Timos corner

Eftersom bloggservern varit ur funktion, så har vi inte kunnat skriva något nu på ett tag. Vid vår promenad med Tees, hörde vi tranor som skränade uppe i luften och de påminner ju om våren. Nu är nästan all snön borta och vi har hittat vitsippor i skogen, så våren kommer nog och det skall bli skönt.

I lördags var det dags att testa om Tees och Sandra får vara med på agilityträning, det var lite nervöst, eftersom Tees är så livlig och gärna vill busa med alla andra hundar. Vi for ut till hundungdoms träningsplats i Vankiva och där var fullt av hundar, med sina mattar och hussar. Sandra fick börja testet, de andra stod på 2 led mittemot varandra och så skulle Sandra lämna Tees kvar och gick iväg en bit, sedan skulle hon kalla in henne och det fungerade till 100%.

Men sen kom problemet, de skulle gå tillbaka mellan hundarna och Tees skulle vara lös och då tog hon chansen, att hälsa på de andra hundarna och nosa runt, men till sist kom hon tillbaka till Sandra och satte sig fint. De blev godkända, men vi får träna på, att hon skall följa Sandra lös också, i koppel går det bra, Tees är ju ganska otrogen sin husse o matte och följer med vem som helst, men hon kollar gärna var vi är någonstans. Själv skall jag börja på dressyrkurs med henne nästa vecka, så kanske skall vi få pli på henne:)

När vi kom hem, så fick vi besök av en gammal bekant, nämligen Leif Nilsson, som hade arbetat på Wittsjö Golfklubb i början på 70- talet och sedan arbetat som tränare och arkitekt bl a i Norge. Det blev många gamla minnen som dryftades och nostalgiska blev vi.

  Även här är Tees otrogen och ligger helst hos Leif

Han hade sin hund Spikey (en liten tax) med sig och hundarna fick busa lite i trädgården.

På söndagen var det dags för Wittsjö Golfklubbs årsmöte ute i klubbhuset och denna gången gick det bättre och ekonomin visade sig vara ganska bra. Efter det for vi till Siv, där vi fick mat och fika och Tees fick rasta av sig lite.

I måndags samlade vi ihop grenarna, som Timo klippt av buskarna tidigare och for till tippen och lastade av och köpte matjord, som vi lastade i säckar, tungt, tungt!

Carina fick någon och där fikade vi ute för första gången i år, det var riktigt varmt och skönt, så nu kan man se fram emot frukost och lunch ute igen.





  Vittra vill gärna ha något gott

Framför allt Tees älskar att vara i trädgården, hon kan ligga i dörrhålet och bara titta på allt, som händer omkring.

Så var det dags för 1 april och skämtet i Norra Skåne var ganska lustigt, det handlade om en bastubuss, där Timo från Gundrastorp i Vittsjö höll i det. Timo tyckte att det var lite skämmigt. Roligaste aprilskämtet i år, var nog det som min syster blev utsatt för, att vattnet ej var drickbart i huset, men att man kunde hämta rent vatten några hus längre bort. Men det var alltså ett aprilskämt. Någon hade jätteroligt.

Timo och Carina gick med hundarna vid Åhusfältet och Almaån och givetvis badade alla hundarna, är det vår, så är det. Timo var lite orolig när Tees simmade motströms, det såg så jobbigt ut, men hon klarar sig alltid.

Timo tror att Finlands utrikespolitik kommer att bli mycket bra framledes, då Alexander Stubb är en duktig golfspelare och var medlem i samma klubb som vi, nämligen Helsingfors GK som junior.

I dag skall det bli spännande, Carina och jag skall gå på fotokurs och lära oss om våra kameror och det kan jag behöva, för ibland blir korten så konstiga.

Så kom då vintern, men den enda i familjen, som gillar den, är Tees. Hon älskar att rulla sig i snön och vill gärna vara ute på tomten och sitta och titta på folk, som går förbi, helst om solen skiner. Hon är en riktig solskenshund, i alla bemärkelser.

  Det ligger lite snö kvar på tomten

En dag just innan påsk var vi på promenad med Tees och då kom 2 rådjur springande tvärs över järnvägen och in på golfbanan, efter kom en stor svart hund. Efter ett tag kom hunden tillbaka och försvann in bland radhusen. Så kom en man och frågade om vi sett en hund och vi kunde hjälpa honom med, att vi sett den komma tillbaka och på vår runda sen, såg vi att de hade hittat varandra igen. Som tur var hade inget hänt, det är lite otäckt med järnvägen.

På torsdagen var vi och vattengympade och Timo var med igen och gjorde så gott han orkade, efteråt känns det så skönt att ha orkat med det.

  Christel, Timo o Sandra

På långfredagen kom Christels familj och åt lammstek och så dök Thomas också upp och när Carina varit ute med hundarna kom hon också, så nästan hela familjen var samlad. Lars, Marcus, Gunilla och Timo åt åter Memma, den finska påskdelikatessen.

  Lars, Marcus o Christel

  Här är det bus på gång

  Thomas

Suzan var med sin familj uppe i fjällen och firade påsk i sin stuga. Thomas var gullig och hjälpte oss med att hitta kanal 2 på vår tv i köket och sedan hjälpte han mig med videobandspelaren, som hade hängt upp sig, vid ett strömavbrott tidigare, så nu kan jag kanske banda in program igen. Sedan var han hos Carina och hjälpte henne i källaren med ljus och tittade på hennes tvättmaskin, men tyvärr är den nog för gammal.

 Erica på besök när mamma arbetade
och de andra upptagna med annat, då passade hon på att kelas med Tees

Tyvärr märkte vi att vår brunn på uppfarten luktade illa (ja det var hundarna som märkte det först så klart) så vi antog att det var stopp där.
 
 Timo kollar hur det står till

Annandag Påsk var Carina och vi på kulturhuset och tittade på Casinorevyn från Bjärnum. Det lockade till många skratt och musiken och sångerna var av hög klass som vanligt.

Efter påsken ringde vi Sydspol och de kom hit och spolade rent så att det skulle fungera igen. Det visade sig att det växer rötter i röret, så småningom måste vi nog åtgärda det.

Samma dag var det dags för bilbesiktning och bilen börjar ju bli gammal, så man är lite orolig, men det behövde vi inte vara. Den gick rakt igenom utan anmärkningar och ändå har den gått över 18000 mil som kontrollanten sa, men den är underredsbehandlad och noggrant servad hos Saab, så den klarar sig nog ett tag till.

