Julbord,takreparation och Landskronaresa.
Efter vår fina resa går livet i sina vanliga gängor och vi har varit på vattengympa och Timo i skolan. En tjej frågade honom vad han gör de andra dagarna, när han inte är i skolan och det kan man ju fråga sig.
Så var det dags för Sydsvenska Finska Krigsbarn att ha julbord på Borgen i Osby den 4:de december, Carinas födelsedag.
Nära 70 personer hade anammat kallelsen.
Maten var mycket god och stämningen på top som det alltid blir på våra träffar.
Ordförande Soini Andersson med hustrun Tuulikki gladdes åt den lyckade sammankomsten.
Fin dragspelsunderhållning av en Västra Frölundabo.
God mat och mycket mat, varför kan man inte äta lagom!!
Men bara lite lite till.
Djupa diskussioner med Soini.
Kamratligt prat runt bordet.
Sen kom allsången igång, och vilket vackert hålligång, alla sjöng så taket höll på att lyfta!
Så tittade Siv och Boris in på lördagen och vi kom till att prata om vårt tak, som skadades i stormen. Några pannor knäcktes och flyttades. Men ingen av oss kan klättra upp så högt och byggföretaget, som skulle göra vid det har inte hunnit ännu. De har så mycket att göra.
Då skulle Timo och Boris titta på det och plockade fram stegar och Boris klättrade upp.
Han fick dit nya pannor och fick dem på plats, en hissnande höjd. Timo, Siv och Tees tittar på.
Så på söndagen for vi ner till Landskrona och Thomas. Andreas och Linnea var där och de hade bakat pepparkakor dagen innan, så det blev en fika med många kakor. Linnea och Andreas gillar varandra jättemycket.
Därefter gick vi en promenad ner till stan, skönt att få röra på sig och Tees fick en annorlunda runda.
Här hittade Timo tom finska flaggan, det var ju Finlands självständighetsdag, 6:e december.
En skulptur från ett träd av en fotbollssko och Landskrona Bois loga.
Andreas tyckte att det var roligt.
När vi kom tillbaka hem blev det kinamat som alla gillade, helst barnen som fick glass till det. Sedan var det dags att köra mot Hässleholm igen, vi skulle ta ut Carinas hundar, eftersom hon var på lussefest. Men mörkerkörning tar på krafterna och vi var ganska trötta nära vi väl kom hem.
