Timos corner

Tisdag var det så dags igen för kolgympan och nu hade det kommit till en del damer. Gympan tar på krafterna men det blev ändå en tur med Tees på eftermiddagen. Det kändes rått ,eftersom det blåste lite, men några plusgrader och det är ljusare både på morgonen som  på kvällen, skönt. Vissa buskar grönskar och vi såg hängen på en del.

Erica undrade en dag "varför har Tees så många leksaker" och så här kan det se ut, när hon plockar ut dem ur hyllan och samlar dem på en hög. Men visst är hon värd sina leksaker och Erica har ganska många leksaker också.

På onsdagen var det dags att åka upp till sjukhuset och få inkopplat en mätare som mäter hjärtslagen, eftersom jag känt av hjärtat lite. Timo var med upp och då träffade vi Christel på medicinmottagningen. Christel var gullig, bjöd Timo på en kopp kaffe för att värma upp halsen under väntan.

Det är inte lätt att fånga Christel på bild.

Jag fick satt på elektroder på kroppen kopplade till en dosa, hur skall jag kunna sova i natt? Efter det körde vi till Carina och så åkte jag och Tees med Carina och hundarna till Hovdala för att ta en promenad. Det är sagt att jag skall motionera som vanligt. Det fick bli min motion idag, vi skulle ha varit på vattengympan på kvällen ,men det var ju inte lämpligt för min del och Timo har ju sina stygn under ögat. Visserligen inte alla 6 eftersom jag tog bort plåstret när jag gjorde rent såret och då följde troligen 1 stygn med, eftersom det var 2 långa strå med 1 knut på. Men vad skall man göra? Såret såg i alla fall inte sämre ut.

Det gick att sova ganska bra i alla fall, trots elektroderna och att Timo hostade då och då.

På torsdag morgon ringde jag Erica och berättade att morfar var jätteförkyld och inte kunde gå till skolan och hon lovade berätta detta för fröken Anette. Jag tog Tees själv på en promenad, allt för motionen. Sedan cyklade jag till stan och apoteket, köpte en godisstubbe, till vår bröllopsdag och så handlade jag och cyklade hem igen. Puh! Sedan var det dags att åka upp till sjukhuset och lämna tillbaka attiraljerna och köra och hämta vår skål med bröllopsblommorna. En ung tjej som skulle lämna ut skålen vågade inte ta den, hon såg hur värdefull den var för oss, nästan antik ,49 år gammal. Det är ju ritual att vi får satt i blommor varje år till vår bröllopsdag med vita, gula och blå blommor och de lyckade tom få dit några fresior. Jag körde hem med vår skål och den var lika vacker som vanligt och aldrig riktigt likadan.

Det var tänkt att vi skulle gå ut och äta och fira, men med Timo så dålig och jag började känna mig dålig också, så vi stannade hemma. Vi fikade på stubben, men orkade inte så mycket och då är vi dåliga. Det var skönt att sova utan elektroderna och vi lade oss tidigt. Hoppas att det är bättre imorgon.

Fredag och vi kände oss risiga, men jag tog Tees på en runda, men det var allt jag orkade ,så när Carina ringde och frågade om hon skulle ta ut Tees, tackade vi glatt ja. Det var en nöjd och blöt Tees som kom hem igen, det hade börjat regna, kanske vårregnet, vi har ju tom snödroppar i vår rabatt. Vi tar det lugnt, dricker mycket och skall lyssna och titta på "så skall det låta", då blir man lite piggare och så hoppas vi vara bättre på lördag.