Timos corner

Elmiamässan

Måndagen den 24 september skulle husvagnen packas och vara klar för avfärd på tisdagsmorgon. Allt hann vi inte med,så på tisdagen lastades det sista, som ofta är kylskåpsmaten.

När vi precis vara klara, ringde Stig Juslin på J-Trading i Finland och berättade att han och brodern Ulf kommit till Elmia Golf o Park . Det var bara att koppla Hobbyn och starta Saaben och köra iväg mot Jönköping.

Tees lämnades hemma efter en längre rastning ,då Carina skulle komma och hämta henne efter någon timme. Carina skulle ha äran att få rå om henne tisdag till torsdag. Hennes 2 hundar var kanske de gladaste för besöket av Tees. Det kändes lite mysko att lämna henne själv hemma, så vi kollade noga att Carina inte glömde att hämta henne.

Efter en god "dagens" i Götafors, for vi vidare till ett ösregn i Jönköping. Vad trevligt det är att parkera en husvagn i regn på en dyblöt campingplats, men det fanns ju ombyte i vagnen.

Vi körde ner med bilen till Elmias p-plats och sprang in i utställningshallen. Efter några förfrågningar om någon hade sett bröderna Juslin , fick vi tips om var de fanns. Vi provade att ringa dem först, men vi fick ingen kontakt . Det stora regnet hade upphört ,så Stig och Ulf hittades ute på yttre utställningen.



Vad kul att ha en så varm och fin kontakt med mina maskinleverantörer från vår Helsingforstid på 80-talet. För Gunilla var det i Finland extra trevligt att bli bekant med familjerna Juslin, för då kunde hon kommunicera på sitt eget språk. Finskan var ju inte så lätt.
 


De betydde och betyder mycket för oss alltjämnt. Efter vårt samtal for Stig och Ulf åter mot Helsingfors.

De första bekanta på mässan som vi hälsade på var Billy Macillan, Biggas ordförande och Per Olof Ljung.

Micke Nordberg från Sundsvalls Golfklubb träffade vi också ganska snart och vi kunde hälsa till Susanne och Joakim.



Rolf Löwgren hittade vi hos Golfbanan i din hand.

Sedan besökte vi företag efter företag under 2 fantastiska dagar.


Överallt mötte vi gamla vänner och kollegor, både från Sverige och rätt så många faktiskt från Finland, tom från England.

På kvällen var vi i bowlinghallen och tittade en stund på hur de olika lagen kämpade och pratade med golfkonsulenten Boel Pettersson, samt klubbdirektören Pelle Sättare från Troxhammar, men sen var det dags för sängen, en tuff dag väntade ju.

Olle Fundahn bjöd på förmiddagsfika så vi hann höra hur hans företag bara växer och växer.

På S-48 möter man många vänner på företaget , men också kollegor som kommer och går. De har alltid stor servering på plats. "John från Ipswich" träffade vi också och han kände igen oss från vårt besök hos honom när jag sjöng så vackert.

SGA: s Anna och SGF: s Bengt hälsade vi också på i deras monter.

Golfbaneprodukters Patrick och Emma är också våra gamla vänner. Jord-Elits Jan och Thomas vara som alltid på plats och informerade om sina produkter, glada som vanligt.

Baskarpsands Gerd bjuder på de mest fantastiska smörgåsar till alla sina vänner och kunder, otroligt goda,



och där träffade vi även Sune Fasth.

Vid Toros monter  träffade vi nye Skånechefen Roland Andersson,



Anders Olofsson, samt Claes Mellgren på Haningestrands Golfklubb.

Vi var ganska trötta i både rygg och fötter , så vi gick till vagnen och vilade lite innan festligheterna på onsdagskvällen. De gick av stapeln på Stora Hotellet , som en mingelkväll med underhållning. Vi träffade på Göran Hansson som stoppade oss i foajén och slutligen släppte in oss.

Där träffade vi Billy igen och fick en trevlig samvaro och fick rådbråka engelskan.



Billy och Gunilla pratar gamla minnen från Skottlandsresan.





Efter lite underhållning så fick vi reda på årets greenkeeper, han var från Timrå och hette Håkan Blusi, det blev stort jubel.



Så fortsatte underhållningen och det serverades mat och dricka.



Timo och Petteri Lehmuskoski, FGA:s ordförande i Finland.




SGF:s duktiga alltiallo, Lena, glad som vanligt  på Stora Hotellet.

Efter några timmar drog vi oss tillbaka till  husvagnen igen och tog en kvällspromenad innan sängdags.

