Timos corner

Efter onsdagens bravader när Vittra höll på att inte kunna ta sig upp från bäcken ute på Hovdala (Shiva, Tees och så klart matte hjälpte henne) tyckte vi att det var dags att ta det lugnt och så var det torsdag igen och dags för skolan för Timo, det var till att ställa klockan lite tidigare, så att han skulle hinna. När Timo körde till skolan tog Tees och jag det lite lugnt, men sen var det dags för långrundan. Vädret var ganska bra inte så råkallt som innan. Vi gick vår vanliga långa runda och Tees fick springa lös ganska mycket.

Hon mötte några av sina hundkompisar och det är ju extra roligt att få busa lite. Men lite förargligt var det, när en dam säger: "men jag som hade putsat glasögonen när jag gick hemifrån". Tees skulle givetvis visa att hon var glad och gillade henne, så hon skulle ha en puss.

Under rundan hörde Tees en hackspett som knackade högt upp i ett träd, tyvärr fick vi inte den på bild. Sedan gick vi hem och jag fick en kopp varmt kaffe och så var det till att vänta på husse och höra hur det hade gått i skolan./Gunilla

Torsdag, alltså dags att åter vara klassmorfar i Ericas klass på Röingeskolan. Dagen började med läraren Linda och en prao vid namn Emil. Matematik var första ämnet för dagen. Plus och minus med tiotal var ju övningen. Mycket jobbigare än med bara ental. Då fick jag hjälpa barnen med talen, samt ibland "rätta" hela sidan. Jobbigast var naturligtvis att hjälpa Jenny på engelska, då termerna ental och tiotal inte fanns i min gedigna utbildning i Sverige och Finland. Men hon förstod mig bra, då jag visade hur man räknar talen på ett kladdpapper. Hon frågar ofta när jag kommer nästa gång och jag är ju bara i skolan på torsdagarna, så jag svarade på engelska att jag kommer på torsdag igen. Då frågade hon om jag menade tisdag, men hennes kompis Moa P förklarade att jag menade torsdag, Jenny har nog lite svårt med min Wales-dialekt!

Efter matematiklektionen åkte vi buss till Vankivas soptipp, tillsammans med klass 3. Det var oerhört lärorikt att få följa med barnen dit. Vi blev guidade av en dam under en hel timme, när hon berättade om hur man arbetar med att sortera alla våra samt industrins avfall. Jag blev mest imponerad av att man idag kan återvinna till och med lysrör. De skickas till en firma som lossar metalländarna först till metallskrot och sedan blåses röret av en stark luftstråle som tömmer "mjölet" i röret och sedan är ju glasröret färdigt för återvinning.

Vi lärde oss också att våra tidningar kan återvinnas ungefär 7 ggr och som sista produkt blir tidningspappret toapapper. Av olika små batterier lärde vi oss att de minsta batterierna, typ de i bl.a. våra armbandsur var de farligaste, då de innehöll kvicksilver. Vankivaanläggningen är så stor så att de även hjälper övriga Skåne med olika återvinningsuppdrag, bl.a. tar de hand om oljeskadad materia och skiljer oljan från t.ex. jorden. Inom området såg vi, att en hund- och kattkyrkogård hade upprättats. Där fanns många kors och bilder på älsklingsdjuren.

 Åter fick man mycket ny lärdom med sig som faktiskt överraskade en del. Kanske mest att det är oerhört lite som slängs på "sopberget" nuförtiden, utan över 90% återvinns eller blir t.ex. bränsle till fjärrvärmeverk. Då dagens temperatur var -1^o, var lyckan stor när bussen åter kom för transport tillbaka till skolan.

På skolan har för någon vecka sedan påbörjats för byggnation av ny skolbyggnad, varför hela framsidan är omgärdat av staket så att barnen ej skall komma till skada. Sedan var det dags att åka hem till Tees igen. /Timo

Så här vilar jag mig när matte och husse bloggar, visst ser det skönt ut!! /Tees

Så var det då farsdag. Tees var förste "man" att gratulera, hon fick komma med upp i sovrummet och gratta husse med en förstoring av henne själv. Detta uppskattade husse mycket, sen fick Tees snusa runt lite och gå ner i undervåningen igen.

Under dagen gratulerade alla barnen sin fader så det blir till att äta på restaurant lite i framtiden.

På måndagen  den 12 november tog vi, Timo, Gunilla och Siv tåget till Helsingborg för att sen ta båten till Helsingör. Vädret var kallt men soligt, så det gällde att klä på sig ordentligt.  Siv hade frallor med sig så det blev en kopp kaffe först hemma, sedan hämtade Carina oss och körde oss till stationen, samtidigt tog hon med sig Tees hem. Så vi visste ju att Tees hade det bra, hon fick ju vara med kompisarna hela dagen wow.

Tåget kom ca 20 minuter försenat och när vi kom till Finja blev det helstopp, det var folk på spåret och polisen stod där och vaktade. Så småningom fortsatte vi med reducerad fart och på vissa ställen fick vi stanna och invänta mötande tåg. Nära Perstorp såg vi höstens första snötäcke i Skåne. Resan tog ganska lång tid, men vi hade ju inte bråttom. Väl framme i Helsingborg köpte vi biljetter till båten och gick nästan direkt på båten, så det klaffade ju bra. Där blev det kaffe igen, nu med en räksmörgås, men vad dyrt det har blivit sedan vi turade i ungdomen.

Vi promenerade  i de små gatorna och tittade på deras utbud, ganska snart hittade jag en tjockare tröja att ha på i vinter, eftersom jag fryser så lätt. Sedan hittade Timo en tjockare snygg tröja, som vi köpte plus att han hittade något liknande Foppatofflor eller som Erica kallar det, shoppatofflor, tänk bara 10 DK, han tänker ha dem i skolan när han är klassmorfar. Siv hittade också någon tröja.

Sedan fortsatte vi och då såg vi en positivspelare som gjorde lite julstämning.





Sedan blev vi både trötta och hungriga så vi gick in och åt lunch och det smakade gott.



Under promenaden sedan hittade jag en fin ram till Tees foto, och det var reapris, så trots valutan blev det inte så dyrt. Tees är ju värd allt tycker husse.

Sedan blev vi sugna på varm kakao med vispgrädde (vi tänkte inte alls på figuren) och så hann vi med att köpa lite vin med oss hem och så chansade vi på 2 buketter rosor (men de slokade dan efter) Så var det dags för hemfärd och vi var ganska så trötta. Vi fick vänta lite på tåget men denna gång gick det i rätt tid och höll tidtabellen hem, inga intermezzon, så vi var nöjda när Carina hämtade oss vid stationen och vi hörde att alla hundarna gläfste glatt åt oss.

Det blev en kopp te med honung som avslutning och vi kunde konstatera att vi inte orkar så mycket som förr, vi var ganska slut och satt bara och njöt av dagen.

I söndags passade vi Shiva när Carina var med Mia o Viggo, det gick bra, vi var på Äspet så att Shiva o Tees fick springa av sig och sedan tog de det lugnt. Fick höra att det gick bra för Mia.

 Sedan var veckan lugn och vi var på husvisning, men huset passade oss inte alls, det var från 60-talet och inget hade gjorts därefter, så vi var ganska glada att bara kunna åka därifrån. Vi har börjat fundera på att skaffa ett enplanshus så att vi slipper trappor, eftersom vi båda har lite dåliga knän.

Sedan har både Timo och jag tagit influensavaccinet, särskilt i Timos fall är det viktigt att han inte blir förkyld med sin astma,. Vi har vaccinerat oss nu i flera år och har sluppit influensan.

