Timos corner

Vi själva spikade en bräda då och en bräda då, vi hade ju tid, men det var mycket att göra.
En dag kom Thomas och hans kompis Mathias och hjälpte oss. Vilken fart det gick med. De var ju långa båda två och behövde inte klättra på stege för att nå upp. Framsidan blev snabbt klar.




Hjälpredan är på väg.

Det fick ju bli lite fikapaus också, vädret var soligt så man blev fort törstig.

Nu gav de sig på baksidan, vi som tänkte att de river lite i taget och spikar upp nya brädor.



Men de rev hela nederdelen och det var ingen vacker syn. Thomas som är händig reglade upp väggen med reglar som fanns i huset.



Sedan började de spika och som det gick undan. Vi hade räknat fel på antalet brädor,alltså hade vi målat för få brädor, så det var bara till att börja måla igen. Jag målade, Timo mätte och sågade och jag fick hålla till honom, så jag for fram som ett jehu. Killarna spikade och spikade. Otroliga killar till att orka!!!!!



Carina ringde och frågade, om hon skulle köpa med sig en familjepizza och det tyckte vi. Under tiden kom Siv och Boris och hade kaffebröd med sig. När Carina såg det, sa hon att hon köpt familjepizza men skulle kanske ha köpt en släktpizza istället. Det roliga var att när Siv ropade på killarna att det är dags för lite mat, så stannade Anettes bil utanför med Jacob och Ellen. Hur kunde hon känna matlukten??

De hade varit på fotboll och där hade Siv sagt att hon skulle köra till oss, så Anette kom efter.



Pizzan smakade gott och räckte.



Skönt med en paus i spikandet, tyckte nog grannarna också.




Ellen gick som vanligt ut till hundarna och de är faktiskt riktigt lugna med henne.



Sedan var det dags för spikning igen. Nu revs ovandelen också helt. Oj som det såg ut.



En som kan koppla av helt, trots allt oväsen.



Nu fick  även stegarna användas.




Hjälpreda även här. Måla, handräcka och hålla vid sågning, jag fick så ont i fötter och ben, att jag var tvungen att använda stödstrumpor sedan och fötterna var jättesvullna.




När Timo målade bräder ett tag, så mätte jag.




Här är väggen färdig och killarna gav sig på en övermålning, eftersom vi hade fått en liten annan nyans på färgen. Att de bara orkade!!



Så for då killarna hem igen och vi vilade hela nästa dag, men sedan tog vi hand om "spillet". Timo sågar det i små bitar till Carina, att tända brasan med i vinter.



Hej vad det går.



Sedan till sist körde vi till tippen med resten, som inte gick att använda. Nu återstår det lite målning och brädor i knutarna och så väggen på baksidan, men det skjuter vi framför oss och tar lite då och då.
På kvällen var det dags för vattengympan igen och det var 2 trötta personer som körde dit. 

Timo hade i ett svagt ögonblick lovat Marcus, att om det gick bra i engelskan, så skulle han bjuda Marcus på en fotbollsmatch. Nu i höst kom Marcus på detta och påminde morfar. Timo sa, välj ut en match, gärna i Helsingborg så åker vi dit (pappa Lars pratade om ligamatcher utomlands i England eller Italien, men så blev det inte) En dag ringde Marcus och sa att nu hade han hittat en match, HIF mot Göteborg, så de beslöt att åka dit i onsdags (Timo missade sin vattengympa, men va då!) Det var ont om tid för Marcus slutade skolan 15 45 och  tåget skulle gå 16 20. Han cyklade hem snabbt och vi väntade med bilen där, med mackor och dricka, för det var inte tid att äta hemma. Vi hann ner till tåget i tid och jag tog hem bilen, efter att ha kollat att de hunnit med tåget.

Framme i Helsingborg skyndade de sig mot Olympia för att få biljetter. Det var en pärs tyckte Timo, eftersom det var uppförsbacke hela vägen. Det tog på krafterna och andningen hade det svårt. Men de kom väl fram och fick biljetter. 

Marcus visste att i Idrottens hus skulle Rumänska Davis Cuplaget i tennis träna och senare möta Sverige, så de gick dit och träffade en del av spelarna. Byggnaden ligger ju alldeles intill Olympia.



En mycket artig spelare. Ser trevlig ut också.(ung också tycker Gunilla, hm!)