Nästa morgon väcktes vi tyvärr tidigt av högljudda röster, som grälade och det gick inte att somna om. Så var det dags att koppla husvagnen igen och dra oss hemåt, med alla intryck , minnen och kramar. Vi var tyvärr trötta, när vi kom hem och det förstod Carina, eftersom vi inte hämtade Tees genast vi kom hem, men vi behövde sova någon timme först. Tees blev otroligt glad när hon kom hem igen, hon hade börjat yla redan när Carina svängde in på Floragatan.

Sedan var det bara att smälta allt och njuta av det i framtiden och så var en mässa över igen. 

Efter alla mödor med viltspårningen igår, tog vi det lite lugnt först och var och handlade och sedan en fika hos Carina, så att hundarna fick busa lite.

Så blev då gräsklippningen klar och efter våra vedermödor med Carinas träd, var vi lite sugna på att gallra lite på vår alm.

Eftersom Timo hade kommit över sin höjdrädsla så fick han klättra upp och såga lite grenar. Det blev lite luftigare mot huset.

Av bara farten tog vi upp pumpen ur vår brunn nu när vintern närmar sig. Så vi tycker att vi varit riktigt duktiga i helgen. /Gunilla

Bad och viltspår.

Nu var det dags att tvätta Tees igen. Konstigt nog gillar hon inte riktigt att badas eller duschas, ute i naturen kan hon hoppa i vilken pöl och dynga som helst.

Vi hade bestämt att vi skulle åka med Carina till Hovdala och viltspåra, Carina kom med hundarna och släppte av dem hos oss, så de kunde springa av sig lite. Under tiden for Carina ut och lade 3 spår. Timo klippte gräsmattan medan hundarna busade runt.

Så kom då Carina tillbaka och vi tog en fika, sedan for vi ut till Hovdala och gick en runda så att hundarna riktigt kunde springa av sig. Tees fick upp en fasan och tyvärr lyssnade hon inte genast till visselsignalen, men kom efter en stund.

Så var det då dags att börja spåra. Tees visste så väl vad vi skulle göra och hon var väldigt ivrig, jag har aldrig sett henne så ivrig. Hon fick ett spår med vinkel och den tog hon duktigt och blev glad, när hon hittade klöven, men släppte den sen igen, hon ville spåra mera.

Sedan vara det Vittras tur och hon var duktig och spåret gick över en väg, där många hade gått, men det var inga problem.

Sist ut var Shiva på det svåraste trodde Carina, eftersom det inte var så mycket blod kvar när hon lade det, Men Shiva tog det direkt.

Så fick de sedan ta varandras spår och denna gången var Tees lite lugnare och hade inga problem att hitta, men hon tyckte att det var hemskt, att hon skulle behöva sitta kvar och vänta, när de andra spårade. Hon ville vara med varje gång.

De var väldigt duktiga alla tre och hittade klövarna varje gång, men Tees var mer intresserad av klöven förra gången kan den ha varit för gammal?

Sedan for vi hem igen och det var 3 trötta hundar och 3 trötta personer som kom hem. Hoppas att Tees kan sova lugnt nu ,så vi kan klippa färdigt gräsmattan. Men först åt vi upp Mias Nobless och det smakade gott. Tyvärr blev det inte färdigklippt eftersom Timo somnade i hängmattan (Gunillas kommentar)

På tisdagen ringde Carina och frågade om vi ville följa med på viltspårning och vi tyckte att det kunde vara intressant och se hur det går till. Vittra går på kurs en gång i veckan, så Carina ville träna lite och då kunde hon ju göra spår till Shiva och Tees också.

Vi for ut till Hovdalafältet och där lade vi 3 spår med snitslar. Det gick till så att Carina drog en rådjursklöve i ett snöre och så stänkte hon lite blod på vägen och jag satte snitslarna.

När alla 3 var gjorda körde vi iväg och gick en lång runda med hundarna, det blev ca 1 timme efter det att vi lagt spåret. Så åkte vi tillbaka till spåren och Tees fick börja. Hon luktade mycket vid starten, men sedan gick hon stadigt framåt, ibland stannade hon och tittade upp (man kunde tro att hon tittade efter snitslarna) sedan fortsatte hon framåt och det gick bra och lyckan var stor, när hon hittade klöven och fick bära den till bilen, svansen stod rakt upp.

Så var det Shivas tur, också första gången, det gick lite fortare och hon hittade också sin klöv.

Så var det Vittras tur och när hon fick selen på, så var hon väldigt ivrig, hon visste vad som gällde. Det gick undan, men hon var lite för ivrig, så hon snodde in sig i linan men hon blev också lycklig när hon hittade klöven.