Sedan var det dags att träffa Sandra så att hon skulle träna lite med Tees. De skall försöka gå en agilitykurs, men kanske är Tees lite för livlig. I alla fall tränar vi, att hon skall komma till Sandra på inkallning, så att hon vet att det är Sandra som bestämmer. Det gick ganska bra och vi skall fortsätta träna inför provet på lördag, så får vi se hur det går.

Idag onsdag hämtade Timo Carina vid bilfirman, för hennes bil skulle servas och de kollade underredet på bilen och Carina fick en del tips på hur hon skall göra med den. Under dagen kom Siv in till stan, hon skulle hämta sin nya bil, så vi åkte med henne och hämtade den,






efter det for vi hem till Christel och fikade och beundrade Sandras nya rum.

Solen skiner idag, men det är kallt på nätterna ,så våren stannade upp. Jag gillar inte kylan alls eftersom jag får värre värk i lederna och inte tycker om att gå ute när det är halt.

I veckan som gick skannade vi (Siv, jag o framför allt Carina) gamla kort från våra album. Det skulles bli till ett collage till Rune, vår bror som fyllde 75 i lördags. Sedan var vi på stan i fredags och handlade lite och då ville Siv att vi skulle köra och titta på bilar, hennes börjar bli lite skrotig. Sagt och gjort, vi var på Bilcentrum och tittade och provkörde en Skoda Fabiavärsting och minsann bestämde sig inte Siv för att köpa den, så efter påsk har hon en ny bil, bara körd 500 mil. Jag försökte att hon skulle ta den direkt, så att vi kunde åka fint, när vi skulle ner till Runes i Landskrona på lördagen, men det gick inte.

När lördagen kom hoppade vi över vattengympan, så att vi skulle orka med festligheterna, först for vi till Petab en stor blomsterhandel i Glumslöv och tittade på lite vårblomster, sedan åkte vi ner till Hofterup och grattade Mathias som hade fyllt 13 år på fredagen.

Därefter var det kurs mot Landskrona och Rune och Laila, vi kom först och kunde ta det lite lugnt och samla oss innan döttrarna, med respektive och barn kom. Rune uppskattade collaget vi hade gjort och det fanns foto, som han aldrig hade sett, är det verkligen jag Gunilla, frågade han mig och det var det ju.

Allra först kom Rose (yngsta dottern) med Tommy, Maja och lilla Ella (en ganska rolig historia eftersom mor hette Maja och fars syster Ella, sedan visade det sig att deras nalle hette Algot, som var Ellas man, så de har bevarat de gamla namnen)

Sist men inte minst kom mellandottern Kristin med sin Tonny, My, Dennis och Timos favorit Schnauzern Signe. Timo blev lyrisk och tänkte på sin egen Teri som han hade som liten i Finland. Som tur var hade vi inte Tees med oss, Signe gillar inte andra tikar, kanske hade hon ätit upp Tees:). Men som tur var har vi ju Carina och kompisarna där vi kan lämna henne.

Så började då en kväll med skrattsalva, efter skrattsalva och stämningen var på topp , andan systrarna emellan var rå men hjärtlig. Mycket mat och god mat fick vi och godis därtill, Timo nästan tömde godisbordet.

Sedan vankades det kaffe och kakor och en underbart god tårta och så lite drinkar.  Kvällen gick fort som alltid när man har roligt och vi fick börja tänka på hemresan. Den gick bra med Siv vid ratten och vi hämtade Tees direkt, en trött Tees, som först hade varit på Hovdala med Carina o kompisarna och sedan en runda med Mia , Viggo och Carina, Shiva o Vittra i 1 ½ timme så hon hade verkligen fått motion. Hon ville inte alls gå ut och kissa för natten utan ville bara sova.

Söndagen var lite avslappnat, vi passade Vittra när Carina o Shiva var på träning och så var Timo och tittade på när Marcus spelade tennis och det var varmt ute och riktig vår i luften, men när vi vaknade på måndag morgon var det kallt och blåsigt och så började det snöa så våren stannade upp igen.

Så var det dags med skolan igen och hur gammal man än är så lär man sig alltid nya saker. Jag hade inte en susning om varför tex. siffrorna fem var V eller 10 X i de romerska siffrorna. Och jag fick ett härligt skratt, när eleverna tränade på siffror mellan 1 och 100, när siffran 40 skulle skrivas med romerska siffror så blev det ju XL och då ropade ett av barnen, o det har ju min pappa. Jag undrar hur gammal en del föräldrar tror att jag är, då jag beklagade mig att engelskan är svår på timmarna och en mamma då svarade, ja på din tid läste ni väl inte engelska!! Man kände sig inte ung precis. Annars är det väldigt mysigt och roligt att få ta del av barnens skolgång. Den liknar ju inte riktigt min från 40-talet.

På fredagen inträffade en stor "katastrof" vår telefon försvann, den dog helt. Vi ringde och anmälde det och de sa att det kunde ta några dagar och det blev många turer, telefonen kom tillbaka och försvann igen i flera omgångar, det tog 8 dagar innan den fungerade helt ok.

På lördagen var jag i Timsfors med finska föreningen på en gudstjänst, de hade en ny ung och mycket gladlynt präst och det var trevligt och gemytligt. Prästen kom ifrån Husqvarna och hon var född i Tammerfors.  Efteråt bjöds det på kaffe, bullar och olika sorters kakor. /Timo

På söndagen drog vi ihop lite ris som Timo hade klippt tidigare så det såg lite trevligare ut i trädgården som blommar så fint med krokus och snödroppar osv. Sedan fick vi avfrosta frysen eftersom vi inte hade stängt dörren riktigt, så nu är det fint där också.

På måndagen hade våren kommit på riktigt, det var varmt och soligt när vi promenerade med Tees, men det kändes lite tungt ändå, Timo hade det riktigt jobbigt att gå, så vi fick sätta oss ner och vila lite. När vi kom hem var vi ovanligt trötta så vi lade oss att vila lite, Timo tom ute i uterummet med Tees nedanför sig.




 
Kan man inte få leka med sina pinnar?