Häromdagen åkte vi och Carina till Vinslöv och Granngården, Carina skulle handla hundmat och vi fågelmat, sedan blev det lite till. När vi lämnade Granngården regnade det lite och vi fick se 2 fina regnbågar.

 Efter det for vi och hämtade vår husvagn, som varit på service och det blev dyrt. Jag tar på mig skulden, eftersom jag dragit sönder en rullgardin och den gick inte att laga, utan det fick bli en ny och det kostar. Men nu är husvagnen i skick igen, kanske blir det en liten tur innan vintern kommer.

Har vi inte en otacksam hund, som möblerar om titt som tätt och vänder upp och ner på sina korgar och när hon är nöjd, lägger hon sig ner och somnar. Men det ser inte klokt ut.

I torsdags fick vi besök av Åke Widgren med fru Inger, de hade varit på Hässleholms sjukhus och tittade in hos oss en stund. Vi fikade och hade en trevlig pratstund.

Både Timo och jag har varit och fått massage, tänk att man betalar för något som gör så ont, men det gör kanske nytta, vi försöker ett par gånger till. Nu går Timo i väntans tider, det är ju farsdag på söndag, måtte barnen inte ha glömt bort honom.

Höstmöte WGK.

Söndagen den 28 oktober var det åter dags för Wittsjö Golfklubbs höstmöte. Jag har närvarat på ett antal klubbars medlemsmöten, men jag lovar, detta möte gick till historien, för sina många roliga, ibland gränsande till pinsamma episoder. Men det är bra när möten kan hållas i rolig atmosfär, dock är det ganska viktigt att mötet är välregisserat och följer normala regler för föreningslivet i Sveriges Rike.

Det var överraskande intressant, att klubben åter har fått ordning på ekonomin, ett mycket bra resultat när man är insatt i väderlekssituationen i Skåne 2007! Bra jobbat, inte minst Balke med sitt banteam!

Personvalen följde valberedningens förslag till 100 %. Enda gången det hettade till mer än vanligt, var när styrelsens förslag till höjd greenfee framlades. Majoriteten tyckte dock, att man inte skulle höja mer än marginellt. Många tyckte att vi skulle ligga lågt med greenfeen och istället vinna på större volym greenfeespelare. Bäst pris blir det för greenfeespelare, som är morgontidiga på vardagar, då greenfeen troligtvis kommer att ligga på 222 kr, inklusive "dagens rätt" i klubbhuset.

Efter det mirakulösa mötet bjöd WGK på gott kaffe med goda bullar. Ca 41 medlemmar besökte årets höstmöte.

Därefter tog vi ut Tees, som hade legat i bilen och gick en runda, där hon kunde springa lös. Sedan var det hemfärd och efter Bjärnum i en kurva, möter vi en dåre till bilförare, som kör om i säkert 160 km, där omkörning  är förbjudet. Det var inte många cm mellan våra bilar, men som tur var hade vi låg hastighet och kunde bromsa in helt, men oj, det kändes i magen. Efteråt var vi tacksamma att vi inte hade blivit rammade, det hade inte blivit mycket kvar av oss då. Nästa dag läste vi så i tidningen, att en älg hade blivit påkörd strax efter att vi hade passerat där, så vi hade verkligen tur den dagen.

I veckan var vi ute på en skogspromenad med Christel, Sandra och Alma, och Tees var lycklig, ty hon fick springa och leta efter flickorna och det gillar hon ju. Tyvärr är hon lite rävig så när vi kallade på henne, tittade hon genast, var är flickorna, skall de gömma sig? och ville inte riktigt komma till oss. Men det gick till sist och så kunde flickorna gömma sig igen.



Sedan blev det fika och bullar hos Christel och det är ju inte så dumt.

I fredags vaa det dags att lämna in husvagnen på service i Vinslöv och då passade vi på att köra till Kristianstad och bl.a. besöka den billiga affären Överskottslagret. Denna gång slutade notan på över 1500 kr (men i det ingick några mattor) men vi får nog sluta handla där, det blir så dyrt.

På lördagen var det dags med vattengympa igen, men Timo hade huvudvärk så han gick en lång runda med Tees istället, på em. ringde syster Raili från Tammerfors och berättade att det var minusgrader och några cm snö. Br det gillar vi inte alls, här sken solen, men det blåste mycket och tomten är full av löv som vi måste ta bort. Så kom det ett gäng ungdomar som ville ha bus eller godis, det fick bli godis, vi hade laddat upp. Hoppas bara att alla kommer innan vi själva äter upp det.

Efter Vittras utmaning kommer här

6 st egenheter hos Tees.

1. Tees största problem med oss i människosläktet är att alla, alltså alla, tycker att hon är så otroligt söt och vacker, kanske beroende på hennes långa vackra öron (som Vittra gärna biter i) hennes fina teckning samt mänskliga ögon, vad säger du om det Carina?

2. Näst största problemet är att hon så sällan möter någon i sin klass. Men som tur är nöjer hon sig med att leka med Shiva o Vittra. Hennes roligaste lek är att ha något i munnen och gå runt de andra, som "ni kan inte ta mig" och rusar iväg när de reser sig upp. Hennes kompis finns inte i tv: n utan i ugnen i köket och henne kan hon stå och beundra hur länge som helst pga. att hon liknar henne själv.

3. Tees är nästan världsmästare i spårning samt sök. Hon hittar oss genast när vi gömt oss och älskar letandet, hon kan tom viltspåra utan matte och sele.

4. Tees tycker att hon har fått en fantastisk matte och om möjligt ännu bättre husse. Sen hon var liten och matte gick ut med henne på morgonen och hon gjort vad hon skulle, hoppade hon upp till matte i stolen och låg i knäet och gosade, nu när hon är större, får det bli inne i soffan, så hon får plats och där kan hon ligga länge och njuta.

5. Tees tycker att matte och husse är så coola, då de aldrig skryter om henne utan bara berättar sanningen och att de är så sansade tom när hon vänder upp och ner på sitt eget lilla hem.

6. Tees är utan skryt väldigt snabb och springer fortare än husse t.o.m. Han är ju annars känd för sin otroliga snabbhet i bland annat tankeverksamhet o intelligens, vissa av barnen har nog ärvt något, dock inte allt, av detta.

Timo.

Landskrona

Eftersom vädret var fint, åkte vi ner till Landskrona med Ericas kläder till Linnea. Det var säkert 5 stora kassar, men en del får vänta lite, innan hon kan använda det.



Mössan och vantarna föll henne i smaken och hela tiden sa hon jag är inte rädd. Hon menade för Tees men Tees är lite för busig för henne och vill tvunget komma upp till henne, så det fick vara bilen medan vi fikade. Det smakade gott med kaffe efter bilturen ner.

Sedan for vi tillsammans med Thomas och Linnea ut till golfbanan och tittade på greenerna.




Vi träffade Håkan och Håkan där och Linnea fick åka transportgolfbil och det tyckte hon om.




Tees och jag tog en promenad under tiden och träffade Lennart, som sa att de nog låg bra till i schemat.

Vi ringde moster Gunvor men hon var inte hemma, så vi chansade på att de var i koloniträdgården och mycket riktigt, där var de hon och Sven.
 


Då fick Tees komma lös och vad hon sprang,




men Frida som är 13 år gillar inte ungdomar, så hon morrade åt Tees. Den här gången brydde Tees sig inte så mycket om det (förra gången smög hon förbi Frida till mattes knä, så rädd var hon) Nu försökte hon trissa upp Frida till lek, men det lyckades inte. Tees hade tur??? och fick smaka Gunvors kakor, trots mattes protester, så jag hotade med  mindre matranson till kvällen.

