Timos corner

I lördags den 13 oktober firade föreningen sitt 15-årsjubileum på Borgen i Osby. Vi började med lite mingel och champagne och 2 dragspelare som underhöll. Efter det åt vi en underbar 2-rätters lunchbuffé, som smakade helt ypperligt.

Jean Cronstedt vår nuvarande orförande hälsade oss välkomna

och överlämnade ordet till
Osbys kommunalråd Anders Pettersson som önskade oss välkomna till kommunen samt informerade bla. vilka kända personer  som hade sin härkomst i Osby.

Föreningens förre ordförande Börje Dahl från Ystad informerade lite om föreningens historik och det var kul att bli påmind om att vi ofta träffades på Örestads Golfklubb de första åren, då jag tjänstgjorde där 91-97. Anders Gripwalls mor Hellevi, var den drivande kraften som vår förste ordförande. På den tiden var vi ca 30 medlemmar, men idag har vi växt till nära 200.

Jubileumsföredraget hölls av litteraturhistorikern Sten Kindlundh.



Han talade om Finlands läge mellan vinterkriget och fortsättningskriget. Det vara ett mycket bra föredrag, som belyste Finlands svåra balansering med stormakterna Ryssland och Tyskland. Finlands regering var ju helt emot anfallskrig mot Ryssland, men blev av många olika skäl satt i en mycket prekär situation. Vi blev alla väldigt förvånade över de nya vinklingarna och de nya fakta som har framkommit nu, mycket senare efter krigsslutet.

Efter kaffe och tårta började medlemsmötet med bl.a. en ekonomisk redogörelse som visade att föreningen har en god ekonomi.

Tidningen Norra Skånes reporter intervjuade ordförande Jean Cronstedt, Alpo Persson och undertecknad. Återstår att se vad det kommer stå i tidningen

Det var kul att få träffa så många av vännerna, som var med i starten för 15 år sedan. Många hade jag inte sett på många år, bl.a. för vår flytt till Drottningholm 1997.

Det smärtsamma i sammanhanget är också det, att det kanske inte blir så många jubileer efter detta, då de finska krigsbarnen börjar komma upp i hög ålder. De yngsta går mot 70-årsstrecket..

Vi var 70 000 barn här i Sverige från Finland under kortare eller längre tid under 40-talet och många har återvänt till Finland, men vi är ändå ganska många som stannade eller återkom till Sverige efter några år i Finland. Själv åkte jag fram och tillbaka några gånger fram till 1949 (och det berodde inte alls på att ingen ville ha mig, som mina barn tror, ha, ha), då jag blev hemskickad för gott och var då i Finland till 1955, då jag började praktisera på en gård i Åstorp i Sverige.

Givetvis hade jag min fina present från Raili på mig, t-shirt med Tammerfors gamla vapen, se så fin jag är!

Det var många tankar och funderingar ,när vi körde hem igen till Hässleholm efter jubileet.

TEES

Tees, (vår underbara fyrfoting) har rejält visat att hon är en tik, för precis som alla andra damer, blir hon alldeles vild, när jag tar fram vågen för att väga henne (vi tyckte att det kändes som, om hon hade minskat i vikt) Hon smet undan och lade sig på rygg med fötterna i vädret och visade sig underdånig, det hjälpte inte med mutor heller, Men vägningen misslyckas ju om jag inte får lyfta upp henne och ha henne i famnen. Hon gav sig till slut (som alla flickor gör) men denna gång blev det en riktigt rolig "teater" innan hon blev vägd. Slutresultatet blev 18.9 kg ca 2 kg lättare än senast.

Vi for upp till Wittsjö Golfklubb, Tees och jag med lite "samlade gräsfakta" som jag inte kunde kasta tyckte jag, utan Mikael på klubben får själv avgöra om han vill behålla det eller så får han kasta det själv. Banområdet hade intagit de vackra höstfärgerna, så det var bara att njuta och Tees fick springa av sig i skogen och hon njöt.

En annan liten egenhet med vår hund är att, när hon är ute i trädgården och busar och vi går in, så kommer hon efter en stund in i uterummet och tittar i köksfönstret, om det är någon där, är det inte det, så går hon till kontorsrummets fönster  och sträcker sig upp, men krafsar inte ,utan tycks mena att ser ni mig ,jag vill komma in och givetvis får hon det.

Igår ringde Siv och undrade om vi ville komma upp och beundra hennes nya soffa och om vi kunde köpa med oss smörgåstårta, så vi kunde fira den. Givetvis gjorde vi det, man tackar ju inte nej till en god fika.



Soffan var väldigt fin och vi ville inte ta in Tees, hon var van att få vara i den gamla soffan, men Siv insisterade att hon skulle med in och lade en pläd på soffan. Då var ju allt frid och fröjd.

När vi kom hem var det dags med tv: n vi vara säkra att vi hade bild på tv: n i vardagsrummet eftersom det gick genom parabol och viasat, värre skulle det vara med den i köket, där hade vi fått inkopplat en box och den skulle ställas om, hade vi läst i tidningen. Det blev lite stressat, ingen bild alls i köket och en grön bild i vardagsrummet. Vad att göra? Vi kollade i köket först och på något vis fick vi bild och kanaler (nu återstår det att se om den gamla videon fungerar där) då hade vi ju en tv i alla fall. Så satte vi oss framför tv: n i vardagsrummet och hur vi nu bar oss åt ,så lyckades det, så kvällen var räddad, nu hade vi 2 tv som fungerade,så nu kan vi ta det lugnt.