Skåneresa med skolbarnen från Röingeskolans 2-a och 3-a.
Här börjar vi att ställa oss i kö för avfärd med buss på en Skåneresa. Och som tur är skiner solen för fullt även om det hade lovats regn. Här kommer nu ett antal bilder, som jag särskilt vill visa till mina finska släktingar och vänner, så att även de ser hur vackert det är i Skåne.
Nu har busssen kommit och Martin försöker organisera de 2 klasserna.
Första anhalten vid Vittskövle slott och fika. Barnen tyckte att det var ett stort hus för en familj.
Fröken Anita hjälper ett av barnen.
Här pratar Anita med Anette om det fina vädret.
Här har barnen åter tagit på sig ryggsäckarna.
3 killar som inte är färdiga med sitt ätande ännu vid vallgraven, Kevin, Theo och Elias.
Martin ser betänksam ut, har säkert fått en svår fråga av barnen.
Vittskövle slott, en magnifik byggnad!!
Sedan for vi till Brösarps backar och oj då, vad barnen hade spring i benen.
En del ända uppe på toppen, andra på väg upp.
Som en bild ur Sound of music, Li dansande på sluttningen.
Nu börjar nog Anette att oroa sig för att barnen är på olika håll och kanter.
En vacker vy vid Brösarps backar.
Och en vy till.
Framme vid Glimmingehus med sitt fina rapsfält, men fy vad det blåste på den skånska slätten. 
Vilket gediget bygge för 500 år sedan.
Äntligen skall vi äta vår medhavda lunch och vi hittade en läsida av borgen.
Nu ställer vi upp oss mot väggen, så att ledarna kunde räkna om alla var med, och alla var med!
En gammal stenstaty inne i borgen, kanske en släkting till jätten Finn?
En underbar guide visade oss borgens olika utrymmen, typ kök, festsal och sovrum. Mycket intressant.
Sedan måste ju jag skämmas, för när vi kom till Simrishamns hamn, så skulle vi alla köpa glass och jag glömde att fotografera helt och hållet, för även jag köpte en stor jättegod glass. När vi alla hade njutit och ätit upp våra glassar var det aktuellt att åter sätta oss i bussen för avfärd till nästa sevärdhet.
Nu har vi kommit till Haväng och Östersjön lyser så vackert blått.
Vid en liten vik hittade vi massor av svanar, som tyvärr syns dåligt på bilden.
Här studerar barnen stranden med många mycket vackra stenar.
Många tyckte att den gamla bunkern var spännande, kanske inte så många som visste hur viktig den var, under andra världskriget.
Oj vad högt det är här uppe!
Nu börjar vissa barn att vilja sätta sig en stund.
Moa visar mig en vacker sten, som hon tycker att jag ska fotografera, då det är förbjudet att plocka med sig stenar från området.
Här kommer lärarnas överraskning till alla barnen och även till mig, nämnligen spettekaka och äpplemust. Det inhandlade de, när vi stannade en kort stund vid Kiviks musteri, nära Kungagraven. Anette sågar upp kakbitar till oss alla. Jättegod skånsk delikatess gjord på bland annat många ägg och mycket socker.
Anita delar ut muggar.
Och Anna bjuder på äpplemusten.
Vid Haväg fanns även en gammal grav, som barnen studerade noga.
En del passade på att vila på stenarna.
Anette kollar barnen.
Här ser Erica vindpinad ut.
Hemma igen på Röinge skola.
Erica har hittat sina pinaler och är nöjd med dagen.
När Timo kom in genom uterummet hemma, trodde Gunilla att han skulle svimma. Gunilla har aldrig sett honom se så trött och borta ut. Det blev till att vila sig direkt. Kan det bero på den höga åldern eller var det för mycket frisk luft?
Agilityavslutningen, finska krigsbarnsmötet, osv
Timo uppskattade det också.
Kan husse ligga i hängmattan, så kan väl jag hoppa upp och titta om det händer något på Floragatan.
Vår tidiga kaprifol blommar.
Vi var så oroliga att Tees skulle börja löpa till sista agilityn, men så hände inte, men det blev ändå ett riktigt västgötaklimax. På söndagkväll ringde Sandra och berättade, att hon skulle med skolan till Magnarp, så hon var inte hemma till agilityn. Det diskuterades, om någon skulle hämta henne, men det är ju ändå några mil och 2 ggr fram och tillbaka. Så vi tänkte ligga lågt, men beslöt ändå att köra dit och förklara det hela och när vi pratade med en av ledarna, undrade hon, om inte vi själva kunde springa med henne. Jag berättade att jag försökt en gång men höll på att dö av utmattning. Då sa hon att hon gärna gjorde det, men det fick ju bli utanför tävlan och det accepterade vi. Det skulle bli skoj och se hur Tees reagerade med en annan förare.
Här är Tees nya förare.
När vi kom in på planen, så tittade Tees bara efter Sandra, var var hon? Varje tjej som gick förbi granskades noga och hon pep fast hon satt hos oss. Ingen Sandra.
Så var det dags för att springa banan, oj vad både Tees och föraren sprang (tur att vi inte ens försökte) I början gick det bra, men mot slutet blev hon okonsentrerad, men vi tyckte att hon klarade det bra ändå.
