Timos corner

Nästa dag for Carina och jag ner till Lund och försökte sysselsätta Linnea och Carina var uppe hos Moa och tyckte att hon såg bättre ut.

Moa är en kämpartjej, men hon har det jobbigt. Först verkade allting bra, men det är något, som gör, att hon inte mår riktigt bra. Hon har troligen sin kolik och kanske är det något annat också. Hon har någon slags kramp och man trodde, att kanske hade hennes hjärna tagit skada, antingen av operationen, eller att hon inte får tillräckligt med blod upp till huvudet nu, efter operationen. Innan var det rejält stopp i artären, som ger blod och syre till kroppens nederdel. Nu efter operationen är det fritt flöde ner, men trycket upp har ev. försämrats pga. det. Moa har bara en fungerande artär upp i sitt huvud (normalt har vi ju en på var sida) då hennes andra artär är helt förtvinad och tydligen aldrig varit blodfylld. Men detta skall man gott kunna leva med, då den fungerande artären kan försörja hela huvudet.

Efter mycket om och men och ett flertal undersökningar (röntgen, EEG, MRT osv. av både hjärta, lungor och huvud) har det inte hittats några allvarligare fel. I kväll kom senaste beskedet, att det inte finns någon uppenbar hjärnskada, men man lutar lite åt något ev. epileptiskt. Man skall göra fler undersökningar under de närmaste dagarna. Hjärta och lungor ser helt okay ut, men i magen finns det stora mängder luft. Inte konstigt att hon har magknip. Vi hoppas att det är koliken och medicinerna som gör de andra symptomen också.

Timo åkte tåg ner till Lund och var med Thomas o Christine och lekte med Linnea, Christines chef på Ögonkliniken i Helsingborg var också där och hälsade på. Då passade Carina och jag på att gå en långrunda (vi tyckte att den var jättelång, men när vi kollade med bilen, så var det bara 3,5 km, så man går nog inte så långt, som man tror) Hundarna fick sträcka ut riktigt och smutsiga blev de.

  Kolla Vittras ben, det är inte bara vita hundar som blir smutsiga, men det ser ju hemskt ut på Tees.

  Lite renare, men otroligt våta.

Sent på kvällen åkte jag o Tees och mötte Timo vid tåget och givetvis krånglade bilen, jag fick inte in någon växel. Detta har hänt 2 ggr och bara konstigt nog i Finland, men Timo klarade av det, så Carina slapp att bogsera oss.

På lördagen åkte Carina, Timo och jag med hundarna ner till Lund, för att ta hand om Linnea några timmar. Vi var först uppe och tittade på Moa, men hon hade ont i magen så vi tog Linnea med oss.



När hon såg att farfar hade keps så skulle hon också ha sin keps, så vi fick hämta den. Sedan visade hon, var vi skulle trycka så att dörrarna öppnade sig och var hissen fanns. Så for vi då mot Lomma, för att rasta hundarna lite och så att Linnea fick lite frisk luft. När hundarna bajsade, sa hon att ni får torka dem. Hon tyckte att det var konstigt att det inte behövdes. Vi åt på Baglomman, en krog i Lomma, som har god mat och tom Linnea åt med god aptit, både sitt eget och farfars pizza och det var skönt att se, hon har varit lite dålig på att äta.



Hon fick en kompis där, en kille på 1 år, men hon var noga med, att det var hennes stol och att han inte fick dra i hennes tröja. När vi skulle åka vidare, sa hon glassen då (vi hade lovat henne det). Men vi sa att det får bli på nästa ställe.

På väg till Skattkammarön somnade hon, så vi fick bära ut henne och farfar gick in före, medan Carina o jag kissade hundarna. Farfar bar henne uppför trapporna och eftersom hon är tung, så blev farfar alldeles slut och sa till Linnea, att nu får du gå själv, eftersom farfar är trött, men då svarade hon, varför tog vi inte hissen och pekade på hissdörren. Den hade inte farfar sett.

Sedan blev det leka av, hon skulle prova allting och igen och igen










  farfar fick vara med och hjälpa till lite

 

. Hon såg ut som en kokt kräfta, så vi fick med henne att sätta sig och dricka lite, men sedan skulle hon bara åka och åka. Det var tur att vi var 3 st att ta hand om henne, vi blev ganska matta av hennes ork. Hon ville inte gå därifrån, inte ens när vi sa att vi skulle till mamma o pappa. Men till sist så släcktes det, så vi fick ut henne. Då kom hon ihåg att hon inte fått någon glass, hon ville ju inte ha någon, när hon lekte. Så vi skulle köpa en på en mack, men då var hon trött och ville åka hem. Så vi hoppas att pappa gav henne det istället. (hon hade sen sagt till Thomas att hon fick ingen glass). Så man måste hålla vad man lovat, men det är inte lätt alla gånger. Vi var "ganska" trötta alla 3 när vi kom hem och hundarna också, som hade fått ligga mycket i bilen.

På söndagen skulle Carina med Shiva och spåra och Vittra skulle vara hemma, så jag åkte dit och var hos henne en stund och tog sedan henne med hem. Hon såg lite undrande ut när jag "puttade" in henne i Tees lilla bur där bak, men det gick bra. Sedan lekte hon och Tees tills Carina kom och hämtade Vittra.

  Så här avslappnad var Vittra i väntan på matte.

Thomas ringde och berättade att de hade fått gå till hotellet och försöka sova ut lite, så passade personalen Moa. Hon hade sovit bra och nu har de beslutat att försöka ta ett dygns-eeg och sedan göra en magnetröntgen på henne, så vi får vänta och höra vad det säger.