Varje gång vi kom tillbaka med en hund, trodde Tees att hon skulle få gå igen, hon tyckte att det var så roligt. Vi brukar spåra vanligt med henne och det uppskattar hon mycket, för att inte tala om när vi gömmer oss för henne och att hon sedan skall leta upp oss. Men jag vet inte vem som har roligast Tees eller Timo och barnbarnen tycker också att det är skoj, bara hon inte hoppade så mycket på dem.

När vi kom hem var Tees mycket trött, dels av spårningen och tidigare på dagen hade vi gått till stan fram och tillbaka. Det är ju lite jobbigare när hon är i stan, det är så många ljud och det händer så mycket annorlunda. Men Timo tyckte att hon hade blivit betydligt bättre på att gå kopplad hela tiden i stan.

Onsdagen var lugn vi tittade till Carinas hundar eftersom hon var på kurs.

Torsdag är arbetsdag för Timo, då är han klassmorfar i Ericas (barnbarnet) klass, nu är det andra klassen. Timo uppskattar det mycket. Han tycker det är så roligt att ha barnen som sina kamrater. Ibland kommer någon och berättar vad som har hänt hemma i familjen. Timo tycker om att få hjälpa barnen såväl i klassen som ute på rasterna. Hittills roligaste historien han har fått uppleva var en solig höstdag, när han hade vandrat under den långa rasten och satte sig på en gunga för att vila. Timo började gunga lite grand, då han plötsligt hör 3 småflickor skratta så att de kiknade. Han frågade vad det var, som var så roligt. En flicka svarade att de aldrig förr hade sett en så gammal farbror gunga. Då frågade Timo såklart: hur gammal tror ni att jag är? Minst 100 år svarade en flicka. Timo har skrattat åt det flera gånger. Men det finns många andra dråpliga historier under åren.

Just i år har Timo stor glädje av att en flicka har flyttat till Hässleholm från Kanada och hon talar naturligtvis engelska och lär sig svenska så sakteligen. Hon behöver ju så klart extra hjälp, samtidigt får Timo träna upp sin dåliga engelska. Hon och Timo har skoj emellanåt då de ej förstår varandra, men lärarna är ju såklart jätteduktiga på engelska också.

Nu har vi golfmässan  i Jönköping framför oss nästa vecka så vi får packa husvagnen igen.
/Gunilla

När nu bröllopet var över och vi hade vilat oss under söndagen, beslöt vi oss för att åka ner till Landskronas Golfklubb för att se deras greenombyggnader. Vädret var lite regnigt när vi körde hemifrån, men när vi kom ner mot Helsingborg hade vi klarblå himmel och solsken. När vi kom över Glumslövs backar såg vi hela Landskrona ovanifrån samt Barsebäck, Öresundsbron och delar av Köpenhamns samt inte minst Ven. Efter en god middag på Erikstorpsgårdens restaurang träffade vi vår gode vän Håkan Anderberg som efter sin lunch lovade en rundtur på golfbanan för att njuta av hans välplanerade ombyggnader.

Första greenen var redan klippt och flera var redan gröna. Vasatorps Bertil Bengtsson satt i en grävmaskin och planerade greenytor.

 
Första klippta greenet.



Under tiden gick jag och Tees en långpromenad längs Öresund och Tees badade t.o.m.

Timo pratade även med Håkan Nilsson, Lennart Svensson, som reparerade generatorn på en dumpers, samt Magnus Bondesson på kansliet.

Jag fick en uppfattning att ombyggnadsarbetet höll mycket hög klass, vilket även riktiga experter bl a Rossi hade tyckt.

Efter det blev det lite släktbesök hos mina båda bröder samt så besökte vi Landskronas kyrkogård, där mina föräldrar är begravda.

Sedan var det dags att köra hem igen. Denna gången över Svalöv och Röstånga där vi njöt av Nackarpsdalen. Innan vi kom hem köpte Timo världens största mjukglass som han inte klarade av att äta själv utan jag fick hjälpa till.
/Gunilla

Ja så var det då dags för bröllop, min systerdotter Anette skulle gifta sig med sin Kalle. Anettes släkt från Dorotea i Lappland (hennes pappas, syster Veroni och bror Christer med fru Nina) hade kommit ner till Siv så vi var där först och hälsade på (Nina blev så glad när vi hade ordnat Zoegas kaffe åt dem) Men de hade så mycket att stå i inför bröllopet så det blev bara en snabbtitt.