Tack för lånet sa föraren (hon hade själv haft en springerspaniel, så hon tyckte att det var roligt).
Det gick så där över lag för deltagarna, men de hade ju aldrig sprungit en så lång bana förut, mest bara ca 3-4 hinder. En svart cockerspaniel klarade det riktigt bra, sedan åkte vi hem och såg inte slutet.
Tees var inte alls så trött, som hon brukar, men det hade ju bara blivit lite agility, men vi får bygga vår egen bana i trädgården och så får Sandra och Erica försöka.
Under vår hundpromenad såg vi flera blommor som inte brukar blomma förrän på sommaren.
Lupiner, är de slut till midsommar?
Vår fina näva som vi fick ett år när vi var på Uutela i norra Finland, jag tycker mycket om den.
Till Timos stora sorg, en rabarber som blommar. Vilket slöseri, när det är så gott med rabarber. Som tur är finns det ett äldre par som gärna ger oss rabarber, så att Timo kan få kräm.
På onsdagen den 27 maj var Timo på informationsmöte i Studiefrämjandets nya lokaler på Första Avenyen 12 i Hässleholm. angående "Vill du bli klassmorfar eller klassmormor?" Ett samarbete mellan Hässleholms kommun och Studiefrämjandet. På mötet fanns det flera som redan arbetade som klassmormor och klassmorfar. Flera intressenter var nyfikna på, hur man fungera,r som en klassmorfar/mormor. Lars Åström, från Studiefrämjandet hälsade oss välkomna och Monica Ohlsson, från kommunen, berättade om bakgrunden till mötet. Flera klassmormödrar/morfädrar berättade sedan hur de arbetade på de olika skolorna och alla hade det gemensamt att de var otroligt glada över att få medverka i skolorna. Förtroendet samt kärleken från barnen var gemensamt för alla. Därefter blev det kaffe och kakor. Direkt efter mötet for Timo till Vinslöv för ett möte med den lokala krigsbarnsföreningen.
Bilder från finska krigsbarnsmötet hos Sirkka-Liisa Tobiasson i Vinslöv.
Damen heter Carina Johannesson, hon är vår redaktör för vår tidning TERVE !
Familjen Falk från Vittsjö.
En Knisslingekamrat som berättade en tragisk krigsbarnsepisod från 40-talet.
Eldsjälen Alpo Persson som tillsammans med Timo, planterade en finsk ros, till minnet av vårt möte.
Rosenbusken i närbild.
Hallstahammar, Marathon
På Kristi Himmelfärdsdagen packade vi upp resväskan, för att sedan packa i nya kläder i den, för avfärd till Hallstahammar på fredagsmorgon.
På fredagsmorgon körde vi till Carina för att lämna Tees hos henne till lördagskväll. Hon hade inga problem för att lämnas där. Carina är en favorit och så finns ju kompisarna Shiva och Vittra där.
Vi kom iväg bra och efter Markaryd var det skönt att lägga i farthållaren på E4: an och rulla norrut. Vid Östgötaporten vek vi av mot Motala och Örebro. Det var en mycket vacker väg längs Vätterns östra strand.
Sedan kom vi på E 20 och E 18. Tyvärr måste vi erkänna att vi körde lite fel på slutet. Vi hade tagit ut en vägbeskrivning på datorn och när vi närmade oss Hallstahammar, väntade vi på att en viss ort skulle komma, nämligen Sörstafors och vi körde förbi 2 avfarter till Hallstahammar och beslöt att ta den tredje, men det kom ingen tredje avfart så vi var borta. Men vi frågade på ett ställe och fick eskort av en lastbil, som visade vägen till Hallstahammar och vi tackade honom med glada signaler.
Vi for in i Hallstahammar och letade efter en bokhandel, eftersom vi skulle köpa ett presentkort till Inger. Efter lite möda hittade vi bokhandeln och sedan skulle vi hitta till Brukshotellet och det gick så småningom.
Vi hade köpt några små vinflaskor och satt dem i en skål och stoppat i choklad och presentkortet tillsammans med vita syrener, som vi visste att Inger alltid hade fått av sin far från Skåne, när hon fyllde år. Vi kom på ett fiffigt sätt att transportera syrenerna på, vi satte en vas i Tees vattenhållare på hundburen och så satte vi syrenerna där i vatten. De var fräscha när vi kom fram, så vi kunde sätta dem i skålen med det övriga.
När vi hade fått vårt rum blev vi inbjudna till Bengts och Birgits rum, där Barbro, Inger, Katarina och Boris redan fanns. Det var nästan som på Gjestvagnstiden när vi satt och diskuterade, ditt och datt.
Inger, Timo och Bengt
Bengt, Boris (svärson) och Birgit
På kvällen var det sedan Ingers 80-årsfest. Vad skoj och trevligt att få träffa nästan alla mina svenska syskons barn samt barnbarn.
Först träffades vi i caféet och fick champagne och frukt o godis,
Katarina (Bengt och Birgits dotter) gratulerar.
Gunilla, Katarina, Boris och Barbro.
Åsa, Ingers dotter, som höll i festen och Inger.
Boris, Katarina, Barbro, Birgit, Håkan och Erik (Bengts och Birgits söner) Anders (Eva och Lars son)
Håkan och Erik Lindhé samt Anders och Lars Wiklund.