 Men när Timo vaknade till kände han sig inte alls bra. Han hade ont i huvudet, svårt att andas och tryck över bröstet. Så vi åkte in till sjukhuset och de gjorde stor kontroll med EKG och massa prover, samt röntgen av huvudet och lungor, men de flesta proverna var bra och framför allt huvudröntgen. Men de beslöt sig för att lägga in honom och det blev på hjärtavdelningen, där Christel arbetar, så han fick nog särskild behandling. Han fick ligga kvar över natten och fick göra ett arbetsEKG. Där frågade killen om han också sprang Marathon, eftersom Christel har gjort det, absolut inte svarade Timo Det konstaterades att han hade alldeles för högt blodtryck. Därför har han nu börjat behandla det.

Som tur var tog Carina hand om Tees och var ute på Hovdala med henne och hon trivdes så bra hemma hos kompisarna.

När Timo kom hem igen, rusade Tees emot honom och Timo sa att han hade saknat henne så, jag vet inte hur jag skall ta det!! Timo var väldigt trött och grinig pga. huvudvärken. Vi tog en promenad med Tees men den blev väldigt liten. Idag orkade han gå lite längre och det kändes mycket bättre och huvudvärken var borta. Men det blev ingen vattengympa så jag fick åka själv. /Gunilla

För 48 år sedan var det full vinter i Stockholm, där vi bodde på 50-60-talet, finlandsbåten var flera timmar försenad pga den tjocka isen ute på havet, för vi var och mötte mummu (Timos mamma), som kom till Stockholm för att sedan åka till Landskrona till sin sons bröllop med Gunilla.  Känner ni igen oss från den tiden för den 5 mars 1960 gifte vi oss i Sofia Albertinas kyrka i Landskrona.

Gunillas mamma hade till bröllopsmiddagen ordnat ett blomsterarrangemang med blommor i blått, vitt och gult (Finlands och Sveriges flaggfärger) sedan dess har vi varje år lämnat in skålen och fått arrangerat blommor på samma sätt. Det har under åren blivit många olika uppsättningar, men alltid i samma färger och med fresior i. Allt enligt originalet. Vi har varit oroliga för att det skulle hända något med porslinsskålen, men än så länge är den hel.

I år var vädret underbart med strålande sol och efter att vi ätit lunch på Asia Corner tog vi en runda på Hovdalafältet, uppe på Äspet med Carina och hundarna.

Här kommer Carinas bidrag till dagen på Äspet

   

Kanske ett nytt frieri

Efter att ha varit rejält förkylda, så att vi inte ens kunde vattengympa börjar vi hämta oss. Timo var så dålig att han inte ens kunde äta lakrits och då är det kris.

 

Här viker födelsedagsgrisen servetter


Så var det dags för kalas igen, det var Sandra som fyllde 13 år och det vankades middag med kaffe efteråt. Allt smakade gott och jag tror att Sandra var nöjd med sina presenter. Nöjd däremot var inte Erica, när hon kom från gympan, gästerna hade ju kommit och hon var inte hemma.


 Erica trött efter gympan

Men det gick över och hon deltog i kalaset med glädje och hjälpte till att underhålla oss. Farmor, farfar och farbror Håkan samt Carina och vi var där.


  Farfar och morfar låter sig smaka



 Farmor och mormor lyssnar andäktigt


 Håkan och pappa Lars lyssnar på Sandra


Erica busar för oss med olika grimaser


 

Här underhåller syskonen med sång och musik

Flickkalaset blir senare när hennes nya rum är färdigt, så att de kan sova över där.



Så här lugnt låg Tees när husse o matte var på kalas.

På torsdagen åkte Timo till Trelleborg på Sydsveriges Finska Krigsbarns styrelsemöte. Det var Timos tur att köra, så Alpo kom ner från Markaryd och tillsammans åkte vi ner till Höör där vi hämtade upp Tapio och han lotsade mig vidare till Birgitta, vår sekreterare, som bor vid Harlösa kyrka. Därefter for vi mot Trelleborg och hade vårt möte hos Irja, vår kassörska, på Sofiedals Gård i Alstad. Innan mötet åt vi lunch med en underbar laxsoppa, som Irja är specialist på.

Sedan hade vi styrelsemötet, där de stora ärendena var ang. vårt årsmöte i den 13 mars i Eslöv. Vår ekonomi verkade god, nog mycket tack vare, att vi i våras arrangerade NORDISKA KRIGSBARNSDAGARNA på Frostavallen. Årets "nordiska krigsbarnsdagar" skall vara i mitt vackra Tammerfors, i Finland, i början av september. Ett stort problem är att vi har svårt att hitta en ny ordförande, så jag hoppas att Jean sitter kvar ett år till. Problematiken beror mycket på, att vi samtliga krigsbarn börjar nå en hög ålder, själv tillhör jag de yngre.

  allvarliga Veikko och Keijo lyssnar andäktigt



  Leila, Markku och Birgitta 


 duktiga damer i arbete

Efter mötet var det så dags för Irjas eftermiddagskaffe med bullar, kakor och bakelse vilket jag verkligen uppskattade och njöt av i mångfald

Under bilkörningen diskuterade vi mycket, att ordna lokala träffar i Hässleholmsområdet för att våra medlemmar här uppe, skulle ha nära till att träffas ibland. Alpo och jag har åtagit oss att realisera tanken till våren. /Timo

På fredagskvällen var det dags för min första klassfest med Ericas klass. Festen började med pizza och dryck, som serverades av klassmammorna, klasspappan och av lärarna Anette och Linda.


  otroligt duktiga klassmammor

Barnen njöt av pizzan, en del orkade med flera bitar, men sedan blev de mätta.


  här vankas det pizza med lärarinnorna i bakgrunden

Då började olika lekar, till barnens förtjusning. Efter det blev det kö till godisbordet, som var överdådigt och uppskattades mycket. Det är sällan att man hör barn uttrycka att de inte orkar mer!! Kvällen avslutades med höjdpunkten discodans. Killarna var de mest oblyga, då nästan alla gick upp direkt, men efter ett tag så vågade flicka efter flicka också dansa. Min egen höjdpunkt var så klart när jag blev uppbjuden till dans av en flicka. Klockan 20 00 skulle festen sluta, men eleverna tyckte att det var alldeles för tidigt, de hade ju just kommit igång på allvar. Men utanför dörr och fönster började ju mammor och pappor komma för att hämta sina barn. Tack för en trevlig kväll! /Timo

På lördagen var det dags för vattengympan och vad tugnt det var efter flera gångers uppehåll, men det är skönt när man äntligen har genomfört det. Så slappade vi lite och tog sen en runda med Tees och så var vi och tittade på när Maracus spelade tennis, efter det blev det kaffe hos Christel och Timo hjälpte Lars att skruva ihop garderoben i Sandras nya rum och på kvällen var det schlagerfestivalen.