Så var det dags att dra oss hemåt, vi lämnade av Thomas och Linnea och då var Christine hemma så vi ser att det närmar sig för den nya babyn.

När vi kom till Hässleholm fick Tees en runda på Åhusfältet, så att hon skulle få springa av sig lite och det gick bra.

Nästa dag var en händelserik dag, först en promenad med Tees, när Timo åkte till kolgympan och sedan kom Siv och hon skulle handla stövlar, så vi gick på stan en hel del. Jag hade haft lågt blodsocker på morgonen och värre blev det i stan, så vi fick rusa hem och göra mat och äta after eight, det smakar gott, helst när det får upp blodsockret igen, då känns det lovligt.

Carina hade jagat oss och ville att vi skulle med ut på viltspår och efter allt godis vara det nog bra med en skogstur. Men vilken skogstur! Carina hade lagt 3 spår och vi började med Vittra och det gick bra, sen var det Tees tur, hon skakade i hela kroppen och tjöt av iver att få ge sig ut. Det gick bra och hon följde spåret väldigt noga. Så fortsatte vi med nästa spår, då var hon så ivrig och drog iväg och jag fastnade i björnbärsrisen och släppte taget om linan, men Tees hittade lika bra utan matte.

Så satt jag på en sten och vilade med Tees, medan Shiva spårade och vips, så drog Tees iväg efter dem, jag visslade i visselpipan, men det hjälpte inte alls, hon bara for i spåret efter Carina och Shiva och hann kapp dem vid slutet, sedan ville hon ta nästa spår på andra sidan av bara farten, men Carina fick lugnat ner henne. Sedan hoppade hon av iver när Carina tog in snitslarna, det här var ju roligt!!! Vi fick ta en extra runda på Åhusfältet för att lugna ner hundarna, själv orkade jag knappt gå. När vi kom hem tog vi lite kvällste och inte var Tees trött, utan skulle busa med Vittra, men när Carina hade åkt och Tees fått sin mat damp hon ner i sin korg och sov. Vi fick plocka av henne ris, som hade fastnat i hennes mjuka päls, en del fick vi klippa av, men Tees ville bara sova, så hon hade nog jobbat ordentligt.

I dag skall vi ta det lugnt med bara vanliga rundan där hon letar efter husse. Det blev inte husse som Tees letade efter, utan det blev matte, som gömde sig och det gick spikrakt i spåret och hon hittade mig direkt, nu fick husse se hur ivrig hon är, att börja letandet och hur lycklig hon blir när hon hittar oss. Sedan gick vi en lång runda och hon fick lära sig att sitta fint, när vi pratade med en schäferägare, eftersom schäfern var lite opålitlig, så vågade vi inte släppa fram Tees, då hon har blivit skrämd av en sådan tidigare.

Sedan var det dags att vi skulle till Röingeskolan och fritids där och titta på när eleverna uppträdde. De var mycket duktiga och att de bara vågar .På vår tid hade man aldrig vågat ställa upp inför publik. Tyvärr fungerade inte kameran, så det blev bara ett kort och givetvis på gruppen, som föreställde Lordi med Hard rock halleluja, vilket Timo blev mycket glad över att också svenska barn uppskattar finska kulturella framgångar.

Nästa dag var det skoldag för Timo och jag gick en runda med Tees i kylan och passade på att testa kameran, efter några inställningar gick det bra att ta foto igen, typiskt.

När Timo kom hem från skolan skyndade vi oss att klä om, för vi skulle  på kalas i Verum där Tommy Hedlund fyllde 50 år. Han arbetar på Wittsjö Golfklubb, där vi arbetade tidigare. Vi hade bestämt med övrig personal att träffas kl 14 och så hyllade vi då Tommy med presenter och blommor.

Arne "Grus" tom sjöng en egen visa för Tommy och vi åt smörgåstårta och gräddtårta och det smakade bra.

Tommys hund var så fin och tog det lugnt trots att vi var ganska många där.

Vår egen Tees fick stanna i bilen, så när vi så småningom drog oss hemåt, körde vi till Åhusfältet och släppte henne och oj vad glad hon blev. När vi närmade oss bilen igen, kom det en bil till och det visade sig vara Carina, som skulle rasta sina hundar och de blev så lyckliga, när de såg Tees, att vi fick ta en runda till. Carinas kommentar var, att måste alla vara här just nu, tills hon såg att det var vi, då gjorde det ju inget.

Sedan fick vi skynda oss hem och ge Tees mat och sedan ge oss iväg till varmvattengympan och vad trött man kan bli, men det passade ju bra efter allt kalasande.

Tees blev överlycklig när vi kom hem igen, hon hade ju fått vara ensam så mycket den dagen. Hon hoppade upp i knäet och lade huvudet på axeln och riktigt gnydde, hur kunde ni lämna mig ensam så mycket!!!!!

På fredagen var vi på bio på seniorbio och såg "Se upp för dårarna " och det var en ganska trevlig och rolig film, med ett bra budskap. Timo skrattade nästan hela tiden.

På lördagen var det dags igen för vattengympa och det suger verkligen musten ur en. Efter att ha vilat lite tog vi en tur till staden med Tees, för att träna henne med stadsmiljön och det tyckte hon var tråkigt, varför skulle husse och matte prata med så många. Då var hon ju tvungen att sitta still. Det var ju så mycket roligare att nosa och kolla var alla hanhundarna hade varit. Sedan storhandlade vi på OBS och tog det lugnt på kvällen.

Nu har vi båda varit och undersökt ögonen hos optikern och kommit fram till, att vi inte har speciellt försämrat synen, så vi behöver inte köpa nya glasögon. Tur det, ty det är otroligt dyrt att skaffa nya, helst om man vill ha några snygga bågar till. Får se om vi hittar något billigt ställe, där vi kan handla, bara för att förnya oss lite och som Timo säger det ärju kul att vi ser bra ut i alla fall!

Vi har varit ute på Hovdala ett par gånger och det känns alltid skönt, att hundarna får springa av sig allt vad de kan. Själva njuter vi av naturen. Tyvärr kan vi inte säga som dottern Carina att hon älskar hösten, vi fryser och känner oss stela nu, när det är kallare i luften och så ser vi att det närmar sig till första snön, usch när man måste skotta snö igen.

Timo kämpar på med kolgympan och nu har vi även kommit igång med vattengympan och sist var det tufft. Sara var tillbaka och hon kör hårdare med oss. Jag hade träningsvärk i hela kroppen, kanske beror det lite på att jag håller på att bli förkyld också.

Vi var på överskottslagret, en billig affär sägs det, men vi kommer alltid ut efter att ha handlat för 600 kr och ändå skulle vi bara handla lite. Men nu köpte vi fågelfrö till fåglarna där ute (har man en fågelhund så) de ser ut att behöva lite mat nu i kylan. Efter bara en dag hade de tömt allt i automaten, så det blir till att fylla på och fler besök i affären i framtiden.

Idag var Timo hos Christel för att hämta kassar med kläder, som hennes barn har växt ifrån. Vi skall troligtvis köra ner till Christine och Thomas imorgon, Thomas är nämligen ledig måndag och tisdag pga. sitt helgarbete på Electrolux i Malmö. Samtidigt kollar vi Landskrona Gk:s greenbyggnationer om vädret tillåter.

Gunilla o Timo

I lördags den 13 oktober firade föreningen sitt 15-årsjubileum på Borgen i Osby. Vi började med lite mingel och champagne och 2 dragspelare som underhöll. Efter det åt vi en underbar 2-rätters lunchbuffé, som smakade helt ypperligt.

och överlämnade ordet till
Osbys kommunalråd Anders Pettersson som önskade oss välkomna till kommunen samt informerade bla. vilka kända personer  som hade sin härkomst i Osby.