På morgonen var Carina och jag ute en tidig runda med hundarna och sedan skulle de in på hundpensionat, första gången för Tees. När vi kom fram dit visade det sig att ägaren hade springerspanielhundar och de såg ut som Tees, ägaren tyckte att hon passade in i hans egna.

Så lämnade vi dem där och det kändes lite tomt när vi kom hem, men då hade Timo bäddat i hennes korg med hennes favodjur så det skulle kännas bra när hon kom hem igen.

Suzan kom med tåget från Stockholm och senare under dagen kom Thomas från Landskrona, de skulle ligga över hos oss.

Så kom då taxibussen (Timo hade beställt till 6-8 personer, men han var rädd att det skulle komma en till 68 personer) och vi fyra plus Carina och Nisse åkte upp till Vittsjö kyrka.

Så kom då brudparet och vigseln kunde börja med prästen Calle Adolfson. Det var mycket stämningsfullt och fin musik med Lars Lindqvist på saxofon och solosång av Fanny Pålsson samt kantor Jan Lindqvist, musiken var så fin att man gärna hade velat applådera, lilla Ellen ville inte gå med brudparet i kyrkan utan hon satte sig tryggt hos farmor.

Efter vigseln åkte brudparet och barnen häst o vagn och övriga deltagare i en buss modell större till Verums bygdegård. Det blev en liten väntan på brudparet , men vi förplägades med champagne och snittar.

 
Anettes mamma Siv

Talen var många en del under stor vånda .

 
Anettes syster Annlouise

Sedan var det dags för dans, först brudvalsen och sedan allmän dans.

Senare på kvällen var det dags för bröllopstårtan och den var superb, tillika fanns det speddekaka, som Anettes släkt  var mycket intresserade av. Det var gott med kaffe och hembakade kakor (Annlouise hade bakat dem).

Kvällen dirigerades av 4 st kompisar till brudparet och de gjorde det med bravur. Så försvann då brudparet mot Kristianstad och senare Grekland. Så småningom blev klockan 01.30 och det vara dags för bussen att köra hem gästerna via Vittsjö, Bjärnum och Hässleholm. Vi tog en liten promenad sista biten hem och det gjorde gott med lite friskluft innan sängen väntade.

På söndagen skulle Suzan redan åka tillbaka till Stockholm och Thomas körde mot Landskrona igen, vi själva vilade oss ett tag, sedan var det dags att hämta lilla Tees igen. Hundarna verkade vara vid god vigör och lyckliga när vi kom.

Ägaren undrade om vi inte skulle köpa en valp av honom, han hade en liten kull som var 3 månader. Vi ville gärna titta på dem och man blev ju sjuk av att se dem, så söta var de. Carina ville hemskt gärna ha en och hon tyckte att vi skulle ta tiken som var kvar.



Men vi har ju världens underbaraste hund så det får räcka med henne.

Tees var ganska trött så hon uppskattade sin korg och lade sig att sova när hon kom hem.
/Gunilla

Tees

Nu vill vi berätta hur det kom sig att vi skaffade vår hund Tees. Förut hade vi 2 underbara Goldenhundar som var med oss i Finland och som fick sitta 3 månader i karantän när vi flyttade hem igen. Det var en mycket jobbig tid och sedan blev de tyvärr gamla och vi fick göra oss av med dem. Det var det hemskaste vi varit med om, så vi beslöt att aldrig mer ha hund. Dottern hade ju sina hundar, så vi fick ju kontakt med hundar ändå.

Så gick det 9 år utan hund, men när vi flyttade ner till Skåne igen, visade det sig att Timo hade fått astma och han behövde motionera, så Carina vår mellandotter propagerade för att vi skulle skaffa hund. En golden skulle vi inte ha, de är så stora och starka och vi lite svagare "på gamla dar". Carina letade på blocket och en dag hade hon hittat en engelsk springerspaniel utan stamtavla så de var ju lite billigare. Vi åkte dit och skulle bara titta och de var ju förtjusande, men det fanns bara en hanhund över, så tiken som jag föll totalt för, var inte till salu. Därför fick det vara för den här gången.

Nästa tillfälle var en kull, som var född den 25 februari 2006 av en mamma som var delvis eng. Springerspaniel delvis Wachtel (såg ut som en Wachtel) med en pappa som var renrasig eng. Springerspaniel. Vi åkte dit och föll pladask för dem. Det fanns gott om tikar så vi valde mellan två, dels Tees och dels en helbrun som vi kallade Kanel.

När Timo lyfte upp Tees så gläfste hon åt honom, så den ville Timo ha, jag var länge sugen på Kanel men vi gillade Tees, hon verkade så framåt och så hade hon ett så fint ansikte samt ett brunt hjärta på ryggen, så henne tingade vi.