Bartendern och allt godis.
Bengt, Anna (Lars och Evas dotter) Inger och Gunilla skålar i champagne.
sedan drog vi oss in i matsalen och bjöds på god mat och dryck. Maten intogs under glad stämning
Markus (Åsa och Rolfs son) Katarina och Birgit.
Lars (Ingers och Ernst son) Inger, Bengt ,Åsa och Håkan.
Bengt, Åsa och Håkan.
Anna (Eva och Lars yngsta dotter) Rolf, Åsas man och Eva.
Boris, Barbro och Timo.
,
Broder Bengt höll ett trevligt långt tal och berättade om Gjestvagnstiden och Inger i synnerhet, men även om en liten Timo och hans lekkamrat Lars-Ove.
På väg till caféet såg vi en underbar syn, kanadagäss med sina ungar.
Därefter intogs kaffe i caférummet med tårta och önskade drycker. Stämningen var glad och många historier berättades. Inger plockade upp sina presenter och var mycket nöjd.
Inger, Anna och Eva.
Så gick kvällen mot sitt slut och vi drog oss tillbaka till våra rum.
Nästa morgon samlades vi några stycken för frukost . Vad gott att sätta sig till dukat bord, det är man inte så van vid.
Barbro, Bengt, Timo och Boris.
Gunilla, Barbro och Bengt.
Timo beundrar ett vackert skåp.
Vi var bjudna på kaffe klockan 10 hos Eva och Lars, då även Ernst, Ingers man skulle närvara.
Vi mötte upp hos dem och fick kaffe och hembakade kakor och tårta. Det gick ner trots att vi nyss hade ätit frukost !
Lars hade byggt till ett fint uterum som vi alla fick plats i. Vi beundrade uterummet och deras trädgård, innan vi fick tänka på hemfärden igen.
Ernst och sonen Lars.
Lars och äldsta dottern Maria och Inger.
Katarina och Boris skissar på uterummet, så det byggs nog snart ett sådant i Alingsås.
Är det måntro gräset som dryftas.
Här är vi klara för avfärd.
Efter många kramar, var det så dags för oss att köra hemåt.
Det gick lättare att hitta till motorvägen och hemvägen och vi njöt av vädret och vyerna.
Vi var lite trötta, så efter att ha stannat till för lite mat så tog vi en liten sovpaus, så att vi skulle orka köra ända hem.
Ett fint initiativ för vovvarna, denna gången var inte Tees med, men hon hade säkert uppskattat det.
Brahehus ruin.
När vi kom till Markaryd satt det en tjej och sålde jordgubbar, så vi köpte 2 askar och åt på Carinas altan, när vi hämtade vår lilla hund igen.
Mums med jordgubbar.
Sedan var det bara till att åka hem och ta det lugnt. Festandet tar på krafterna minsann.
På söndagen tog vi det lugnt och vi hämtade hem Shiva till oss, eftersom Carina och Vittra var på avslutning på deras kurs. Carina var glad när hon hämtade Shiva, för Vittra hade vunnit tävlingen, de hade haft. Så for de hem och vi skrev lite om veckans händelser och på kvällen ringde Christel och då berättade hon att hon hade sprungit COPENHAGEN MARATHON igen!!! Denna gång snabbare, 4 timmar och 8 minuter (förra 4,14), hur kan man?? Hon var lite trött sa hon och det kan man ju tänka sig. Undrar vem hon bros på och nu har hon en dotter Erica, som gärna springer, vad skall det bli av detta? Kan det verkligen vara de finska generna som blommat upp, då de i så fall varit vilande hos Timo, snarare Gunillas. När vi träffades var hon en friidrottstjej och spelade även handboll i många år i Landskrona.
En bild från Christels träningsrunda, som faktiskt var dagens bild i Norra Skåne för ett tag sedan.
Helsingfors
På tisdagsmorgonen vaknade vi upp utanför Helsingfors. Efter en riklig sjö-frukost gick vi iland och vännerna grupperade sig för avfart till Riksarkivet eller till Svenska Ambassaden. RFK:s styrelse var inbjuden till statsminister Vanhanen för ett diskusionsmöte, vilket vi medlemmar upskattade mycket.
De finska vännerna tog avsked och for till sina hemorter i Finland. Själv har jag varit inbjuden till Svenska Ambassaden ett flertal gånger, när vi bodde i Helsingfors och jag har även besökt Riksarkivet i Helsingfors, varför jag åkte med 2 finska vänner till ett café i jugendstil vid Norra Esplanaden. Tjusigt var det, samt all fika var mycket finskt och gott, kaffe med syltpirog.
Raija och Helga.
Efter varma kramar så skiljdes vi och jag tog en skön promenad i Helsinki City. Klockan 13 00 skulle jag hälsa på Heinz och Camilla Dettmann på Folkhälsan. 
Heinz var mannen, som tog mig från Wittsjö Golfklubb till Helsingfors Golfklubb 1986. Han var sedan min närmaste chef under alla 5 åren i Finland. Tillika var han en av mina bästa chefer, som en far för oss under Finlands-tiden. Kanske tog Heinz Gunillas parti för ofta, men det kunde jag leva med. Camilla och Heinz är idag i 90-årsålder, men Camilla klarar sig bra själv, även om närsynen är dålig. Heinz däremot är rullstolsbunden och nästan totalt förlamad, men hjärnan är i 100 %. Det blev många tårar under besöket, begriper inte varför jag blivit så lättrörd på gamla dar. Ett mycket känslosamt möte avslutades med en kaffestund i Camillas lägenhet.
