Timos corner

Efter ett möte hos Håkan Anderberg i Landskrona, angående en "veteranträff", var det dags med ett andra möte den 21 januari och denna gången hos Jan Johansson på hans företag Svenska Jordelit i Mölndal.

  Som synes är Jan en stor segelentusiast



Jag åkte upp till Jan med Håkan från Landskrona. Jan tog emot oss på sitt Vd-rum och bjöd på en god morgonfika, där satt redan Sune Fasth, Skövde och Roland Knutsson från Hjo.

 Sylva Johansson, Jans goa fru

Tillsammans gick vi igenom alla namn över gamla greenkeepersvänner och hamnade på nära 60 st. En del av dem är, eller har varit företagsledare, som har betytt mycket för oss under vår verksamma tid inom golfen. Efter genomgången av nära vänner diskuterades, var träffen skulle ske.

    Tänkande vänner i djupa tankar.

Då klockan närmade sig 12 00 intogs en god lunch på en närbelägen restaurant, vilken Jan ville bjuda på, eftersom han hade gamla pensionärer på besök.

  Jordelit är SGA:s första guldsponsor

Efter lunch beslöts, att vi åker med Stena-Line, Göteborg-Kiel den 10 mars och Jan lovade att tillverka en inbjudan och Sune åtog sig att lägga in den i kuvert och att skicka alla inbjudningarna. Tyvärr fick vi  nästa dag annullera resan och datumet ,då SGA har utbildningar just den 10 mars. Därför har vi beslutat, om ett nytt möte i sommar, där vi tar fram ett nytt datum för träffen i slutet på hösten 2008.

Nu har kylan  tillfälligt kommit här nere i Skåne, annars har vi haft ca 7 plusgrader och i trädgårdarna blommar snödropparna och i vår trädgård blommar även Poa Annua min grässort.

  Våra är lite efter, men är ändå på god väg.

Denna dag kommer vi aldrig att glömma, för Moas alla positiva undersökningsresultat ändrades denna dag, till för oss rent katastrofala resultat. Thomas ringde oss från Lund och meddelade, att det senaste noggranna rtgresultatet hade meddelats av Moas doktor och visade, att hon hade fått obotliga skador, vilket gjorde att Carina och Timo försökte åka ner till Lund, så fort som möjligt, för att trösta och hjälpa föräldrarna. Gunilla blev kvar hemma då någon måste ta hand om Carinas 2 och vår egen hund. Timo o Carina övernattade i Lund på McDonalds patienhotell. Timo blev väldigt rörd under vistelsen på BUS då man hela tiden möter små barn och ungdomar med många olika sjukdomar. Carina var duktig och kunde hjälpa dem en dag till, men Timo ville hem för att vara klassmorfar, för att koppla av den jobbiga tiden i Lund. Skoldagen gjorde ju att dagen blev lite ljusare, med alla de gulliga eleverna på skolan.

Allt som hänt, gör att vi tar varje dag för sig och vi får försöka hjälpa Thomas o Christine så mycket, som vi kan och orkar.   

Nästa dag for Carina och jag ner till Lund och försökte sysselsätta Linnea och Carina var uppe hos Moa och tyckte att hon såg bättre ut.

Moa är en kämpartjej, men hon har det jobbigt. Först verkade allting bra, men det är något, som gör, att hon inte mår riktigt bra. Hon har troligen sin kolik och kanske är det något annat också. Hon har någon slags kramp och man trodde, att kanske hade hennes hjärna tagit skada, antingen av operationen, eller att hon inte får tillräckligt med blod upp till huvudet nu, efter operationen. Innan var det rejält stopp i artären, som ger blod och syre till kroppens nederdel. Nu efter operationen är det fritt flöde ner, men trycket upp har ev. försämrats pga. det. Moa har bara en fungerande artär upp i sitt huvud (normalt har vi ju en på var sida) då hennes andra artär är helt förtvinad och tydligen aldrig varit blodfylld. Men detta skall man gott kunna leva med, då den fungerande artären kan försörja hela huvudet.

Efter mycket om och men och ett flertal undersökningar (röntgen, EEG, MRT osv. av både hjärta, lungor och huvud) har det inte hittats några allvarligare fel. I kväll kom senaste beskedet, att det inte finns någon uppenbar hjärnskada, men man lutar lite åt något ev. epileptiskt. Man skall göra fler undersökningar under de närmaste dagarna. Hjärta och lungor ser helt okay ut, men i magen finns det stora mängder luft. Inte konstigt att hon har magknip. Vi hoppas att det är koliken och medicinerna som gör de andra symptomen också.

Timo åkte tåg ner till Lund och var med Thomas o Christine och lekte med Linnea, Christines chef på Ögonkliniken i Helsingborg var också där och hälsade på. Då passade Carina och jag på att gå en långrunda (vi tyckte att den var jättelång, men när vi kollade med bilen, så var det bara 3,5 km, så man går nog inte så långt, som man tror) Hundarna fick sträcka ut riktigt och smutsiga blev de.

  Kolla Vittras ben, det är inte bara vita hundar som blir smutsiga, men det ser ju hemskt ut på Tees.

  Lite renare, men otroligt våta.

Sent på kvällen åkte jag o Tees och mötte Timo vid tåget och givetvis krånglade bilen, jag fick inte in någon växel. Detta har hänt 2 ggr och bara konstigt nog i Finland, men Timo klarade av det, så Carina slapp att bogsera oss.

På lördagen åkte Carina, Timo och jag med hundarna ner till Lund, för att ta hand om Linnea några timmar. Vi var först uppe och tittade på Moa, men hon hade ont i magen så vi tog Linnea med oss.



När hon såg att farfar hade keps så skulle hon också ha sin keps, så vi fick hämta den. Sedan visade hon, var vi skulle trycka så att dörrarna öppnade sig och var hissen fanns. Så for vi då mot Lomma, för att rasta hundarna lite och så att Linnea fick lite frisk luft. När hundarna bajsade, sa hon att ni får torka dem. Hon tyckte att det var konstigt att det inte behövdes. Vi åt på Baglomman, en krog i Lomma, som har god mat och tom Linnea åt med god aptit, både sitt eget och farfars pizza och det var skönt att se, hon har varit lite dålig på att äta.



Hon fick en kompis där, en kille på 1 år, men hon var noga med, att det var hennes stol och att han inte fick dra i hennes tröja. När vi skulle åka vidare, sa hon glassen då (vi hade lovat henne det). Men vi sa att det får bli på nästa ställe.

