skola och promenader
På torsdagen var det riktigt kul att åter få träffa barnen och deras fröken Anette. Jag hade varit lite deppig en tid pga. mitt problem med ögonoperationen, så jag behövde verkligen få känna livsglädje, som barnen bjuder på.
Det var dags med lite prover, så att Anette kunde få en uppfattning om, hur de bl a läste sina läxor. Och konstigt nog hade inte alla, alla rätt! Jag kände mig usel, när en söt flicka, med tårar i ögonen behövde hjälp, med ett ord i provet. Jag fick naturligtvis inte hjälpa henne. Usch!! Barnen hade tidigare gjort fina påskharar, som de nu skulle få ta hem eller som en sa "kasta den i papperskorgen" Är det ett tecken på att 10 åringarna börjar bli vuxna?? Nå jag fick ju några med mig hem, som nu hänger i olika rum. 
Barnen får ibland guldstjärnor, när de har alla rätt i proven, så jag sade till en elev, att det var längesedan jag fick någon guldstjärna. (jag tror inte att jag fick en ända under skoltiden, vad kan det ha berott på??)
När det var dags för mig att köra hem till Gunilla igen, kom två rara flickor och gav mig var sin guldstjärna, så en del måste bli nästan 70 år innan stjärnorna kommer!
En stolt "sheriff"
När jag lämnade hemmet såg det ut så här på soffan, Gunilla och Tees sov så gott .
Det var riktig vår och vi hittade lite vårblommor i trädgården.
och en hundkompis på vår promenad
.
På fredagen var vi i Kristianstad igen på ögonmottagningen, tyvärr blev vi riktigt besvikna, eftersom det inte blev något riktigt svar, varför ögonlocket rullade in igen och varför det såg ut som det gjorde. Doktorn fotograferade ögat och sa att inget kunde göras förrän om ett halvår, så de kallar då. Det kändes riktigt trist (nästa morgon var jag mycket blå under ögat, som hon hade tryckt). Jag fick en kopp med hem att sätta på ögat under natten, men det vågar jag inte, eftersom den är hård och jag kan skada ögat, om jag trycket på det. Vi storhandlade lite efter doktorsbesöket och körde sedan hem igen.
På lördagen var vi otroligt trötta, tom Tees bara låg i sin korg eller i soffan så det var tur att Carina ville gå ut med oss och hundarna. Vi for till Hovdala och Äspet och som hundarna sprang, de var som tokiga. Vi hittade två gravar, som var fint smyckade, där. 
Här har vi hittat offerstenen och det luktar gott här.
På parad, se så duktiga vi är! Vittra är lite trött.
När hundarna hade sprungit av sig for vi hem igen och kände oss lite piggare.
Vi lagade spagetti och köttfärssås, som smakade riktigt gott. Kaffe på det. Så for Carina hem igen och vi skulle titta på tv, men redan ½ 9 sov Gunilla i stolen, så hon gick upp och la sig och sov och sov. Vi hade tänkt gå på bio på lördagen, men det var fullsatt så vi beställde biljetter till söndag kväll istället.