Tvärs över gatan bor så Camilla i en fin 2 rummare. Hon kan gå i en tunnel under gatan för att hälsa på Heinz.
Till våningen hör en inglasad balkong som Camilla uppskattar mycket.
Efter besöket tog jag 10: ns spårvagn mot centrum och promenerade sakta till Olympia-terminalen och gick mot vår båt för hemfärd.
Det första jag gjorde ombord var att söka upp bastuavdelningen och badade finsk bastu. Otroligt mysigt att sitta på bastulaven och njuta av ångan, samt samtidigt se ut mot hamnen och se, att färjan åter lägger ut för färd mot Stockholm.
Ombord började RFK: s årsmöte med bildvisning och sång till gitarrspel av Eila Pöllänen med Karelsk bakgrund. 20 00 åt vi av smörgåsbordet och sedan var det dags med samkväm och dans igen.
Här sitter den skånska gruppen.
I Stockholm gick Seija, Keijo och jag till Åhléns och tog en fika först. Sergels Torg promenerade vi runt, innan det var dags att kolla vilken perrong, som vi skulle till innan tåget kom.
Seija och Keijo.
Nu var vi riktigt trötta, så jag till och med sov något innan vi kom till Hässleholm, där Gunilla var och mötte mig.
Tees blev otroligt glad över att jag var hemma igen och hon fick leta efter mig i trädgården. Hon hade tyckt att det var konstigt att bara Gunilla kom, ingen husse under dagarna jag var borta.
Stockholm.
Söndagen den 17 maj, strax innan kl 08 00 tog jag ett X-2000-tåg till Stockholm, för ett besök och övernattning hos vår dotter Suzan och hennes Sven och barnen Hannah och Svante. Suzans familj bor uppe på Mariaberget (Blecket) på Södermalm, mitt emot Stadshuset, som var min nästa hållplats på min lilla resa. Hos Suzan blir jag alltid väl mottagen med mycket god mat, oftast är det Sven som kockar vid grillen sommartid. Jag är faktiskt riktigt imponerad av hans matlagningskunskaper, att alltid kunna fixa något mycket gott av nästan ingenting. Han borde kanske ha blivit kock, istället för att hjälpa människor med olika problem i samhället.
Suzan serverar sedan egna goda kryddblandningar samt delikata efterrätter. Kan jag sedan få allt serverat i trädgården med solen skinande från en blå himmel och ha Gamla Stan och Stadshuset som kulisser i bakgrunden kan man knappast önska sig mer i Stockholm.
Här dukar Sven till mat som han grillat ,med en underbar utsikt i trädgården.
Hannah provar nyinköpta "brädan".
Här är Suzan med sina barn Svante som växt om henne och Hannah som är nästan lika lång.
Här intar vi lunchen.
Sven, Suzan och Hannah framför Blecket.
Vi hann även inköpa och montera en hammock under eftermiddagen. Efter en lång dag var det skönt att lägga huvudet på kudden och jag somnade nog direkt.
Kvällsvyn med luftballonger.
Dit skall jag imorgon, tyvärr kan man inte ta sig genaste vägen.
Nästa morgon skulle barnen till sin skola och Suzan till sin skola i Sollentuna. Sven gick ner till sitt kontor, bara något kvarter längre ner mot Hornsgatan. Själv fick jag en timme i ensamhet för att duscha och klä mig, för att sedan ta mig till Stadshuset. Suzan tipsade mig att jag kunde gå längs kajerna dit eller ta en buss från Slussen. Tack vare en tung resväska blev det bussen.
Framme vid Stadshuset hade redan "svenska" finska krigsbarn börjat samla sig. Seija och Keijo från Lund var de första bekanta, som jag träffade. Vi var väl knappt 100 från hela Sverige.
Sedan väntade vi på våra finska vänner, som kom med den färjan från Finland, som vi alla senare skulle åka med till Helsingfors.
När deras bussar från hamnen kom till Stadshuset, fick vi se att de till antalet var rejält över 100. Bland de finska vännerna fanns flera bekanta ansikten bl a min skolkamrat Raija från Tammerfors Svenska Samskola. Raija gick i min bortgångna syster Ritvas klass. Oj vilket kramande det blir, när krigsbarnen träffas så här stort, en gång per år.
Sedan började vår gemensamma dag med guidade grupper, både på finska och svenska. Vilka underbara salar och rum Stadshuset innehåller. Jag blev mäkta imponerad av både arkitekturen och alla konstverk, som fanns till beskådning. Jag skämdes dock över att aldrig tidigare ha besökt Stadshuset invändigt. Utanför har jag ju kört 100-tals gånger, då Gunilla och jag har bott många år i närområdet, t.ex. Östermalm, Danderyd, Värmdö och Ekerö.