På väg till Skattkammarön somnade hon, så vi fick bära ut henne och farfar gick in före, medan Carina o jag kissade hundarna. Farfar bar henne uppför trapporna och eftersom hon är tung, så blev farfar alldeles slut och sa till Linnea, att nu får du gå själv, eftersom farfar är trött, men då svarade hon, varför tog vi inte hissen och pekade på hissdörren. Den hade inte farfar sett.

Sedan blev det leka av, hon skulle prova allting och igen och igen










  farfar fick vara med och hjälpa till lite

 

. Hon såg ut som en kokt kräfta, så vi fick med henne att sätta sig och dricka lite, men sedan skulle hon bara åka och åka. Det var tur att vi var 3 st att ta hand om henne, vi blev ganska matta av hennes ork. Hon ville inte gå därifrån, inte ens när vi sa att vi skulle till mamma o pappa. Men till sist så släcktes det, så vi fick ut henne. Då kom hon ihåg att hon inte fått någon glass, hon ville ju inte ha någon, när hon lekte. Så vi skulle köpa en på en mack, men då var hon trött och ville åka hem. Så vi hoppas att pappa gav henne det istället. (hon hade sen sagt till Thomas att hon fick ingen glass). Så man måste hålla vad man lovat, men det är inte lätt alla gånger. Vi var "ganska" trötta alla 3 när vi kom hem och hundarna också, som hade fått ligga mycket i bilen.

På söndagen skulle Carina med Shiva och spåra och Vittra skulle vara hemma, så jag åkte dit och var hos henne en stund och tog sedan henne med hem. Hon såg lite undrande ut när jag "puttade" in henne i Tees lilla bur där bak, men det gick bra. Sedan lekte hon och Tees tills Carina kom och hämtade Vittra.

  Så här avslappnad var Vittra i väntan på matte.

Thomas ringde och berättade att de hade fått gå till hotellet och försöka sova ut lite, så passade personalen Moa. Hon hade sovit bra och nu har de beslutat att försöka ta ett dygns-eeg och sedan göra en magnetröntgen på henne, så vi får vänta och höra vad det säger.

På nyårsdagens eftermiddag kom Suzan ner med Hannah och Svante och det blev ytterligare lite julklappsutdelning. 

  Tees ser alltid till att få plats.

På onsdagen träffades så äntligen kusinerna och sedan bjöd Christel oss alla på middag. Kusinerna busade och
hade roligt hela dagen.

 Vi passade på att ta en bild av kusinerna som vi hade gjort förut.


  Givetvis ville morfar vara med, men då sa Erica, jag syns ju inte.

På torsdagen ringde Thomas och var ledsen, de var inne på Lunds sjukhus för hjärtundersökning av lilla Moa och de blev inlagda genast och deras Linnea var på dagis i Landskrona. Vi åkte tillsammans med Suzan och Hannah (Svante och Tees var då hos Carina) och hämtade Linnea, som glatt följde med oss i bilen. Vi for till Lunds sjukhus där vi kom till Thomas, Christine och Moa. Det hade beslutats att hon skulle opereras efter särskild röntgen.

Sedan for vi hem och hämtade Svante o Tees och var ganska trötta alla.

På fredagen for Timo och Suzan o barnen plus Christels familj till badhuset och stojade där flera timmar.




Efteråt vankades det ugnsfalukorv hos oss. Och båda familjerna var mycket trötta.

På lördagen fick vi höra att Moa hade fel på blodtillförseln i aortan kanske på två ställen tom, först tänkte man gå in vid armhålan, men sedan fick det bli en riktig sk stor öppning. Timo och jag skulle gå till kulturhuset och lyssna på Papa Bues konsert och det var ju avkoppling, men samtidigt hade man Moa i bakhuvudet hela tiden. Man kortade ner på konserten, eftersom vädret blev sämre. Första gången vi lyssnade på Papa Bue, var när Gudrun började, så vi var lite oroliga att det skulle bli så den här gången också. Suzan och barnen o Tees var hos Carina så vi hämtade hem dem efteråt.

På söndagen ringde Thomas och berättade att Moa hade opererats, att hon var en riktig kämpe som hade klarat sig och att läkarna inte hade sett något liknande fall förut. Carina och jag tog tåget ner till Lund, vi missade den bestämda avgången, Carina skulle precis trycka på dörröppningen, när tåget gick. Snopna blev vi och gick upp för att kolla nästa avgång och där stod då Suzan och barnen och väntade på sitt tåg till Stockholm, vi kunde vinka av dem och ta nästa tåg till Lund.

Där träffade vi Thomas, Christine och Linnea som sov gott i soffan. Läkarna hade ringt efter Thomas och Christine för att berätta om Moas operation, så vi kom i rättan tid för att passa Linnea. De bodde nu på Mac Donalds hotell, som verkligen är fint inrett och med gott om plats för de anhöriga. Carina var sedan med Thomas uppe och tittade på Moa, jag är blödigare när det gäller.



Vi var där några timmar och lekte med Linnea och åt tillsammans med dem




Sedan var det tåget hem igen.

Nästa dag tog vi bilen ner dit igen, Timo fick passa hundarna, eftersom han har en ögoninflammation och inte kan åka dit. Operationen hade gått bra och hon hölls nersövd först helt och sedan med morfin. Carina var och tittade på henne igen och tyckte att hon såg bättre ut. Sedan blev det hamburgare och Linnea och Thomas följde oss till bilen och vi for hem igen.

Idag tisdag ringde Thomas och berättade att de hade flyttat Moa till avdelningen och att hon fick morfin, eftersom hon hade ont. De fick mata henne med sond och Linnea var med dem och det var fint för hennes skull, hon hade varit så orolig för var Moa var någonstans. Nu får de vara med Moa hela tiden och så ligger någon av dem med Linnea på Mac Donalds.  När Timo ringde och pratade med Thomas var det bättre med Moa och syresättningen hade blivit bättre. Så vi ser fram emot bättre tider eftersom ju året började väl tufft.    

Hej igen alla bloggläsare i Sverige o Finland.

Julafton firade vi hos Christel med familj, tyvärr var vår kamera i olag så det blev inte bra bilder. (Som tur är så är barnbarnen från Stockholm här nu och har hjälpt oss med inställningarna, så nu skall det kunna bli bra bilder igen).

Det blev mycket god mat och så naturligtvis är det alltid lika roligt, när tomten kommer, att se minen på barnen och förväntningarna. I år var det särskilt Erica, som levde sig in i stundens allvar. Timo blev jätteförtjust i tomten, för han kände honom troligtvis väldigt bra, eftersom han sa till barnen, att de hade världens bästa morfar, så det så!! Som vanligt blev det jättehögar av julklappar så alla blev nöjda.



