Avskedsmiddag och hemfärd.

Efter att ha vilat ett tag på hotellet var det så dags att åka till restauranten La Riva, med italienskt stuk. Dagen till ära hade de hissat svenska flaggan.



Några av våra reskamrater.



En tavla som föreställer La Riva.

Som förrätt bjöds på pumpasoppa som var helt underbar, jag är annars ingen soppälskare och till det bröd och snaps.

Sedan blev det kalkonsnitzel med svampsås och broccoli och lätt stekt potatis samt öl eller vin, smaskens och allra sist en mycket porös och god bakelse. Maten smakade otroligt gott och vi blev mätta och belåtna. 



Utanför rann en flod och på den åkte det turistbåtar.




Vår chaufför Boris hade lovat oss en extra kvällsrunda och titta på belysningen. Det var svårt att "fota" det från bussen, men Unter den Linden var otrolig med alla träden belysta.






Efter ett tag sa Boris att om alla går ut genom framdörren så skulle han bjuda alla på en Irish Coffea. Oj vad alla var snabbt ute ur bussen.

Jag undrade vilket ställe skulle vi nu till, men Boris gjorde det själv där bak i bussen. Gott med grädden, men jag tyckte nog att det var för starkt, så Timo fick resten.



Så var det hemfärd och sängarna väntade. Trötta men nöjda och med många intryck. Så blev det en härlig frukost igen och ihop med väskorna och ner till bussen för färd hemåt. 



Nu gick det lugnare hemåt och vi skulle inte stanna för att handla någonstans, så i lagom tid stannade vi till vid en restaurant och vilken lång kö, men vi fick vår mat. Men vilka portioner, vi kunde inte äta upp allt, men gott var det.




Så kom vi då fram till Malmö och till vår buss hem till Hässleholm, trötta men otroligt nöjda och vet att vi har många minnen framöver.




Det här är vår lille mascot från Berlin, någon köpte en på hotellet just innan vi skulle åka och om man trycker den på magen börjar den snarka. När det hördes ville många köpa en sådan och vi också, men Tees får inte ha den så den går sönder men hon är väldigt intresssad.



Carina kom hem med Tees och hon blev glad att se oss, men det blev Shiva och Vittra också. Nu kändes det bra när vi var samlade igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0