Snö på Hovdala och besked från Lunds neurologklinik.
Julens absolut vackraste blomma, vi brukar alltid ha dem till jul.
Carina var hemma igen och det var underbart väder, så vi körde ut till Hovdala för en liten promenad med hundarna. Här springer de runt i vild yra.
Visst är det vackert!!!
Nu har Tees hittat fram till oss också, men hon syns inte så bra i snön nu.
Både vi och hundarna njuter.
Ett vackert träd i snöskrud.
Vi njöt otroligt av alla fina träd.
Tänk att det kan se ut så här i Skåne också.
Här har Carina fångat Gunilla i snöparadiset.
Det gamla strävsamma paret.
Ytterligare en fin vy.
Och sista bilden från Hovdala denna gång, i sin snöprakt.
Eftersom det är mycket snö ute och kallt, beslöt vi oss för att klippa Tees lite, så att snön inte fastnar på henne och så skall hon till veterinären nästa vecka. Men vi har en rolig hund, när hon skall vägas och som nu, när hon såg saxen, så lägger hon sig på rygg med tassarna upp i vädret och ber om nåd, "jag vill inte" säger hon. Men vi tog upp henne och så snyggade vi till henne lite. På torsdagen den 17 januari skulle kirurgen David i Lund ringa Timo och berätta om Timos röntgenbilder och vi blev överlyckliga när han sa att allt var OK. Röntgen visade inget, så blödningen hade läkts, men han kunde inte fatta vad den hade kommit av. Allt efter operationen var också bra och nu återstår bara en magnetröntgen i mars månad, det hör till att det görs. Vi drog en lättnadens suck, så nu kan vi väl snart komma tillbaka till "gamla tider", men det har tagit hårt på krafterna, för det började för 286 dagar sedan, påsken 2012.
Kommentarer
Trackback