Själva blev Gunilla och jag nöjda över barnbarnens julklapp, som var biljetter till Papa Bues konsert, lördagen den 5 januari. Vi hade nämligen inte velat köpa dem själva, eftersom Suzan och barnen från Stockholm skulle komma ner på nyåret och då ville vi inte vara så ofina och gå bort. Men nu kan vi med glatt hjärta gå och njuta av musiken och det uppskattar vi väldigt.

Juldagen firades i stillhet med längre hundpromenad annars vila.

Annandagen var vi bjudna till Gunillas syster Siv i Vittsjö på kvällsmat. Carina och Christels familj kom också med och det vankades mat i massor.
  Kalle o Ilkka njuter av maten.

Sivs döttrar Annlouise och Anette med familjer var också där. Det är alltid roligt att träffas och stämningen var hög.

  Lars och Timo också.


 en paus efter maten Sandra, Timo, Boris Lars Alex o Robin.




 Ilkka, Erica, Christel och Marcus

Maten smakade och mycket blev det, men sedan fick vi åka hem till lilla Tees som var ensam hemma.

Strax efter julhelgen fick vi reda på att Thomas lilla Moa kan ha problem med hjärtat, så hon skall in på specialkontroll i Lund, hon har dessutom troligtvis kolik och kan skrika ganska mycket, så vi förstår att det är jobbigt för Christine och Thomas där nere.

Vi kom på att vi har varit förlovade i 50 år på nyårsafton och skulle givetvis ha firat det ordentligt, men eftersom vi nu har vår lilla Tees, ville vi inte gå ut någonstans utan tänkte vara hemma med henne, så att hon inte blev rädd för raketerna. Men kl 11 30 ringde Sandra och frågade, om morfar ville följa med till Malmö och se musicalen Cats, eftersom Marcus hade blivit sjuk. Morfar fick ca 30 minuter på sig att fråga Gunilla, samt SJÄLV klä sig fin innan de hämtade honom. Timo hade ju lovat att köpa en riktigt stor fin blombukett, men det hann han ju inte, så det har jag tillgodo. Carina, Gunilla, Tees, Shiva och Vittra for till biblioteksruinen på Hovdala för en lång promenad. Dit kom också Mia och hunden Viggo, en svart flatte. Vi hade en mycket trevlig runda och Viggo var mest intresserad av Shiva, så Tees fick hålla till med Vittra och det gick ju bra.



Hundarna vara nere i alla bäckar och gyttjepölarna så de var svarta av smuts, särskilt syntes det på Tees.

Carina och jag for hem och åt lite julmat och tog det lugnt inför raketsmällandet. Sedan for Carina hem till sitt och Timo kom hem vid 6 tiden och var väldigt nöjd med musicalen och tom barnbarnen uppskattade föreställningen. Svärsonen Lars tyckte, att mormor hade ju redan fått en present, att hon slapp morfar i några timmar!! Men det kan vi diskutera. Så var vi ute med Tees innan 12 slaget och det var inga problem alls. Just när det värsta smällandet var igång, tittade hon upp på oss och undrade vad det var. Vi hade dragit ner persiennerna och hade musik på, så att hon inte skulle störas för mycket. Vid ½ 1- tiden gick vi och lade oss och Tees var lugn. Det var tur för vid halv 3-tiden började en granne att skjuta upp sina raketer och det är ju tokigt, men hunden var lugn på morgonen också, så det kändes skönt. Så nyårsafton slutade lyckligt ingen skotträdd hund.

God Jul.

Fredagen började som vanligt med hundpromenaden, sedan lite pyssel hemma och så var det dags för Timos koll av astman. Han fick blåsa i ett munstycke både häftigt och långsamt. Det hade inte gjort någon nytta med att öka medicindosen, så han återgår till normaldosen.

Hans lungkapacitet hade minskat något, kanske med åldern. Birgitta skulle prata med doktorn och kanske skulle han få testa en ny medicin och se om det hjälper.

Så det blir mycket tabletter i jul, men bara det kan bli bättre.

Sedan var vi och handlade mat, vi skulle bara ha lite, eftersom vi skall vara hos Christel med familj julafton, men det blev mycket pengar ändå.

Så blev det lite städning och i morgon skall Timo åka till Vittsjö för att åka med Tikkanens till

kyrkan för att lyssna på finska julsånger. Det brukar han göra varje år. Sedan är det dags för sista julpyntandet.
 

Så randades den spännande dagen, först frukost och en runda med Tees, sedan skulle vi till Hälso-oasen på Garnisonen, en present som jag hade fått från barnen. Norra Skånes favoritkort hade gå 2 betala för en och det utnyttjade vi. Vi kom till Hälso-oasen och fick instruktioner, om hur det skulle gå till, av en jättegullig tjej.

Först började det med ett varmt bad, med rosmarin i vattnet. Det kändes underbart, helst nu när vi själva inte har badkar. Det spelades lugn musik i bakgrunden.

Sedan fick vi badrockar att ta på oss och vi fick sätta oss i anatomiskt riktigt sköna stolar. Nu var det dags för ansiktsrengöring med massage och fotinpackning och massage.

Först värmdes ansiktet med varma handdukar och sedan fick vi lerinpackning och så sprutades rosendoft över. Det kändes skönt och vilsamt.

  Timo tycker att det är lite "skämmigt" det är ju bara för damer

Under tiden fick fötterna en inpackning med bl a fänkål. Så låg vi så ett tag och sedan rengjordes ansiktet från leran och masserades, det var otroligt skönt och så var det dags för fötterna, de masserades med en svalkande kräm.

När vi var färdiga kände vi oss som nya människor. Vi fick höra att det tom hände att kunderna somnade under behandlingen. Timo höll på att hoppa upp och krama henne efter ansiktsbehandlingen, så skönt var det och han berättade det för henne.

Därefter for vi till Asia Corner för att äta lunch, det var Timos födelsedagspresent som gick åt. Carina kom också dit och åt lunch. Det smakade otroligt gott och mätta blev vi då.

Sedan hämtade vi Tees och körde henne hem till Carina, för vi skulle vidare till Kristianstad.

Väl framme där, gick vi i ett par affärer, bl.a. hittade vi en pilkorg till Carina och hennes ved.

Sedan var det dags för vårt egentliga ärende i Kristianstad, jag skulle till sjukhuset och ögonbottenfotograferas pga. min diabetes. Det är ingen rolig historia, det svider och sedan kan man inte se ordentligt pga. att pupillerna blir stora och känsliga för ljus. Jag mår väldigt dåligt av det, men enligt sjuksystern såg hon inga fel och det kändes ju skönt.