Vi åkte dit en gång till lite senare och tittade på valparna och var säkra på att det var Tees vi ville ha. Nu var det bara till att vänta och sukta tills vi fick hämta henne. Tiden kändes lång, men vi passade på att tapetsera om köket och göra en liten låda med samma tapeter åt henne.(Hon tackade för att hon hade fått så fint, genom att krafsa sönder ett hörn på tapeten, så vi fick göra om det, men det gjorde ju inget när det var Tees som gjorde det.)

Så vara det då dags att hämta henne och vi var väldigt spända på hur det skulle gå, hennes mamma Kickan fick en sista chans att fostra henne, ganska hårdhänt. Då kändes det konstigt när Tees sprang till Eva, uppfödaren för hjälp,och inte till oss. Så var det dags att köra hem. Eva hade tårar i ögonen när vi for och hon skulle lämna 10 valpar till, stackare.(Jag hade aldrig kunnat göra mig av med valparna, men vem kan ha 11 valpar hos sig?)

På bilresan hem blev stackars Tees åksjuk och kräkte ner mig ordentligt. Hon var nog glad när vi kom hem och hon slapp åka bil mer.

Det gick bra att installera henne i köket och vi var ju också där inne mest hela tiden. Hon vara faktiskt tyst på natten så det fungerade bra.

Hon visade sig vara en liten buse och hon hoppade upp på barnbarnen och de kallade henne för studsehunden och så hade hon ju vassa tänder, som hon tappade så småningom. Barnbarnen gillar henne mycket och vi blev populära hos dem. De kunde ju komma hem och leka med Tees.

Här träffar hon Shiva för första gången och oj vad hon blev rädd, hon var ju så stor och svart. Men de blev de bästa kompisarna med tiden.

Tees väckte oss tyvärr tidigt på morgonen genom att krafsa och hoppa på gallret till köket och det var ju lite tufft, nu när vi lärt oss att sova på morgnarna, efter att alltid behövt gå upp tidigt till jobbet. När hon var rumsren och lite lugnare fick hon tillgång till hela undervåningen och det var ett lyckokast, hon sov till ca halv åtta och rörde ingenting och det uppskattade vi verkligen.

Första sommaren var väldigt varm och Tees såg ut att ha lite problem av det ,så flickorna skänkte sitt badkar åt henne och hon tyckte om att bada i det.

På semestern åkte vi upp till Mefjärd i Stockholms skärgård, till vår dotter Suzan och hennes familj (tack o lov blev Tees inte åksjuk då) och då fick hon verkligen bada i havet och det kunde vara stora strapatser att ta sig upp på land igen.




Så fick Tees så en ny kompis i Vittra, Carinas andra Flatcoated Retriever och de har otroligt roligt tillsammans, busar mycket och biter i varandra




Men man kan också vila tillsammans, även om Tees får ligga lite bredvid




Tees älskade att vara med på vår husvagnssemester, då hade hon ju husse och matte hos sig hela tiden och fick ligga i deras sängar och även vara lös och springa och bada med dem



Mathias gillar Tees mycket och orkade lyfta henne.




Andreas är med på ett hörn men vill helst vara ifred för Tees uppvaktning



Lilla Linnea är lite avvaktande men klappar henne dock, en dag kom hon lyckligt och sade jag pussade henne.




Shiva, Tees och Vittra är som de tre musketörerna och busar mycket med varandra, men ganska ofta är de så här lugna och vilar tillsammans



Denna gången är det Vittras tur att få ligga nära Tees
  


Denna synen ser vi ofta där hemma, här har hon full koll på vad som händer på tomten och på gatan utanför, om det är varmt och soligt ligger hon gärna där



Efter sista löpningen har hon varit ändå keligare och gillar att ligga i knät, hon är lite för stor för det, men man kan väl offra sig



Som ung och oförståndig hoppade hon upp i hängmattan, men det var lite ostadigt



Då är vilstolen bättre, där ser hon dels ut på gatan och så kan hon kolla vad vi äter, kanske blir det en smakbit



Men det här är absolut den bästa viloplatsen och hon älskar sin korg och särskilt om elefanten och apan finns med