Föreningens förre ordförande Börje Dahl från Ystad informerade lite om föreningens historik och det var kul att bli påmind om att vi ofta träffades på Örestads Golfklubb de första åren, då jag tjänstgjorde där 91-97. Anders Gripwalls mor Hellevi, var den drivande kraften som vår förste ordförande. På den tiden var vi ca 30 medlemmar, men idag har vi växt till nära 200.

Jubileumsföredraget hölls av litteraturhistorikern Sten Kindlundh.



Han talade om Finlands läge mellan vinterkriget och fortsättningskriget. Det vara ett mycket bra föredrag, som belyste Finlands svåra balansering med stormakterna Ryssland och Tyskland. Finlands regering var ju helt emot anfallskrig mot Ryssland, men blev av många olika skäl satt i en mycket prekär situation. Vi blev alla väldigt förvånade över de nya vinklingarna och de nya fakta som har framkommit nu, mycket senare efter krigsslutet.

Efter kaffe och tårta började medlemsmötet med bl.a. en ekonomisk redogörelse som visade att föreningen har en god ekonomi.

Tidningen Norra Skånes reporter intervjuade ordförande Jean Cronstedt, Alpo Persson och undertecknad. Återstår att se vad det kommer stå i tidningen

Det var kul att få träffa så många av vännerna, som var med i starten för 15 år sedan. Många hade jag inte sett på många år, bl.a. för vår flytt till Drottningholm 1997.

Det smärtsamma i sammanhanget är också det, att det kanske inte blir så många jubileer efter detta, då de finska krigsbarnen börjar komma upp i hög ålder. De yngsta går mot 70-årsstrecket..

Vi var 70 000 barn här i Sverige från Finland under kortare eller längre tid under 40-talet och många har återvänt till Finland, men vi är ändå ganska många som stannade eller återkom till Sverige efter några år i Finland. Själv åkte jag fram och tillbaka några gånger fram till 1949 (och det berodde inte alls på att ingen ville ha mig, som mina barn tror, ha, ha), då jag blev hemskickad för gott och var då i Finland till 1955, då jag började praktisera på en gård i Åstorp i Sverige.

Givetvis hade jag min fina present från Raili på mig, t-shirt med Tammerfors gamla vapen, se så fin jag är!

Det var många tankar och funderingar ,när vi körde hem igen till Hässleholm efter jubileet.

Tees, (vår underbara fyrfoting) har rejält visat att hon är en tik, för precis som alla andra damer, blir hon alldeles vild, när jag tar fram vågen för att väga henne (vi tyckte att det kändes som, om hon hade minskat i vikt) Hon smet undan och lade sig på rygg med fötterna i vädret och visade sig underdånig, det hjälpte inte med mutor heller, Men vägningen misslyckas ju om jag inte får lyfta upp henne och ha henne i famnen. Hon gav sig till slut (som alla flickor gör) men denna gång blev det en riktigt rolig "teater" innan hon blev vägd. Slutresultatet blev 18.9 kg ca 2 kg lättare än senast.

Vi for upp till Wittsjö Golfklubb, Tees och jag med lite "samlade gräsfakta" som jag inte kunde kasta tyckte jag, utan Mikael på klubben får själv avgöra om han vill behålla det eller så får han kasta det själv. Banområdet hade intagit de vackra höstfärgerna, så det var bara att njuta och Tees fick springa av sig i skogen och hon njöt.

En annan liten egenhet med vår hund är att, när hon är ute i trädgården och busar och vi går in, så kommer hon efter en stund in i uterummet och tittar i köksfönstret, om det är någon där, är det inte det, så går hon till kontorsrummets fönster  och sträcker sig upp, men krafsar inte ,utan tycks mena att ser ni mig ,jag vill komma in och givetvis får hon det.

Igår ringde Siv och undrade om vi ville komma upp och beundra hennes nya soffa och om vi kunde köpa med oss smörgåstårta, så vi kunde fira den. Givetvis gjorde vi det, man tackar ju inte nej till en god fika.



Soffan var väldigt fin och vi ville inte ta in Tees, hon var van att få vara i den gamla soffan, men Siv insisterade att hon skulle med in och lade en pläd på soffan. Då var ju allt frid och fröjd.

När vi kom hem var det dags med tv: n vi vara säkra att vi hade bild på tv: n i vardagsrummet eftersom det gick genom parabol och viasat, värre skulle det vara med den i köket, där hade vi fått inkopplat en box och den skulle ställas om, hade vi läst i tidningen. Det blev lite stressat, ingen bild alls i köket och en grön bild i vardagsrummet. Vad att göra? Vi kollade i köket först och på något vis fick vi bild och kanaler (nu återstår det att se om den gamla videon fungerar där) då hade vi ju en tv i alla fall. Så satte vi oss framför tv: n i vardagsrummet och hur vi nu bar oss åt ,så lyckades det, så kvällen var räddad, nu hade vi 2 tv som fungerade,så nu kan vi ta det lugnt.

Så kom då födelsedagen och Timo undrade kl 02 ⁰⁰ om han hade blivit äldre, men jag grymtade bara sömnigt till svar. När jag varit ute med Tees och gett henne mat på morgonen, kom Timo ner och då fick han några småpresenter, bl a till hans förvåning vårlökar att plantera, Jag tycker nämligen att vi har ganska många redan, så var skall vi sätta dem? Men Timo uppskattade dem.

Det kom både telefonsamtal från svenska systern Barbro, sms., mail, brev från finska systern Mirjam gäster under dagen. .Från finska systern Raili kom en fin t-shirt med Tammerfors gamla statsvapen och det uppskattade Timo mycket. Siv och Carina och Anette kom först och då hade vi sådan tur att vädret var härligt och soligt, så vi kunde sitta ute i uterummet och fika. Det gjorde vi faktisk i fjor också. Och det är ju otroligt i oktober månad.

Senare kom Christel med familj, tyvärr var Marcus på tennisträning så han ville ha ett eget kalas senare, så vi får väl se vad vi kan göra.

Timo var väldigt nöjd, och har att se fram emot massage något som han älskar.

Nästa dag var det dags att dels sätta lökarna och dels att flytta bort rosen från uterummet.




Förr om åren har vi haft den i ytterhallen, som är ganska kall, men den har fått fnatt och blommat om och vuxit alldeles för mycket, så i år skall vi försöka med att plantera den i en rabatt och se om den tåler vintern och vad som händer till våren. Det skall bli spännande.

Sedan på torsdagen var det då åter dags att få vara klassmorfar på Röinge skolan i Hässleholm. På fm hade läraren Linda lektioner, där hon bla undervisade eleverna om naturens gång, samt näringspyramiden i naturen.
 
Efter lunch så var det Anette och Annika som var lärare och då fick jag hjälpa Jenny med översättning av vad som sades. Jenny är en härlig flicka ,som närmast kommer från Kanada, men ursprungligen från Vietnam.Samtidigt "undervisade" Jenny mig i engelska. Jag har nog en "Walesisk" dialekt tror jag. Jag har lite svårt att acceptera och förstå att en 8 årig tjej ska kunna bättre engelska än jag!!!