Vi for hem igen, det var inte lönt att gå i fler affärer, hämtade Tees och tog det lugnt en stund. Sedan for Timo till Hässleholms kyrka, eftersom skolan hade avslutning där. Jag fick stanna hemma, eftersom jag kände mig dålig. Timo fick en chokladask av rektorn, eftersom han varit klassmorfar. Den var god.

På torsdagen hade Timo mera ont i armen, trots värktabletter, så vi beslöt att åka till sjukhuset. Doktorn konstaterade muskelinflammation och rekommenderade mera värktabletter (Timo hade tagit för få, hm) plus inflammationshämmande medicin. Timo är rädd att bli ett medicinvrak, men vi hoppas att det ska gå över, ty det är jobbigt att ha ont så länge. Det påverkar hela familjen, bara Tees kan få honom på gott humör igen.

På torsdagen innan sista vattengympan, tankade vi bilen och när vi kom till gympan, tyckte jag att det luktade bensin, men trodde att Timo hade spillt på bilen.

Nästa morgon när vi kom ut till bilen, luktade det mer bensin och Timo tittade under bilen, en pöl med bensin syntes, så vi for till Saab och lämnade in bilen.

Sedan promenerade vi med Tees till city och Kvantum och hem, en bra runda med mycket nytt att lukta på för Tees.

Saab berättade att det var en specialslang som läckte och den fanns inte på lager, så vi var utan bil under hela helgen.

Timo var på massagen och troligtvis fick han en nerv i kläm i armen, för han har haft ont hela tiden och det vet ju alla, att när karlar har ont, så hörs och syns det verkligen. Han har fått värktabletter, som hjälpt lite, men han blir ju så trött av dem.

På fredag kväll ringde Thomas, att nu hade han en ny diskmaskin och att han kom på lördag kväll efter jobb med den. Det blev till att städa i köket och vaskskåpet ,så att det var klart för installation.

 Under eftermiddagen kom Christel, Lars och Erica med deras gamla köksmöblemang, eftersom de köpt nytt. Timo tänkte slipa ner deras gamla och så kan vi ha det istället. Mycket jobb, så vi får se när det blir av. På kvällen kom så Thomas och hans kompis och satte in diskmaskinen, så skönt att disken blir ren igen. Vi åt varma mackor och Carina kom, så att vi kunde skicka med julklapparna till Landskrona, två säckar.

Vi kollade så att maskinen inte läckte och körde några maskiner, allt ok. På söndagen tog vi en promenad ner till stan och skulle titta lite på julsaker, men vi var för tidiga så det blev kondis och lite gott istället, inte så dumt.

Hurra nu är alla julklappar klara och inslagna och julkorten skickade, många med mail, behändigt eftersom Carina ordnade till en bild åt oss.

Timo skulle gå en runda med Tees och jag till stan och apoteket, vilka problem Tees fick, hon ville ju inte, att vi skulle gå åt var sitt håll utan satte sig och tittade långt efter mig. Nå med lite godis gick det till slut.

När jag kom hem igen, var hon lycklig och ville ligga i knäet en stund. Som extra bonus fick hon sedan följa med mig, Carina och hundarna en tur på Hovdala och det är alltid populärt, men vi var ganska trötta när vi kom hem.

Timo ändrade sin skoldag till tisdag, eftersom de är lediga på torsdag och så skulle det ju serveras julmat och det gillar Timo. På morgonen kom så Carina och körde honom till skolan, eftersom vi inte har fått vår bil ännu. Hoppas att det löser sig snabbt, för i morgon har vi ett tufft program och behöver bil.

I skolan var klassen uppdelad i önskade grupperingar, en del ville hålla på med mat, en del sjöng i kör och själv var jag med gruppen som hade önskat jullekar och pyssel. Jag lärde mig en del nya lekar fast det var väldigt ålderdomliga tydligen samt så gjorde vi julljus av bivax som barnen fick ta med sig hem. Efter pysslet hade barnen mattetimme som jag kunde hjälpa till med.



Lärarinnan Anette var hemma men Linda skötte mattetimmen samt berättade en julhistoria på eftermiddagen. Lunchen var dagens höjdpunkt för barnen, de pratade om det redan tidigt på morgonen. Jullunchen, innehållande flera sorters sill, olika sallader, ägg, skinka, brunkål, köttbullar, prinskorvar och Janssons Frestelse mm. (så Timo behöver ingen julmat mer) Som måltidsdricka var det julmust till barnens glädje. Klassmorfar och lärare kunde avsluta måltiden med en kopp kaffe och ett stort pepparkakshjärta. En av barnens mamma kom med flera buketter, som var tänkta till Anette, Linda och lilla mig. Innan dagens slut tackade jag barnen för den vackra buketten./Timo

Carina och jag och hundarna var på Hovdala, så att hundarna skulle springa av sig och de njöt av det. Carina försökte få till bra bilder på hundarna, men det var alltid en, som ville springa därifrån, naturligtvis Tees. Men vi får se om det blev till någon bild.


 Tees i trollskogen

  Jag stannade en liten stund.

  sedan var jag nere igen,

det är inte lätt, när man bara vill springa.

Timo ringde, att bilen var klar, så vi skyndade oss hem och Carina körde oss till Saab. Skönt att ha bil igen, men vad dyrt. Det blir inga julklappar till oss själva, först soffan, sedan diskmaskinen och nu bilen. I morgon skall vi ut på lite "äventyr" men det är en senare historia.

  Så här gillar jag att ligga hos matte,
 
det känns så tryggt, men att mattes ben domnar bort gör ju ingenting
.

Lucia.

Nu har vi båda varit och fått massage och vad det kan göra ont och man betalar för det. Efteråt var vi ganska matta och hittade många ömma punkter, men bara det kan hjälpa i framtiden. Vår lucia startade ganska omskakande. Vid ½ fyratiden mådde jag dåligt och viskade: Timo är du vaken? Han svarade ja så vi gick ner i nedervåningen, jag för att göra en sockertest och Timo för att ta hand om Tees. Hon blir så överlycklig när vi kommer ner till henne, som om vi varit borta en hel vecka.

Mitt blodsocker dippade rejält och jag mådde tjyvens, i med 2 leverpastejmackor och 2 glas mjölk (givetvis hade jag inget godis hemma, det hade vi ätit upp), Timo släppte ut Tees och hämtade Norra Skåne, sedan gick vi upp igen och försökte sova lite. Klockan ringde ½ 7 eftersom Timo skulle till skolan. Vi var inte särskilt pigga någon av oss och jag försökte sova lite till.

