Viltspårning och klassmorfar
På tisdagen ringde Carina och frågade om vi ville följa med på viltspårning och vi tyckte att det kunde vara intressant och se hur det går till. Vittra går på kurs en gång i veckan, så Carina ville träna lite och då kunde hon ju göra spår till Shiva och Tees också.
Vi for ut till Hovdalafältet och där lade vi 3 spår med snitslar. Det gick till så att Carina drog en rådjursklöve i ett snöre och så stänkte hon lite blod på vägen och jag satte snitslarna.
När alla 3 var gjorda körde vi iväg och gick en lång runda med hundarna, det blev ca 1 timme efter det att vi lagt spåret. Så åkte vi tillbaka till spåren och Tees fick börja. Hon luktade mycket vid starten, men sedan gick hon stadigt framåt, ibland stannade hon och tittade upp (man kunde tro att hon tittade efter snitslarna) sedan fortsatte hon framåt och det gick bra och lyckan var stor, när hon hittade klöven och fick bära den till bilen, svansen stod rakt upp.
Så var det Shivas tur, också första gången, det gick lite fortare och hon hittade också sin klöv.
Så var det Vittras tur och när hon fick selen på, så var hon väldigt ivrig, hon visste vad som gällde. Det gick undan, men hon var lite för ivrig, så hon snodde in sig i linan men hon blev också lycklig när hon hittade klöven.
Varje gång vi kom tillbaka med en hund, trodde Tees att hon skulle få gå igen, hon tyckte att det var så roligt. Vi brukar spåra vanligt med henne och det uppskattar hon mycket, för att inte tala om när vi gömmer oss för henne och att hon sedan skall leta upp oss. Men jag vet inte vem som har roligast Tees eller Timo och barnbarnen tycker också att det är skoj, bara hon inte hoppade så mycket på dem.
När vi kom hem var Tees mycket trött, dels av spårningen och tidigare på dagen hade vi gått till stan fram och tillbaka. Det är ju lite jobbigare när hon är i stan, det är så många ljud och det händer så mycket annorlunda. Men Timo tyckte att hon hade blivit betydligt bättre på att gå kopplad hela tiden i stan.
Onsdagen var lugn vi tittade till Carinas hundar eftersom hon var på kurs.
Torsdag är arbetsdag för Timo, då är han klassmorfar i Ericas (barnbarnet) klass, nu är det andra klassen. Timo uppskattar det mycket. Han tycker det är så roligt att ha barnen som sina kamrater. Ibland kommer någon och berättar vad som har hänt hemma i familjen. Timo tycker om att få hjälpa barnen såväl i klassen som ute på rasterna. Hittills roligaste historien han har fått uppleva var en solig höstdag, när han hade vandrat under den långa rasten och satte sig på en gunga för att vila. Timo började gunga lite grand, då han plötsligt hör 3 småflickor skratta så att de kiknade. Han frågade vad det var, som var så roligt. En flicka svarade att de aldrig förr hade sett en så gammal farbror gunga. Då frågade Timo såklart: hur gammal tror ni att jag är? Minst 100 år svarade en flicka. Timo har skrattat åt det flera gånger. Men det finns många andra dråpliga historier under åren.
Just i år har Timo stor glädje av att en flicka har flyttat till Hässleholm från Kanada och hon talar naturligtvis engelska och lär sig svenska så sakteligen. Hon behöver ju så klart extra hjälp, samtidigt får Timo träna upp sin dåliga engelska. Hon och Timo har skoj emellanåt då de ej förstår varandra, men lärarna är ju såklart jätteduktiga på engelska också.
Nu har vi golfmässan i Jönköping framför oss nästa vecka så vi får packa husvagnen igen.
/Gunilla
Kul att det gick så bra att spåra med Tees!
Sven gick i pension i våras. Ett stort tomrum lämnar han efter sig på skolan, men han kommer ofta och hälsar på, vilket alltid är trevligt! Han är en härlig profil! Sen måste jag också säga att jag tycker att det är trevligt att Timo är klassmorfar, fler vuxna behövs i skolan som kan fungera som förebilder och bara finnas till hands när man som barn behöver en vuxen att prata med! Kanon!
Ha det så bra!
