Timos corner

Efter alla mödor med viltspårningen igår, tog vi det lite lugnt först och var och handlade och sedan en fika hos Carina, så att hundarna fick busa lite.

Så blev då gräsklippningen klar och efter våra vedermödor med Carinas träd, var vi lite sugna på att gallra lite på vår alm.

Eftersom Timo hade kommit över sin höjdrädsla så fick han klättra upp och såga lite grenar. Det blev lite luftigare mot huset.

Av bara farten tog vi upp pumpen ur vår brunn nu när vintern närmar sig. Så vi tycker att vi varit riktigt duktiga i helgen. /Gunilla

Bad och viltspår.

Nu var det dags att tvätta Tees igen. Konstigt nog gillar hon inte riktigt att badas eller duschas, ute i naturen kan hon hoppa i vilken pöl och dynga som helst.

Vi hade bestämt att vi skulle åka med Carina till Hovdala och viltspåra, Carina kom med hundarna och släppte av dem hos oss, så de kunde springa av sig lite. Under tiden for Carina ut och lade 3 spår. Timo klippte gräsmattan medan hundarna busade runt.

Så kom då Carina tillbaka och vi tog en fika, sedan for vi ut till Hovdala och gick en runda så att hundarna riktigt kunde springa av sig. Tees fick upp en fasan och tyvärr lyssnade hon inte genast till visselsignalen, men kom efter en stund.

Så var det då dags att börja spåra. Tees visste så väl vad vi skulle göra och hon var väldigt ivrig, jag har aldrig sett henne så ivrig. Hon fick ett spår med vinkel och den tog hon duktigt och blev glad, när hon hittade klöven, men släppte den sen igen, hon ville spåra mera.

Sedan vara det Vittras tur och hon var duktig och spåret gick över en väg, där många hade gått, men det var inga problem.

Sist ut var Shiva på det svåraste trodde Carina, eftersom det inte var så mycket blod kvar när hon lade det, Men Shiva tog det direkt.

Så fick de sedan ta varandras spår och denna gången var Tees lite lugnare och hade inga problem att hitta, men hon tyckte att det var hemskt, att hon skulle behöva sitta kvar och vänta, när de andra spårade. Hon ville vara med varje gång.

De var väldigt duktiga alla tre och hittade klövarna varje gång, men Tees var mer intresserad av klöven förra gången kan den ha varit för gammal?

Sedan for vi hem igen och det var 3 trötta hundar och 3 trötta personer som kom hem. Hoppas att Tees kan sova lugnt nu ,så vi kan klippa färdigt gräsmattan. Men först åt vi upp Mias Nobless och det smakade gott. Tyvärr blev det inte färdigklippt eftersom Timo somnade i hängmattan (Gunillas kommentar)

På tisdagen ringde Carina och frågade om vi ville följa med på viltspårning och vi tyckte att det kunde vara intressant och se hur det går till. Vittra går på kurs en gång i veckan, så Carina ville träna lite och då kunde hon ju göra spår till Shiva och Tees också.

Vi for ut till Hovdalafältet och där lade vi 3 spår med snitslar. Det gick till så att Carina drog en rådjursklöve i ett snöre och så stänkte hon lite blod på vägen och jag satte snitslarna.

När alla 3 var gjorda körde vi iväg och gick en lång runda med hundarna, det blev ca 1 timme efter det att vi lagt spåret. Så åkte vi tillbaka till spåren och Tees fick börja. Hon luktade mycket vid starten, men sedan gick hon stadigt framåt, ibland stannade hon och tittade upp (man kunde tro att hon tittade efter snitslarna) sedan fortsatte hon framåt och det gick bra och lyckan var stor, när hon hittade klöven och fick bära den till bilen, svansen stod rakt upp.

Så var det Shivas tur, också första gången, det gick lite fortare och hon hittade också sin klöv.