 Vår gulliga solstråle Tees

I dag den 25 februari är det en stor dag i vår familj, eftersom Tees fyller 2 år. Hon är solstrålen i vårt liv och vi grattade henne på morgonen, med lite godis och en ny boll, som hon tyckte om direkt och lekte med.



Hon får oss på gott humör och det behövs, eftersom vi varit dåliga i flera dagar, med förkylning och magont. Därför har det inte heller blivit någon vattengympa, men Carina och Timo var och köpte biljetter till Bjärnumsrevyn till påsk och det ser vi fram emot. Vi har sett den några år och det är alltid roligt.

På eftermiddagen kom Shiva och Vittra och hälsade på och blev bjudna på godis. De fick sedan en tur till Hovdala, där de sprang av sig och njöt av vädret och att få vara fria.

Tidigare var vi nere hos Andreas i Hofterup och gratulerade på hans födelsedag, tyvärr funkade inte kameran riktigt så fotona blev inget vidare.

Men nu har jag nog fått kläm på, hur man ställer in den så förhoppningsvis skall bilderna bli bättre i fortsättningen.

En eftermiddag var vi hos Christel och åt fastlagsbullar, som smakade riktigt gott.

  Erica och Sandra håller på med datorn

Siv, Anette och lilla Ellen kom på en snabbvisit häromdagen, de hade varit inne och handlat till Ellens födelsedag, så det blev en liten fika.

Timo var hos astmasköterskan och hans resultat hade blivit bättre, kanske pga att vi köpt en pipa med salt, som han skall inhalera med. Man kan ju hoppas.

I morgon skall vi till veterinären för Tees andra rabiesspruta, vi håller på att skaffa pass till henne, eftersom vi har som plan, att åka upp om Haparanda över till Finland med husvagn till sommaren, och då vill vi ha Tees med oss.

I söndags var det riktig vår här nere, ca 10 grader och folk var ute och promenerade i vårsolen. Vi beslöt att åka ner till Thomas o Christine i Landskrona, men först körde vi in om till Gunvor Nyman i Rydebäck.

Hon är med i Finska Krigsbarn och är konstnär och har målat koppar med namn, till alla våra barnbarn och nu var det dags att hämta Linneas och Moas koppar.

Gunvor hade flyttat från sitt hus till ett nybyggt höghus i Rydebäck och vilken fin lägenhet, med rymd och ljus planering. Vi blev riktigt avundsjuka, allt i ett plan inga trappor. Vi hade en trevlig pratstund till en kopp kaffe och frallor, (som är förbjudet), men ack så gott det smakade. Sedan rastade vi Tees eftersom hon fick ligga i bilen. Gunvors dotter var allergisk, så det fick inte vara några hundar i hennes lägenhet.

Så körde vi mot Landskrona, vi körde gamla vägen och vad vacker den är med sina kullar (i Skåne, jo då) och vyn ut över havet mot Danmark. När vi körde förbi Landskrona golfklubb, var spelet i full gång och folk överallt

Framme hos Thomas fick Linnea bråttom att visa sina nyköpta skor och stövlar för oss.

Hon provade också Sivs hemmastickade koftor och de passade.

Lilla Moa hade en liten skrikperiod så vi försökte trösta henne, sedan blev det lunch och så skulle vi så gå ut med Linnea.

Bråttom på med nya koftan och stövlarna och så gick vi ut, Timo, Thomas, Linnea och jag. Vi hämtade Tees i bilen och så gick vi en promenad och hamnade vid en lekplats, där rutschkanan är favorit, det kom vi ihåg sen Skattkammarön.

Linnea är väldigt intresserad av Tees, men lite rädd ändå, eftersom hon hoppar och vill slickas, men till sist fick hon klappar av Linnea, när farfar höll henne.

På vägen hem ville Linnea sitta på farfars axlar och det fick hon givetvis.




När vi kom hem igen, blev det kaffe och glass och sedan var det dags för hemfärd igen.

Framme i Hässleholm gick Timo av bilen lite tidigare och tog en promenad hem med Tees och vad lycklig hon var, när hon fick springa runt lite och sträcka på sig. Sedan tog vi det lite lugnt med tv, innan sängen kallade.

Nu måste jag skriva ner något som har hänt de senaste veckorna. Först och främst har vi så klart varit nere i Lund och hälsat på Moa med familj ett antal gånger.

Det har ju alltid varit påfrestande och vid de senaste gångerna har jag själv blivit väldigt påverkad av alla de andra barnen också. Jag är alldeles för "blöt" att se små barn som farit så illa av sjukdomar eller olyckshändelser, tex. en söt flicka som hade blivit sparkad av en häst .Hela dagar efteråt går jag och tänker på att det alltid finns barn som far illa på våra sjukhus. Samtidigt är jag oerhört tacksam för alla dessa "änglar" som botar och sköter om alla dessa barn!

Moa med familj får permission och är hemma i Landskrona emellanåt. Skönt för Thomas och Christine och lilla Linnea att få känna lite hemmamiljö efter flera veckors sjukhusvistelse. När de skall komma hem för gott, kommer samhället att erbjuda dem hjälp med passning av Moa. För så småningom får de börja planera för total hemkomst.

Gunilla och jag har fortsatt att vara duktiga genom att 2 ggr varje vecka gå på vattengymnastik. Riktigt tuffa genomgångar varje gång. Själv är jag dessutom på kolgympa varje tisdag för att få bästa möjliga lungkapacitet då den har försämrats något, fast jag noga följer läkarnas medicinering sedan flera år. Tees är ju duktig genom att ta ut oss på promenader.

Gunilla har även köpt en "saltpipa" till mig, som ev. också skall hjälpa min andningsprocedur, snäll hustru alltså!!

En dag i veckan är jag mycket gärna med "mina" barn i Ericas klass. Det är som att "ladda sina batterier" Mest överraskad blev jag senast när jag fick reda på att barnen vill att jag är med dem när de skall ha en klassfest en fredagskväll. (Bara de inte vill att jag skall dansa till discomusik!) En kille i klassen påpekade sist att då jag är klassmorfar så är hela klassen mina barnbarn!