När jag kom ner igen blev Tees jätteglad och hoppade upp i knäet och ville gosa lite, det passade mig ganska bra, då blev det lite mjukstart på "morgonen". Sedan frukost vid ½ 11 och så fick jag ta en tur med Tees. Lite sent för hennes del och eftersom hon löper just nu var det till att springa nästan hela rundan. Hon skulle ju nosa överallt, så det blev en liten strid vilken väg vi skulle ta.

När vi kom hem tog jag fram vår luciastake som har en rolig historia. Vi köpte den, när vi bodde i Helsingfors, på Svenska Kyrkans basar. Det fanns 2 exemplar och vi tog den ena och den andra tog Oili och Claes.  Han gick på samma finskkurs som jag. Så nu varje lucia tänker vi på dem och undrar hur de har det där i Finland. Han stannade kvar och fick en dotter, Clara och nu har han säkert lärt sig riktigt bra finska, medan min försvinner mer och mer./Gunilla

I skolan efter några lektioner gick vi alla ner till skolmatsalen och satte oss. Varefter klass 3 kom med ett mycket vackert luciatåg, där Annie var en helt förtjusande liten luciaflicka. Efter många vackra julsånger så fick vi 2 stora pepparkakor samt saft ev. kaffe. Tyvärr hade jag glömt kameran hemma. Och nu hade Linda åter kommit tillbaka efter semestern i värmen. Det syntes på hennes färg i ansiktet att hon hade fått njuta av mycket sol.

När jag kom hem från skolan åkte vi till Christel och fick nybakade lussekatter och pepparkakor så det blev lite luciastämning och flickorna sjöng julsånger för oss.

  Sandra som hämtat sig efter sin lunginflammation.

I kväll är det dags för varmvattengympa på sjukhuset, kan det månne komma en lucia där? Annars får jag väl titta på tv och få lite luciastämning./Timo

Det blev ingen lucia ,men levande ljus vid bassängkanten och julsånger. Efteråt blev det fika ,med hembakade bullar och dricka och apelsiner, mums, så nu är vi varma, trötta och mjuka i kroppen. Hoppas att denna natten blir bättre än förra.

Så var det dags för gymnastikföreningen Örnens julavslutning i Qpoolen. Det började med kaffe och pepparkakor och sedan släpptes vi in. Allra först ett stort luciatåg med alla deltagare och solosång av lucia.

De allra minsta började och visst är de näpna, sedan kom de lite mer avancerade, däribland gruppen Vågen med Erica och de var duktiga med sina hopp och volter.
Sedan var det dags för de äldre flickorna och de är otroligt spänstiga och duktiga, tom en pojkgrupp var i farten, tyvärr bara med 2 deltagare pga. sjukdom osv. Sedan slutade det med en långdans i gymnastiksalen och så var föreställningen slut. Och visst hade alla varit duktiga.





 Så här såg Erica ut efter uppträdandet, jag tog en bild så att morfar kunde se det när jag kom hem.

På måndagen for vi till Vittsjö, för att hämta ved till Carina, de behövs inför kylan. Först släppte vi de 3 musketörerna (Shiva, Tees och Vittra)och vad de sprang, det var mycket spring i deras ben, det gick så fort att kameran inte hann fram.

Sedan fick de sitta i bilen medan vi lastade släpet med hjälp av Figge och efter det en runda till för hundarna igen på golfbanan. Sedan for vi hem för avlastning hos Carina. Vi märkte då att Figge saknades, han hade burit en hel del ved ,som vi nu fick ta själva.

Det var lite svårare, dels var vi lite trötta och dels ville hundarna hjälpa till med bärandet, det var ju stora goda pinnar vi bar på, de smakade gott med bark och allt. Till slut fick vi av allt och lämnade tillbaka släpet och nog skall vi sova gott i natt tyckte vi.

Sedan är det roligt att det börjar komma in kommentarer på vår blogg, då vet vi ju vem som följer oss, så fortsätt med det.

Idag har Timo sin kolgympa och jag skall gå och få massage ,det kan ju behövas efter bärandet. Annars är det mest julklappsinslagning på programmet och så skall ju Tees ut på sina rundor.


Badavslutning
Jag glömde att berätta Timos dråpliga "äventyr" på vattengympan sist på Hässleholmsgården. Det hade varit uppehåll en lördag men nu var det dags igen. Man hade reparerat bassängen och höll på med damernas omklädningsrum, varför vi fick vara i herrarnas. Då blev ju Timo utan omklädningsrum och han ville inte klä om på toaletten, utan fick vara hos karategtänget (hoppas att han inte hann lära sig för mycket) sedan kom han in efter oss.
Efter ett hårt pass blev vi bjudna på glögg och julgodis, eftersom det var sista gången innan jul. Där rök kaloribortfallet. Efter gemytligt prat var det då dags för påklädning igen och Timo skulle ta sig igenom vårt rum, jag fick gå före och fråga ,om det var klart och Timo lovade att titta i golvet. När han var nästan ute, ropade en dam, att här finns inget ,som du inte har sett förut och Timo blev lite generad och hoppas att allt är klart för nästa termin, så att herrarna får ha sitt eget omklädningsrum. Nu har vi en gång till med varmvattengympa på sjukhuset sedan är det juluppehåll och man hinner stelna till igen.

Tisdagen den 4 dec. ( på Carinas födelsedag, som hon inte firar, men vi lurade henne och bjöd på middag, med present från Tees. Carina undrade, om Tees hade betalt med grisöron), var Tyckarna vid Norra Skåne inbjudna att närvara, när tryckpressarna skulle startas för följande dags tidningar.

Vi började kvällen med glögg och pepparkakor alternativt kaffe med kaka.

  Madelein Leth

Mimmi och Madde tog emot oss, samt informerade oss om tidningen samt informerade oss om alla problem, som hade varit nu i höst, med nya tryckpressen, som givit tidsproblem, så att tidningen inte alltid kom ut i tid. Då går telefonerna varma på redaktionen så klart!

När så tryckpressarna startas är det alltid Laholms Tidning, som trycks först och sedan trycks vår egen Norra Skåne.
















Vi började med fikat kl 21.00 och vid 23.30 var man åter hemma efter att Norra Skåne gav oss en julklapp av chokladmodell. Den smakade utmärkt, varför Gunilla och jag redan har ätit upp samtliga chokladbitar redan!!!!