Vi har fått några bilder som den nedan på hennes syskon och visst är de lika




Vi är dock klara över att vi valde rätt hund och att vi har världens underbaraste hund, som är otroligt tillgiven och ganska busig, men lyder ändå och kommer (oftast) när vi visslar på henne. Vi har inte ångrat oss en sekund sen vi skaffade henne och hon ger oss så otroligt mycket och så kommer vi ut och promenerar. På lördag skall hon för första gången på ett hundpensionat eftersom vi skall på bröllop, något som vi också skall försöka visa på vår blogg, sedan blir det till att köra med husvagnen till Jönköping och golfmässan, men då får Tees vara hos sina kompisar Shiva, Vittra och inte minst Carina.
/Gunilla

Carina, vår mellandotter, hade ett otroligt vackert körsbärsträd och Timo älskade körsbären, men under stormen såg Carina att trädet riktigt vred sig runt. Hon blev rädd och lovade sig själv, att innan vintern så skulle trädet ner. Först skulle hon njuta av blomningen och Timo av bären.

Men nu efter att vi hade passat barnbarn, så var det dags att hugga ner det gamla trädet. Det var inte det lättaste, då vi var tvungna att börja uppifrån och eftersom Timo och Carina är höjdrädda, så fick Gunilla göra första klättringarna.

Men efterhand så kunde Timo också ta sig upp och han fick ju såga. Det blev handsåg, eftersom han ville kunna höra när det brakade.

Vi tog en stor gren i taget och det var klurigt, eftersom någon lutade mot telefonledningen och någon mot huset.  Sedan sågade Carina upp det efterhand.

Så var det dags för sista etappen, den högsta grenen, då hade Carinas Nisse kommit till hjälp och det var bra, eftersom han inte var höjdrädd.

Vi hade slagit linor om trädet så att vi kunde dra ner det när det äntligen släppte lite.

Det sista var sedan bara att kapa själva stammen och det gjordes med motorsåg, den var mycket murken, så både Carina och Timo var nöjda att den var nere.




Så var en era över och trädgården blev så mycket öppnare.

Så var det dags för en dagsutflykt mot Ale Stenar eftersom Carina inte kom ihåg det från vår tur när hon var liten och så ville Timo se Glimminge hus.

Vi startade på förmiddagen efter att ha gjort smörgåsar, kaffe och pannkakor som färdkost. Hundarna vår Tees, Carinas Shiva och Vittra fick springa av sig i trädgården först så att de skulle vara lugna under resan.

Turen gick direkt till Kåseberga där vi intog första fikan stående och sedan gick vi den utstakade vägen till Ale stenar. När vi kom upp pågick ett bröllop i blåsten och det var ju originellt att ha det ute i naturen.

Vi strövade lite omkring och fotograferade


men Timo ville inte gå för nära kanten eftersom han är höjdrädd så vi gick tillbaka igen. Då hittade vi en fin rastplats och där intog vi andra fikan sittande, lite behagligare.

För att hundarna skulle få något annat roligt så körde vi ner till stranden så att de fick sträcka ut i vattnet och det uppskattade de mycket.

Därefter gick turen mot Glimmingehus, tyvärr hade de stängt en kvart innan vi kom så vi fick bara se det utifrån men det är ju väldigt imponerande.

Sedan var det bara att ställa kosan hemåt igen och vi hade njutit av naturen och de otroliga vyerna under resan. Kanske kan det bli en tur till innan sommaren är riktigt slut men det ser dåligt ut, termometern har verkligen krupit neråt.

Så var då husvagnsresan över och vi var hemma igen, men regnet bara öste ner. Vi var mycket glada över att vi hade haft så fint väder på vår semester. Nu gick vi bara och väntade på att det skulle bli fint väder igen, så att vi skulle kunna åka iväg några dagar.

En dag ringde Janne Lundgren från Öjared som var i Önnestad på besök och ville hälsa på och vi satt och pratade gamla minnen några timmar och det är ju alltid roligt.

Så var det dags att åka ner till Landskrona igen, Linnea fyllde 2 år. Hon fick så mycket presenter och var mycket lycklig.

Nu kom då äntligen lite fint väder och vi beslöt att åka till Åhus camping tillsammans med dottern Christels familj. Erica passade på att fylla 8 år så det blev lite firande.

Vädret var fint och vi njöt mycket, vi hade tom fått vårt tält till husvagnen på plats. Vattnet var inte varmt, men både Gunilla och jag badade i havet och det var ända gångerna i år. Tees var så klart i vattnet flera gånger.

När vi nu var i Åhus passade vi på att äta jätteglassar, men vi orkade tyvärr inte äta upp dem, så Tees fick smakbitar och det uppskattade hon. Sedan lovades sämre väder, så vi åkte hem igen och då blev det lite kalas hos Erica.

