Finlandsdelen 1, Åland, Åbo och Helsingfors.
Båtresan till Åland gick jättebra, så skulle vi då av båten. Som tur var fanns Mariehamns enda camping bara några kvarter bort, den hette Gröna Udden. En mycket vacker camping invid stadsviken Slemmerns strand. Vi fick välja vilken plats vi ville och de sa att all platser var plana, men det stämde inte riktigt Det smakade gott med lite mat efter båtresan.
Här flera vackra stugor som man kunde hyra.
Servicehuset var mycket vackert med växter på taket.
Titta bara på taket.
Tees fick doppa fötterna i Ålands hav.
En vacker vy från campingen.
Nu skall det justeras på bordet, så att det blir jämnt och att maten inte halkar av bordet.
Tees tyckte att det var skönt att vila sig lite och då är det skönt med en kudde under huvudet.
Nu är bordet stabilt och Timo vilar innan disken.
På promenaden in till city hittade vi denna skylten på ett hus, Övernässtugan. Den enda bevarade byggnaden från den fattiga byn Övernäs på vars ägor Mariehamns stad grundades år 1861.
Det var skoj att hitta huset.
Den Åländska flaggan vajar stolt.
Här tar vi en paus i parken inne i stan.
Timo har varit inne i K-minimarket och handlat lite ätbart.
Så var det dags för att åka med nästa färja, den helt nya Viking Grace, till Åbo.
Folk som hade åkt från Stockholm, stod högst upp och njöt av solen. Vi delade upp resan i 2 etapper först till Åland och sedan till Åbo, för Tees skull, det hade blivit för många timmar på båt annars. Vi uppskattade Åland mycket, det var så vackert där. Nästa gång vill vi kanske köra själva genom öriket till Åbo utan Viking Line båt.
Båtresan gick bra, trots att det inte fanns något hundrum, hundarna fick vara överallt, utom i restaurangerna, men folk kunde ju vara allergiska och det var heltäckande mattor nästan överallt. Vi hittade ett s.k. barnrum där vi kunde sitta, men det gick ganska livligt till där, så Timo gick lite rundor med Tees och på 6:e däck fanns en fyrkant med konstgräs, det var hundarnas toalett, inget vidare. Annars var båten mycket fin och modern.
Vi hade kört in som nästan sista ekipaget och Timo fick backa ut, puh svettigt, men han klarade det galant!.
.
Så kom vi fram till Ruissalo camping i Åbo, man frågade hur många nätter vi skulle stanna, detta var på onsdagen och på fredagen skulle det var Ruisrock på området och 60 000 väntades dit. Vi sa då bara en natt för vi skulle vidare utvilade, det kom ca 70 000 personer och kanske skulle vi stannat, för folk över 70 år gick in gratis!!!!.
Under vår kvällspromenad såg vi trevliga fåglar promenera omkring .Vi fick en utmärkt bra plats, plan och lätt att parkera på.
Nästa morgon körde vi mot Helsingfors, men först skulle vi träffa Timos äldsta syster Mirjam med barn i Nummela, vid deras sommarstuga Nu fick vi uppleva en rolig grej, det hade byggts tunnlar och det fanns en varningstavla för tunnel, okej det kunde vara rimligt.
Men att det sedan fanns en tavla för tunnel upphör, det kunde man ju klart se!!
Vi bestämde att träffas vid Prismas parkering och där dök Mirjam och Maria upp.
Maria lotsade oss fram till deras stuga på smala grusvägar och in genom en grind med 2 cm på varje sida husvagnen. Här kollar Tees nya områden och Jari-Ville och Marko kollar Tees.
Det blev en fika på verandan och mycket prat om livet i stugan samt Marias utlandsresor.
En vacker vy mot sjön från deras trädgård.
Tees fick så klart bada igen, här med den alltid glada Maria.
Här poserar Mirjam framför hennes stockstuga.
Så skulle vi då iväg igen, efter mycket besvär och backande kom vi ut på vägen igen.
