Våren som försvann.
Torsdagen den 7 mars kom Siv och Boris till stan och vi åt på Super Bowl, pannbiff med lök.
Timo tyckte också att det var gott och till efterrätt blev det pannkakor.
Sedan tvättade vi bilen, den hade blivit så smutsig.
Det går bra att få den ren i självtvätten också.
Vilket vrålåk det kom, som ockskå skulle tvättas.
En Lambourgini!!!
Ett annorlunda sätt att öppna dörren på.
Visst var den tjusig, men vi hade inte kunnat ta oss in i bilen och framför allt inte ut, så vi var inte avundsjuka.
På söndagen var det dags för fotboll, men var hade våren tagit vägen? Det var 5 minusgrader och det blåste rejält, så kylan kändes värre, men som synes är Timo väl påklädd!!
En trogen skara hade ställt upp som åskådare, men välklädda i sina vinterkläder.
En åskådare som inte brydde sig mycket om fotbollen, men väl om sin pinne, den fick ingen röra, då morrade han.
Tjejerna spelade på den nya konstgräsplanen.
Men vad kallt det måste vara, stackars målvakter som stod stilla i kylan.
Nu är det halvlek och det gäller att klä på sig.
Här har Erica tagit på sig sin varma jacka och ser glad ut eftersom hon gjort mål.
Det fanns grillad korv, som man kunde värma sig med.
Sandra var också och tittade, först kände vi inte igen henne, eftersom hon hade mössan långt nere, men oj vad hon frös.
Mamma Christel serverade korv och kaffe, men var är vantarna??
Så var machen äntligen slut och spelarna tackade varandra.
FC vann med 4-0 och Erica gjorde 3 mål, så hon var nöjd, men nu gällde det att ta sig hem till värmen, inga fler så här kalla matacher. Som tur var fick vi kvällsmat hos Christel senare och det eldades i spisen, så till slut blev vi varma igen.
På tisdagen den 12 mars skulle kirugen David från Lund ringa mellan kl 13 - 16.30 till Timo och berätta hur den senaste magnetröntgen hade varit. Vi väntade och väntade och var oroliga och kunde inget göra, kl 16.10 ringde så David och berättade att allt var ok och de hade kollat väldigt noga , eftersom Timo sagt att han hade ont i huvudet ibland, uppe på huvudet. Men det fanns inget, men de skulles återkomma med en ny magnetröntgen om ett år och när Timo tackade för allt, sa David att han inte hoppades att de skulle träffas igen för då var Timo frisk.
Det kändes väldigta skönt att allt var bra, men senare på kvällen bet Timo av en tand, så nu jagar vi tandläkaren så att det blir vidgjort så fort som möjligt. (men ack vad det kan bli dyrt) Hoppas nu att våren sätter fart igen.
Kommentarer
Trackback