Så var det Vittras tur och när hon fick selen på, så var hon väldigt ivrig, hon visste vad som gällde. Det gick undan, men hon var lite för ivrig, så hon snodde in sig i linan men hon blev också lycklig när hon hittade klöven.

Varje gång vi kom tillbaka med en hund, trodde Tees att hon skulle få gå igen, hon tyckte att det var så roligt. Vi brukar spåra vanligt med henne och det uppskattar hon mycket, för att inte tala om när vi gömmer oss för henne och att hon sedan skall leta upp oss. Men jag vet inte vem som har roligast Tees eller Timo och barnbarnen tycker också att det är skoj, bara hon inte hoppade så mycket på dem.

När vi kom hem var Tees mycket trött, dels av spårningen och tidigare på dagen hade vi gått till stan fram och tillbaka. Det är ju lite jobbigare när hon är i stan, det är så många ljud och det händer så mycket annorlunda. Men Timo tyckte att hon hade blivit betydligt bättre på att gå kopplad hela tiden i stan.

Onsdagen var lugn vi tittade till Carinas hundar eftersom hon var på kurs.

Torsdag är arbetsdag för Timo, då är han klassmorfar i Ericas (barnbarnet) klass, nu är det andra klassen. Timo uppskattar det mycket. Han tycker det är så roligt att ha barnen som sina kamrater. Ibland kommer någon och berättar vad som har hänt hemma i familjen. Timo tycker om att få hjälpa barnen såväl i klassen som ute på rasterna. Hittills roligaste historien han har fått uppleva var en solig höstdag, när han hade vandrat under den långa rasten och satte sig på en gunga för att vila. Timo började gunga lite grand, då han plötsligt hör 3 småflickor skratta så att de kiknade. Han frågade vad det var, som var så roligt. En flicka svarade att de aldrig förr hade sett en så gammal farbror gunga. Då frågade Timo såklart: hur gammal tror ni att jag är? Minst 100 år svarade en flicka. Timo har skrattat åt det flera gånger. Men det finns många andra dråpliga historier under åren.

Just i år har Timo stor glädje av att en flicka har flyttat till Hässleholm från Kanada och hon talar naturligtvis engelska och lär sig svenska så sakteligen. Hon behöver ju så klart extra hjälp, samtidigt får Timo träna upp sin dåliga engelska. Hon och Timo har skoj emellanåt då de ej förstår varandra, men lärarna är ju såklart jätteduktiga på engelska också.

Nu har vi golfmässan  i Jönköping framför oss nästa vecka så vi får packa husvagnen igen.
/Gunilla

När nu bröllopet var över och vi hade vilat oss under söndagen, beslöt vi oss för att åka ner till Landskronas Golfklubb för att se deras greenombyggnader. Vädret var lite regnigt när vi körde hemifrån, men när vi kom ner mot Helsingborg hade vi klarblå himmel och solsken. När vi kom över Glumslövs backar såg vi hela Landskrona ovanifrån samt Barsebäck, Öresundsbron och delar av Köpenhamns samt inte minst Ven. Efter en god middag på Erikstorpsgårdens restaurang träffade vi vår gode vän Håkan Anderberg som efter sin lunch lovade en rundtur på golfbanan för att njuta av hans välplanerade ombyggnader.

Första greenen var redan klippt och flera var redan gröna. Vasatorps Bertil Bengtsson satt i en grävmaskin och planerade greenytor.

 
Första klippta greenet.



Under tiden gick jag och Tees en långpromenad längs Öresund och Tees badade t.o.m.

Timo pratade även med Håkan Nilsson, Lennart Svensson, som reparerade generatorn på en dumpers, samt Magnus Bondesson på kansliet.

Jag fick en uppfattning att ombyggnadsarbetet höll mycket hög klass, vilket även riktiga experter bl a Rossi hade tyckt.

Efter det blev det lite släktbesök hos mina båda bröder samt så besökte vi Landskronas kyrkogård, där mina föräldrar är begravda.