Nu verkar det som om det inte skall bli någon vinter här nere i Skåne, när Gunilla var ute på promenad häromdagen så såg hon och Tees många snödroppar, vintergäck och en blommande Forsythia.

På fredag och lördag hade vi en ganska häftig storm, vi drabbades tom av ett mindre strömavbrott, vilket gjorde att vi plockade fram ett lager stearinljus och ficklampor. Men som tur var varade det inte så länge, men tv och videospelaren fick "fnatt" och vi har inte lyckats klara av det ännu, men det får bli en senare fråga.

På söndagen sken solen och vi beslöt oss för att ta en tur till Hässleholms golfklubb, Skyrup. Vi vandrade över halva banan och besiktigade flera greener. Banan var ju helt underbar i det starka solskenet, med flera plusgrader. När vi kom till första dammen, låg det några änder i den och det såg ju Tees, så det blev full fart mot dammen och i dammen av bara farten, men då var ju änderna borta och Tees kom upp lite slokörad och naturligtvis genomsur.



Sedan sprang hon för fullt hela tiden för att torka och undersöka terrängen, som var helt ny för henne.

Timo undersökte trädplanteringarna då han i början på 80-talet gjorde en trädplanteringsritning till klubben, då han några år var greenkeeper på både Wittsjö och Skyrup samtidigt.

  Vackra Finjasjön

Vyn vid 14 hålet är ju helt otroligt vackert med Finjasjön gränsande till hela hålet. Synd bara att Finjasjöns vattennivå är så hög, för det försvårar såklart banans dräneringssystem.. Men Timo hade en lösning på problemet som han använde redan på Talibanan i Helsingfors.

 Vy vid 14:e hålet

Vi mötte lite promenerande folk på banan och tom 2 som spelade golf.

 Här slickar Tees sig om munnen, vad

har hon hittat?

Vid klubbhuset planterades påskliljor i urnor i väntan inför våren, det såg gulligt ut och i rabatten hade lökarna redan kommit upp en bit.

Vi hoppas att klubben löser sina ekonomiska problem för banan är ju värd det och den är ju så vacker.

Därefter for vi till Tyringe och åt lunch, sedan hemåt och eftersom alla 3 var trötta ,blev det en eftermiddagslur. Innan kvällens slut hade vi flera minusgrader hemma i Hässleholm.

Torsdagen blev en hektisk och rörig dag. Först gick jag en lång promenad med Tees, när Timo var i skolan, trots att jag kände mig trött och hängig.

När Timo kom hem och vi hade ätit lite, åkte vi ner till banken för att prata husköp, hur mycket vi skulle kunna sträcka oss, nu när vi är pensionärer och inte tjänar så mycket. Vi hade varit och tittat på ett enplanshus, kan vara bra nu när våra knän börjar krångla.

Då ringde Carina och frågade om vi ville gå ut i skogen med hundarna och Mia. Vi hann precis hem, så kom Carina och jag o Tees följde med henne, medan Timo vilade efter skolan. Vi gick på Tormestorpsåsen en annorlunda runda, som Carina sa, offroad över stock och sten. Hundarna sprang för fullt medan vi tog det lite lugnt ,eftersom det var halt och stenar i vägen. Efter ett bra tag såg vi alla 4 hundarna stå och nosa på något. Det var ett vildsvinshuvud usch!!!



Sedan kändes det lite osäkert att gå där, vad skulle vi göra om de dök upp och hur skulle hundarna reagera, Tees är ju nyfiken på allt. Mia behagade skämta med Carina och ropade, titta Shiva kommer med huvudet och Carina blev nog lite orolig. Det gick dock bra, inga vildsvin och till sist bara ett dike att hoppa över och det gick bra, inga stukade fötter.



Det kändes i kroppen efter den ojämna rundan och jag som hade vattengympa i kväll också.

Väl hemma diskuterade Timo och jag bankresultatet och vilade innan gympan.

Så gav vi Tees mat, men åt inget själva, utan for iväg till sjukhuset. Väl i vattnet frågade Sara, vems är denna kasssen? Min, svarade jag, telefonen ringde, men jag hade ju stängt av den, men då gick det upp ett ljus, det var larmet till min spruta kl 18. Givetvis hade jag ingen spruta med och hade inte ätit, så hur skulle det gå. Allt gick emellertid bra, men vi stressade upp ur vattnet för att åka hem och äta. När vi gick ner för trapporna, började Timo kolla, om han hade allt med, klocka osv. Det var ok, men det gick upp ett ljus, att jag hade glömt min baddräkt där uppe, så upp igen och hämta den, Så äntligen hem och tog sprutan och åt, sedan satt vi bara rakt upp och ner och vilade och kände träningsvärk i armar o ben. Det hade blivit lite väl mycket motion denna dag. Men sedan sov vi ganska gott och drömde inte om vildsvin heller.

Efter ett möte hos Håkan Anderberg i Landskrona, angående en "veteranträff", var det dags med ett andra möte den 21 januari och denna gången hos Jan Johansson på hans företag Svenska Jordelit i Mölndal.

  Som synes är Jan en stor segelentusiast



Jag åkte upp till Jan med Håkan från Landskrona. Jan tog emot oss på sitt Vd-rum och bjöd på en god morgonfika, där satt redan Sune Fasth, Skövde och Roland Knutsson från Hjo.

 Sylva Johansson, Jans goa fru

Tillsammans gick vi igenom alla namn över gamla greenkeepersvänner och hamnade på nära 60 st. En del av dem är, eller har varit företagsledare, som har betytt mycket för oss under vår verksamma tid inom golfen. Efter genomgången av nära vänner diskuterades, var träffen skulle ske.

    Tänkande vänner i djupa tankar.

Då klockan närmade sig 12 00 intogs en god lunch på en närbelägen restaurant, vilken Jan ville bjuda på, eftersom han hade gamla pensionärer på besök.

  Jordelit är SGA:s första guldsponsor

Efter lunch beslöts, att vi åker med Stena-Line, Göteborg-Kiel den 10 mars och Jan lovade att tillverka en inbjudan och Sune åtog sig att lägga in den i kuvert och att skicka alla inbjudningarna. Tyvärr fick vi  nästa dag annullera resan och datumet ,då SGA har utbildningar just den 10 mars. Därför har vi beslutat, om ett nytt möte i sommar, där vi tar fram ett nytt datum för träffen i slutet på hösten 2008.

