Timos corner

Nokia camping är den första campingen vad vi vet, som har alla rättigheter, man kunde bjuda på pizza, hamburgare osv. men, samtidigt öl, vin och sprit. På fredagen började husvagnar o husbilar komma i flertal och på lördag kväll var stämningen ganska hög med dans och sång. På söndag kväll for man iväg igen. Lupinerna blommade för fullt ännu.

Sista bilden från Nokia.

Måndag 8 september for vi in till Raili för att säga adjö och vi fick finsk korv, finsk bröd och en finsk efterrätt "brödost" som är god men väldigt annorlunda. Egentligen känns den som gummi i munnen och det gnisslar om tänderna, men eftersom det är så sällan vi äter det, så uppskattar vi  verkligen det. Man skall ha hjortronsylt till.

Raili rastar Tees.

Vi for tillbaka till Nokia och hämtade husvagnen och styrde mot Björneborg och Vasa, där tänkte vi ta en bilfärja över till Umeå, vi tyckte att det var för långt att åka över Haparanda igen.

På vägen till Vasa ligger en liten by, Närpes och där har vi bekanta som bor. Men det är en rolig historia för, för 9 år sedan var vi på en bussresa till Spanien och där träffade vi 2 andra par som vi umgicks ganska mycket med. Det visade sig att en fyllde 50 år, Timo 60 år och Lars-Erik som var 71 år. Han hade börjat med data och e-mail, men han hade inte så många att maila till, så vi lovade att vi skulle göra det. Så har vi nu gjort i 9 år, men inte träffats och Lars-Erik och Elli följer vår blogg och mailar fina kort och bilder till oss.

Vi beslöt att ringa dem och köra in om Närpes till dem. Lars-Erik lät lite chokad, men hälsade oss välkomna. Det var som om tiden hade stått stilla och som om vi hade träffats igår.  Elli sa att jag måste nypa dig Gunilla, för jag tror inte att det är sant att ni är här. Vi hade en trevlig pratstund med god fika och de berättade att deras son med familj i Stockholm, skulle flytta hem till Närpes igen och det var de mycket glada för. I slutet av september skall Elli fylla 77 och Lars-Erik 80 så JÄTTEGRATTIS. och tack så mycket. 

Elli tar emot.



Gunilla, Elli och Lars-Erik.



Lars-Erik, Timo och Elli.

De följde med ut och beundrade Tees när hon fick mat och så körde vi vidare mot Vasa.

Dessa underbara träd längs vägen.




Ytterligare en staty som vi inte vet vad det är. Kanske Lars-Erik kan hjälpa oss?




Framme i Vasa körde vi direkt till hamnen, för att kolla turlistan och en man ropade in oss, och sa ,ni har fem minuter på er. Vi blev stressade, Tees var ju inte rastad och vi själva inte beredda på en så snar avfärd. Väl framme fick vi inte följa med, det var fullt och vi var för långt ekipage med husvagnen, så vi beställde biljetter till nästa kväll istället.

På väg ut till hamnen hade vi sett en camping och for dit, men den var stängd för säsongen, men när Timo läste på
entrehusets info, kunde man lyfta bommen manuellt och köra in och betala när man for ut igen.

 Så gjorde vi och var helt ensamma på campingen, så vi kunde släppa lös Tees och vad hon sprang och busade.

Vi ringde en bekant i Vasa, Pirkko, som vi kände från vår tid i Helsingfors, på Tali golfbana och hon bjöd oss till lunch nästa dag.

På morgonen kändes det lite kusligt när Gunilla gick in i dusch och toalettrummet, det hördes röster (finska) och vi var ju enda personerna på campingen, men det visade sig vara en radio som gick igång när ljuset tändes.

En ruin innan Vasa Golfklubb.




Vi städade husvagnen och for sedan ut till Vasa Golfbana där Timo träffade greenkeepern och Finska golfförbundets konsulent Kristina, en gammal bekant till oss.

De gjorde en rundtur på banan och sedan var det dags att åka till Pirkko.

Vi fick en god kycklinglunch med glass som efterrätt, sedan kaffe och god kaka, tack Pirkko. Efter att berättat gamla minnen for vi och handlade "viiliä" (filbunke) med som färdkost och rastade Tees ordentligt inför båtresan. Alla hade sagt att det var en mycket liten båt och enkel, men när vi såg den tyckte vi att det inte var så farligt, men det visade sig vara båten bakom som vi skulle åka med Den var verkligen liten och Gunilla gillar inte båtfärder så väldigt mycket. 


 

Maskiner som också skulle med båten plus många långtradare.

Vi var lite oroliga över hur det skulle gå, men resan tog bara 4½ timme så vi skulle nog klara av det med Tees. Troligen skulle vi ha suttit i ett separat rum med henne, men hittade inget utan satte oss i en vrå av salongen. I början var hon lite orolig, men lade sig sedan på sin pläd och sov.



Vi turades om att gå omkring på båten och tog en kopp kaffe och en otroligt god räksmörgås, så många räkor har vi inte sett på en macka förr.

Vyer från båten.










Mitt ute på Kvarken gungade det lite, men vi var snart framme i Holmsund utanför Umeå, men då var klockan ½ 12 på natten och för oss egentligen ½ 1 (finsk tid), så vi var väldigt trötta och körde bara utanför Umeå och tog in på en parkeringsficka bredvid motorvägen och la oss för att sova. Det var lite svårt, det visade sig vara nära en uppförsbacke och långtradarna gasade på så det var mycket ljud. Men vi sov något i alla fall. Så följde vi Botniabanan söderut.