fina, som Lars och Sandra gjort.
Tees pep och ville nog gärna gå till kaninerna, men hon fick torka lite och sedan låg hon i bilen en stund och blev varm.
Christel hade dukat upp riktig midsommarmat i tältet och vi slog oss ner och smakade på allt som fanns.
Morfar älskar sill och lät sig väl smaka.
Marcus höll sig till korv och köttbullar.
Erica satt vid mormor så att vi kunde få korv och köttbullar också.
Mormor njöt av sin sommarmat.
Sandra ser glad ut och låter sig väl smaka.
När vi satt där hörde vi glada visor och gick ut och det dansades runt stången, Lars och Timo deltog.
Här är det små grodorna på gång.
Nu är det pojkarna som visar hur man gör i Mors grisar är vi allihopa.
Midsommarstången var den minsta jag sett, men det gick bra att dansa runt den också.
Nu fick morfar pusta lite och så var det dags för vår hemfärd. De andra skulle titta på brasorna och raketerna vid stranden.
Men vi orkade inte stanna så länge utan körde hem i lugn takt och det var inga köer, men tyvärr såg vi en bilolycka, det låg en bil på taket i diket och vi ringde 112 och rapporterade, men stannade inte eftersom det redan stod 3 bilar och folk var på väg till bilen. Vi har tyvärr inte hört något om hur det gick för föraren.
Vittsjödagarna 2011.
Då var det dags igen för Vittsjödagarna och eftersom jag var på bättringsvägen, beslöt vi oss för att åka upp till Vittsjö på lördagen den 18 juni och det som först mötte oss var hästdroskan som kör runt i Vittsjö.
Sedan köpte Timo 2 st livremmar till ett billigt pris.
Efter det stannade vi till vid Wittsjö Golfklubbs "stånd" där man kunde få prova på golf lite.
Kan det vara möjligt att lyckas undrar Timo och Bosse Erlingsson.
Vi var hungriga så vi styrde stegen till Sjöstugan för räkmacka och våffla.
Utsikten är väldigt fin.
Är det mjölk eller grädde till kaffet undrar Timo.
Bredvid oss satt Vanja, Ingas syster.
Vattenskidåkningsklubben inbjöd till åktur, men det såg svårt ut.
Så kom Kalle Ruderstam, Anettes man och såg glad ut.
Dottern Johanna ville ha sin läsk.
Våra gamla grannar Ingmar och Inga var också sugna på våfflor.
Visst ser man likheter mellan Inga och Vanja.
Efter maten gick vi ner för att höra Gustav Fridolin hålla sitt sommartal här i Vittsjö, eftersom han är uppväxt i Vittsjö. Men först såg vi Casino, Kalles och Anettes hund.
Här har Kalle o Anette en livlig diskussion.
Så var det då dags för Gustav att hålla sitt tal, som mycket handlade om att lärarna behövde högre lön.
Efter sitt tal fick han ett standard från den tiden då Vittsjö var egen kommun och folk kom fram och pratade med honom.
Jag var väldigt trött så vi körde till Siv och fick en kopp kaffe och sedan styrde vi kosan hemåt och sängen.
Sedan köpte Timo 2 st livremmar till ett billigt pris.
Efter det stannade vi till vid Wittsjö Golfklubbs "stånd" där man kunde få prova på golf lite.
Kan det vara möjligt att lyckas undrar Timo och Bosse Erlingsson.
Vi var hungriga så vi styrde stegen till Sjöstugan för räkmacka och våffla.
Utsikten är väldigt fin.
Är det mjölk eller grädde till kaffet undrar Timo.
Bredvid oss satt Vanja, Ingas syster.
Vattenskidåkningsklubben inbjöd till åktur, men det såg svårt ut.
Så kom Kalle Ruderstam, Anettes man och såg glad ut.
Dottern Johanna ville ha sin läsk.
Våra gamla grannar Ingmar och Inga var också sugna på våfflor.
Visst ser man likheter mellan Inga och Vanja.