Nu har kylan  tillfälligt kommit här nere i Skåne, annars har vi haft ca 7 plusgrader och i trädgårdarna blommar snödropparna och i vår trädgård blommar även Poa Annua min grässort.

  Våra är lite efter, men är ändå på god väg.

Denna dag kommer vi aldrig att glömma, för Moas alla positiva undersökningsresultat ändrades denna dag, till för oss rent katastrofala resultat. Thomas ringde oss från Lund och meddelade, att det senaste noggranna rtgresultatet hade meddelats av Moas doktor och visade, att hon hade fått obotliga skador, vilket gjorde att Carina och Timo försökte åka ner till Lund, så fort som möjligt, för att trösta och hjälpa föräldrarna. Gunilla blev kvar hemma då någon måste ta hand om Carinas 2 och vår egen hund. Timo o Carina övernattade i Lund på McDonalds patienhotell. Timo blev väldigt rörd under vistelsen på BUS då man hela tiden möter små barn och ungdomar med många olika sjukdomar. Carina var duktig och kunde hjälpa dem en dag till, men Timo ville hem för att vara klassmorfar, för att koppla av den jobbiga tiden i Lund. Skoldagen gjorde ju att dagen blev lite ljusare, med alla de gulliga eleverna på skolan.

Allt som hänt, gör att vi tar varje dag för sig och vi får försöka hjälpa Thomas o Christine så mycket, som vi kan och orkar.   

Nästa dag for Carina och jag ner till Lund och försökte sysselsätta Linnea och Carina var uppe hos Moa och tyckte att hon såg bättre ut.

Moa är en kämpartjej, men hon har det jobbigt. Först verkade allting bra, men det är något, som gör, att hon inte mår riktigt bra. Hon har troligen sin kolik och kanske är det något annat också. Hon har någon slags kramp och man trodde, att kanske hade hennes hjärna tagit skada, antingen av operationen, eller att hon inte får tillräckligt med blod upp till huvudet nu, efter operationen. Innan var det rejält stopp i artären, som ger blod och syre till kroppens nederdel. Nu efter operationen är det fritt flöde ner, men trycket upp har ev. försämrats pga. det. Moa har bara en fungerande artär upp i sitt huvud (normalt har vi ju en på var sida) då hennes andra artär är helt förtvinad och tydligen aldrig varit blodfylld. Men detta skall man gott kunna leva med, då den fungerande artären kan försörja hela huvudet.

Efter mycket om och men och ett flertal undersökningar (röntgen, EEG, MRT osv. av både hjärta, lungor och huvud) har det inte hittats några allvarligare fel. I kväll kom senaste beskedet, att det inte finns någon uppenbar hjärnskada, men man lutar lite åt något ev. epileptiskt. Man skall göra fler undersökningar under de närmaste dagarna. Hjärta och lungor ser helt okay ut, men i magen finns det stora mängder luft. Inte konstigt att hon har magknip. Vi hoppas att det är koliken och medicinerna som gör de andra symptomen också.

Timo åkte tåg ner till Lund och var med Thomas o Christine och lekte med Linnea, Christines chef på Ögonkliniken i Helsingborg var också där och hälsade på. Då passade Carina och jag på att gå en långrunda (vi tyckte att den var jättelång, men när vi kollade med bilen, så var det bara 3,5 km, så man går nog inte så långt, som man tror) Hundarna fick sträcka ut riktigt och smutsiga blev de.

  Kolla Vittras ben, det är inte bara vita hundar som blir smutsiga, men det ser ju hemskt ut på Tees.

  Lite renare, men otroligt våta.

Sent på kvällen åkte jag o Tees och mötte Timo vid tåget och givetvis krånglade bilen, jag fick inte in någon växel. Detta har hänt 2 ggr och bara konstigt nog i Finland, men Timo klarade av det, så Carina slapp att bogsera oss.

På lördagen åkte Carina, Timo och jag med hundarna ner till Lund, för att ta hand om Linnea några timmar. Vi var först uppe och tittade på Moa, men hon hade ont i magen så vi tog Linnea med oss.



När hon såg att farfar hade keps så skulle hon också ha sin keps, så vi fick hämta den. Sedan visade hon, var vi skulle trycka så att dörrarna öppnade sig och var hissen fanns. Så for vi då mot Lomma, för att rasta hundarna lite och så att Linnea fick lite frisk luft. När hundarna bajsade, sa hon att ni får torka dem. Hon tyckte att det var konstigt att det inte behövdes. Vi åt på Baglomman, en krog i Lomma, som har god mat och tom Linnea åt med god aptit, både sitt eget och farfars pizza och det var skönt att se, hon har varit lite dålig på att äta.



Hon fick en kompis där, en kille på 1 år, men hon var noga med, att det var hennes stol och att han inte fick dra i hennes tröja. När vi skulle åka vidare, sa hon glassen då (vi hade lovat henne det). Men vi sa att det får bli på nästa ställe.

På väg till Skattkammarön somnade hon, så vi fick bära ut henne och farfar gick in före, medan Carina o jag kissade hundarna. Farfar bar henne uppför trapporna och eftersom hon är tung, så blev farfar alldeles slut och sa till Linnea, att nu får du gå själv, eftersom farfar är trött, men då svarade hon, varför tog vi inte hissen och pekade på hissdörren. Den hade inte farfar sett.

Sedan blev det leka av, hon skulle prova allting och igen och igen










  farfar fick vara med och hjälpa till lite

 

. Hon såg ut som en kokt kräfta, så vi fick med henne att sätta sig och dricka lite, men sedan skulle hon bara åka och åka. Det var tur att vi var 3 st att ta hand om henne, vi blev ganska matta av hennes ork. Hon ville inte gå därifrån, inte ens när vi sa att vi skulle till mamma o pappa. Men till sist så släcktes det, så vi fick ut henne. Då kom hon ihåg att hon inte fått någon glass, hon ville ju inte ha någon, när hon lekte. Så vi skulle köpa en på en mack, men då var hon trött och ville åka hem. Så vi hoppas att pappa gav henne det istället. (hon hade sen sagt till Thomas att hon fick ingen glass). Så man måste hålla vad man lovat, men det är inte lätt alla gånger. Vi var "ganska" trötta alla 3 när vi kom hem och hundarna också, som hade fått ligga mycket i bilen.