Mot lektionens slut , så skulle någon gratuleras i klassen och jag blev alldeles överraskad ,när det visade sig att "jubilaren" var undertecknad. Helt paff åt jag mina kakor och drack min saft tillsammans med alla eleverna samt lärarna i klassen. Ovanpå allt, sjöngs "happy birthday to you" samt hurrades ett fyrfaldigt leve! Jag blev totalt överraskad men senare på dagen fick jag reda på att en "fågel" hade tipsat lärarna att "min morfar" FYLLER ÅR PÅ TISDAG!! /Timo

Senare på dagen fick Tees en tur ut till Hovdala med Carina och Shiva och Vittra uppe på fårhärgnet, eftersom fåren nu är borta. Hundarna uppskattade det mycket och Carina och jag njöt av vyerna. Naturen är magnifik. Sedan var Tees trött så vi fick en lugn kväll./Gunilla

Efter Elmiamässan har vi tagit det lite lugnt med trädgårdsarbete bl a att kratta löv efter vår stora alm och kastanj och pappersröjning på kontoret, oj, oj vilken massa papper man har samlat på sig under yrkeslivet. Värst för Timo var nog att kasta sin arbetsdagbok från Stockholms Golfklubb, Kevingebanan, från åren1958-59.

Vi var en kväll hemma hos Carina och åt vildandsbröst med svampsås och en god efterrätt, det smakade fantastiskt och vad gott att äta, när man inte har lagat det själv.

Timo var som vanligt i skolan som klassmorfar och efter det följde Erica med hem till oss och hon och Tees hade en rolig stund. Samtidigt fick Erica hjälpa till att inviga får nya dvd-spelare. Vi fick installerat ny video som gick på parabolen direkt. Vilka nymodigheter, om vi skulle ha installerat det själv hade vi nog varit ovänner fortfarande. Så vi betalade gärna vad det kostade till en fackman. Vi lyckades (Erica och Gunilla) få igång filmen så att vi kunde titta på den nya barnfilmen.

Nu har vi äntligen börjat med vattengympan igen och det känns skönt, även om vi är lite trötta efteråt, men den behövs. Timo går också på sin lunggympa för att kunna andas bättre och så har vi våra hundpromenader, allt för att vi skall må lite bättre.

Vi har anmält vårt barnbarn Sandra till Sveriges hundungdom och hoppas att hon kan gå med Tees på agility, både Sandra och Tees tycker att det verkar intressant.

Så var det dags med att såga upp Carinas träd, så att hon kan elda med det och minnas hur fint det blommade och hur gott körsbären smakade.

I dag är det afton, allt efter Timo, eftersom han fyller år i morgon och då måste det ju vara afton idag, hm. Jag och barnen  undrar när han skall bli för gammal för att fira, hans kommentar, att alla kan ju inte cykla hit när jag fyller år, då har de ju inte plats till alla presenterna, vilken förväntan!
vid pennan Gunilla

Elmiamässan

Måndagen den 24 september skulle husvagnen packas och vara klar för avfärd på tisdagsmorgon. Allt hann vi inte med,så på tisdagen lastades det sista, som ofta är kylskåpsmaten.

När vi precis vara klara, ringde Stig Juslin på J-Trading i Finland och berättade att han och brodern Ulf kommit till Elmia Golf o Park . Det var bara att koppla Hobbyn och starta Saaben och köra iväg mot Jönköping.

Tees lämnades hemma efter en längre rastning ,då Carina skulle komma och hämta henne efter någon timme. Carina skulle ha äran att få rå om henne tisdag till torsdag. Hennes 2 hundar var kanske de gladaste för besöket av Tees. Det kändes lite mysko att lämna henne själv hemma, så vi kollade noga att Carina inte glömde att hämta henne.

Efter en god "dagens" i Götafors, for vi vidare till ett ösregn i Jönköping. Vad trevligt det är att parkera en husvagn i regn på en dyblöt campingplats, men det fanns ju ombyte i vagnen.

Vi körde ner med bilen till Elmias p-plats och sprang in i utställningshallen. Efter några förfrågningar om någon hade sett bröderna Juslin , fick vi tips om var de fanns. Vi provade att ringa dem först, men vi fick ingen kontakt . Det stora regnet hade upphört ,så Stig och Ulf hittades ute på yttre utställningen.



Vad kul att ha en så varm och fin kontakt med mina maskinleverantörer från vår Helsingforstid på 80-talet. För Gunilla var det i Finland extra trevligt att bli bekant med familjerna Juslin, för då kunde hon kommunicera på sitt eget språk. Finskan var ju inte så lätt.
 


De betydde och betyder mycket för oss alltjämnt. Efter vårt samtal for Stig och Ulf åter mot Helsingfors.

De första bekanta på mässan som vi hälsade på var Billy Macillan, Biggas ordförande och Per Olof Ljung.

Micke Nordberg från Sundsvalls Golfklubb träffade vi också ganska snart och vi kunde hälsa till Susanne och Joakim.



Rolf Löwgren hittade vi hos Golfbanan i din hand.

Sedan besökte vi företag efter företag under 2 fantastiska dagar.


Överallt mötte vi gamla vänner och kollegor, både från Sverige och rätt så många faktiskt från Finland, tom från England.

På kvällen var vi i bowlinghallen och tittade en stund på hur de olika lagen kämpade och pratade med golfkonsulenten Boel Pettersson, samt klubbdirektören Pelle Sättare från Troxhammar, men sen var det dags för sängen, en tuff dag väntade ju.

Olle Fundahn bjöd på förmiddagsfika så vi hann höra hur hans företag bara växer och växer.

På S-48 möter man många vänner på företaget , men också kollegor som kommer och går. De har alltid stor servering på plats. "John från Ipswich" träffade vi också och han kände igen oss från vårt besök hos honom när jag sjöng så vackert.

SGA: s Anna och SGF: s Bengt hälsade vi också på i deras monter.

Golfbaneprodukters Patrick och Emma är också våra gamla vänner. Jord-Elits Jan och Thomas vara som alltid på plats och informerade om sina produkter, glada som vanligt.

Baskarpsands Gerd bjuder på de mest fantastiska smörgåsar till alla sina vänner och kunder, otroligt goda,



och där träffade vi även Sune Fasth.

Vid Toros monter  träffade vi nye Skånechefen Roland Andersson,



Anders Olofsson, samt Claes Mellgren på Haningestrands Golfklubb.

Vi var ganska trötta i både rygg och fötter , så vi gick till vagnen och vilade lite innan festligheterna på onsdagskvällen. De gick av stapeln på Stora Hotellet , som en mingelkväll med underhållning. Vi träffade på Göran Hansson som stoppade oss i foajén och slutligen släppte in oss.

Där träffade vi Billy igen och fick en trevlig samvaro och fick rådbråka engelskan.



Billy och Gunilla pratar gamla minnen från Skottlandsresan.





Efter lite underhållning så fick vi reda på årets greenkeeper, han var från Timrå och hette Håkan Blusi, det blev stort jubel.



Så fortsatte underhållningen och det serverades mat och dricka.



Timo och Petteri Lehmuskoski, FGA:s ordförande i Finland.




SGF:s duktiga alltiallo, Lena, glad som vanligt  på Stora Hotellet.

Efter några timmar drog vi oss tillbaka till  husvagnen igen och tog en kvällspromenad innan sängdags.

Nästa morgon väcktes vi tyvärr tidigt av högljudda röster, som grälade och det gick inte att somna om. Så var det dags att koppla husvagnen igen och dra oss hemåt, med alla intryck , minnen och kramar. Vi var tyvärr trötta, när vi kom hem och det förstod Carina, eftersom vi inte hämtade Tees genast vi kom hem, men vi behövde sova någon timme först. Tees blev otroligt glad när hon kom hem igen, hon hade börjat yla redan när Carina svängde in på Floragatan.

Sedan var det bara att smälta allt och njuta av det i framtiden och så var en mässa över igen. 

Efter alla mödor med viltspårningen igår, tog vi det lite lugnt först och var och handlade och sedan en fika hos Carina, så att hundarna fick busa lite.