Sedan var det dags att köra hem igen. Denna gången över Svalöv och Röstånga där vi njöt av Nackarpsdalen. Innan vi kom hem köpte Timo världens största mjukglass som han inte klarade av att äta själv utan jag fick hjälpa till.
/Gunilla

Ja så var det då dags för bröllop, min systerdotter Anette skulle gifta sig med sin Kalle. Anettes släkt från Dorotea i Lappland (hennes pappas, syster Veroni och bror Christer med fru Nina) hade kommit ner till Siv så vi var där först och hälsade på (Nina blev så glad när vi hade ordnat Zoegas kaffe åt dem) Men de hade så mycket att stå i inför bröllopet så det blev bara en snabbtitt.

På morgonen var Carina och jag ute en tidig runda med hundarna och sedan skulle de in på hundpensionat, första gången för Tees. När vi kom fram dit visade det sig att ägaren hade springerspanielhundar och de såg ut som Tees, ägaren tyckte att hon passade in i hans egna.

Så lämnade vi dem där och det kändes lite tomt när vi kom hem, men då hade Timo bäddat i hennes korg med hennes favodjur så det skulle kännas bra när hon kom hem igen.

Suzan kom med tåget från Stockholm och senare under dagen kom Thomas från Landskrona, de skulle ligga över hos oss.

Så kom då taxibussen (Timo hade beställt till 6-8 personer, men han var rädd att det skulle komma en till 68 personer) och vi fyra plus Carina och Nisse åkte upp till Vittsjö kyrka.

Så kom då brudparet och vigseln kunde börja med prästen Calle Adolfson. Det var mycket stämningsfullt och fin musik med Lars Lindqvist på saxofon och solosång av Fanny Pålsson samt kantor Jan Lindqvist, musiken var så fin att man gärna hade velat applådera, lilla Ellen ville inte gå med brudparet i kyrkan utan hon satte sig tryggt hos farmor.

Efter vigseln åkte brudparet och barnen häst o vagn och övriga deltagare i en buss modell större till Verums bygdegård. Det blev en liten väntan på brudparet , men vi förplägades med champagne och snittar.

 
Anettes mamma Siv

Talen var många en del under stor vånda .

 
Anettes syster Annlouise

Sedan var det dags för dans, först brudvalsen och sedan allmän dans.

Senare på kvällen var det dags för bröllopstårtan och den var superb, tillika fanns det speddekaka, som Anettes släkt  var mycket intresserade av. Det var gott med kaffe och hembakade kakor (Annlouise hade bakat dem).

Kvällen dirigerades av 4 st kompisar till brudparet och de gjorde det med bravur. Så försvann då brudparet mot Kristianstad och senare Grekland. Så småningom blev klockan 01.30 och det vara dags för bussen att köra hem gästerna via Vittsjö, Bjärnum och Hässleholm. Vi tog en liten promenad sista biten hem och det gjorde gott med lite friskluft innan sängen väntade.

På söndagen skulle Suzan redan åka tillbaka till Stockholm och Thomas körde mot Landskrona igen, vi själva vilade oss ett tag, sedan var det dags att hämta lilla Tees igen. Hundarna verkade vara vid god vigör och lyckliga när vi kom.

Ägaren undrade om vi inte skulle köpa en valp av honom, han hade en liten kull som var 3 månader. Vi ville gärna titta på dem och man blev ju sjuk av att se dem, så söta var de. Carina ville hemskt gärna ha en och hon tyckte att vi skulle ta tiken som var kvar.



Men vi har ju världens underbaraste hund så det får räcka med henne.

Tees var ganska trött så hon uppskattade sin korg och lade sig att sova när hon kom hem.
/Gunilla

Tees

Nu vill vi berätta hur det kom sig att vi skaffade vår hund Tees. Förut hade vi 2 underbara Goldenhundar som var med oss i Finland och som fick sitta 3 månader i karantän när vi flyttade hem igen. Det var en mycket jobbig tid och sedan blev de tyvärr gamla och vi fick göra oss av med dem. Det var det hemskaste vi varit med om, så vi beslöt att aldrig mer ha hund. Dottern hade ju sina hundar, så vi fick ju kontakt med hundar ändå.