Nästa anhalt blev Talis golfbana i Helsingfors, där vi bodde i 5 år, 1986-1901. Timo framför det gamla fina klubbhuset.
På verandan träffade vi gamla bekanta, till vänster pron. Jani Saarinen och till höger bankommittens ordförande Teemu Laakso. Det var Teemu som erbjöd oss att övernatta på Tali så länge som vi ville.
Osmo Sarinen hade fått reda på att vi var på Tali av sonen Jani och körde dit, glad som alltid.
Hans fru Marja var också med och det blev mycket prat om gamla bekanta från vår tid i Finland. En glad och kär träff.
På kvällen träffade Tees en kompis Pluto, som varit ute på en golfrunda med husse och matte från Umeå, de hade åkt med färjan Umeå-Vasa och var på väg till Skåne så det fick bli färja för dem också. Så vi gjorde resorna just motsatt, De låg i en husbil på parkeringen.
Moderna hus på vår tur i Helsingfors.
Vi tittade in på J-Trading, en maskinfirma som ägs av 2 bröder Juslin, våra vänner när vi bodde där, det var så skönt att åka dit och få prata svenska, sedan har vi hålilt kontakten under åren. och det blev fika där. Här diskuterar frugan Mona med oss om barn och barnbarn.
Här en bild på firman som säljer gräsklippare i alla storlekar mm mm.
Efter mycket letande hittade vi fram till Timos nästa syster Marja, vägarna hade ändrats sedan vi bodde i Helsingfors.
Här Marja i sin trädgård som flödade av solsken.
Gunilla och Tees kopplar av i grönskan.
Marjas hus med vackra blommor.
Marja bjöd på lax med tillbehör och det smakade jättegott. Senare kom sonen Yki och andra sonen Peppe med familj, men tyvärr hade min kamera lagt av, batteriet var slut, så det blev inga bilder på dem.
Tillbaka på Tali gick vi en runda på banan och det fanns massor av gäss.
Timo o Tees framför klubbhuset.
Caddymasterhuset med omklädningsrum, dusch och bastu för damer och herrar, mycket modernt och fint. Gamla huset revs ned totalt, det nya huset byggdes upp helt enligt stadens ritningar, exakt som den äldre. Innehåller även Pro-shop och tränar-utrymmen. Tjusig gammal finsk arkitektur!
Klubbhuset från en annan vinkel.
Nya maskinhallen som byggts om helt. Här gäller samma sak, den gamla revs helt, innan nybygget startade. I den gamla besökte marskalk Mannerheim Tali under kriget. I min gamla Tali-verkstad hade Finland under kriget ryska krigsfångar under en tid.
En annorlunda huskonstruktion.
Kolla taket, mjuka vackra linjer.
Utanför hallen fick vi parkera och el fick vi och det kändes skönt, så vi låg där 2 nätter. Lugnt och fridfullt.
Baksidan av klubbhuset.
Här en gammal bekant.
Tränaren Jusa som var tränare redan på vår tid hade cyklat dit, när han hörde att vi var där, det kändes varmt i hjärtat. En underbar kompis!
Här kom också Asko efter sin golfrunda. Han erbjöd Timo jobb på stående fot. Han är hedersmedlem i HGK samt även krigsbarn som Timo.
Hans fru Mirkku hade också spelat golf och det blev flera varma kramar.
En vacker blomsterprakt. Klubben satsar mycket på blomsterprakt nu för tiden, även personal till det! På min tid var vi 5 st. anställda nu 19 st., men det syntes också på hela anläggningen. Greenerna klipps med el-singelklip- pare.
Här är vårt gamla bostadshus, som vi bodde i under vår femåriga vistelse i Helsingfors, som fortfarande ägs av Helsingfors stad, övriga byggnader på Tali ägs sen i år av klubben själv.
Det har tyvärr förfallit lite och det kändes inte bra, men våra gäss (från Vittsjö) på fönsterrutorna fanns kvar.
Men till slut var det dags att dra vidare, med många varma känslor från många, många gamla vänner.
Kommentarer
Trackback