Så blev då gräsklippningen klar och efter våra vedermödor med Carinas träd, var vi lite sugna på att gallra lite på vår alm.

Eftersom Timo hade kommit över sin höjdrädsla så fick han klättra upp och såga lite grenar. Det blev lite luftigare mot huset.

Av bara farten tog vi upp pumpen ur vår brunn nu när vintern närmar sig. Så vi tycker att vi varit riktigt duktiga i helgen. /Gunilla

Bad och viltspår.

Nu var det dags att tvätta Tees igen. Konstigt nog gillar hon inte riktigt att badas eller duschas, ute i naturen kan hon hoppa i vilken pöl och dynga som helst.

Vi hade bestämt att vi skulle åka med Carina till Hovdala och viltspåra, Carina kom med hundarna och släppte av dem hos oss, så de kunde springa av sig lite. Under tiden for Carina ut och lade 3 spår. Timo klippte gräsmattan medan hundarna busade runt.

Så kom då Carina tillbaka och vi tog en fika, sedan for vi ut till Hovdala och gick en runda så att hundarna riktigt kunde springa av sig. Tees fick upp en fasan och tyvärr lyssnade hon inte genast till visselsignalen, men kom efter en stund.

Så var det då dags att börja spåra. Tees visste så väl vad vi skulle göra och hon var väldigt ivrig, jag har aldrig sett henne så ivrig. Hon fick ett spår med vinkel och den tog hon duktigt och blev glad, när hon hittade klöven, men släppte den sen igen, hon ville spåra mera.

Sedan vara det Vittras tur och hon var duktig och spåret gick över en väg, där många hade gått, men det var inga problem.

Sist ut var Shiva på det svåraste trodde Carina, eftersom det inte var så mycket blod kvar när hon lade det, Men Shiva tog det direkt.

Så fick de sedan ta varandras spår och denna gången var Tees lite lugnare och hade inga problem att hitta, men hon tyckte att det var hemskt, att hon skulle behöva sitta kvar och vänta, när de andra spårade. Hon ville vara med varje gång.

De var väldigt duktiga alla tre och hittade klövarna varje gång, men Tees var mer intresserad av klöven förra gången kan den ha varit för gammal?

Sedan for vi hem igen och det var 3 trötta hundar och 3 trötta personer som kom hem. Hoppas att Tees kan sova lugnt nu ,så vi kan klippa färdigt gräsmattan. Men först åt vi upp Mias Nobless och det smakade gott. Tyvärr blev det inte färdigklippt eftersom Timo somnade i hängmattan (Gunillas kommentar)

På tisdagen ringde Carina och frågade om vi ville följa med på viltspårning och vi tyckte att det kunde vara intressant och se hur det går till. Vittra går på kurs en gång i veckan, så Carina ville träna lite och då kunde hon ju göra spår till Shiva och Tees också.

Vi for ut till Hovdalafältet och där lade vi 3 spår med snitslar. Det gick till så att Carina drog en rådjursklöve i ett snöre och så stänkte hon lite blod på vägen och jag satte snitslarna.

När alla 3 var gjorda körde vi iväg och gick en lång runda med hundarna, det blev ca 1 timme efter det att vi lagt spåret. Så åkte vi tillbaka till spåren och Tees fick börja. Hon luktade mycket vid starten, men sedan gick hon stadigt framåt, ibland stannade hon och tittade upp (man kunde tro att hon tittade efter snitslarna) sedan fortsatte hon framåt och det gick bra och lyckan var stor, när hon hittade klöven och fick bära den till bilen, svansen stod rakt upp.

Så var det Shivas tur, också första gången, det gick lite fortare och hon hittade också sin klöv.

Så var det Vittras tur och när hon fick selen på, så var hon väldigt ivrig, hon visste vad som gällde. Det gick undan, men hon var lite för ivrig, så hon snodde in sig i linan men hon blev också lycklig när hon hittade klöven.

Varje gång vi kom tillbaka med en hund, trodde Tees att hon skulle få gå igen, hon tyckte att det var så roligt. Vi brukar spåra vanligt med henne och det uppskattar hon mycket, för att inte tala om när vi gömmer oss för henne och att hon sedan skall leta upp oss. Men jag vet inte vem som har roligast Tees eller Timo och barnbarnen tycker också att det är skoj, bara hon inte hoppade så mycket på dem.

När vi kom hem var Tees mycket trött, dels av spårningen och tidigare på dagen hade vi gått till stan fram och tillbaka. Det är ju lite jobbigare när hon är i stan, det är så många ljud och det händer så mycket annorlunda. Men Timo tyckte att hon hade blivit betydligt bättre på att gå kopplad hela tiden i stan.

Onsdagen var lugn vi tittade till Carinas hundar eftersom hon var på kurs.

Torsdag är arbetsdag för Timo, då är han klassmorfar i Ericas (barnbarnet) klass, nu är det andra klassen. Timo uppskattar det mycket. Han tycker det är så roligt att ha barnen som sina kamrater. Ibland kommer någon och berättar vad som har hänt hemma i familjen. Timo tycker om att få hjälpa barnen såväl i klassen som ute på rasterna. Hittills roligaste historien han har fått uppleva var en solig höstdag, när han hade vandrat under den långa rasten och satte sig på en gunga för att vila. Timo började gunga lite grand, då han plötsligt hör 3 småflickor skratta så att de kiknade. Han frågade vad det var, som var så roligt. En flicka svarade att de aldrig förr hade sett en så gammal farbror gunga. Då frågade Timo såklart: hur gammal tror ni att jag är? Minst 100 år svarade en flicka. Timo har skrattat åt det flera gånger. Men det finns många andra dråpliga historier under åren.

Just i år har Timo stor glädje av att en flicka har flyttat till Hässleholm från Kanada och hon talar naturligtvis engelska och lär sig svenska så sakteligen. Hon behöver ju så klart extra hjälp, samtidigt får Timo träna upp sin dåliga engelska. Hon och Timo har skoj emellanåt då de ej förstår varandra, men lärarna är ju såklart jätteduktiga på engelska också.

Nu har vi golfmässan  i Jönköping framför oss nästa vecka så vi får packa husvagnen igen.
/Gunilla

När nu bröllopet var över och vi hade vilat oss under söndagen, beslöt vi oss för att åka ner till Landskronas Golfklubb för att se deras greenombyggnader. Vädret var lite regnigt när vi körde hemifrån, men när vi kom ner mot Helsingborg hade vi klarblå himmel och solsken. När vi kom över Glumslövs backar såg vi hela Landskrona ovanifrån samt Barsebäck, Öresundsbron och delar av Köpenhamns samt inte minst Ven. Efter en god middag på Erikstorpsgårdens restaurang träffade vi vår gode vän Håkan Anderberg som efter sin lunch lovade en rundtur på golfbanan för att njuta av hans välplanerade ombyggnader.

Första greenen var redan klippt och flera var redan gröna. Vasatorps Bertil Bengtsson satt i en grävmaskin och planerade greenytor.

 
Första klippta greenet.



Under tiden gick jag och Tees en långpromenad längs Öresund och Tees badade t.o.m.

Timo pratade även med Håkan Nilsson, Lennart Svensson, som reparerade generatorn på en dumpers, samt Magnus Bondesson på kansliet.

Jag fick en uppfattning att ombyggnadsarbetet höll mycket hög klass, vilket även riktiga experter bl a Rossi hade tyckt.

Efter det blev det lite släktbesök hos mina båda bröder samt så besökte vi Landskronas kyrkogård, där mina föräldrar är begravda.

