Hovdalarunda igen och Timos finess till foten.
Vi måste korrigera uppgiften att Bengt hade sågat ner Carinas syrenträd, det var Carina själv, som gjort det och vi njuter fortfarande av den magnifika buketten.
På måndagen kom Siv och Boris in till stan för att handla skor och fikade med oss,
så de hjälpte oss att äta upp tårtan.
Vår fina rhododendron i blom.
Så äntligen kände vi oss manade att följa med Carina till Hovdala på en promenad, hon hade själv gjort promenaderna med hundarna sedan påsken.
När vi kom fram höll bonden på att klippa vallen med modern bred maskin.
De "tre musketörerna" hade roligt och sprang runt och nosade på allt.
Ett träd som sågats till, en bok, eftersom den brutits i stormen.
Här ett fladdermusbo.
Vi njuter av promenaden.
Väl framme vid bilen igen hade bonden hunnit klippa mycket.
Strax över traktorn flög flera Glador på jakt efter byte och jag tänkte få en närbild på dem, men ack vad jag blev lurad, de flög uppåt igen, men jag fick vackra bilder över Hovdala från ett annat håll.
Ingen Glada syns här heller.
Våra Acklejor blommar också.
Stackars lille Timo, som hans sköterska säger, allt har ramlat över honom. Först fick han diabetes runt jultiden och tack vare kortisonet på sjukhuset, är det svårt att få rätt på blodsockret, så nu tar han insulin.
Sedan blev han yr och kunde inte hålla balansen på långfredagen, det var kristallen i örat, som krånglade och vid röntgen av huvudet visade det sig att han hade en tumör bak i huvudet, en godartad, som skall opereras till hösten.
Och ovanpå allt så skadades en nerv i höger ben, så han kan inte lyfta tårna lika högt som på vänster fot. Följden blir att han ofta snubblar till. Kolla här nere vilken skillnad!!
Men så var han på ortopedkliniken för att få en skena att hålla upp tårna, men det fanns en mycket bättre sak, man satte fast en grej i snörningen på skon.
Upptill på benet ett liknande förband.
Sedan kopplade man ihop dessa med foten i 90 graders vinkel och bums så hölls tårna uppe och han snubblar inte så lätt.
Fiffigt men man kan inte ha det hela dagen, utan han tar gärna av det inomhus.
Sedan har han fått låna en spatserkäpp av en granne, som är ca 86 år. Men skall du inte ha den själv, frågade Timo, nej så gammal är jag inte, att jag behöver det, svarade han. Du kan ha den så länge du behöver. Snällt. Så nu går det ganska bra att gå promenader igen.
På måndagen kom Siv och Boris in till stan för att handla skor och fikade med oss,
så de hjälpte oss att äta upp tårtan.
Vår fina rhododendron i blom.
Så äntligen kände vi oss manade att följa med Carina till Hovdala på en promenad, hon hade själv gjort promenaderna med hundarna sedan påsken.
När vi kom fram höll bonden på att klippa vallen med modern bred maskin.
De "tre musketörerna" hade roligt och sprang runt och nosade på allt.
Ett träd som sågats till, en bok, eftersom den brutits i stormen.
Här ett fladdermusbo.
Vi njuter av promenaden.
Väl framme vid bilen igen hade bonden hunnit klippa mycket.
Strax över traktorn flög flera Glador på jakt efter byte och jag tänkte få en närbild på dem, men ack vad jag blev lurad, de flög uppåt igen, men jag fick vackra bilder över Hovdala från ett annat håll.
Ingen Glada syns här heller.
Våra Acklejor blommar också.
Stackars lille Timo, som hans sköterska säger, allt har ramlat över honom. Först fick han diabetes runt jultiden och tack vare kortisonet på sjukhuset, är det svårt att få rätt på blodsockret, så nu tar han insulin.
Sedan blev han yr och kunde inte hålla balansen på långfredagen, det var kristallen i örat, som krånglade och vid röntgen av huvudet visade det sig att han hade en tumör bak i huvudet, en godartad, som skall opereras till hösten.
Och ovanpå allt så skadades en nerv i höger ben, så han kan inte lyfta tårna lika högt som på vänster fot. Följden blir att han ofta snubblar till. Kolla här nere vilken skillnad!!
Men så var han på ortopedkliniken för att få en skena att hålla upp tårna, men det fanns en mycket bättre sak, man satte fast en grej i snörningen på skon.
Upptill på benet ett liknande förband.
Sedan kopplade man ihop dessa med foten i 90 graders vinkel och bums så hölls tårna uppe och han snubblar inte så lätt.
Fiffigt men man kan inte ha det hela dagen, utan han tar gärna av det inomhus.
Sedan har han fått låna en spatserkäpp av en granne, som är ca 86 år. Men skall du inte ha den själv, frågade Timo, nej så gammal är jag inte, att jag behöver det, svarade han. Du kan ha den så länge du behöver. Snällt. Så nu går det ganska bra att gå promenader igen.
Kommentarer
Trackback
