Vidare söderut.
Framåt förmiddagen lämnade vi Rovaniemi och körde söderut. Innan Pudasjärvi såg vi en finsk ren. 
En finsk ren.
Vi letade efter Uleåborgs Golfklubb och parkerade husvagnen på en parkering där.
Timo ringde till greenkeepern och sa att vi var på plats, så att de skulle kunna träffas nästa dag, men han sa att jag kommer genast. Han kom till husvagnen och då skällde Tees ut honom (hon hade börjat vakta bil och husvagn) men hon viftade på svansen. Han kom in och fikade med oss ett par timmar och Tees låg tätt intill honom och blev klappad mycket.
Tapio på fika.
Timo och Tapio bestämde att de skulle åka runt på banan nästa dag. När Tapio kom for Tees ut och skällde, men viftade frenetiskt på svansen och hon fick följa med på turen.
Timo och Tees på ett tee (därav har Tees fått sitt namn, måste vara något med golf)
Tee nummer 2
Tapio lät henne springa lös på banan och bada i dammarna, Timo ville hålla henne kopplad, men Tapio sa hon gillar det ju så mycket. Den dagen blev hon mycket rastad. Till golfande bloggläsare måste jag nämna att banan var i ypperlig kondition, samt att den sköttes verkligen förstklassigt.
Efter turen drack vi kaffe i personalrummet
Fikapaus.
och Tees träffade Tapios hund som var väldigt gladlynt.
Vi tackade för oss och fortsatte söderut via Jyväskylä, där rallyt brukar köras. På vägen körde vi förbi Finlands mittpunkt innan Kärsämäki. Hösten hade kommit och träden var mycket gula och löven ramlade.
Vägarna var väldigt raka och lite tråkiga eftersom det mest är skog vid kanterna men då och då vatten, men utanför byar och samhällen.
Thomas ringde och berättade att Moa var på sjukhuset igen, det visade sig var lunginflammation. Stackars liten.
Mot kvällningen hittade vi en liten camping i Korpilahti, som egentligen var stängd, men vi kunde ta en plats var vi ville. Solen sken så vi satt ute en stund och kopplade av. 
Korpilahti.
Timo ringde sin barndomskamrat Rauno och sa att vi skulle dyka upp nästa dag i Orivesi. Det var kallt på natten och det fanns utedass, brr! Campingen låg på sank mark och sjön stod hög. Timo kunde få låna en roddbåt och ro ut, men vi avstod, det kunde kanske ha blivit ett ofrivilligt dopp. På morgonen klippte jag Timo så han kände sig fin igen. Under natten hade det kommit en gäst till i ena stugan längre bort och han kom och lånade lite diskmedel. Så körde vi mot Orivesi, "hingstvatten" på svenska. Där hälsade vi först på Raunos fru Sirpa i deras bokhandel, sedan for vi hem till Rauno., som hade varit uppe i finska Lappland och vaskat guld, lite blev det! 
Orivesi med underbara träd som vi gillar väldigt mycket, de växer som runda klot och böljar så fint i vinden och Timo har planterat sådana på Örestads Golfbanan.
Ett höstträd i sin fina färgprakt.
Kapu.
De hade en hund Kapu som var lite osäker på andra hundar, en del gick bra andra inte. Vi bjöds på lunch först och sedan tog vi en skogspromenad med hundarna, men Tees var troligen för livlig, Kapu var 12 år, så det gick inte så bra.
Då for vi ut till deras jaktmarker och där släppte vi hundarna och Tees höll sig undan lite, men ville hälsa på Rauno, men det fick hon inte alls göra för Kapu. Efter en stund for vi hem till Rauno igen och Timo och Rauno bastade och vi bjöds på grillad korv bl a. Under natten regnade det rejält.
På morgonen, onsdagen den 3 september fick Timo äntligen havregrynsgröt igen. Det får han alltid hemma, men i husvagnen blir det för mycket tråkig disk, så där äter han weetabix, som Marcus rekommenderade som liten.
Så bar det av mot huvudmålet Tammerfors, väl där körde vi ut till golfbanan och Timo inspekterade den lite. Vi fikade och ringde syster Raili och broder Hannu, men ingen var hemma. Då beslöt vi att köra direkt ut till Nokia camping som låg ca 2 mil utanför Tammerfors. Ytterliggare en vacker camping som hade öppet året om. Det låg på en udde med vatten runt om. Tyvärr hade det varit blåalger där så Tees fick inte bada.
Timo, Tees och björnen.
Vi körde hem till Raili när hon hade kommit hem, hon hades passat broder Welis hund Pölö. Vad glad Tees blev där, för Raili hade många gummidjur som piper och vad Tees busade med dem. Vi vågar inte ha sådana hemma, om hon biter itu dem. 
Efter Raili åkte vi till en ungdomskamrat till Timo, Olli och hans fru Marita. Det hördes dova hundskall inifrån så vi tog inte in Tees.
De passade sonens hund, en golden men jag undrade vad det var för ett monster när de öppnade, en så stor hund hade jag inte sett. Han hade höftledsfel och orkade inte så mycket. På tassarna hade han barnvantar för att inte repa golvet, tur att Tees låg i bilen.
Så for vi ut till Nokia igen och städade efter Tees och duschade.
På torsdagen for vi in till Tammerfors igen och åt mustamakkara på Tammela-torget, något som man bara måste äta när man är i Tammerfors. En svart korv typ grynkorv med blod och lingon till, att dricka till är godast med kall mjölk.
Mums, mums!
och körde sedan till Raili som passade Pölö igen hos Weli. Hundarna hade roligt tillsammans och vi gick en runda med dem.
Pölö o Tees.
Syster Raili o Pölö.
Timo hittade Timos (Timon på finska) träd.
En liten paus i promenerandet.
På eftermiddagen träffade vi Weli när han kom hem.
3 syskon.
Sedan hade Hannu ringt att han bjöd på kvällsmat och vi for hem till honom. Sedan var det dags att sova i husvagnen igen.
Boder Hannu.
Fredagen den 5 september var det så dags för syftet med resan. Finska Krigsbarnsdagarna började och Timo for in till Tammerfors och Tees och jag stannade i Nokia i husvagnen. Där tänkte jag kolla om Tees hade farit illa av att åka bil så mycket, men inte, hon låg och sov mycket, ung samma tid som vi körde, så hon hade utnyttjat tiden i bilen till att sova. Vi gick många rundor i Nokia och jag passade på att lyssna på vår MP3- spelare som Carina hade laddat till oss. Tack Carina, tiden gick fortare då. Det blev "Tjuvarnas marknad" med Tomas Bolme. Tidigare hade vi lyssnat till Fredrik Lindströms små historier i bilen. Tekniskt underverk!!