En ovanlig episod hände under guidningen, då en finländare frågade, om det inte var här i denna sal, som Olof Palmes minnesstund hölls och guiden inte kunde svara på frågan. Hon var 22 år och det är ju 23 år sedan Palme sköts. Så det var ju faktiskt inte så konstigt. Guiden chockade oss med, att under Nobelfestligheterna försvinner det ett otal antal tallrikar, glas och koppar mm. Som ett minne så klart, men ändå! Lunchen åts på Stadshuset 
Många vackra bilder.
och sedan blev det bussfärd till Värtahamnen och påstigning på Silja Symphony.
På båten hade vi konferens med finska krigsbarn, som kom från Finland.
Själva årets krigsbarnsmöte hölls mellan 17 00 - 20 00 ombord i konferenssalen, med bl a föredrag av professor Pentti Andersson avseende EMBU, (egna minnen av barndoms uppfostran) samt PCL-C (post traumatisk stress disorder checklist) Föredraget var fullt av facktermer och rätt svår att följa och förstå, men jag diskuterade efteråt med Pentti och fick en mer "mänsklig" text av honom, samt vilket gladde mig oerhört, möjlighet att få fler rapporter av honom senare, av hans olika studier av finska krigsbarn, som han gör tillsammans med Karolinska Institutet och Åbo Akademi.
"Dagens rapport ger stöd för en större utsatthet och individuell sårbarhet ur ett livscykelperspektiv för evakuerade finska krigsbarn, jämfört med barn som var kvar i Finland under krigsåren 1939 - 1945"
Detta är en av Penttis slutsatser hittills, när det gäller våra negativa upplevelser under barndomsåren.
Efter mötet åts en underbar 3-rättsmiddag och kvällen avslutades med dans och samkväm.
Vi fick njuta av ett Kalevalaspel om Väinämöinen och hans liv.Efteråt fick alla vi från Sverige en present av honom. Ett blåvitt ljus, som alla finländare tänder den 6 december, Finlands självständighetsdag.
Raija, Tammerfors ordförande.
Agility
Tees och jag tog det lite lugnt vi hade ju varit uppe tidigt. Men sedan blev det 2 rundor. På måndagen var det dags för agility igen, nästsista gången. Jag hämtade Sandra och så for vi till Vankivafältet. Där blir Tees som en förbytt hund, hon ser inte åt mig, det är bara Sandra som gäller.
Här hälsar Tees på den yngsta hunden, en cockerspaniel, som dock inte deltar i agilityn.
Här klarade de däcket och Tees försökte inte krypa under.
Det här är roligt, men det gäller att Sandra springer och att Tees trampar på de grå fälten också.
Här gäller det att stanna till lite och trampa på det grå fältet, yepi det lyckades.
Här kommer vippen, lite läskig, på hälften så vippar den ner och det blir osäkert.
Tees älskar alla och här får en ledare en puss av henne.
Nu är det dags för andra moment, hundar överallt.
Här skall man hoppa och så springa i tunnlar, jätteroligt.
Se vad Tees är koncentrerad på, vart Sandra skall gå.
Nu börjar det närma sig slutet och både Tees och Sandra är trötta, men va roligt de har haft. Nästa gång är det avslutningstävling, måtte Tees inte börja löpa innan dess.
Oj vad trött Tees var, det blev soffan direkt, där låg hon utsträckt tills det var dags för sista rundan ut och så sova igen.
På måndagen ringde Carina och skulle till Kristianstads sjukhus, för att prova ut sulor till sina skor och jag följde med dit. Efter det åkte vi till en blomsterträdgård, där vi köpte lite blommor. Dagen gick lugnt och Tees och jag gick några rundor, men gjorde inget särskilt annars.
På tisdag förmiddag var jag hos sjukgymnasten och fick behandling, tänk vad så lite, kan göra så ont och så jobbigt efteråt. Carina kom och putsade våra fönster i uterummet tackar, tackar. Vi åt sedan våfflor med vispgrädde mums, men inte så nyttigt.Sedan for Carina och hundarna hem igen, det hade varit roligt att se, hur Tees försökte sätta fart på Shiva, hon ville busa. Till sist lyckades hon och de busade riktigt, då låter Tees som en hel maskin, det går knappt att höra någon prata, men roligt hade de. Men det tog på krafterna, så sedan intog Tees soffan igen. På kvällen var jag på Kulturhuset och lyssnade på musikskolan, där Marcus spelade gitarr och så blev det en kvällsrunda med Tees. Men sedan var jag så trött, att jag inte kunde hålla ögonen öppna, så det blev sängen. I morgon är det vattengympa utan Timo, men efter det så hämtar jag honom på stationen, så är familjen fulltalig igen.
Syrener, hundar och besök
På lördagen var det full aktivitet, först cyklade Timo till Hässlegårdens golfbana ,på ett konsultuppdrag, sedan cyklade vi till stan för att bl a köpa batteri till Timos klocka nu när han skulle ut och resa och därefter cyklade vi till Kvantum för att handla lite.
När vi gick in på Kvantum ser vi Siv och Boris i kassan ,på väg ut, så vi bestämde att de skulle köra hem till oss och släppa ut Tees, så kom vi cyklande efter.
Det blev kaffe och smörgåstårta i uterummet och mitt i kom Carina och hundarna också.
Här får Vittra en klapp av Boris.
.
