Krigsbarnsmöte, konstutställning och hopptävling.
Onsdagen den 2 september hade vi åter en lokal krigsbarnsmöte i Knislinge. Mötet började med info och mingling innan den superba måltiden serverades. Efteråt var det visning av det lokala museet. Verkligen intressant att se gamla verktyg och tillverkningen av skor i Knislinge. Dagen till ära var den finska flaggan hissad. Efter rundvandringen intogs kaffe och kaka och Timo var tvungen att åka hem, varför han tackade samtliga för en mycket givande och trevlig samvaro. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, så det blev inga bilder den här gången.Vi skulle ju till vår vattengympa 18.30. Den kan vi ju inte missa, även om det känns tungt ibland.
Vi hade fått en inbjudan till vernissage i Landskrona, fredagen den 4 september. Det var Runes mellandotter Christine, som hade utställning av sina tavlor. Siv och Boris och vi åkte ner till Landskrona, efter en liten sväng in på Väla och en kopp kaffe, kom vi fram till Landskrona i tid.
Här väntar vi på att släppas in, Boris, Siv, Rune och Christines sambo Tony.
Fler inbjudna står på tur bl a Laila, konstnärinnans mamma.
Timo kollar skylten innan han går in. Galleri Jomili, vi har kommit rätt.
Väl inne blev vi glatt överraskade, vi visste inte att Christine målade och vi blev mycket imponerade av tavlorna.
De var målade i akryl och mycket naturtrogna.
Man ville nästan gå fram och känna på tavlorna, de var nästan 3-dimensionella.
Ett motiv som vi tyckte mycket om. Det är strandlinjen mot Öresund och tavlorna fortsätter i varandra, mycket vackert.
2 kusiner, Janets (Runes äldsta dotter) dotter Sandra och My (Christines dotter)
Djup diskussion framför naturtavlorna, konstnären Christine och Siv och Timo övervakar i bakgrunden.
Timo studerar ett annorlunda motiv.
Vi var mäkta imponerade av tavlorna och konstnären, men därefter körde vi hem till Thomas och fick en kopp kaffe och så var det dags att köra hem igen.
På söndagen skulle Mathias delta i en hopptävling i Sösdala, så vi hämtade Sandra, som också är hästintresserad och körde dit.
Här hjälper Sandra till att hålla en yster Pavarotti, som var tävlingssugen.
Full aktion inför tävlingen.
Här rider Mathias in sig.
Första hoppningen gick bra och här är en stilstudie på Mathias och Pavarotti.
Vi tog en smörgås och kaffe under tiden, vädret var så där, lite skurar då och då. Var gång jag gav mig ut från takskyddet droppade det.
Men man får gilla läget.
Prisutdelning efter första hoppningen som Mathias vann.
En stolt Mathias. För att inte tala om mamma och farmor och farfar och Sandra.
2 kusiner, Sandra och Mathias lika gamla, båda 14 år.
Andra hoppningen gick inte lika bra, han rev ett hinder, men kom på femte plats, så det blev en rosett i alla fall.
Därefter gick vi till bilen och Tees, hon hade fått ligga i bilen eftersom hon inte gillar hästar, de är så stora och skrämmande. Tees bara skäller åt dem och vi ville ju inte störa tävlingen, men hon hade fått gå rundor med husse och Sandra, så hon led ingen nöd. Hemfärd igen och så tog vi det lugnt hemma tills Carina kom, då blev det en härlig Hovdalarunda och bad för hundarna.