Så gick det 9 år utan hund, men när vi flyttade ner till Skåne igen, visade det sig att Timo hade fått astma och han behövde motionera, så Carina vår mellandotter propagerade för att vi skulle skaffa hund. En golden skulle vi inte ha, de är så stora och starka och vi lite svagare "på gamla dar". Carina letade på blocket och en dag hade hon hittat en engelsk springerspaniel utan stamtavla så de var ju lite billigare. Vi åkte dit och skulle bara titta och de var ju förtjusande, men det fanns bara en hanhund över, så tiken som jag föll totalt för, var inte till salu. Därför fick det vara för den här gången.

Nästa tillfälle var en kull, som var född den 25 februari 2006 av en mamma som var delvis eng. Springerspaniel delvis Wachtel (såg ut som en Wachtel) med en pappa som var renrasig eng. Springerspaniel. Vi åkte dit och föll pladask för dem. Det fanns gott om tikar så vi valde mellan två, dels Tees och dels en helbrun som vi kallade Kanel.

När Timo lyfte upp Tees så gläfste hon åt honom, så den ville Timo ha, jag var länge sugen på Kanel men vi gillade Tees, hon verkade så framåt och så hade hon ett så fint ansikte samt ett brunt hjärta på ryggen, så henne tingade vi.

Vi åkte dit en gång till lite senare och tittade på valparna och var säkra på att det var Tees vi ville ha. Nu var det bara till att vänta och sukta tills vi fick hämta henne. Tiden kändes lång, men vi passade på att tapetsera om köket och göra en liten låda med samma tapeter åt henne.(Hon tackade för att hon hade fått så fint, genom att krafsa sönder ett hörn på tapeten, så vi fick göra om det, men det gjorde ju inget när det var Tees som gjorde det.)

Så vara det då dags att hämta henne och vi var väldigt spända på hur det skulle gå, hennes mamma Kickan fick en sista chans att fostra henne, ganska hårdhänt. Då kändes det konstigt när Tees sprang till Eva, uppfödaren för hjälp,och inte till oss. Så var det dags att köra hem. Eva hade tårar i ögonen när vi for och hon skulle lämna 10 valpar till, stackare.(Jag hade aldrig kunnat göra mig av med valparna, men vem kan ha 11 valpar hos sig?)

På bilresan hem blev stackars Tees åksjuk och kräkte ner mig ordentligt. Hon var nog glad när vi kom hem och hon slapp åka bil mer.

Det gick bra att installera henne i köket och vi var ju också där inne mest hela tiden. Hon vara faktiskt tyst på natten så det fungerade bra.

Hon visade sig vara en liten buse och hon hoppade upp på barnbarnen och de kallade henne för studsehunden och så hade hon ju vassa tänder, som hon tappade så småningom. Barnbarnen gillar henne mycket och vi blev populära hos dem. De kunde ju komma hem och leka med Tees.

Här träffar hon Shiva för första gången och oj vad hon blev rädd, hon var ju så stor och svart. Men de blev de bästa kompisarna med tiden.

Tees väckte oss tyvärr tidigt på morgonen genom att krafsa och hoppa på gallret till köket och det var ju lite tufft, nu när vi lärt oss att sova på morgnarna, efter att alltid behövt gå upp tidigt till jobbet. När hon var rumsren och lite lugnare fick hon tillgång till hela undervåningen och det var ett lyckokast, hon sov till ca halv åtta och rörde ingenting och det uppskattade vi verkligen.

Första sommaren var väldigt varm och Tees såg ut att ha lite problem av det ,så flickorna skänkte sitt badkar åt henne och hon tyckte om att bada i det.