Så for Siv och Boris iväg och Carina tog itu med att klippa Tees med nya klilpparen. Vilken skillnad med en riktig klippare (fast dyr) både tassar och öron och hals blev klippta och ansade och så klippte Carina hennes klor, vi har ju problem med hennes baksporrar. De växer så fort och är så grova. Men hon blev fin till slut och vi hade massor av päls att få bort.
Carina for hem och Timo packade det sista inför resan.
Vi tittade lite på schlagerfestivalen men inte hela, eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon.
Idag hörde vi att det inte alls gått bra för Sverige 21 plats och ännu sämre för Finland sist. Inget bra.
Jag körde Timo till tåget och han for iväg, så nu skall jag och Tees klara oss själva och ingen kamera har vi, men det får gå ändå.
Ensam på täppan igen, tänker Tees.
Trädgårdsarbete, födelsedagar och Kalvinknatet
Så var det så dags att göra vid i rabatterna och hänga upp en ampel, som vi vågat oss på att köpa. Vi gjorde det efter att jag varit hos sjukgymnasten för koll av min värk. Det visar sig vara mycket onda punkter och jag skall nu försöka träna upp det hemma själv och 1 gång i veckan hos gymnasten. Jag behövde lite tröst, så därför blev det lite blommor, bl a tagetes att ha vid rosorna. Det sägs att doften från dem hindrar ohyra på rosorna, så vi får se.
Här har vi hängt upp ampeln med petunior och Tees passar på att få en puss av husse när han vattnar.
Lite rensning i rabatten, men usch vad det är tungt.
Kanske jag skall hjälpa till lite tänker Tees och skakar tuvorna fria från jord.
På lördagen den 9 maj (Timos namnsdag i Finland, något han är mycket stolt över) var det "håll i gång" på torget och Timo cyklade ner för att titta på golfpron Henrik de Sousa när han visade golf. Han var på WGK samtidigt med Timo.
Här får man prova på golf.
Sedan åkte Timo och Carina till Anette, som fyller år den 11, men har sitt kalas redan på lördagen, jag var dålig och var hemma och tog det lugnt.
Här har bl a Berit kommit o Carina.
Kalles syster med sina tvillingar.
Sivs svärsöner, Kalle, Anettes man och Ilka, Annlouise kille.
Annlouise i ny frisyr och hårfärg och glad som alltid.
Annlouise son Alex ser också glad ut.
På söndagen var det så fotboll för Erica igen och Timo var där och tittade, vinst som vanligt 7-2 och ändå mot 1 år äldre flickor. Tyvärr missade Timo Ericas fantastiska mål, han kom lite försent till matchen.
En liten paus.
Så var det över och flickorna var glada igen, som vanligt.
Sedan for Timo hem för att vila en stund, för det var dags att köra till Christel och gratulera henne.
Medan vi väntade på maten, studerade vi Erica på studsmattan, hur orkar hon efter match och allt. Man blir riktigt orolig när hon slår volter både fram och bak.
Sedan blev det god kycklingsallad.
Alla lät sig väl smaka.
Thomas tittade in på vägen hem till Landskrona.
Här spexar Erica och Sandra i väntan på kaffe och tårta.
På måndagen var det agility igen och det går verkligen framåt för Sandra och Tees, de har så roligt, liksom de andra deltagarna, nu är det bara 2 ggr till, hoppas att Tees inte börjar löpa, då får hon inte vara med. Hon har börjat fälla hår (Timo borstar och borstar) ett tecken på att det är dags.
På tisdagen åkte vi och Siv till Christel på fika, Siv hade inte hunnit med att gratta Christel förut. Hon hade haft fullt upp med Anette och Annlouise med familj på besök. Då visade Timo, att han också kan hoppa på studsmattan, tyvärr hade jag inte kameran med, men Christel fotograferade med sin mobiltelefon, så vi har bevis. Kanske med en Nokia, för då finns det fina bilder. (alltså en finsk reklamsnutt!)
På onsdagen var det full fart på trädgårdsarbetet, tänk vad det kan vara tungt. Sedan lite packning, ty Timo skall åka till Stockholm och sedan en Finlandskryssning med de "finska krigsbarnen". Så var det vattengympa ovanpå allt, tungt, tugnt. Men vi klarade av det.
På torsdagen blev det stress, stress för Timo, först skolan och sedan ringde en klassmormor, att det var en presskonferans, där Norra Skåne skulle intervjua om klassmorfar/mormor, så Timo fick köra i ilfart till stan. Efter det var vi och handlade och så skulle vi titta på Kalvinknatet på Hässleholmsgården, som är en ungdomstävling.
Uppvärmning med Kalvin.
På startplatsen, ca 44 startande alla i årsklass 3.
Där gick starten och iväg.
Här kommer Erica på 5 plats, tid ca 5.50.
En trött Erica hos mamma Christel.
En stolt klassmorfar Timo med Nadja, Erica och Li från klassen.
Efter detta for vi hem igen till Tees.
Vår syren i full blomning, så stackars skomakaren som skulle ha semester mellan hägg och syren, det blev ingen lång semester i år. Men vad det doftar gott.
Vår pampiga kastanj som också blommar för fullt.
Regn och agility
Här väntar de på sin tur och försöker memorera hur man skall hoppa.
Nu äntligen är det vår tur och titta så bedjande Tees tittar på Sandra. Det gick hyfsat och efter 2 ggr så tog Tees banan perfekt. Det är så roligt att se samspelet mellan Sandra och Tees.
