Snickrande föräldrar.
Timo har bekymmer med att uthuset inte blir färdigt innan vintern kommer och här kollar han hur läget är onsdagen den andre oktober..
Nu gäller det att ha alla prylar på plats, här har sågen kommit fram.
Radion är viktig, att ha lite musik och kunna höra nyheterna är viktigt för Timo.
Men matte jag kan väl få hjälpa er, ber Tees!
Arbetsledaren tar sin plats i solen, hon vill så gärna hjälpa till, men orken finns inte.
Nu mäts och sågas det i uthuset.
Tees har hittat en varm solig plats, hon älskar sol och värme.
Den här sågen är nog bättre, Carina har allt som pappa Timo behöver.
Nu är det dags för fikapaus, kanske den sista ute på altanen.
Nu äntligen är det dags att spika. Tungt när det är högt uppe.
Men man gör så gott man kan.
Blir det nu rakt, tur att det finns vattenpass.
Jag kan också spika, när det gäller.
Blir det bra så här, men jag skall villigt erkänna att viljan är större än förmågan och orken.
En paus med "filbunke" från Valio, som man åt som liten och sedan framför allt, när vi bodde i Finland, våra hundar Yoko och Ronja älskade det.
När vi var på semester i Finland i somras köpte vi många filbunkar (viiliä) med i husvagnen, så vi kunde äta det på hemvägen och som synes älskar Tees också det.
Vi spikade ett tag till men sen var vi slut och tyvärr blev Timo förkyld, så han kunde inte gå till skolan, som tänk, utan får ta det lugnt nu. Synd när vädret är så fint. Men vi tar en bräda i taget, så blir det kanske klart till slut
Kommentarer
Trackback
