Timos corner

Fredagen började med att Brita Stenius-Aarniala hälsade oss, över 200 krigsbarn från Finland, Sverige, Norge, Danmark samt 1 st från USA, välkomna i Tampere-talo.

Först fick 4 personer i uppdrag att nedlägga en krans vid Hjältegraven, som en hedersbetygelse över att de offrade sina liv för att Finland skulle fortsätta att vara självständigt.

Därefter skulle vi få höra forskare, som skulle delge sina vetenskapliga rön om finska krigsbarn. Anna-Kaisa Kuusisto-Arponen talade om krigsbarnens hemortsidentitet och det var den föreläsningen som gav mig mest. Jag förstår en del av mina problem bättre efter hennes föreläsning.

Författaren Pertti Kavén berättade om sin forskning, om nya historiska rön om 70 000 barns förflyttningar. Han forskar och undersöker om alla beslut, som politiskt togs i Sverige och Finland, innan och under barnförflyttningen. Mycket intressant!

Forskaren Nina Santavirta berättade om sina resultat från Krigsbarnsforskningsprojektet.

Professor Katri Räikkönen talade om Barnens strategier för att hantera separation. Intressant och jag kunde åter jämföra med mina egna erfarenheter.

Seminariet slutade så i Tampere-huset.

Efter föreläsningarna åkte min vän Rauno och jag hem till Tammerfors-ordförande Raija Rikkonen och fikade. Raija och jag var skolkamrater i Tammerfors Svenska Samskola. Raija var klasskamrat med min syster Ritva, som avled för några år sedan.

Sedan blev det dags för Tammerfors Stads festliga mottagning i gamla vackra Rådhuset. Vice borgmästaren hälsade oss välkomna med champagneskålning och ett känslosamt tal.

Sedan ville hon att vi skulles förse oss med mat och dryck från gående bordet och oj, vad allt smakade läckert! Det kändes faktiskt väldigt underligt att vara inbjuden till Rådhuset, då jag som fattigt skolbarn ofta gick förbi den ståtliga byggnaden på 40 och 50-talet.

Rauno med svägerskan Raili Jokinen, boende i Eskilstuna, även hon Timos kompis.

Lördagen började med att Rauno och jag intog en morgonfika på Laukontori vid kryssningsbåtarna. Klockan 10 00 äntrade vi Silverlinjens kryssningsbåt för en ca 2 timmars kryssning på sjön Pyhäjärvi. Mustamakkara bjöds ombord.

Timos Björneborgsvänner.

Målet var Hotel Edens brygga i Nokia. (Någon km från Gunilla på Nokia camping)
 



Vid bryggan väntade bussar, som skulle guida oss i Tammerforsområdet. Mycket givande rundtur, bland gammalt och nytt. Själv lärde jag mig att havet en gång i tiden fanns ända till Tammerfors. Då fanns så klart inte Åbo ännu, som någon nämnde (Åbo och Tammerfors tävlar mot varandra hela tiden, när det gäller invånarantal, men även inom allt annat)
När jag skulle gå med Rauno till våra parkerade bilar, ville jag att vi skulle gå genom Saluhallen, där jag som barn hjälpt en kötthandlare, som springpojke. När vi kom ut på Hallituskatu fick vi uppleva gatu-underhållning av väldigt duktiga och glada flickor, som sjöng schlagers, med helt egna texter, som alla utgick från lantbrukets arbetsdagar och bekymmer.

Efter detta fick vi alla en fritid på 4-5 timmar, så jag körde till Nokia igen och umgicks med Gunilla och Tees lite.




Matservering i Nokia.

.

Gott med tuggis.

En annorlunda kotte.




Sven, vad gillar du den här båten, passar den på Mefjärd?



Klockan 17 30 var det dags för samkväm med festmiddag på Restaurant Hämeensilta (Tavastbron). Såväl Finska Centralförbundet som Tammerforsföreningen (Birkkalandsföreningen) firar nämligen i år 10-årsjubileum.

Därför började kvällen efter champagneglas med ett otal gratulanter till de två föreningarna. Sedan åts en 3 rätters festmiddag, där man kunde välja mellan kötträtter och en god laxrätt. Efter maten blev det obligatoriska kaffet, samt därefter  drinkarnas tur. Själv skulle jag köra bil så det blev alkoholfritt. Kvällen avslutades sedan med orkester och dans.

På söndagen träffade jag åter Rauno Lamminpohja utanför Gamla kyrkan vid Centraltorget.

Rauno o Lasse från Björneborg mellan kyrkan och rådhuset.



Pertti Kavén kollar molnen.



Raija Rikkonen med en journalist.




I kyrkan,

där bröderna Kokko, Erkki som präst och Toivo som kantor, genomförde en speciell krigsbarnsgudtjänst på både finska och svenska. Psalmerna var valda så, att de kunde sjungas på båda språken och det var mäktigt att höra. Predikan var ytterst känslosam, då prästen som också var krigsbarn berättade om sin och sina bröders krigsbarnsupplevelser från 40-talet! Många fick tårar i ögonen, då flertalet av oss upplevt något liknande och kände oss mycket berörda! Efter kyrkan var det dags för lunch i Tampere-talo (Tammerforshuset). Där sedan den stora jubileumsfesten började och Raija Rikkonen pratade om Birkkalands krigsbarnsförenings 10 år.

Festtal hölls av landshövding Anneli Taina. Sedan kom duktiga ungdomar och spelade klassiskt musik. Taisto Vihavainen talade om centralförbundets 10 år. Leila Ulvemo från Oskarshamn var nästa gratulant, som hade många åsikter och förslag om en fortsättning av krigsbarnsorganisationerna. Vi fick åter njuta av fin klassisk musik, via en skicklig ung pianist. Pirkko Ahlin från Karlstad, var den sista talaren från Sverige.Hon berömde samarbetet över gränserna.

Centralförbundets ordförande doktor Brita Stenius-Aarniala avslutade med en genomgång, om hur vi i framtiden går vidare med krigsbarnsorganisationerna. (Brita har hjälpt mig personligen, med hur jag skall ta itu med mina egna krigsbarnsupplevelser och att få mig att öppna min ryggsäck något, förr sade jag alltid, att allt har varit bra!) Jag hjälpte henne med Bricanyl innan talet, då även hon har astma och hade sin Bricanyl på hotellrummet.

Krigsbarnsdagarna 2008 avslutades med  4 nationalsånger, Sveriges, Danmarks, Norges och till sist Finlands (som sjöngs på finska och svenska samtidigt, mäktigt).

Bröderna Kokko och bröderna Käppi ledde nationalsångerna.

Sedan hämtade jag Gunilla och Tees och for till Hannu och Marja-Leena i Anjala. De passade sitt barnbarn Ursula och vi bjöds på en härlig middag, som alltid. Det blev även bastu för brödrarna. Vi fick även en underbar efterrätt på kvarg och bär och vi fick resten med oss till husvagnen och det smakade gott även till frukosten.

Svägerskan Marja-Leena Haapanen.



Barnbarnet Ursula, som busade mycket med Timo.



Tees var väldigt lugn, för en gångs skull.

.