När det hade gått någon vecka så styrde vi kosan mot Simrishamn och låg på campingen Tobisvik några dagar. Thomas Nordin kom och fick en fika och någon timmes pratstund.

På lördag morgon kom Carina med sina hundar Shiva o Vittra och fick en fika. Hon skulle på utställning med Vittra på Simrishamns brukshundsklubb. Vi åkte dit med Tees och tittade på när Vittra vann och fick bra omdöme.

Sedan var det dags för hundbadet där, så att hundarna fick sträcka ut riktigt. Kia var där också med Vittras bror och han klarade utställningen bra också.

På söndagen körde vi in till Simrishamn och köpte var sin glass, mums.

Så var det dags att dra oss hemåt igen, men vi besökte Ravlunda kyrka och Frithiof Piratens grav som ju är lite märklig.

Vi passade också på att köpa lite äpple till Gunillas syster Siv. På vägen hem ringde Mathias, Thomas son och sa att de var på Hovdalafältet och ville lämna farfars keps, som han hade glömt hos dem. Vi fick bråttom hem och köpte med oss lite fikabröd och glass, som vi njöt av i vårt uterum på Floragatan, tillsammans med Catharina, Mathias och Andreas.  

Nu äntligen skall vi börja skriva på vår blogg, den har legat i träda.

Norrlandsresan!

Någon dag innan midsommarafton 2007 lastade vi vår gamla husvagn Hobby för en färd mot Norrland med vår hund Tees. Första natten smög vi oss in på en liten övergiven landsvägsstump söder om Jönköping och hoppades på att inga vägpirater skulle hitta oss och det gick ju vägen.

 Färden gick sen vidare mot Stockholm och söder om Arlanda började midsommarens köer och i flera kilometer använde vi bara tvåan och ettan. På kvällen svängde vi av mot en campingplats, men den var tyvärr stängd. Då hittade vi en stor parkeringsplats till Björklingebadet och där nattade vi och Tees badade och sprang runt i sjön.

 Midsommarafton firade vi på en helt underbar camping, Malnbaden, strax öster om Hudiksvall, alldeles nära havet. Redan där njöt vi av en alldeles molnfri dag och fastän ingen alkohol intogs så ramlade Timo i gatan och fick ont i ett par revben, utav sin inhalator.

Därifrån körde vi sedan upp till Njurundaporten där vi skulle träffa Mikael: Under tiden tittade vi på en otroligt gammal och vacker kyrkoruin. Sedan blev vi hjärtligt mottagna av Mikael som först lotsade oss till Sundsvalls Golfklubb, där vi parkerade Hobbyn vid hans fina verkstadsbyggnad.

Vi låg vid verkstaden i flera dagar och åkte runt och njöt av omgivningarna, tittade bl a på den påtänkta golfanläggningen på Alnön, som kan bli hur tjusig som helst. Träden där ute var hårt angripna av larver; som hade ätit upp alla bladen:

Micke och jag var så klart runt hela hans anläggning och kollade bl a en helt nysådd greenområde och allt såg mycket proffsigt ut, så man blev så klarat lite stolt över hur han har utvecklats som greenkeeper på Sundsvalls Golfklubb.

Maskinparken, personalutrymmen samt banteamet verkade för mig hålla mycket bra standard. På kvällarna ställde Susanne upp med mat o dryck så vi blev riktigt bortskämda i Njurunda.

På måndagen efter midsommar hade jag beställt tid på Sundsvalls sjukhus för borttagning av 3 stygn, någon mm under vänster öga, och det gick bra även om det kändes lite. Ögonläkaren tyckte att det var otroligt att det hade läkts så fint på den korta tiden.

På morgonen kom bankonsulenten för Norrland, Boel på besök och sedan var det dags att vi tillsammans med Mikael och Joakim skulle åka till Örnsköldsvik och få en titt på Per Olof Ljungs arbete med Veckefjärdsbanan, den som alla kallar för "Foppabanan".

Efter Norrland, hade vi tänkt oss Dalarna, så vi körde mot Orsa Finnmark, (tänk, vi finländare har även fått hjälpa dalmasarna att komma igång. Annars hade väl Dalarna blivit efter för mycket!) Även Dalarna bjöd på fortsatt soliga dagar.

I Mora tittade vi bl.a. på Vasaloppets målområde och vi var inte alls så trötta där, som skidåkarna brukade se ut på tv, konstigt eller hur?