Redan på onsdagen den 5 dec. ville Gunilla att vi åter skulle besöka det hemska varuhuset Ullared. Lydig som man är och alltid varit, så blev resan av så klart. Först skulle även Gunillas lillasyster Siv hämtas i Vittsjö, eftersom hon ville följa med. Sin vana trogen bjöd hon på morgonkaffe, vi hade frallor med oss, så vi kunde hålla oss vakna hela vägen till Ullared.. Termometern visade + 9 grader och det regnade nästan hela dagen, så det var kanske inte så dumt att förlägga tiden inne på Ullared. Det var i huvudsak julklappar som systrarna inhandlade. Vissa artiklar är faktiskt mycket billigare där, än hemma i butikerna i Hässleholm. Men vilket "käringrally" som jag hörde en kund säga. Och jag håller med! Innan hemfärd intogs en god måltid utanför varuhuset. Må det dröja länge till nästa gång!

I torsdags vara det åter skoldags och flera lärare saknades av olika skäl. Influensan och förkylningar drabbar ju även dem. Christels Sandra låg också hemma nerbäddad med feber och allt, det visade sig vara lunginflammation,

Skolbarnen är härliga, när man blir kramad av flera på morgonen. Jag testade och informerade lärare och elever, om de visste vilken stor dag det var. Många visste att det var Finlands självständighetsdag, samt att det firades, att Finland hade varit självständigt i 90 år just idag. På lunchen fick jag problem då 3 olika grupper ropade att de ville att jag skulle sitta just hos dem. Det är inte lätt, att alltid vara så otroligt populär. Man vänjer sig tydligen aldrig.

Eftermiddagen blev viloperiod, så att Gunilla och jag skulle "orka" att gå på Wittsjö Golfklubbs "sponsorjulbord" på Ekbacka Krog vid 19 00 tiden. Kvällen blev mycket lyckad med god mat och goda drycker, samt mycket prat med klubbens pro Lars Jagetun och familjen Kerstin och Tommy Axelsson från Osby. Stämningen var hög vid båda långborden. Krögaren på Ekbacka Krog är även krögare på klubbens restaurant i Vittsjö under spelsäsongen. Så vi åkte senare hem, mätta och belåtna.

För att sluta med en "rolig" historia så har vi köpt en sk Amanda, en gammaldags dammsugare med flera roterande borstar. När vi skulle dammsuga mattorna, eftersom Tees fäller så otroligt, blev Tees mycket nyfiken och hoppade runt dammsugaren och vips ,så var halva hennes öra inne i borsten. Hon såg väldigt konfunderad ut, men vi fick ut örat i helt skick. Så förhoppningsvis skall Tees akta sig i fortsättningen.   

Måndagen den 3 december var det dags för "årets gubbaträff" i Landskrona. Vi började dagen med en fältvandring och njöt av Landskronas nybyggda greenområden. Vilket fantastiskt arbete som är nedlagt av banteamet. Grattis, grattis!

Sedan åkte vi till kanske Landskronas tjusigaste matplats, Strandpaviljongen, alldeles utmed Öresund, med utsikt över båttrafiken i sundet samt ön Ven och Danmark i bakgrunden. Maten var av utmärkt skånsk tradition och smakade utmärkt gott.

Nästa tripp blev till Vasatorps Golfklubb och deras otroligt stora anläggning. Ordningen i den stora verkstaden samt maskinhallen höll hög ordning och finish.




Ute på den ombyggda och nybyggda golfanläggningen hittade vi en gammal medarbetare till mig, Knut Starfeldt i ett kabeldike,



som grävdes av "bagaren" Bengtsson, en av Skånes skickligaste grävmaskinister på golfområdet.
 



Vasatorps gamla del har byggts om mycket för att likna "Sand Golf" i Jönköping (samma arkitekt). De nya banorna är helt enligt "Sandidén". Vasatorp har 2 st18-hålsbanor samt en 9- håls korthålsbana. Fy vad stor anläggning!

På hemvägen körde Håkan via Rya Golfklubb, så vi såg deras stora klubbhusområde. Rya hade även tagit ner en mängd träd så karaktären var ändrad på en del håll.

Då kvällen nalkades var det åter dags att hitta lite föda till gubbarna, så Håkan tog oss till restaurangen Tycho Brahe, vars kök lagade några helt fantastiska rätter åt oss. Själv intog jag en superb laxrätt med fantastiska kryddor. Mums, mums.

Solen hade gått ner för länge sedan, så vi intog övernattningsrummet för en liten kvällsöl innan sängarna kallade på oss. Till grannar hade vi ett gäng polska byggnadsarbetare som byggde hus i Malmö.

På tisdags morgon bjöd Håkan in oss på frukost på golfklubbens personalmatsal. Jag hade bråttom hem till Floragatan och gymmet, men Håkan Nilsson tog de övriga med sig, för att visa bl a. 14: e hålet som har byggts om till en verkligt vacker pärla. Vi gubbar planerar ett försöka få till stånd en årlig "gubbaträff" för dem som har varit med i svängen minst 25 år. Återstår att se hur vi lyckas.

Undertecknad tyckte att vi hade en mycket lyckad och varm träff, varför jag måste tacka särskilt Håkan Anderberg, Sune Fasth samt Roland Knutsson för en trevlig samvaro.    

Veckan ägnades åt att städa upp i trädgården och få in alla trädgårdsmöbler. I måndags var Timo uppe i Vittsjö och bytte till vinterdäck, så nu kan vi köra säkert, om nu föraren bara kör försiktigt.

I onsdags körde Carina och vi och alla hundarna ner till Landskrona. Först gjorde vi en rastning på Åhusfältet och sedan en snabb kisserunda i Thomas trädgård. Sedan var det dags att inspektera senaste familjemedlemmen, nämligen Moa.

Hon var 4 dagar gammal och verkade trivas med livet, mat och att sova. Linnea öppnade hennes paket, men inget passade ju, de var för små för henne. Farfar busade med hennes present, en käpphäst och det var väldigt spännande. Hon var tom lite rädd, men det var ju så roligt samtidigt, men jag undrar vem hade roligast Linnea eller farfar?

Mathias kom också medan vi var där och han fick träffa Moa för första gången, jättegullig tyckte han. Vi fikade god tårta och sedan fick vi tänka på hemfärd, hundarna låg ju i bilen. Vi for ut till golfbanan och där fick de springa av sig, men Tees fick upp spår på kaniner och jagade under skall, så vi fick koppla henne. När de hade sprungit av sig for vi hem igen, med många bilder på lilla Moa.