Här är det slalom som gäller och det går också framåt. Tees vill så gärna vara till lags, men hon är lite ivrig.
På vägen hem fotograferade vi en rondell med sitt vattenspel, vackert.
Sen gällde det att få något varmt i sig så kroppen kunde tina upp igen. Tänk för någon dag sedan tyckte vi nästan att det var för varmt. Man är aldrig riktigt nöjd.
Tisdag, dags för KOLgympa igen och sedan skulle Gunilla till sin årliga doktorskoll. Värdena var inte optimala som doktorn sa och det visste hon själv. Hon fick ny medicin för sin snuva och värk och så skall vi fösöka bättra oss med kosten och röra oss mer.
Vi var och hämtade rabarber från ett par som har 2 kolonilotter och alldeles för mycket rabarber. Timo råkade säga en dag att han älskar rabarber och nu får vi det ibland. De har en gammal hund, en drever som heter Maja och hon och Tees älskar varandra och de viftar på svansen på långt håll när de ser varandra, men så passar de sonens likadan hund Salsa och han gillar inte alls Tees utan morrar och Tees går undan.
Sedan körde Timo till vår gulliga massör och fick en behandling och han var så nöjd när han kom hem, men det hade känts ordentligt. Desto gladare blev han när jag hade gjort rabarberkräm. Otroligt gott och rabarberna var så späda i smaken fast de var stora. Vi ser framemot mer.
Onsdag lugn fm och sedan tog vi ut Carinas hundar
och for till apoteket och bytte batteri på min (Timos) klocka som jag har socialiserat. Sedan blev det Vittsjö, Siv behövde hjälp med sin gräsklippare och så bjöd hon på kålpudding, otroligt gott. Vi fick med oss några sättpotatis också som vi skall testa.
Ett blommande äppelträd som vi såg i en park i stan.
Några blommor i Sivs rabatt.
Här kollas klipparen, allt ok.
Det är så intressant att kolla fåglarna utanför Sivs köksfönster, de är inte alls rädda.
Här vankas kålpudding, allt gick åt.
Sedan for vi hem, vi skulle ju på vattengympa så vi parkerade bilen ute på gatan. Precis när vi skulle köra iväg kom ett sms, Sara var sjuk, feber igen. Det har varit ihärdigt med förkylningarna här i år. Då körde vi till Carina istället och fikade, skillnad mot att gympa inte bra men gott. Så visade Carina oss en massa på datorn och hundarna busade. Sedan var det dags att köra hem igen.
På hundrundan hittade vi lite blommor.
Här liljekonvaljer som håller på att slå ut, gissa om det doftar gott!
En hagtorn.
En näva, tror jag.
En rhododendron.
En vanlig gul blomma och pioner i knopp.
Friidrott
Vart tog kulan vägen? Hur långt blev det?
Mamma Christel är med och hjälper till med mätningen.
Här har Li fått iväg kulan långt.
En vilopaus i pappas knä och mattankning innan nästa gren.
Så fick vi se kusin Anette ( Sivs dotter) med Johanna och lilla Ellen.
Rätt som det var kom Ellen och höll oss sällskap, det var skönare att få sitta ett tag tyckte hon och smet från mamma Anette.
Här kommer Johanna ångande på sin 400ms-lopp.
Nu var det slut för Johannas del och de skulle hem efter att fått höra, att brodern Jakob hade vunnit i fotboll. Ellen kunde tänka sig att stanna hos oss.
Lite diskussion efter dagens arbete.
Så var det dags för tjejerna som är 10 år, att springa 400 meter. Mikaela, Erica och Li tre klasskamrater på start.
Så iväg och Erica tog täten.
Hon höll den in i mål och vann heatet på 1.24 och någonting, men i heatet efter kom fyra före henne, så hon slutade 5:a.
Storasyster Sandra åkte hem på sina inlines, Erica skulle iväg och spela fotboll i Farstorp, som de vann med 3-2, en alert tjej. Storebror Marcus var på tennisläger i Tyskland, så familjen håller verkligen igång. Man blir trött bara man tänker på det.
Vi körde hem till Tees och Timo fortsatte sedan till Vittsjö och Tikkanens för vidare färd till Timsfors och deras församlingshem.
Två gånger per år kommer en finsk präst som håller en kort gudstjänst med mycket sång på finska.
Denna gången även med nattvard och efteråt har vi alltid en kaffeservering med många goda kakor, då vi gamla kan sitta och prata och umgås lite. Många av besökarna träffar jag endast vid dessa tillfällen.
Bröllop
Nu är hängmattan monterad igen, så sommaren är välkommen till Hässleholm.
Ytterligare blommor som blommar redan, tyvärr har det redan visat sig att mycket redan blommat över. Torkan tar också på blomningen. Vi har börjat stödvattna vissa växter, särskilt fruktträden. Så har vi hunnit med att rensa i första rabatten också.
När Timo hörde att fröken Anette skulle ha semester, tyckte han att det var lite underligt, eftersom de är lediga så mycket på sommaren (en käpphäst inför sina systrar, som varit lärarinnor i Finland), men när vi läste Norra Skåne på lördagen fick vi förklaringen.Vi beslöt oss för att åka dit och titta på brudparet och önska dem lycka till.