Sedan var det dags att uppsöka Falun-Borlänge Golfklubb och deras mångårige och duktige Kjell Mattsson och hans efterföljare Leif Mattsson. Kjell tog sig tid till att presentera sin gamla arbetsplats för mig medan Gunilla skulle maila till Sundsvall lite info. Det fick hon ju gärna göra då chefen på kansliet var en Cato, känd spelare från en av Sveriges toppklubbar nämligen Wittsjö Golfklubb. Efter Kjells rundtur på banan for vi hem till Kjell och Inez i Borlänge och grillade.



Efter en mysig samvaro startade vi åter Saaben för att åter köra söderut. Vi njöt av Dalarnas häftiga natur och styrde kosan mot Färna där vi hoppades få träffa någon ur min svenska systers familj.

Syster Inger var ensam i stugan, men dottern Åsa skulle komma senare med sin Rolf. Vi njöt av ännu en solig sommardag och Inger o Gunilla åkte till Kolsva för att handla och jag blev kvar med Tees vid stugan. Mot kvällen kom då Åsa och Rolf och då grillades det åter i Sommarsverige.
 


Det är alltid så roligt att träffa Inger och hennes familj och som oftast minns man gamla svunna tider. Jag vet inte varför men Åsa och jag har alltid kommit varandra nära och har lätt att prata med varandra. Efter en givande dag skulle nästa mål på resan vara Skövde. Innan dess fick vi stanna för båtarna korsade vår väg i Karlsborg. Nattlägret blev den här gången på en parkeringsplats vid idrottsplatsen.

Sedan ringde jag Sune Fasth i Skövde och han trodde att det kom hungriga gäster, så han frågade direkt om han fick bjuda på sill och potatis och det fick han ju gärna.  Efter Sunes förklaring hur man kom hem till honom stannade jag vid en mack och fick markerat vägen till hans gata. Vi kom lyckligt fram till Sune och det blev som alltid i hans närvaro en glad samvaro. Efter det att hans kära fru kom hem intogs middagen med jordgubbar som efterrätt.

 

Fast Sune har det jobbigt med sin svåra sjukdom, är det den alltid glada Sune som tar hand om oss. Och början är ju alltid Sunes gamla geniala: "Har du hört den här"? och så kommer det en ny vits igen.

Efter Skövde-dagen ringde vi till min svenske storebror Bengt, men de var bortresta så där blev det inget napp, men han återkom per telefon då vi tyvärr hade kört många mil förbi Skara, då det får bli en annan gång.. Vi besökte också Lerdala och Wittsjös f.d. pro Billy Falk och Ene.



Billy och jag jobbade ihop ca 10 år på Wittsjö så vi har många vänner och episoder ihop.

Nästa besök skulle bli utanför Borås i Viskafors där Gunillas systerdotter Ann-Louise huserar med Ilkka och deras söner. Då vädret var soligt intogs en förmiddagsfika på uteplatsen och vår hund hann gräva en grop i gräsmattan så man fick snällt lova leverera lite gräsfrö till dem så att man kan komma fler gånger på besök. Tyvärr hade kameran laddat ur så det blev inga bilder.

Nästa anhalt var till 100 % Gunillas, hon ville få rejält med tid för att prova  kläder och handla på Ullared. Hon fick 2 dagar så att även hon skulle vara nöjd med vår sommartripp 2007. (jag uppskattade faktiskt hela resan, men Timo skall alltid överdriva) Ullareds campingplats var faktiskt en fin anläggning med "minitåg" in till "butiken". Jag var själv inne och hade faktiskt lite roligt åt hur människor uppträder i dylika omgivningar. När damerna kom med sina kundvagnar, gick mina tankar till radiobilbanorna, där det var kul att ramma så många som möjligt på kortast tid. Jag tror fortfarande att dylika köpcenter får fram människans sämre egenskaper, då vi från början inte var tränade att leva så nära varandra. Där protesterar jag Gunilla, det är en så gemytlig stämning i kön och man pratar med varandra och hjälper gärna till att hitta saker, men jag måste erkänna att orken inte finns som förr i tiden. Det visade sig att Timo hade fått mest kläder handlade där, så det var nog inte så dumt till slut.

Vårt sista besök blev Landskrona där vi övernattade vid sonen Thomas hus och lekte med barnbarnen och de med våran Tees, då de ej badade i sin stora pool på gräsmattan. Det blev grillning igen (tänk vad mycket gott vi åt under semestern, så nu är det dags att banta igen)




Mathias rakar farfar och Andreas tittar på.



Linnea törs klappa Tees.



Från Landskrona blev resan kort hem till Floragatan i Hässleholm. Ett jättetack till alla vi besökte och tack till döttrarna Carina o Christel för skötsel av gräsmatta och post mm. Hjärtligt tack alla!