Här är Olympia och Timo var lyrisk över gräsmattan, när han fick chansen att gå ut på plan och känna på gräset, den var så otroligt fin, men så hade de också tagit hjälp av en greenkeeper vid ombyggnaden av planen.


Här är HIF:s lag och värmer upp sig.

HIF med sina gulliga mascotar. Här kunde inte Timo glömma Anettes sons replik när han talade med Henke!!!!



Marcus spänd inför matchen, de höll ju på HIF, men tyvärr vann Göteborg med 3-1. Men de var nöjda ändå och skyndade till tåget hem, så att det inte skulle bli för sent. Det var ju skolgång för båda nästa dag. Lars var nere vid tåget och hämtade hem dem.



På höga höjder med mätning och spikning. Men det går att hålla i sig.

Blir det bra så här, undrar Timo? 

På söndagen skulle Tapani Rossi från Höör, hålla ett föredrag i Broby om finska krigsbarn, om hur resorna gick till, från Finland till Sverige och tvärtom.

Här har Timo diskussion med en medlem och världen är liten, när det visar sig vara en farfar till en elev i Timos klassmorfarklass. 

Här studerar Timo foton från bl a olika barnhem i Sverige som tog omhand de finska krigsbarnen på 40-talet. 

Tapani själv som höll ett intressant föredrag.

Ordförande i Broby kulturförening.



Vi hann med att ta en kaffepaus efteråt.

Vi hade Tees med oss i bilen och vi tog en liten runda med henne, sedan körde vi till Vittsjö via Osby för att hon skulle få springa av sig lite. Det blev fika även där och vi fick smaka på lite kakor som Annlouise hade bakat, goda som vanligt. Siv och Annlouise var lite trötta eftersom de först varit på marknaden och sedan bakat kakor hela kvällen.

Anette och Ellen var också på besök där.

Annlouise, trött men lika glad som alltid. 

Vi hörde ett konstigt ljud utanför huset och när vi tittade ut, så såg vi att längre ner på gatan höll man på att såga träd med hjälp av en hög kran.

Vi har jättemycket plommon på trädet, men tyvär har en mask varit framme, så man får kolla noga att plommonet är friskt. Här är Siv och Boris som passar på att plocka lite plommon.

De kollar, men har tur att inga är angripna. 

Nu är det rivning och spikning för fulla muggar på vårt uthus.



Här sågar vi till nya bräder, som redan är målade.

Den gamla dörren riktas till lite.

Tees är med oss hela tiden och när hon blir törstig dricker hon av sitt badkar. 

 
På lördagen var det dags för Markarayds marknad. Godisstånden var populära hos Timo.




Här träffade vi gamla bekanta Inger och Olov Borg, det gör vi varje år. Olov var Timos chef för ca 30 år sedan.



Mina hungerskänslor gav sig till känna, så det var bara att ställa sig i kön.



Ytterligare en gammal kompis, Ive.



Siv var är du, på marknaden eller hemma? Hon var på marknaden med Boris och Annlouise och vi träffades senare.



Efter att ha fikat hos Siv körde vi hem med vår köpta svamp och våra gräddbullar, det bara måste man ha på marknaden.

Tees fick ett stort rökt märgben och hon tittar bedjande på husse.

När hon får något sådant skall hon först leka med det och det är full fart. 

Det är som om hon angriper ett byte och så rullar hon sig på det.



Till sist njöt hon av att gnaga på det. Det luktade så mycket att vi hade det ute under natten, men nästa dag fick hon det igen ute och hon älskar det och bär det med sig överallt och rensar tänderna på det.

 

Själva gjorde vi svampmackor och hade gräddbulle som efterrätt, smaskens, men inte nyttigt, men är det marknad så är det!

Onsdagen den 2 september hade vi åter en lokal krigsbarnsmöte i Knislinge. Mötet började med info och mingling innan den superba måltiden serverades. Efteråt var det visning av det lokala museet. Verkligen intressant att se gamla verktyg och tillverkningen av skor i Knislinge. Dagen till ära var den finska flaggan hissad. Efter rundvandringen intogs kaffe och kaka och Timo var tvungen att åka hem, varför han tackade samtliga för en mycket givande och trevlig samvaro. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, så det blev inga bilder den här gången.Vi skulle ju till vår vattengympa 18.30. Den kan vi ju inte missa, även om det känns tungt ibland. 

