Höstarbete och Timos födelsedag.


Min ischias gjorde att jag inte kunde göra så mycket, men Timo var ute i trädgården och klippte till buskarna lite. Vi hade fått ett mycket tråkigt bud, att hans bror Veli hade gått bort efter en stor operation.





Grannens hus har nu fått ny fasad och nu är det bara en liten hörna kvar att klä, men det blir inte den här gången.





Lite blomster kvar på trappan, särskilt primulan har blommat otroligt detta året och så vår pumpa som växte på komposten.





Tees ville vara med i arbetet och gillar att vara med husse.




 Och här har hennes utsiktsplats blivit vidgjord.





Så här kan man också ligga, utanför sin korg, hon har många olika sätt att vila sig på.





Så lånade vi Lars släp och körde till tippen med grenarna och lite annat.





På söndagen den 9 oktober fyllde Timo år, och eftersom jag hade svårt att greja fest hemma, så hade flickorna beslutat att bjuda ut oss på mat på restaurang Cats. Innan dess gick vi en runda med Tees, för att hon skulle klara sig hemma själv. I koloniträdgården hälsade vi på Lisen, från Senioren, som höststädade.






Det blev en liten pratstund, sedan fortsatte vi i sakta mak.





Nu är hösten här, björkarna är alldeles gula.





Här har gänget samlats på Cats.  Från höger sett, Carina och Bengt, Sandra, Marcus och jubilaren själv, Gunilla, Christel , Erica och Lars.





Förrätten där är en underbar Skagentoast.





Nu har huvudrätten kommit in och stämningn är god.






Lars, Erica och Christel njuter också av maten.





Alla valde sin egen maträtt och tyckte att allt smakade superb.







Grillad fläskfile eller kycklingfile och potasgratäng, pommes eller rostade grönsaker fanns det till.





Efteråt bjöd Christel på kaffe med dopp hemma och då visade Sandra sin fina reflexväst till sin kanin Nova.





Och Nova visade konster.





Carina hade bakad längder med äppelmos  från vår produktion av äppelmos tidigare. Timo hade beklagat sig så att det var så länge sedan han fick det. Så hade Christel gjort 3!!! olika tårtor

.



Och tänk att det gick ner, trots att vi hade ätit oss proppmätta innan.





Varsågoda säger Sandra.





Marcus tycker att födelsedagsgrisen skulle ta först och det gjorde han gärna. Mätta och belåtna åkte vi sedan hem igen till Tees.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0