Timos corner -

Agilityavslutningen, finska krigsbarnsmötet, osv

På måndagen kom Siv och Boris in med jordgubbar och amerikanska blåbär, så vi smaskade och drack kaffe.

Timo uppskattade det också.

Kan husse ligga i hängmattan, så kan väl jag hoppa upp och titta om det händer något på Floragatan.

Vår tidiga kaprifol blommar.

Vi var så oroliga att Tees skulle börja löpa till sista agilityn, men så hände inte, men det blev ändå ett riktigt västgötaklimax. På söndagkväll ringde Sandra och berättade, att hon skulle med skolan till Magnarp, så hon var inte hemma till agilityn. Det diskuterades, om någon skulle hämta henne, men det är ju ändå några mil och 2 ggr fram och tillbaka. Så vi tänkte ligga lågt, men beslöt ändå att köra dit och förklara det hela och när vi pratade med en av ledarna, undrade hon, om inte vi själva kunde springa med henne. Jag berättade att jag försökt en gång men höll på att dö av utmattning. Då sa hon att hon gärna gjorde det, men det fick ju bli utanför tävlan och det accepterade vi. Det skulle bli skoj och se hur Tees reagerade med en annan förare.

Här är Tees nya förare.

När vi kom in på planen, så tittade Tees bara efter Sandra, var var hon? Varje tjej som gick förbi granskades noga och hon pep fast hon satt hos oss. Ingen Sandra.

Så var det dags för att springa banan, oj vad både Tees och föraren sprang (tur att vi inte ens försökte) I början gick det bra, men mot slutet blev hon okonsentrerad, men vi tyckte att hon klarade det bra ändå.

Tack för lånet sa föraren (hon hade själv haft en springerspaniel, så hon tyckte att det var roligt).

Det gick så där över lag för deltagarna, men de hade ju aldrig sprungit en så lång bana förut, mest bara ca 3-4 hinder. En svart cockerspaniel klarade det riktigt bra, sedan åkte vi hem och såg inte slutet.

Tees var inte alls så trött, som hon brukar, men det hade ju bara blivit lite agility, men vi får bygga vår egen bana i trädgården och så får Sandra och Erica försöka.

Under vår hundpromenad såg vi flera blommor som inte brukar blomma förrän på sommaren.

Lupiner, är de slut till midsommar?

Vår fina näva som vi fick ett år när vi var på Uutela i norra Finland, jag tycker mycket om den.

Till Timos stora sorg, en rabarber som blommar. Vilket slöseri, när det är så gott med rabarber. Som tur är finns det ett äldre par som gärna ger oss rabarber, så att Timo kan få kräm.

På onsdagen den 27 maj var Timo på informationsmöte i Studiefrämjandets nya lokaler på Första Avenyen 12 i Hässleholm. angående "Vill du bli klassmorfar eller klassmormor?" Ett samarbete mellan Hässleholms kommun och Studiefrämjandet. På mötet fanns det flera som redan arbetade som klassmormor och klassmorfar. Flera intressenter var nyfikna på, hur man fungera,r som en klassmorfar/mormor. Lars Åström, från Studiefrämjandet hälsade oss välkomna och Monica Ohlsson, från kommunen, berättade om bakgrunden till mötet. Flera klassmormödrar/morfädrar berättade sedan hur de arbetade på de olika skolorna och alla hade det gemensamt att de var otroligt glada över att få medverka i skolorna. Förtroendet samt kärleken från barnen var gemensamt för alla. Därefter blev det kaffe och kakor. Direkt efter mötet for Timo till Vinslöv för ett möte med den lokala krigsbarnsföreningen.

Bilder från finska krigsbarnsmötet hos Sirkka-Liisa Tobiasson i Vinslöv.
Damen heter Carina Johannesson, hon är vår redaktör för vår tidning TERVE !