På söndagen skulle Carina med Shiva och spåra och Vittra skulle vara hemma, så jag åkte dit och var hos henne en stund och tog sedan henne med hem. Hon såg lite undrande ut när jag "puttade" in henne i Tees lilla bur där bak, men det gick bra. Sedan lekte hon och Tees tills Carina kom och hämtade Vittra.

  Så här avslappnad var Vittra i väntan på matte.

Thomas ringde och berättade att de hade fått gå till hotellet och försöka sova ut lite, så passade personalen Moa. Hon hade sovit bra och nu har de beslutat att försöka ta ett dygns-eeg och sedan göra en magnetröntgen på henne, så vi får vänta och höra vad det säger.

På nyårsdagens eftermiddag kom Suzan ner med Hannah och Svante och det blev ytterligare lite julklappsutdelning. 

  Tees ser alltid till att få plats.

På onsdagen träffades så äntligen kusinerna och sedan bjöd Christel oss alla på middag. Kusinerna busade och
hade roligt hela dagen.

 Vi passade på att ta en bild av kusinerna som vi hade gjort förut.


  Givetvis ville morfar vara med, men då sa Erica, jag syns ju inte.

På torsdagen ringde Thomas och var ledsen, de var inne på Lunds sjukhus för hjärtundersökning av lilla Moa och de blev inlagda genast och deras Linnea var på dagis i Landskrona. Vi åkte tillsammans med Suzan och Hannah (Svante och Tees var då hos Carina) och hämtade Linnea, som glatt följde med oss i bilen. Vi for till Lunds sjukhus där vi kom till Thomas, Christine och Moa. Det hade beslutats att hon skulle opereras efter särskild röntgen.

Sedan for vi hem och hämtade Svante o Tees och var ganska trötta alla.

På fredagen for Timo och Suzan o barnen plus Christels familj till badhuset och stojade där flera timmar.




Efteråt vankades det ugnsfalukorv hos oss. Och båda familjerna var mycket trötta.

På lördagen fick vi höra att Moa hade fel på blodtillförseln i aortan kanske på två ställen tom, först tänkte man gå in vid armhålan, men sedan fick det bli en riktig sk stor öppning. Timo och jag skulle gå till kulturhuset och lyssna på Papa Bues konsert och det var ju avkoppling, men samtidigt hade man Moa i bakhuvudet hela tiden. Man kortade ner på konserten, eftersom vädret blev sämre. Första gången vi lyssnade på Papa Bue, var när Gudrun började, så vi var lite oroliga att det skulle bli så den här gången också. Suzan och barnen o Tees var hos Carina så vi hämtade hem dem efteråt.

På söndagen ringde Thomas och berättade att Moa hade opererats, att hon var en riktig kämpe som hade klarat sig och att läkarna inte hade sett något liknande fall förut. Carina och jag tog tåget ner till Lund, vi missade den bestämda avgången, Carina skulle precis trycka på dörröppningen, när tåget gick. Snopna blev vi och gick upp för att kolla nästa avgång och där stod då Suzan och barnen och väntade på sitt tåg till Stockholm, vi kunde vinka av dem och ta nästa tåg till Lund.

Där träffade vi Thomas, Christine och Linnea som sov gott i soffan. Läkarna hade ringt efter Thomas och Christine för att berätta om Moas operation, så vi kom i rättan tid för att passa Linnea. De bodde nu på Mac Donalds hotell, som verkligen är fint inrett och med gott om plats för de anhöriga. Carina var sedan med Thomas uppe och tittade på Moa, jag är blödigare när det gäller.



Vi var där några timmar och lekte med Linnea och åt tillsammans med dem




Sedan var det tåget hem igen.

Nästa dag tog vi bilen ner dit igen, Timo fick passa hundarna, eftersom han har en ögoninflammation och inte kan åka dit. Operationen hade gått bra och hon hölls nersövd först helt och sedan med morfin. Carina var och tittade på henne igen och tyckte att hon såg bättre ut. Sedan blev det hamburgare och Linnea och Thomas följde oss till bilen och vi for hem igen.

Idag tisdag ringde Thomas och berättade att de hade flyttat Moa till avdelningen och att hon fick morfin, eftersom hon hade ont. De fick mata henne med sond och Linnea var med dem och det var fint för hennes skull, hon hade varit så orolig för var Moa var någonstans. Nu får de vara med Moa hela tiden och så ligger någon av dem med Linnea på Mac Donalds.  När Timo ringde och pratade med Thomas var det bättre med Moa och syresättningen hade blivit bättre. Så vi ser fram emot bättre tider eftersom ju året började väl tufft.    

Hej igen alla bloggläsare i Sverige o Finland.

Julafton firade vi hos Christel med familj, tyvärr var vår kamera i olag så det blev inte bra bilder. (Som tur är så är barnbarnen från Stockholm här nu och har hjälpt oss med inställningarna, så nu skall det kunna bli bra bilder igen).

Det blev mycket god mat och så naturligtvis är det alltid lika roligt, när tomten kommer, att se minen på barnen och förväntningarna. I år var det särskilt Erica, som levde sig in i stundens allvar. Timo blev jätteförtjust i tomten, för han kände honom troligtvis väldigt bra, eftersom han sa till barnen, att de hade världens bästa morfar, så det så!! Som vanligt blev det jättehögar av julklappar så alla blev nöjda.



Själva blev Gunilla och jag nöjda över barnbarnens julklapp, som var biljetter till Papa Bues konsert, lördagen den 5 januari. Vi hade nämligen inte velat köpa dem själva, eftersom Suzan och barnen från Stockholm skulle komma ner på nyåret och då ville vi inte vara så ofina och gå bort. Men nu kan vi med glatt hjärta gå och njuta av musiken och det uppskattar vi väldigt.

Juldagen firades i stillhet med längre hundpromenad annars vila.

Annandagen var vi bjudna till Gunillas syster Siv i Vittsjö på kvällsmat. Carina och Christels familj kom också med och det vankades mat i massor.
  Kalle o Ilkka njuter av maten.

Sivs döttrar Annlouise och Anette med familjer var också där. Det är alltid roligt att träffas och stämningen var hög.

  Lars och Timo också.


 en paus efter maten Sandra, Timo, Boris Lars Alex o Robin.




 Ilkka, Erica, Christel och Marcus

Maten smakade och mycket blev det, men sedan fick vi åka hem till lilla Tees som var ensam hemma.