Torsdag dags för skolan igen och sedan följde Erica med Timo hem, eftersom Christel var i Ullared och gjorde av med pengar. På kvällen var det vattengympa igen.

I fredags for vi till Ikea och skulle få lite jultips, men det blev en ny soffa istället.(Vår gamla, ca 15 år gammal, var sliten, efter 3 egna hundar och några lånehundar, så det var dags för en ny)  Vi hittade 2 st  soffor som vi gillade och sedan hade vi en sådan tur att vi på fyndhörnan hittade samma soffor, till betydligt reducerat pris. Vi ringde efter Carina och bad henne komma med ett släp så att vi kunde få hem soffan innan någon annan tog den.

Vi hittade ett roligt strutsmjukisdjur (till Tees) på samma gång, den har en bjällra inuti, så det är extra roligt att skaka den.





Vi fick hem soffan och Lars fick komma och hjälpa oss in med den, uppför alla trapporna. Sedan njöt vi av vår nya soffa som är längre än den gamla, så nu får Tees och jag plats att sova en stund på morgonen i den, efter första rundan. Efter vattengympan på lördagen hittade jag kuddar på Jysk till soffan så nu är den ännu skönare att sitta i.

På söndagen kom Carina o Christel med familj och grattade mig eftersom jag fyller år på måndagen. Jag tycker att i vår ålder är det inte mycket att fira, som en gammal bekant till oss sa, det är inte roligt att bli gammal.  Eftersom min syster Siv vet att jag inte vill fira, kom hon och bjöd oss på lunch på Asia Corner och det smakade gott. Både Timo och jag skall gå till Mona,vår fotvårdare och få gjort våra fötter fina och det blir skönt. Sedan blir det kanske en promenad på stan.
Senare på kvällen tittade Leila och Veikko in för en fika, de är gamla grannar från 70-talet. Timo hjälpte Veikko med att tolka.



Tyvärr slutade födelsedagen tråkigt, Thomas meddelade per datorn att det brann i ett höghus i Landskrona, huset bredvid där min moster Gunvor bor. Som tur var berördes inte hon av det mer än oron och en otrolig rök. Den kändes ända bort till Thomas.

När jag gick och lade mig hade jag ont i halsen och när jag vaknade på morgonen  var jag ganska dassig. Timo fick ta Tees på en runda innan han körde till Österås fotbollsplan, för att hjälpa dem. Sedan får jag bara släppa ut Tees i trädgården för "luftning" så får Timo ta en långrunda när han kommer hem, Carina var gullig och kom och hämtade henne till Hovdalafältet, så nu har hon fått sin rastning ordentligt.

Lördagen  den 17 november började lite stressat, vi skulle till vattengympan och innan det skulle  Tees motioneras och vi skulle släppa ut Vittra ,eftersom Carina var iväg med Shiva, samtidigt skulle vi lämna in tipset. Tyvärr fungerade inte  systemet över hela Sverige, så vi fick ta det senare.

Gympapasset var ganska tufft och det tog på krafterna, när vi var klara ringde Thomas och sa att det snart var dags att åka in på BB. Vi försökte lämna in tipset men tyvärr fungerade det inte ännu.

Så hem till Tees och ta ut henne och ha lite mat. Sedan iväg igen med tipset och voila ,det funkade. Så ringde Thomas, att nu åker vi iväg till BB i Lund, så det började bli spännande. Carina ringde och sa att hon var försenad, kunde vi ta ut Shiva ,som nu vara ensam hemma.  Detta gjorde vi och vi tog Tees med oss så att de fick leka en stund och snart kom Carina hem.

När vi kom hem ringde Thomas och berättade att en liten MOA hade fötts 18.35 så nu är barnbarnen 9 st. Efter ytterligare en stund kom ett mms med bild på lilla Moa, tekniken är märklig. Nu skall Timo också översätta ett brev till finska åt ett finskt krigsbarn, som ej kan finska. Vi skall nu bara ta ut Tees på sista rundan och sedan är det natt hos familjen Haapanen.
Idag söndag fick vi lite mer uppgifter om Moa, hon var 51 cm lång och vägde 3 885 gr och hade alldeles svart hår. Allt var bra och Linnea var en stolt storasyster. Senare kom det en bild till på telefonen, hur får man in det på datorn?? Idag skall vi ta det lite lugnt eftersom vi är lite förkylda och hängiga.

Efter onsdagens bravader när Vittra höll på att inte kunna ta sig upp från bäcken ute på Hovdala (Shiva, Tees och så klart matte hjälpte henne) tyckte vi att det var dags att ta det lugnt och så var det torsdag igen och dags för skolan för Timo, det var till att ställa klockan lite tidigare, så att han skulle hinna. När Timo körde till skolan tog Tees och jag det lite lugnt, men sen var det dags för långrundan. Vädret var ganska bra inte så råkallt som innan. Vi gick vår vanliga långa runda och Tees fick springa lös ganska mycket.

Hon mötte några av sina hundkompisar och det är ju extra roligt att få busa lite. Men lite förargligt var det, när en dam säger: "men jag som hade putsat glasögonen när jag gick hemifrån". Tees skulle givetvis visa att hon var glad och gillade henne, så hon skulle ha en puss.

Under rundan hörde Tees en hackspett som knackade högt upp i ett träd, tyvärr fick vi inte den på bild. Sedan gick vi hem och jag fick en kopp varmt kaffe och så var det till att vänta på husse och höra hur det hade gått i skolan./Gunilla

Torsdag, alltså dags att åter vara klassmorfar i Ericas klass på Röingeskolan. Dagen började med läraren Linda och en prao vid namn Emil. Matematik var första ämnet för dagen. Plus och minus med tiotal var ju övningen. Mycket jobbigare än med bara ental. Då fick jag hjälpa barnen med talen, samt ibland "rätta" hela sidan. Jobbigast var naturligtvis att hjälpa Jenny på engelska, då termerna ental och tiotal inte fanns i min gedigna utbildning i Sverige och Finland. Men hon förstod mig bra, då jag visade hur man räknar talen på ett kladdpapper. Hon frågar ofta när jag kommer nästa gång och jag är ju bara i skolan på torsdagarna, så jag svarade på engelska att jag kommer på torsdag igen. Då frågade hon om jag menade tisdag, men hennes kompis Moa P förklarade att jag menade torsdag, Jenny har nog lite svårt med min Wales-dialekt!