I detta vackra orangeri skulle vigseln äga rum.
I väntan på brudparet.
Här tågar Anette och Jörgen in med sina söner.
En glad och lycklig Anette.
Kontraktprost Bo Johansson välsignar ringen inför äktenskapet.
Anettes syster Anna sjöng otroligt vackert "För kärlekens skull" av Ted Gärdestad och "Aldrig ska jag sluta älska dig" av Jonas Gardell. Sånger som brudparet hade önskat till sitt bröllop.
Efter vigselakten var det dags för utgång och minsta sonen hade tagit sig en liten "lur" och var yrvaken när de skulle marschera ut.
Puh, äntligen över tyckte sönerna och de fick äntligen kasta risgryn på brudparet.
Även kollegan Anita från Röinge-skolan hjälpte till att fira brudparet.
Gunilla i gästvimlet.
Här laddar Anna för att överösa brudparet risgryn.
Alla ser nöjda ut med dagens ceremoni.
Timo kontrollerar orangeriets gedigna stenar.
Mellan hägg och syren.
Nu har sommarvärmen kommit rejält och vi äter i oftast ute i uterummet, dock inte frukosten, för Timo tycker att det är för svalt innan solen hinner runt.
Tisdag är det KOLgympa igen och Rolf han pinar oss hårt, för att vi skall kunna andas bättre (och kanske längre!). Tyvärr så minskar antalet deltagare pga ålder mm, samt en del tycker att det är för jobbigt, att försöka bli något bättre. Vi är ändå en kärntrupp, som trivs och skojar om nästan allt. Bland annat har vi en "gångapparat" från Tunturi i Finland och jag har inte varit sen att skryta över kvaliten. Som om allt, som kommer från Finland!
Efter en god lunch med Gunilla åkte jag till Kalevi Tikkanden i Vittsjö och fick åter njuta av en riktig finsk bastu! Vad ren och uppfriskad jag känner mig efteråt.
Våra pelargonier övervintrade inte i år i vår källare, varför Kalevis fru Aira gärna erbjöd sticklingsplantor, som hon själv hade odlat. Under tiden Kalevi och jag njöt av husets kaffe och kaka, fixade Aira flera blomkrukor och lökar till oss. Verkligen rart gjort!
Onsdagen denna vecka, blev skoldagen för mig, då eleverna är lediga valborgsmässoafton. Tyvärr var jag tvungen att åka hem redan kl 11.00 för att hinna åka till vårdcentralen, då Gunilla och jag skulle få vår (vart tredje år) vaccination mot fästing TBE. Innan jag åkte önskade jag Anette och eleverna en trevlig helg och det blev många kramar, innan jag kom iväg. Tyvärr meddelade Anette att hon skulle vara borta 2 veckor för en kort semester.
Efter det att vi fått sprutorna, gick vi till Kulturhuset, då jag ville se om Kristianstadsbladet hade skrivit om Sydsveriges Finska Krigsbarn, samt om deras nye ordförande. Men nej, ingen artikel ännu. Men vi träffade Anettes syster Anna som berättade att hon skulle vikariera för Anette. Hon är precis lika god och mysig som sin syster!
Sedan körde vi och tvättade bilen miljömässigt vid Mekonomen då duvorna hade lämnat många visitkort på den. Det händer, då jag parkerar bilen på gatan under vår gamla alm, där duvorna pausar ibland. Dagen avslutades med vattengympa, så nog skall gamlingarna orka vara med ett tag till, tycker jag. Det sista vi gjorde innan sängdags var en liten runda med Tees, det är så varmt på dagen att det inte blir av då.
Valborgsmässoafton hjälptes vi åt att klippa gräsmattorna för första gången, dock på hög höjd pga torkan.
Här hjälps Timo o Tees åt att kolla maskinen. När vi tar ut klipparen skäller hon de första dragen, sedan bryr hon sig inte. Båten är fylld med vatten så hon kan dricka och doppa sig om det blir för varmt.
Carina kom och vi for ut till Hovdala och gick rundan inne i skogen nere vid Finjasjön, så att hundarna kunde bada i värmen. De älskar det och särskilt Shiva simmar och simmar. De andra plumsar i och upp igen och så följer de varandra som skuggor. De tycker att det är så otroligt roligt och skönt.
Tees i vattnet.
En glad Shiva på väg upp.
Timo luktar på årets första häggblommor.
Här har han hittat en patron, undras vad den använts till!
Sedan hittade vi en otroligt stor hägg och vad det luktade gott!!
Ett strävsamt gammalt par med sin älskade söta Tees-hund!
Så var hundarna nöjda och hoppade in i bilen för färd hem. Först körde vi och tittade på fåren, som släppts ut i markerna och särskilt de små lammen, de är så gulliga.
Vi tog en fika hemma och så beställde Carina en elektrisk sax på internet åt oss, till att klippa hundarna med. Särskilt Tees behöver ansa sina öron ofta, de känns som grytlappar. Sedan är den utmärkt att klippa håret vid trampdynorna med. Det är ett stort jobb, som ligger framför Carina, men hon klarar av det. Vi är lite mesiga båda på det, så vi överlämnar det gärna till Carina. Sedan var vi trötta i värmen att det bara blev lite tv-tittande, inget Valborgsmässobål denna gången.