Sedan var det dags att köra hem igen. Denna gången över Svalöv och Röstånga där vi njöt av Nackarpsdalen. Innan vi kom hem köpte Timo världens största mjukglass som han inte klarade av att äta själv utan jag fick hjälpa till.
/Gunilla

Ja så var det då dags för bröllop, min systerdotter Anette skulle gifta sig med sin Kalle. Anettes släkt från Dorotea i Lappland (hennes pappas, syster Veroni och bror Christer med fru Nina) hade kommit ner till Siv så vi var där först och hälsade på (Nina blev så glad när vi hade ordnat Zoegas kaffe åt dem) Men de hade så mycket att stå i inför bröllopet så det blev bara en snabbtitt.

På morgonen var Carina och jag ute en tidig runda med hundarna och sedan skulle de in på hundpensionat, första gången för Tees. När vi kom fram dit visade det sig att ägaren hade springerspanielhundar och de såg ut som Tees, ägaren tyckte att hon passade in i hans egna.

Så lämnade vi dem där och det kändes lite tomt när vi kom hem, men då hade Timo bäddat i hennes korg med hennes favodjur så det skulle kännas bra när hon kom hem igen.

Suzan kom med tåget från Stockholm och senare under dagen kom Thomas från Landskrona, de skulle ligga över hos oss.

Så kom då taxibussen (Timo hade beställt till 6-8 personer, men han var rädd att det skulle komma en till 68 personer) och vi fyra plus Carina och Nisse åkte upp till Vittsjö kyrka.

Så kom då brudparet och vigseln kunde börja med prästen Calle Adolfson. Det var mycket stämningsfullt och fin musik med Lars Lindqvist på saxofon och solosång av Fanny Pålsson samt kantor Jan Lindqvist, musiken var så fin att man gärna hade velat applådera, lilla Ellen ville inte gå med brudparet i kyrkan utan hon satte sig tryggt hos farmor.

Efter vigseln åkte brudparet och barnen häst o vagn och övriga deltagare i en buss modell större till Verums bygdegård. Det blev en liten väntan på brudparet , men vi förplägades med champagne och snittar.

 
Anettes mamma Siv

Talen var många en del under stor vånda .

 
Anettes syster Annlouise

Sedan var det dags för dans, först brudvalsen och sedan allmän dans.

Senare på kvällen var det dags för bröllopstårtan och den var superb, tillika fanns det speddekaka, som Anettes släkt  var mycket intresserade av. Det var gott med kaffe och hembakade kakor (Annlouise hade bakat dem).

Kvällen dirigerades av 4 st kompisar till brudparet och de gjorde det med bravur. Så försvann då brudparet mot Kristianstad och senare Grekland. Så småningom blev klockan 01.30 och det vara dags för bussen att köra hem gästerna via Vittsjö, Bjärnum och Hässleholm. Vi tog en liten promenad sista biten hem och det gjorde gott med lite friskluft innan sängen väntade.

På söndagen skulle Suzan redan åka tillbaka till Stockholm och Thomas körde mot Landskrona igen, vi själva vilade oss ett tag, sedan var det dags att hämta lilla Tees igen. Hundarna verkade vara vid god vigör och lyckliga när vi kom.

Ägaren undrade om vi inte skulle köpa en valp av honom, han hade en liten kull som var 3 månader. Vi ville gärna titta på dem och man blev ju sjuk av att se dem, så söta var de. Carina ville hemskt gärna ha en och hon tyckte att vi skulle ta tiken som var kvar.



Men vi har ju världens underbaraste hund så det får räcka med henne.

Tees var ganska trött så hon uppskattade sin korg och lade sig att sova när hon kom hem.
/Gunilla

Tees

Nu vill vi berätta hur det kom sig att vi skaffade vår hund Tees. Förut hade vi 2 underbara Goldenhundar som var med oss i Finland och som fick sitta 3 månader i karantän när vi flyttade hem igen. Det var en mycket jobbig tid och sedan blev de tyvärr gamla och vi fick göra oss av med dem. Det var det hemskaste vi varit med om, så vi beslöt att aldrig mer ha hund. Dottern hade ju sina hundar, så vi fick ju kontakt med hundar ändå.

Så gick det 9 år utan hund, men när vi flyttade ner till Skåne igen, visade det sig att Timo hade fått astma och han behövde motionera, så Carina vår mellandotter propagerade för att vi skulle skaffa hund. En golden skulle vi inte ha, de är så stora och starka och vi lite svagare "på gamla dar". Carina letade på blocket och en dag hade hon hittat en engelsk springerspaniel utan stamtavla så de var ju lite billigare. Vi åkte dit och skulle bara titta och de var ju förtjusande, men det fanns bara en hanhund över, så tiken som jag föll totalt för, var inte till salu. Därför fick det vara för den här gången.

Nästa tillfälle var en kull, som var född den 25 februari 2006 av en mamma som var delvis eng. Springerspaniel delvis Wachtel (såg ut som en Wachtel) med en pappa som var renrasig eng. Springerspaniel. Vi åkte dit och föll pladask för dem. Det fanns gott om tikar så vi valde mellan två, dels Tees och dels en helbrun som vi kallade Kanel.

När Timo lyfte upp Tees så gläfste hon åt honom, så den ville Timo ha, jag var länge sugen på Kanel men vi gillade Tees, hon verkade så framåt och så hade hon ett så fint ansikte samt ett brunt hjärta på ryggen, så henne tingade vi.

Vi åkte dit en gång till lite senare och tittade på valparna och var säkra på att det var Tees vi ville ha. Nu var det bara till att vänta och sukta tills vi fick hämta henne. Tiden kändes lång, men vi passade på att tapetsera om köket och göra en liten låda med samma tapeter åt henne.(Hon tackade för att hon hade fått så fint, genom att krafsa sönder ett hörn på tapeten, så vi fick göra om det, men det gjorde ju inget när det var Tees som gjorde det.)

Så vara det då dags att hämta henne och vi var väldigt spända på hur det skulle gå, hennes mamma Kickan fick en sista chans att fostra henne, ganska hårdhänt. Då kändes det konstigt när Tees sprang till Eva, uppfödaren för hjälp,och inte till oss. Så var det dags att köra hem. Eva hade tårar i ögonen när vi for och hon skulle lämna 10 valpar till, stackare.(Jag hade aldrig kunnat göra mig av med valparna, men vem kan ha 11 valpar hos sig?)

På bilresan hem blev stackars Tees åksjuk och kräkte ner mig ordentligt. Hon var nog glad när vi kom hem och hon slapp åka bil mer.

Det gick bra att installera henne i köket och vi var ju också där inne mest hela tiden. Hon vara faktiskt tyst på natten så det fungerade bra.

Hon visade sig vara en liten buse och hon hoppade upp på barnbarnen och de kallade henne för studsehunden och så hade hon ju vassa tänder, som hon tappade så småningom. Barnbarnen gillar henne mycket och vi blev populära hos dem. De kunde ju komma hem och leka med Tees.

Här träffar hon Shiva för första gången och oj vad hon blev rädd, hon var ju så stor och svart. Men de blev de bästa kompisarna med tiden.

Tees väckte oss tyvärr tidigt på morgonen genom att krafsa och hoppa på gallret till köket och det var ju lite tufft, nu när vi lärt oss att sova på morgnarna, efter att alltid behövt gå upp tidigt till jobbet. När hon var rumsren och lite lugnare fick hon tillgång till hela undervåningen och det var ett lyckokast, hon sov till ca halv åtta och rörde ingenting och det uppskattade vi verkligen.

Första sommaren var väldigt varm och Tees såg ut att ha lite problem av det ,så flickorna skänkte sitt badkar åt henne och hon tyckte om att bada i det.