På semestern åkte vi upp till Mefjärd i Stockholms skärgård, till vår dotter Suzan och hennes familj (tack o lov blev Tees inte åksjuk då) och då fick hon verkligen bada i havet och det kunde vara stora strapatser att ta sig upp på land igen.




Så fick Tees så en ny kompis i Vittra, Carinas andra Flatcoated Retriever och de har otroligt roligt tillsammans, busar mycket och biter i varandra




Men man kan också vila tillsammans, även om Tees får ligga lite bredvid




Tees älskade att vara med på vår husvagnssemester, då hade hon ju husse och matte hos sig hela tiden och fick ligga i deras sängar och även vara lös och springa och bada med dem



Mathias gillar Tees mycket och orkade lyfta henne.




Andreas är med på ett hörn men vill helst vara ifred för Tees uppvaktning



Lilla Linnea är lite avvaktande men klappar henne dock, en dag kom hon lyckligt och sade jag pussade henne.




Shiva, Tees och Vittra är som de tre musketörerna och busar mycket med varandra, men ganska ofta är de så här lugna och vilar tillsammans



Denna gången är det Vittras tur att få ligga nära Tees
  


Denna synen ser vi ofta där hemma, här har hon full koll på vad som händer på tomten och på gatan utanför, om det är varmt och soligt ligger hon gärna där



Efter sista löpningen har hon varit ändå keligare och gillar att ligga i knät, hon är lite för stor för det, men man kan väl offra sig



Som ung och oförståndig hoppade hon upp i hängmattan, men det var lite ostadigt



Då är vilstolen bättre, där ser hon dels ut på gatan och så kan hon kolla vad vi äter, kanske blir det en smakbit



Men det här är absolut den bästa viloplatsen och hon älskar sin korg och särskilt om elefanten och apan finns med



Vi har fått några bilder som den nedan på hennes syskon och visst är de lika




Vi är dock klara över att vi valde rätt hund och att vi har världens underbaraste hund, som är otroligt tillgiven och ganska busig, men lyder ändå och kommer (oftast) när vi visslar på henne. Vi har inte ångrat oss en sekund sen vi skaffade henne och hon ger oss så otroligt mycket och så kommer vi ut och promenerar. På lördag skall hon för första gången på ett hundpensionat eftersom vi skall på bröllop, något som vi också skall försöka visa på vår blogg, sedan blir det till att köra med husvagnen till Jönköping och golfmässan, men då får Tees vara hos sina kompisar Shiva, Vittra och inte minst Carina.
/Gunilla

Carina, vår mellandotter, hade ett otroligt vackert körsbärsträd och Timo älskade körsbären, men under stormen såg Carina att trädet riktigt vred sig runt. Hon blev rädd och lovade sig själv, att innan vintern så skulle trädet ner. Först skulle hon njuta av blomningen och Timo av bären.

Men nu efter att vi hade passat barnbarn, så var det dags att hugga ner det gamla trädet. Det var inte det lättaste, då vi var tvungna att börja uppifrån och eftersom Timo och Carina är höjdrädda, så fick Gunilla göra första klättringarna.

Men efterhand så kunde Timo också ta sig upp och han fick ju såga. Det blev handsåg, eftersom han ville kunna höra när det brakade.

Vi tog en stor gren i taget och det var klurigt, eftersom någon lutade mot telefonledningen och någon mot huset.  Sedan sågade Carina upp det efterhand.

Så var det dags för sista etappen, den högsta grenen, då hade Carinas Nisse kommit till hjälp och det var bra, eftersom han inte var höjdrädd.

Vi hade slagit linor om trädet så att vi kunde dra ner det när det äntligen släppte lite.

Det sista var sedan bara att kapa själva stammen och det gjordes med motorsåg, den var mycket murken, så både Carina och Timo var nöjda att den var nere.




Så var en era över och trädgården blev så mycket öppnare.