Vi hade fått en inbjudan till vernissage i Landskrona, fredagen den 4 september. Det var Runes mellandotter Christine, som hade utställning av sina tavlor. Siv och Boris och vi åkte ner till Landskrona, efter en liten sväng in på Väla och en kopp kaffe, kom vi fram till Landskrona i tid.

Här väntar vi på att släppas in, Boris, Siv, Rune och Christines sambo Tony.

 Fler inbjudna står på tur bl a Laila, konstnärinnans mamma.

Timo kollar skylten innan han går in. Galleri Jomili, vi har kommit rätt. 

Väl inne blev vi glatt överraskade, vi visste inte att Christine målade och vi blev mycket imponerade av tavlorna. 

De var målade i akryl och mycket naturtrogna.



Man ville nästan gå fram och känna på tavlorna, de var nästan 3-dimensionella.




Ett motiv som vi tyckte mycket om. Det är strandlinjen mot Öresund och tavlorna fortsätter i varandra, mycket vackert.



2 kusiner, Janets (Runes äldsta dotter) dotter Sandra och My (Christines dotter)




Djup diskussion framför naturtavlorna, konstnären Christine och Siv och Timo övervakar i bakgrunden.



Timo studerar ett annorlunda motiv.



Vi var mäkta imponerade av tavlorna och konstnären, men därefter körde vi hem till Thomas och fick en kopp kaffe och så var det dags att köra hem igen.

På söndagen skulle Mathias delta i en hopptävling i Sösdala, så vi hämtade Sandra, som också är hästintresserad och körde dit.

Här hjälper Sandra till att hålla en yster Pavarotti, som var tävlingssugen.



Full aktion inför tävlingen.



Här rider Mathias in sig.



Första hoppningen gick bra och här är en stilstudie på Mathias och Pavarotti.




Vi tog en smörgås och kaffe under tiden, vädret var så där, lite skurar då och då. Var gång jag gav mig ut från takskyddet droppade det.



Men man får gilla läget.



Prisutdelning efter första hoppningen som Mathias vann.



En stolt Mathias. För att inte tala om mamma och farmor och farfar och Sandra.

2 kusiner, Sandra och Mathias lika gamla, båda 14 år. 

Andra hoppningen gick inte lika bra, han rev ett hinder, men kom på femte plats, så det blev en rosett i alla fall.



Därefter gick vi till bilen och Tees, hon hade fått ligga i bilen eftersom hon inte gillar hästar, de är så stora och skrämmande. Tees bara skäller åt dem och vi ville ju inte störa tävlingen, men hon hade fått gå rundor med husse och Sandra, så hon led ingen nöd. Hemfärd igen och så tog vi det lugnt hemma tills Carina kom, då blev det en härlig Hovdalarunda och bad för hundarna.

Nu var det dags för loppis igen, denna gången i Vittsjö. Det var Vittsjö GIK som höll i det på Calevi Hämäläinens firma Wiwood och det var gott om folk, visning först och på en signal, så började försäljningen. Det gick ett ryck genom folket, när signalen kom och alla rusade till de sakerna, som de ville köpa. Vi köpte inget, mer än en god sockerkaka till kaffet efteråt hos Siv.

Det blev lite mat först, Siv hade berättat att det fanns grillad kotlett och potatissallad.



Vi träffade en del bekanta men inte många, så vi gick hem till Siv för kaffe.
Shiva ser ut att vilja ha lite fika också.



Tees framför de vackra Änglatrumpeterna.



Nu har vi gjort våra loppisbesök för i år, vi har själv allt vad som behövs. Efter att hundarna fått springa av sig lite for vi hem igen. På kvällen ringde Christel och bjöd på grillat och som alltid goda sallader. Så vi fick mat även denna dag.

Så var nu stödbenet äntligen på plats igen och vi kan kanske ta en liten tur med vagnen igen.



På måndagen den 31 augusti var vi på banken och lade om våra huslån, med den låga räntan just nu, så är det gynnsamt och vi var nöjda. Senare på kvällen hämtade vi Lars släp.

På tisdag morgon kom Kalevi och fikade och så beslöt Timo och han, att de skulle få upp betongklumparna på släpet. Vilket jobb,  tungt, tungt.

Först kopplades bilen till, så att släpet inte skulle lyfta. Vad skönt att gungan var borta.

Sedan rullades klumpen fram mot släpet.



Upp på släpet, Kalevi var en baddare till att vara stark.



Dags för nästa klump.



Så var de på plats och Timo och Kalevi körde till tippen, undras var de kan lägga dem där?