Efter matematiklektionen åkte vi buss till Vankivas soptipp, tillsammans med klass 3. Det var oerhört lärorikt att få följa med barnen dit. Vi blev guidade av en dam under en hel timme, när hon berättade om hur man arbetar med att sortera alla våra samt industrins avfall. Jag blev mest imponerad av att man idag kan återvinna till och med lysrör. De skickas till en firma som lossar metalländarna först till metallskrot och sedan blåses röret av en stark luftstråle som tömmer "mjölet" i röret och sedan är ju glasröret färdigt för återvinning.

Vi lärde oss också att våra tidningar kan återvinnas ungefär 7 ggr och som sista produkt blir tidningspappret toapapper. Av olika små batterier lärde vi oss att de minsta batterierna, typ de i bl.a. våra armbandsur var de farligaste, då de innehöll kvicksilver. Vankivaanläggningen är så stor så att de även hjälper övriga Skåne med olika återvinningsuppdrag, bl.a. tar de hand om oljeskadad materia och skiljer oljan från t.ex. jorden. Inom området såg vi, att en hund- och kattkyrkogård hade upprättats. Där fanns många kors och bilder på älsklingsdjuren.

 Åter fick man mycket ny lärdom med sig som faktiskt överraskade en del. Kanske mest att det är oerhört lite som slängs på "sopberget" nuförtiden, utan över 90% återvinns eller blir t.ex. bränsle till fjärrvärmeverk. Då dagens temperatur var -1^o, var lyckan stor när bussen åter kom för transport tillbaka till skolan.

På skolan har för någon vecka sedan påbörjats för byggnation av ny skolbyggnad, varför hela framsidan är omgärdat av staket så att barnen ej skall komma till skada. Sedan var det dags att åka hem till Tees igen. /Timo

Så här vilar jag mig när matte och husse bloggar, visst ser det skönt ut!! /Tees

Så var det då farsdag. Tees var förste "man" att gratulera, hon fick komma med upp i sovrummet och gratta husse med en förstoring av henne själv. Detta uppskattade husse mycket, sen fick Tees snusa runt lite och gå ner i undervåningen igen.

Under dagen gratulerade alla barnen sin fader så det blir till att äta på restaurant lite i framtiden.

På måndagen  den 12 november tog vi, Timo, Gunilla och Siv tåget till Helsingborg för att sen ta båten till Helsingör. Vädret var kallt men soligt, så det gällde att klä på sig ordentligt.  Siv hade frallor med sig så det blev en kopp kaffe först hemma, sedan hämtade Carina oss och körde oss till stationen, samtidigt tog hon med sig Tees hem. Så vi visste ju att Tees hade det bra, hon fick ju vara med kompisarna hela dagen wow.

Tåget kom ca 20 minuter försenat och när vi kom till Finja blev det helstopp, det var folk på spåret och polisen stod där och vaktade. Så småningom fortsatte vi med reducerad fart och på vissa ställen fick vi stanna och invänta mötande tåg. Nära Perstorp såg vi höstens första snötäcke i Skåne. Resan tog ganska lång tid, men vi hade ju inte bråttom. Väl framme i Helsingborg köpte vi biljetter till båten och gick nästan direkt på båten, så det klaffade ju bra. Där blev det kaffe igen, nu med en räksmörgås, men vad dyrt det har blivit sedan vi turade i ungdomen.

Vi promenerade  i de små gatorna och tittade på deras utbud, ganska snart hittade jag en tjockare tröja att ha på i vinter, eftersom jag fryser så lätt. Sedan hittade Timo en tjockare snygg tröja, som vi köpte plus att han hittade något liknande Foppatofflor eller som Erica kallar det, shoppatofflor, tänk bara 10 DK, han tänker ha dem i skolan när han är klassmorfar. Siv hittade också någon tröja.

Sedan fortsatte vi och då såg vi en positivspelare som gjorde lite julstämning.





Sedan blev vi både trötta och hungriga så vi gick in och åt lunch och det smakade gott.



Under promenaden sedan hittade jag en fin ram till Tees foto, och det var reapris, så trots valutan blev det inte så dyrt. Tees är ju värd allt tycker husse.

Sedan blev vi sugna på varm kakao med vispgrädde (vi tänkte inte alls på figuren) och så hann vi med att köpa lite vin med oss hem och så chansade vi på 2 buketter rosor (men de slokade dan efter) Så var det dags för hemfärd och vi var ganska så trötta. Vi fick vänta lite på tåget men denna gång gick det i rätt tid och höll tidtabellen hem, inga intermezzon, så vi var nöjda när Carina hämtade oss vid stationen och vi hörde att alla hundarna gläfste glatt åt oss.

Det blev en kopp te med honung som avslutning och vi kunde konstatera att vi inte orkar så mycket som förr, vi var ganska slut och satt bara och njöt av dagen.

I söndags passade vi Shiva när Carina var med Mia o Viggo, det gick bra, vi var på Äspet så att Shiva o Tees fick springa av sig och sedan tog de det lugnt. Fick höra att det gick bra för Mia.

 Sedan var veckan lugn och vi var på husvisning, men huset passade oss inte alls, det var från 60-talet och inget hade gjorts därefter, så vi var ganska glada att bara kunna åka därifrån. Vi har börjat fundera på att skaffa ett enplanshus så att vi slipper trappor, eftersom vi båda har lite dåliga knän.

Sedan har både Timo och jag tagit influensavaccinet, särskilt i Timos fall är det viktigt att han inte blir förkyld med sin astma,. Vi har vaccinerat oss nu i flera år och har sluppit influensan.

Häromdagen åkte vi och Carina till Vinslöv och Granngården, Carina skulle handla hundmat och vi fågelmat, sedan blev det lite till. När vi lämnade Granngården regnade det lite och vi fick se 2 fina regnbågar.

 Efter det for vi och hämtade vår husvagn, som varit på service och det blev dyrt. Jag tar på mig skulden, eftersom jag dragit sönder en rullgardin och den gick inte att laga, utan det fick bli en ny och det kostar. Men nu är husvagnen i skick igen, kanske blir det en liten tur innan vintern kommer.

Har vi inte en otacksam hund, som möblerar om titt som tätt och vänder upp och ner på sina korgar och när hon är nöjd, lägger hon sig ner och somnar. Men det ser inte klokt ut.

I torsdags fick vi besök av Åke Widgren med fru Inger, de hade varit på Hässleholms sjukhus och tittade in hos oss en stund. Vi fikade och hade en trevlig pratstund.

Både Timo och jag har varit och fått massage, tänk att man betalar för något som gör så ont, men det gör kanske nytta, vi försöker ett par gånger till. Nu går Timo i väntans tider, det är ju farsdag på söndag, måtte barnen inte ha glömt bort honom.