Lägre temperatur och Ignaberga Gamla kyrka som vägkyrka.


Tack och lov att värmegraderna sjönk, mycket längre hade jag inte orkat. På söndagen var det skönt att sitta i uterummet nästan lite svalt, men bara nästan. På fm ringde Carina och undrades om Tees skulle med till Hovdala och springa. Varken hon eller Vittra hade varit ute och sprungit  på länge. Det hade varit alldeles för varmt.
Timo och Tees följde med och hundarna fick bada i ån 2 gånger, ena gången stod Tees bara rakt upp och ner och njöt av att vattnet rann runt henne och så här ser en blöt Tees ut vid hemkomsten. Men hon var nöjd och belåten och avrastad.





Senare på eftermiddagen skulle vi till Gamla Ignaberga kyrka, som varit vägkyrka i 2 veckor och höra när Erica spelade saxofon. Varje dag hade en ungdom spelat eller sjungt till andakten och nu var det Ericas tur, den sista dagen.




Så här fin ser kyrkan ut.





Här är Erica beredd att spela.





Hon spelade 3 låtar och allt gick bra.





Kyrkan är från 1724 och med ett väldigt vackert altare.





Timo är imponerad av den gedigna dörren.





Här kommer Erica och Michaela ut ur kyrkan.





Ett stolt föräldrapar Lars och Christel.





Efter andakten blev det kaffe i församlingshemmet.





En liten samling äldre biblar.





Lars och Christel lät sig väl smaka.




Så även mormor.





Efter kaffet vinkar Erica farväl och är på väg ut till Yngsjö för bad och vi körde hem igen.




På måndagen for Timo ut till Wittsjö Golfklubb för att arbeta några veckor och Tees och jag tog det lugnt hemma, men på tisdagen var vi en runda och då föll jag, jag trampade i en liten grop och lade mig raklång. Tees tyckte att det var jätteskoj och trodde att vi skulle busa och anföll mig. Som tur var så kom en dam och högg Tees i kopplet och hjälpte mig upp. Jag hade ont i hela kroppen och skrapade knät. Vi gick genast hem i sakta mak. Oj vad ont jag hade, särskilt vid revbenen. Jag kunde inte göra någonting och på kvällen kom Carina och kollade mina skador.

Jag kan knappt sätta mig och det gör väldigt ont när jag reser mig upp eller nyser eller hostar. Men allt som syns är skrapningen på knät, så det är väl "bara" senorna som sträckts, men ont gör det. Så idag får Tees ingen runda på dagen utan får vara i trädgården tills husse kommer hem till kvällen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0