När de kom tillbaka var det dags med kaffe och smörgås, det var de värda.



Eftermiddagen ägnade vi oss åt målning av brädor.

Äntligen fick vi husvagnens stödben lagad av en smed i Vanneberga och Timo målade det lite och var nöjd!



På fredag fm var jag hos diabetessköterskan Git för kontroll. Jag har mått dåligt och värdena har hoppat upp och ner, mest ner. Då blir jag lite snurrig och vi for iväg lite innan kl 11 och jag väntade på att få komma in, men det dröjde och när jag kollade, så skulle jag inte vara där förrän kl 14, så jag började gå därifrån. Men hörde Git ropa på mig och jag förklarade att jag hade kommit i fel tid. Hon tog hand kom mig ialla fall, för patienten kl 11 hade inte kommit. Vi beslöt att sätta in en "sensor" som kollar blodvärden varje 5 minut i 6 dagar så får vi se hur det står till. Hon tyckte att mina värden var bra, men jag mår så dåligt av dem. När jag var där så for Timo hem för Lars skulle komma.

Lars var bussig och lyfte upp gamla gungställningen, när han var i kvarteren, med sin grävmaskin. Så nu är en epok över, men vi får lättare att köra in och ur "carporten".



Tees tyckte att skadegörelsen var enorm.

 

Timo försökte demontera ställningen handgripligen.



Sedan tog han en bågfil till hjälp.......



men det var tvunget att låna Lars vinkelslip, innan rören delades.



Med hörselskydden på går det undan.



Timo kör så gnistorna yr!



På kvällen var vi inbjudna till barnbarnet Ericas 10-årskalas i gymnastiksalen på Röinge Skola, dit hon även hade bjudit alla sina klasskamrater.

Alla flickor hade festfrisyrer.




Mellan lekarna bjöds det på varm korv och dryck, så att de kunde hämta nya krafter till nästa lek.



Tuffa pojkar, eller hur?



Svettiga blev de, men ett par korvar satt fint!



Och så här glada är vi.



Vi flickor äter i vår hörna.



Man kan gunga och äta samtidigt faktiskt!



Oo, vad korv kan smaka gott.



Jag kan le jag, eller hur?



Börjar vi bli lite trötta kanske, festen har haft högt tempo hittills. Marcus dirigerar lite.



En ny lek att kasta boll på varandra, nedanför midjan bara. Blir man träffad är man ur leken.



Det går undan för vissa.



Och man kan klättra upp i höjden.



Kameran är lustig, bollen for iväg som ett sträck.



Man hade massor av redskap till hjälp.



Sedan var det dags för godis och chips. Hela familjen hjälper till.



Klassmorfar Timo väntar på sin tur, godis är alltid gott.

En sista lugnare lek, att blåsa på en bordtennisboll med sugrör. 

Tjejer blåser till tjejer och killar blåser till killar.



Sedan var det bara att städa gymnastiksalen och det var en nöjd Erica, som åkte hem. Tänk vad det var tyst hemma, eftersom ljudvolymen hade varit "ganska" hög under festen. Men alla hade haft kul!

Lite underligt att Magnolian blommar igen. I våras frysskadades de flesta knopparna. 



På torsdagen var Timo på möte på Senioren. Det gällde att komma med ideer och tankegångar om Seniorens framtid, samt hur vi kan intressera utlandsfödda, så att även de utnyttjar mer Seniorens alla möjliga aktiviteter.
Jag var inbjuden pga att jag själv är utlandsfödd. (Senioren är Hässleholms pensionärscentrum). 

Det är så överfullt med plommon hemma, att vi måste stötta upp grenarna. 

För första gången har vi även lite skörd på vårt äppelträd.



Men Carina har desto mer och vi var där och plockade äpplen till fröken Anette, så att hon kan göra äppelkakor.

 Bländad av solen.

Timo och Tees vilar ut lite i Carinas oas.

Sedan for vi till skolan och lämnade Anette hennes äpplen.

Efter det for vi till Vittsjö och Siv och lämnade henne hennes äpplen. Kul att på samma dag kunna glädja tre goa tjejer, Anette, Siv och Carina! Gunilla mådde pyton, Hennes blodsocker var lågt och då blir allt så jobbigt.

Siv låg och sov i hammocken när vi kom.

Hennes fina Änglatrumpeter som Carina avundas henne.



Timo som var lite trött av dagens arbete intog viloläge och njöt.