Så var det dags för en dagsutflykt mot Ale Stenar eftersom Carina inte kom ihåg det från vår tur när hon var liten och så ville Timo se Glimminge hus.

Vi startade på förmiddagen efter att ha gjort smörgåsar, kaffe och pannkakor som färdkost. Hundarna vår Tees, Carinas Shiva och Vittra fick springa av sig i trädgården först så att de skulle vara lugna under resan.

Turen gick direkt till Kåseberga där vi intog första fikan stående och sedan gick vi den utstakade vägen till Ale stenar. När vi kom upp pågick ett bröllop i blåsten och det var ju originellt att ha det ute i naturen.

Vi strövade lite omkring och fotograferade


men Timo ville inte gå för nära kanten eftersom han är höjdrädd så vi gick tillbaka igen. Då hittade vi en fin rastplats och där intog vi andra fikan sittande, lite behagligare.

För att hundarna skulle få något annat roligt så körde vi ner till stranden så att de fick sträcka ut i vattnet och det uppskattade de mycket.

Därefter gick turen mot Glimmingehus, tyvärr hade de stängt en kvart innan vi kom så vi fick bara se det utifrån men det är ju väldigt imponerande.

Sedan var det bara att ställa kosan hemåt igen och vi hade njutit av naturen och de otroliga vyerna under resan. Kanske kan det bli en tur till innan sommaren är riktigt slut men det ser dåligt ut, termometern har verkligen krupit neråt.

Så var då husvagnsresan över och vi var hemma igen, men regnet bara öste ner. Vi var mycket glada över att vi hade haft så fint väder på vår semester. Nu gick vi bara och väntade på att det skulle bli fint väder igen, så att vi skulle kunna åka iväg några dagar.

En dag ringde Janne Lundgren från Öjared som var i Önnestad på besök och ville hälsa på och vi satt och pratade gamla minnen några timmar och det är ju alltid roligt.

Så var det dags att åka ner till Landskrona igen, Linnea fyllde 2 år. Hon fick så mycket presenter och var mycket lycklig.

Nu kom då äntligen lite fint väder och vi beslöt att åka till Åhus camping tillsammans med dottern Christels familj. Erica passade på att fylla 8 år så det blev lite firande.

Vädret var fint och vi njöt mycket, vi hade tom fått vårt tält till husvagnen på plats. Vattnet var inte varmt, men både Gunilla och jag badade i havet och det var ända gångerna i år. Tees var så klart i vattnet flera gånger.

När vi nu var i Åhus passade vi på att äta jätteglassar, men vi orkade tyvärr inte äta upp dem, så Tees fick smakbitar och det uppskattade hon. Sedan lovades sämre väder, så vi åkte hem igen och då blev det lite kalas hos Erica.

När det hade gått någon vecka så styrde vi kosan mot Simrishamn och låg på campingen Tobisvik några dagar. Thomas Nordin kom och fick en fika och någon timmes pratstund.

På lördag morgon kom Carina med sina hundar Shiva o Vittra och fick en fika. Hon skulle på utställning med Vittra på Simrishamns brukshundsklubb. Vi åkte dit med Tees och tittade på när Vittra vann och fick bra omdöme.

Sedan var det dags för hundbadet där, så att hundarna fick sträcka ut riktigt. Kia var där också med Vittras bror och han klarade utställningen bra också.

På söndagen körde vi in till Simrishamn och köpte var sin glass, mums.

Så var det dags att dra oss hemåt igen, men vi besökte Ravlunda kyrka och Frithiof Piratens grav som ju är lite märklig.

Vi passade också på att köpa lite äpple till Gunillas syster Siv. På vägen hem ringde Mathias, Thomas son och sa att de var på Hovdalafältet och ville lämna farfars keps, som han hade glömt hos dem. Vi fick bråttom hem och köpte med oss lite fikabröd och glass, som vi njöt av i vårt uterum på Floragatan, tillsammans med Catharina, Mathias och Andreas.