Ystad och Tees uppfödare och Tees mamma

Tisdagen den 17 mars for Timo till sin kolgympa och jag tog en runda med Tees. Det var strålande sol men blåste lite. Uppe i en backe satt det den farbror och solade och Tees skällde på honom, han skall inte sitta på min plats. Men farbrodern pratade med henne,så sedan var det inte farligt.

När Timo kom hem for vi mot Ystad, vi skulle träffa en barndomskamrat till Timo där, Raili Jokinen, som också hade varit krigsbarn. Hon bor i Eskilstuna och hälsade på sin dotter utanför Ystad. Vi kom till stationen och hittade Raili lätt, så vi rastade Tees och så gick vi på kafé och fikade. Det blev mycket prat om barndom och skolgång i Tammerfors. Det gick lätt några timmar och så for vi hemåt igen.



 







Men vad det blåste på slätten, när Timo skulle öppna bildörren, gick det knappast. Vi beslöt oss för att titta in där vi hade köpt Tees på vägen hem och visa upp henne.

Det var bara Per-Ove och Kickan hemma och hundarna fick mötas för första gången igen.
 

Tees mamma Kickan




Lite avvaktande



Såja säger husse



Är du farlig eller undrar Tees?




Oj vad Timo blev besviken, han trodde att de skulle känna släktskapen och bara gosa. Men Kickan visade att här skulle ingen "unge" komma och mopsa sig. Vi har tyvärr en väldigt vek hund har vi förstått. Hon blev rädd när Kickan sade till och ville att husse skulle rädda henne.

Hjälp mig husse, jag är rädd.



Hon hoppade in i framsätet på vår bil, här är jag säker tänkte hon och tittade ut, är sikten fri?

Vi kanske kan busa lite i alla fall?

Ochdet blev lite bus . 





Och vi såg ju likheter med mamman, särskilt huvudet, men Tees är så mycket mindre. Under tiden ringde Per-Ove till Eva, som arbetade och sa, att vi var där och hon undrade om vi inte kunde titta in till henne på vägen hem.

Det gjorde vi och Eva blev så glad över, att få se henne, efter så lång tid och hon tyckte att hon var jättesöt, men Tees skällde ut en medarbetare där ,som hon tyckte såg konstig ut. Ännu ett tecken på att hon är vek av sig.


Tees första matte Eva.


Så for vi så hem igen efter en mycket givande dag. Vi hann tom en liten runda in på Hovdala där vi såg ett hägerpar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0