Så vankades det blåbärspaj, glass samt bullar och det smakade underbart och Gunillas blodsocker steg igen.

 Nu börjar Gunilla sakta att må bättre och bättre.

De "gamla" kycklingarna hos Siv.



De nytillkomna kycklingarna med sin höna. Hur många skall det bli tro?

På lördag förmiddag ringde Carina och  undrade om inte det var dags för äppelmosfabriken att starta igen. Timo hade ätit upp förra årets skörd plus en hel del av Carinas, redan för längesedan.

Carina plockade äpplen från träden, både sommar och vinteräpplen dög fint till mostillverkningen.



Så monterade vi ihop vår gamla Electrolux (snart 40 år gammal, som fungerar ännu). Det går bra att  vara 2 personer, men är man 3, så kan 1 vila ibland.

Vi kör  kärnhusen och skalen 3 ggr, så blir moset fast och fint (lite ekonomiskt också).,



Timo ser fram emot att få havregrynsgröt med mycket äppelmos på morgnarna, den bästa starten på dagen enligt honom.



Tänk så billigt det blev, gratis frukt från Carina, gratis el och bara knappt 1 kg socker till 30 l mos (vi skippade sötinetterna, eftersom vi kom fram till, att det är nästan bara Timo som äter moset). Varför gör inte fler nyttig äppelmos, då det finns så gott om äpplen och den tar ingen längre tid att göra, kanske 6-7 liter i timmen. Ett roligt årligt teamjobb hos Carina! Timo tycker det är så kul att göra äpplemos, så han kan tänka sig bli äppelmoskonsulent.



Carinas hundar lägger sig var som helst (gärna under bordet) men Tees har svårt att komma till ro, tills Carina hämtade "prinsesskorgen", då dög det att ligga där. Det gick tom att ligga 2 hundar i den, som Shiva och Tees.



Det blev ugnsfalukorv och potatismos till lunch, jättegott.



Sedan kaffe och skorpor efter maten.



Det behövdes en vilopaus tyckte Timo och gassade i solen.




Tees hade också hittat en fin upphöjd plats.



Så lade vi ner mos i Carinas frys och tog en del med hem. Men ve och fasa, när vi öppnade vår lilla frys så hade en sladd legat mellan dörren och frysen, så det såg hemskt ut. Tjock is överallt. Vi stoppade innehållet i kylväskor och så hade Timo ett stort jobb, med att tina bort all isen. Det tog lång tid och mycket vatten rann på handdukar och tidningar, som vi lagt där. Efter flera timmar när all is var borta, la vi in varorna igen och startade infrysningen. Det var ju nyttigt att se vad man hade i frysen, men en del fick vi kasta. Men nu är det fin ordning i frysen och en hel del äppelmos också. Oj vad vi var trötta och sov gott den natten efter allt arbete.

Så var det då dags för höstterminen igen på Röinge Skola. Denna gången kändes det lite nervöst, då mina elever skulle börja i 4:e klass och få nya lärare.  Jag har haft samma lärarinna i många år och haft ett jättefint samarbete med henne, men nu börjar hon om, med förstaklassarna igen(hon tyckte också att de var väldigt små).  Men jag hoppas att få träffa  Anette på rasterna ibland. De nya lärarinnorna Lena och Marie, har jag som tur är, träffat tidigare på vårterminen, så det blir säkert bra samarbete med dem också.

Barnen var glada och positiva till höstterminens början.



Barnen bytte även klassrum och skolbyggnad.



Det var en mycket intressant dag för mig personligen, då det var exakt 60 år sedan jag själv började i 4:an i Tammerfors Svenska Folkskola, direkt hemkommen efter flera år som krigsbarn i Skåne.



Röingeskolan har en fin tradition sedan några år tillbaka, att alla nya elever får en ros av de äldsta eleverna vid skolstarten.




Lärarinnan i vit blus och hästsvans är min nya fröken Lena.



Här kallar rektorn fram alla nya elever för att få sin ros. Min första fröken Ulla hjälper barnen. Jag får för mig att de yngsta eleverna blir bara mindre och mindre, men det är väl en synvilla hos en äldre man.



Dagen avslutades för 4:orna med idrottslekar och här är både fröken Lena och fröken Eva, som leder lekarna.



Och som alla ser hade barnen jätteroligt under lekarna, flickan i ljusgrön tröja med en dam på, är mitt barnbarn Erica.