Strax efter julhelgen fick vi reda på att Thomas lilla Moa kan ha problem med hjärtat, så hon skall in på specialkontroll i Lund, hon har dessutom troligtvis kolik och kan skrika ganska mycket, så vi förstår att det är jobbigt för Christine och Thomas där nere.

Vi kom på att vi har varit förlovade i 50 år på nyårsafton och skulle givetvis ha firat det ordentligt, men eftersom vi nu har vår lilla Tees, ville vi inte gå ut någonstans utan tänkte vara hemma med henne, så att hon inte blev rädd för raketerna. Men kl 11 30 ringde Sandra och frågade, om morfar ville följa med till Malmö och se musicalen Cats, eftersom Marcus hade blivit sjuk. Morfar fick ca 30 minuter på sig att fråga Gunilla, samt SJÄLV klä sig fin innan de hämtade honom. Timo hade ju lovat att köpa en riktigt stor fin blombukett, men det hann han ju inte, så det har jag tillgodo. Carina, Gunilla, Tees, Shiva och Vittra for till biblioteksruinen på Hovdala för en lång promenad. Dit kom också Mia och hunden Viggo, en svart flatte. Vi hade en mycket trevlig runda och Viggo var mest intresserad av Shiva, så Tees fick hålla till med Vittra och det gick ju bra.



Hundarna vara nere i alla bäckar och gyttjepölarna så de var svarta av smuts, särskilt syntes det på Tees.

Carina och jag for hem och åt lite julmat och tog det lugnt inför raketsmällandet. Sedan for Carina hem till sitt och Timo kom hem vid 6 tiden och var väldigt nöjd med musicalen och tom barnbarnen uppskattade föreställningen. Svärsonen Lars tyckte, att mormor hade ju redan fått en present, att hon slapp morfar i några timmar!! Men det kan vi diskutera. Så var vi ute med Tees innan 12 slaget och det var inga problem alls. Just när det värsta smällandet var igång, tittade hon upp på oss och undrade vad det var. Vi hade dragit ner persiennerna och hade musik på, så att hon inte skulle störas för mycket. Vid ½ 1- tiden gick vi och lade oss och Tees var lugn. Det var tur för vid halv 3-tiden började en granne att skjuta upp sina raketer och det är ju tokigt, men hunden var lugn på morgonen också, så det kändes skönt. Så nyårsafton slutade lyckligt ingen skotträdd hund.

God Jul.

Fredagen började som vanligt med hundpromenaden, sedan lite pyssel hemma och så var det dags för Timos koll av astman. Han fick blåsa i ett munstycke både häftigt och långsamt. Det hade inte gjort någon nytta med att öka medicindosen, så han återgår till normaldosen.

Hans lungkapacitet hade minskat något, kanske med åldern. Birgitta skulle prata med doktorn och kanske skulle han få testa en ny medicin och se om det hjälper.

Så det blir mycket tabletter i jul, men bara det kan bli bättre.

Sedan var vi och handlade mat, vi skulle bara ha lite, eftersom vi skall vara hos Christel med familj julafton, men det blev mycket pengar ändå.

Så blev det lite städning och i morgon skall Timo åka till Vittsjö för att åka med Tikkanens till

kyrkan för att lyssna på finska julsånger. Det brukar han göra varje år. Sedan är det dags för sista julpyntandet.
 

Så randades den spännande dagen, först frukost och en runda med Tees, sedan skulle vi till Hälso-oasen på Garnisonen, en present som jag hade fått från barnen. Norra Skånes favoritkort hade gå 2 betala för en och det utnyttjade vi. Vi kom till Hälso-oasen och fick instruktioner, om hur det skulle gå till, av en jättegullig tjej.

Först började det med ett varmt bad, med rosmarin i vattnet. Det kändes underbart, helst nu när vi själva inte har badkar. Det spelades lugn musik i bakgrunden.

Sedan fick vi badrockar att ta på oss och vi fick sätta oss i anatomiskt riktigt sköna stolar. Nu var det dags för ansiktsrengöring med massage och fotinpackning och massage.

Först värmdes ansiktet med varma handdukar och sedan fick vi lerinpackning och så sprutades rosendoft över. Det kändes skönt och vilsamt.

  Timo tycker att det är lite "skämmigt" det är ju bara för damer

Under tiden fick fötterna en inpackning med bl a fänkål. Så låg vi så ett tag och sedan rengjordes ansiktet från leran och masserades, det var otroligt skönt och så var det dags för fötterna, de masserades med en svalkande kräm.

När vi var färdiga kände vi oss som nya människor. Vi fick höra att det tom hände att kunderna somnade under behandlingen. Timo höll på att hoppa upp och krama henne efter ansiktsbehandlingen, så skönt var det och han berättade det för henne.

Därefter for vi till Asia Corner för att äta lunch, det var Timos födelsedagspresent som gick åt. Carina kom också dit och åt lunch. Det smakade otroligt gott och mätta blev vi då.

Sedan hämtade vi Tees och körde henne hem till Carina, för vi skulle vidare till Kristianstad.

Väl framme där, gick vi i ett par affärer, bl.a. hittade vi en pilkorg till Carina och hennes ved.

Sedan var det dags för vårt egentliga ärende i Kristianstad, jag skulle till sjukhuset och ögonbottenfotograferas pga. min diabetes. Det är ingen rolig historia, det svider och sedan kan man inte se ordentligt pga. att pupillerna blir stora och känsliga för ljus. Jag mår väldigt dåligt av det, men enligt sjuksystern såg hon inga fel och det kändes ju skönt.

Vi for hem igen, det var inte lönt att gå i fler affärer, hämtade Tees och tog det lugnt en stund. Sedan for Timo till Hässleholms kyrka, eftersom skolan hade avslutning där. Jag fick stanna hemma, eftersom jag kände mig dålig. Timo fick en chokladask av rektorn, eftersom han varit klassmorfar. Den var god.

På torsdagen hade Timo mera ont i armen, trots värktabletter, så vi beslöt att åka till sjukhuset. Doktorn konstaterade muskelinflammation och rekommenderade mera värktabletter (Timo hade tagit för få, hm) plus inflammationshämmande medicin. Timo är rädd att bli ett medicinvrak, men vi hoppas att det ska gå över, ty det är jobbigt att ha ont så länge. Det påverkar hela familjen, bara Tees kan få honom på gott humör igen.