Efter maten gick vi ner för att höra Gustav Fridolin hålla sitt sommartal här i Vittsjö, eftersom han är uppväxt i Vittsjö. Men först såg vi Casino, Kalles och Anettes hund.
Här har Kalle o Anette en livlig diskussion.
Så var det då dags för Gustav att hålla sitt tal, som mycket handlade om att lärarna behövde högre lön.
Efter sitt tal fick han ett standard från den tiden då Vittsjö var egen kommun och folk kom fram och pratade med honom.
Jag var väldigt trött så vi körde till Siv och fick en kopp kaffe och sedan styrde vi kosan hemåt och sängen.
Trädgårdprakt hos oss och andra.
Timo vill kantskära grasmattan, samt ta bort ogräs mellan plattorna.
Givetvis är Tees med och hjälper till.
Lite blomster i krukorna.
Gunillas stora glädje att pionerna tar sig och blommar.
Vi har röda, rosa och vita pioner.
Lilium Regale blommar också fint.
Grannens rosa vallmo står så fint år från år.
På vår skogsrunda med Tees, Gunillas första på flera veckor, såg vi en jättestor snigel.
Denna var inte så liten heller.
Till sist en närbild på pionen.
Skolavslutning för Röinge Skola 11 06 10.
Så var det dags igen för skolavslutningen. Åter hade vi tur med vädret, fast det hade lovats mycket regn. Här vandrar vi mot Stoby kyrka med Carl i täten.
Gunilla fick tyvärr stanna hemma detta året.
Utanför Stoby kyrka fick föräldrar och släkt, vänta tills eleverna satt sig i kyrkan, då kyrkan inte är så stor.
Som klassmorfar fick Timo följa med sin klass in, men däremot fick Christel vänta lite utanför.
Här pratar hon med dottern Erica som blivit frisk igen innan samlingen.
Två lärare håller ordning på besökarna.
Här samlas klass 5 med läraren Marie i solglasögon.
En lycklig Ola med Dilan bakom sig och Erica bredvid sig.
En leende Moa P med klasskamrater.
Nu börjar det bli riktigt trångt framför kyrkan.
Fyra killar i kyrkbänken, Leon, Timmi, Dilan och Carl.
Elias och Kevin är tagna av dagens allvar.
Katrina, Erica och Erik lyssnar på vad prästen berättar.
Tre glada flickor, Linnea, Moa L och Lindita.
Efter kyrkan har man en kort sittning i klassrummet, där lärare och klassmorfar får en present av eleverna och därefter blir det fika i slänten vid skolan och som vanligt var vädret bra. Det har aldrig regnat på skolavslutningen. Erica och Christel har alltid en plats till morfar också.
De yngsta i skolan sjunger för oss.
Sexorna som nu slutar på vår skola, får en ros på sin sista dag. Det ser ni hos Oskar.
Mikaela och Erica blir fotograferade tillsammans med klassmorfar Timo, som fått tack och blommor av rektorn.
Ulrika och Ulf diskuterar skolavslutningen.
Min första lärarinna Ulla är så här glad sista dagen.
Min andra lärarinna Anette är lika glad.
Lärarinnan Eva som lär barnen och Timo svensk historia.
Finska Krigsbarnsföreningen på besök i Markaryd.
En sjuk Gunilla, som inte kunde följa med, då hon har varit sjuk i akut nässelfeber i 5 veckor och är mycket dålig.
På onsdagen den 1 juni träffades Göingesektionen i Markaryd på Värdshuset för en god lunch.
Sektionsledaren Alpo Persson hälsade oss välkomna. Här prickar han av oss.
Vi var ca 30 st från hela Göinge och någon från Blekinge.
Det diskuterades mycket på mötet.
Sedan gick färden till det finska företaget Konecranes i utkanten av Markaryd.
De tillverkar jättestora kranar för bl a containerlyftningar.
Företaget har över 100 anställda.
En del av gruppen samlade utanför företaget.
Innan vi fick gå in i verkstaden var vi tvugna att ha besöksvästar och här har Tuulikki Andersson fått sin väst.
Så här granna blev vi i våra västar!!