På semestern åkte vi upp till Mefjärd i Stockholms skärgård, till vår dotter Suzan och hennes familj (tack o lov blev Tees inte åksjuk då) och då fick hon verkligen bada i havet och det kunde vara stora strapatser att ta sig upp på land igen.




Så fick Tees så en ny kompis i Vittra, Carinas andra Flatcoated Retriever och de har otroligt roligt tillsammans, busar mycket och biter i varandra




Men man kan också vila tillsammans, även om Tees får ligga lite bredvid




Tees älskade att vara med på vår husvagnssemester, då hade hon ju husse och matte hos sig hela tiden och fick ligga i deras sängar och även vara lös och springa och bada med dem



Mathias gillar Tees mycket och orkade lyfta henne.




Andreas är med på ett hörn men vill helst vara ifred för Tees uppvaktning



Lilla Linnea är lite avvaktande men klappar henne dock, en dag kom hon lyckligt och sade jag pussade henne.




Shiva, Tees och Vittra är som de tre musketörerna och busar mycket med varandra, men ganska ofta är de så här lugna och vilar tillsammans



Denna gången är det Vittras tur att få ligga nära Tees
  


Denna synen ser vi ofta där hemma, här har hon full koll på vad som händer på tomten och på gatan utanför, om det är varmt och soligt ligger hon gärna där



Efter sista löpningen har hon varit ändå keligare och gillar att ligga i knät, hon är lite för stor för det, men man kan väl offra sig



Som ung och oförståndig hoppade hon upp i hängmattan, men det var lite ostadigt



Då är vilstolen bättre, där ser hon dels ut på gatan och så kan hon kolla vad vi äter, kanske blir det en smakbit



Men det här är absolut den bästa viloplatsen och hon älskar sin korg och särskilt om elefanten och apan finns med



Vi har fått några bilder som den nedan på hennes syskon och visst är de lika




Vi är dock klara över att vi valde rätt hund och att vi har världens underbaraste hund, som är otroligt tillgiven och ganska busig, men lyder ändå och kommer (oftast) när vi visslar på henne. Vi har inte ångrat oss en sekund sen vi skaffade henne och hon ger oss så otroligt mycket och så kommer vi ut och promenerar. På lördag skall hon för första gången på ett hundpensionat eftersom vi skall på bröllop, något som vi också skall försöka visa på vår blogg, sedan blir det till att köra med husvagnen till Jönköping och golfmässan, men då får Tees vara hos sina kompisar Shiva, Vittra och inte minst Carina.
/Gunilla

Carina, vår mellandotter, hade ett otroligt vackert körsbärsträd och Timo älskade körsbären, men under stormen såg Carina att trädet riktigt vred sig runt. Hon blev rädd och lovade sig själv, att innan vintern så skulle trädet ner. Först skulle hon njuta av blomningen och Timo av bären.

Men nu efter att vi hade passat barnbarn, så var det dags att hugga ner det gamla trädet. Det var inte det lättaste, då vi var tvungna att börja uppifrån och eftersom Timo och Carina är höjdrädda, så fick Gunilla göra första klättringarna.

Men efterhand så kunde Timo också ta sig upp och han fick ju såga. Det blev handsåg, eftersom han ville kunna höra när det brakade.

Vi tog en stor gren i taget och det var klurigt, eftersom någon lutade mot telefonledningen och någon mot huset.  Sedan sågade Carina upp det efterhand.

Så var det dags för sista etappen, den högsta grenen, då hade Carinas Nisse kommit till hjälp och det var bra, eftersom han inte var höjdrädd.

Vi hade slagit linor om trädet så att vi kunde dra ner det när det äntligen släppte lite.

Det sista var sedan bara att kapa själva stammen och det gjordes med motorsåg, den var mycket murken, så både Carina och Timo var nöjda att den var nere.




Så var en era över och trädgården blev så mycket öppnare.

Så var det dags för en dagsutflykt mot Ale Stenar eftersom Carina inte kom ihåg det från vår tur när hon var liten och så ville Timo se Glimminge hus.

Vi startade på förmiddagen efter att ha gjort smörgåsar, kaffe och pannkakor som färdkost. Hundarna vår Tees, Carinas Shiva och Vittra fick springa av sig i trädgården först så att de skulle vara lugna under resan.

Turen gick direkt till Kåseberga där vi intog första fikan stående och sedan gick vi den utstakade vägen till Ale stenar. När vi kom upp pågick ett bröllop i blåsten och det var ju originellt att ha det ute i naturen.

Vi strövade lite omkring och fotograferade


men Timo ville inte gå för nära kanten eftersom han är höjdrädd så vi gick tillbaka igen. Då hittade vi en fin rastplats och där intog vi andra fikan sittande, lite behagligare.

För att hundarna skulle få något annat roligt så körde vi ner till stranden så att de fick sträcka ut i vattnet och det uppskattade de mycket.

Därefter gick turen mot Glimmingehus, tyvärr hade de stängt en kvart innan vi kom så vi fick bara se det utifrån men det är ju väldigt imponerande.

Sedan var det bara att ställa kosan hemåt igen och vi hade njutit av naturen och de otroliga vyerna under resan. Kanske kan det bli en tur till innan sommaren är riktigt slut men det ser dåligt ut, termometern har verkligen krupit neråt.

Så var då husvagnsresan över och vi var hemma igen, men regnet bara öste ner. Vi var mycket glada över att vi hade haft så fint väder på vår semester. Nu gick vi bara och väntade på att det skulle bli fint väder igen, så att vi skulle kunna åka iväg några dagar.

En dag ringde Janne Lundgren från Öjared som var i Önnestad på besök och ville hälsa på och vi satt och pratade gamla minnen några timmar och det är ju alltid roligt.

Så var det dags att åka ner till Landskrona igen, Linnea fyllde 2 år. Hon fick så mycket presenter och var mycket lycklig.

Nu kom då äntligen lite fint väder och vi beslöt att åka till Åhus camping tillsammans med dottern Christels familj. Erica passade på att fylla 8 år så det blev lite firande.

Vädret var fint och vi njöt mycket, vi hade tom fått vårt tält till husvagnen på plats. Vattnet var inte varmt, men både Gunilla och jag badade i havet och det var ända gångerna i år. Tees var så klart i vattnet flera gånger.

När vi nu var i Åhus passade vi på att äta jätteglassar, men vi orkade tyvärr inte äta upp dem, så Tees fick smakbitar och det uppskattade hon. Sedan lovades sämre väder, så vi åkte hem igen och då blev det lite kalas hos Erica.

När det hade gått någon vecka så styrde vi kosan mot Simrishamn och låg på campingen Tobisvik några dagar. Thomas Nordin kom och fick en fika och någon timmes pratstund.

På lördag morgon kom Carina med sina hundar Shiva o Vittra och fick en fika. Hon skulle på utställning med Vittra på Simrishamns brukshundsklubb. Vi åkte dit med Tees och tittade på när Vittra vann och fick bra omdöme.

Sedan var det dags för hundbadet där, så att hundarna fick sträcka ut riktigt. Kia var där också med Vittras bror och han klarade utställningen bra också.

På söndagen körde vi in till Simrishamn och köpte var sin glass, mums.

Så var det dags att dra oss hemåt igen, men vi besökte Ravlunda kyrka och Frithiof Piratens grav som ju är lite märklig.

Vi passade också på att köpa lite äpple till Gunillas syster Siv. På vägen hem ringde Mathias, Thomas son och sa att de var på Hovdalafältet och ville lämna farfars keps, som han hade glömt hos dem. Vi fick bråttom hem och köpte med oss lite fikabröd och glass, som vi njöt av i vårt uterum på Floragatan, tillsammans med Catharina, Mathias och Andreas.