Vintern på gång igen och vinterkräksjukan.
Timos nässelfeber blev bättre och bättre och är nästan borta nu. Vintern verkade inte komma och titta så gröna gräsmattorna är i mitten av januari.
Tees kollar vem som har gått där innan.
Vi skulle skaffa ett annat abonnemang än kontantkort på mobilerna och det blev så, att i abonnemanget ingick en ny smartphone, som vi kallar smartfån(e) eftersom vi tycker att den är väldigt jobbig och vi begriper inte mycket, men som tur är, kan Carina det, så hon programerar den och visar. Men vi har varit nära att kasta iväg den.
Christel, Lars och Erica kom och fikade hos oss lördagen den 17 januari.
Lite senare kom Sandra, hon hade varit hos hästen. Det smakade gott med fastlagsbulle. Hon hjälpte oss också lite med telefonen.
Erica i närbild tagen med nya telefonen.
När familjen hade kört hem igen, så kom Marcus, han hade varit på tennis, han gillade också fastlagsbullen.
Den 18 januari kom nog vintern, Tees var ute i trädgården och gillade snön.
Nästa dag var vi på skogsrundan och det var fullt av snö, man ser knappt Tees.
Men det syns att hon inte är riktigt vit, i snön.
Vi var hos veterinären med henne för vaccinering den 20 januari och då undrade veterinären, om hon var ute och sprang mycket och vi svarade ja. Hon kunde höra det på hennes hjärtslag, så hon var i god kondition, trots nästan 9 år, så tack Carina för alla rundorna hon får följa med på. Allt var ok med henne och tom öronen var bra. Det brukar vara problem med spanielsöronen, men vi har klarat det tack vare att vi klipper dem, så att det kommer in luft.
Men när vi var hos veterinären kände sig Timo dålig och började frysa och fick frossa, så vi for direkt hem. Senare började han kräkas också och mådde väldigt dåligt. Här vilar han i soffan och vem ligger hos honom om inte Tees, en tröst i nöden.
Det blev ingen vattengympa för Timo den kvällen.
På torsdagen vara det Gunillas tur, hon var ute en liten runda med Tees och när hon kom hem kände hon sig dålig. Då slog vinterkräksjukan till. Hon blev väldigt dålig och kunde bara dricka några klunkar vatten, så när det började bli dags för hennes insulinspruta visste vi inte hur vi skulle göra. Hon hade ju inte ätit något. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de tänkte att hon kanske skulle ha dropp. Vi skulle ringa 112 och på några minuter var ambulansen här. De gjorde undersökningar och ringde sin doktor och de bestämde att hon skulle minska dosen både på kvällen och morgonen, och kolla sockret oftare men om hon blev ännu sämre skulle vi ta oss till
sjukhuset. De rekommenderade också vätskeersättning och som tur var hade Carina sådant hemma. Men Gunilla fick inte behålla det heller, så det var en jobbig dag. Nästa dag ringde Carina och undrade om den lilla vita skulle komma med på en runda och det fick hon gärna. När hon kom tillbaka sov vi lite alla tre. Vi har tänkt att vinterkräksjukan är väl som en vanlig maginfluensa, men ack vad vi bedrog oss, det var fruktansvärt. Nu försöker vi bara vila och få i oss lite mat och hoppas att det är över.
Kommentarer
Trackback