Här bygger en mekaniker en kran, som redan var såld.
2 stora motorer, den oranga från Scania och den gröna från Volvo.
Vackra motorer!
Kranarna hade ju så klart jättestora däck.
En modell av deras kranar med krok.
Bertil är något lägre än däcket.
En färdig containerkranmodell. Efter besöket var det dags med kaffe och kaka på värdshuset.
På söndagen bjöd Carina och Bengt på grillat på kvällen, Gunilla följde med och åt lite av det goda,
.
sedan vilade hon sig i vilstolen, fortfarande medtagen och trött.
Frostavallen.
Eftersom Gunilla fortfarande var sjuk och hade varit hos doktorn på Hud i Kristianstad och fick konstaterat akut nässelfeber, men man kan inte konstatera, vad som framkallat det. Hon hade utslag på hela kroppen och doktorn ordinerade en kanonkur, som kanske skulle ta bort det hela. Det gjorde det så småningom men hon blev jättedålig och sockervärden steg skyhögt, så fick jag åka själv till Frostavallen onsdagen den 8 juni och möta upp busslasten med finska krigsbarn från Finland, som varit på resa och besökt sina hemorter under kriget runt omkring i Skåne.
På bilden fru Juntunen och fru Andersson.
Vi från Sydsverigen finska krigsbarn och våra gäster från Finland blev snabbt en enda stor familj och diskussionerna gick höga om var vi bor nu och var vi bodde under kriget.
Antero, Markku och hans fru samt Soini diskuterade hur, var och när.
Seinäjokidamer och damen i mitten var finlandssvensk.
Resenärer diskuterade dagens resa.
Markku i diskussion med gäster.
Resenärer från mellersta Finland.
Nu njuter vi av kaffe och smörgås.
Jag själv och Markku med hustru, eftersom en danska ville ta ett foto av oss.
Vasas krigsbarnsordförande tackade vår Tapani Rossi för all hans forskning om krigsbarn.
Pertti Kavén som doktorerade om krigsbarn förra året i Helsingfors, ville också tacka Tapani.
Sedan ville de finska resenärerna underhålla oss med lite sång och musik.
Även vår Tuulikki och Sirka-Liisa hjälpte till att sjunga med dem.
Pertti Kavén passade även på att berätta en rolig historia om pojken Pekka, som skulle till Sverige under kriget.
En Juvakille ville ockskå underhålla.
Här har han fått Vasaordförande med i leken.
Sedan bjöds det på vacker solosång.
En samling gäss, som vi delade ut till de finska deltagarna och det uppskattades mycket. De var handsnidade i lind på Senioren i Hässleholm.
På bilden fru Juntunen och fru Andersson.
Vi från Sydsverigen finska krigsbarn och våra gäster från Finland blev snabbt en enda stor familj och diskussionerna gick höga om var vi bor nu och var vi bodde under kriget.
Antero, Markku och hans fru samt Soini diskuterade hur, var och när.
Seinäjokidamer och damen i mitten var finlandssvensk.
Resenärer diskuterade dagens resa.
Markku i diskussion med gäster.
Resenärer från mellersta Finland.
Nu njuter vi av kaffe och smörgås.
Jag själv och Markku med hustru, eftersom en danska ville ta ett foto av oss.
Vasas krigsbarnsordförande tackade vår Tapani Rossi för all hans forskning om krigsbarn.
Pertti Kavén som doktorerade om krigsbarn förra året i Helsingfors, ville också tacka Tapani.
Sedan ville de finska resenärerna underhålla oss med lite sång och musik.
Även vår Tuulikki och Sirka-Liisa hjälpte till att sjunga med dem.
Pertti Kavén passade även på att berätta en rolig historia om pojken Pekka, som skulle till Sverige under kriget.
En Juvakille ville ockskå underhålla.
Här har han fått Vasaordförande med i leken.
Sedan bjöds det på vacker solosång.
En samling gäss, som vi delade ut till de finska deltagarna och det uppskattades mycket. De var handsnidade i lind på Senioren i Hässleholm.
