Timos corner

Julaftonsförmiddag tog vi en tur ute på Hovdala och fick ett fint vinterfoto.

Julafton firade vi hos Christel med familj och här sitter Lars och Marcus och njuter efter fikat.

Morfar skojar med Erica och Sandra.



Erica tände julstaken.

Erica spelade sina julvisor för oss och hon gjorde det med bravur efter en termins övning på sin saxofon.

Erica agerade tomtenissa och delade ut julklapparna och till och med mormor och morfar fick klappar.



Här har det delats ut en hel del klappar till snälla människor.

Christel ordnade med all maten i köket.



Är det månne tomten som kommer?? Det är många nyfikna i alla fall!

Efter mycket och god julmat var vi både mätta och belåtna och drog oss hemåt.

Juldagen körde vi ner till Landskrona och Thomas och barnen.

Här är det Andreas som fått ett paket.

Linnea var väldigt koncentrerad på paketen.

Nu vankas det julmat igen.

Lite vilopaus efter maten.



För att få ner maten så tog vi en promenad ute i Karlslund, trots regnvädret, och snön var borta.

Se vad bra Andreas reflex är i mörkret.

Getterna fick lite bröd och verkade belåtna.

Sedan var det dags för ris-ala-malta och kaffe innan vi for hemåt mot Hässleholm igen.



Annandagjul tog vi det lugnt, men så ringde Siv att de var i stan och de kom in på en kopp kaffe. AnnLouise och Robin var med och vi diskuterade Hovdalahonung, var man kan få tag i det.

Carina och hundarna kom också och det blev livliga samtalsämnen.

Efter det åkte vi till Åhusfältet, men det var så kallt att det bara blev en liten runda och lutfisken väntade, Carina åt det också, men som hon sa, det är såsen, senapssås, som är godast. Shiva kräktes upp sin mat och de åkte hem igen.
Nästa morgon ringde Carina och berättade att Shiva var på djursjukhuset, hon hade blivit sämre på morgonen. De behöll henne och röntgade henne. De såg något avvikande, som kunde vara en tumör och Carina fick hämta hem henne över natten och så skulle de öppna henne och se vad de kunde göra nästa morgon. Tyvärr kunde de inte göra något för Shiva, så nu finns hon inte mer. Nu är det inte 3 muskotörer utan bara 2 kvar. Det är så otroligt hemskt att det kan gå så fort, men tur för Shiva, att hon inte behövde lida, utan det var snabbt över. Men för Carina och Vittra och oss är det hemskt och man kan inte fatta det. Vi har ju haft så mycket att göra med Shiva sen hon kom till Carina, att vi tyckte att hon var lite vår. Det blev ett mycket tråkigt slut på året och det känns bara jobbigt. Som tur är har Carina goda kompisar, särskilt Mia, som kan stötta henne, själva är vi alldeles för mjuka för att orka med. När vi läste vad Carina hade skrivit i sin blogg om Shiva, så kom tårarna och de ville aldrig sluta, så till sist kom Tees och ville gosa.  Vi får försöka komma igång igen, men det är otroligt svårt.