På måndagen den 10 augusti packade vi in i husvagnen och styrde kosan mot Landskrona, för en minisemester. Tees såg att vi lastade och luckan till hennes bur i bilen var inte öppen, så hon hoppade in i framsätet och satte sig på golvet där, så att hon säkert skulle få följa med.

En första fika efter strapatserna.



Efter det gick vi till Borstahusens hamn och badade ute vid piren, medan Timo kollade läget, så att ingen drunknade. Det var stor nostalgi med badet, det var så länge sedan jag badade där. När jag var liten och bodde i Landskrona och far jobbade natten, cyklade vi ut till badet med frukost och så badade vi och far körde hem och sov.



Lite kallt var det allt, 20 grader och lite vågor, men väldigt uppfriskande. Nu dök jag inte i mer, utan tog trapporna.



3 badkillar i Öresund, Mathias, Ola och Thomas.



Landskronas vapen, som jag tycker är ganska fint.



Mathias på sin morfars båt, som ligger i Borstahusens hamn.



En lite feg badkille. (Han passade så att kläderna inte for iväg).



Mathias visar att han är atletisk.




En vacker plantering runt ett ankare vid campingen.



2 killar kom och gosade med Tees under tiden som de andra var iväg.



En staty utanför campingen gjord av en gammal trädstam.



Här har Mathias och Thomas hämtat ett tält, för att killarna skulle kunna ligga över hos oss i 2 nätter.




En fika på kvällen inne i husvagnen. På natten regnade det något otroligt och åskade, men killarna sov lugnt vidare. Jag var uppe och tittade så att tältet inte flöt iväg.



Nästa dag hälsade vi på hos moster Gunvor och Sven i deras koloni och beundrade blommor och gräsmatta.



Mathias och Andreas skulle ut och segla med mormor och morfar nästa dag, men ville först bada när vi kom.



Här klär killarna om.



Morfar pratar i telefon och mormor kollar läget bredvid Timo.



Efter badet var det dags för segling i frisk vind.



Tees hittar många utsiktsplatser, Ven i bakgrunden.



Vi tog en snabbvisit hos Rune och Laila.



Va skönt att korgen är med, tycker Tees och låg gärna i den mest hela natten, skönt då fick vi bättre plats.



Vi gick in på golfbanan och pratade med Håkan och då visade han oss ett tänkt gym, med många redskap för medlemmarna i golfklubben.



Håkan och Timo, gamla kompisar.



På Exercisfältet (där jag i min ungdom spelade handboll med korpen) hade man gett lov att träna sina hundar lösa, ett fint initiativ. Tees fick springa av sig lite, vi vågade inte släppa henne på golfbanan, då där fanns massor av kaniner.



Ytterligare nostalgi, Sofia Albertina kyrka, där vi gifte oss för snart 50 år sedan (vart har tiden tagit vägen?)



Om inte vacker så magnifik.



Stadshuset i Landskrona med vackert vattenspel och fina blommor.



Ytterligare ett vapen.



Tees försökte fånga vattnet som sprutade, hon var törstig men lyckades få i sig  lite i hörnet av bassängen.



Vi var rädda att hon skulle hoppa i.



Vilken färgprakt.



En ny stadsdel som vuxit upp, tänk vilken utsikt över havet.



Här är Venbåten på väg in i hamn.



Venbåten och kyrkan i bakgrunden.



Torget i Landskrona med vackra blommor.



Rådhuset, där jag en gång i tiden arbetade, vi satt en stund och Timo njöt av en stor glass.



"Tuppaskolan"



Utanför campingen, Thomas och Andreas kom när vi skulle gå ner och bada igen, de skulle på kräftkalas.



På lördagen innan vi skulle åka hem igen, tittade Thomas och Andreas in igen.



Det var otroligt avkopplande och så vackert när man vaknade och såg havet och Ven utanför, vid klart väder såg man Hälsingborg och Köpenhamn och Öresundsbron. På lördagen började det regna igen och vi packade ihop och for hemåt igen.

Tisdagen den 4 augusti fyllde Erica 10 år och när hon vaknade, såg hon sin gratulation i tidningen från mamma, pappa och syskonen, samt en bild från fotbollscupen som hon och hennes lag vann så stort.

Av mamma och pappa hade hon fått ett tv-spel, Wii, som hade en del sporter, bl a golf så morfar var ju tvungen att prova.



Marcus har roligt åt morfars spel.



Stor koncentration.



Christel bjöd som vanligt på jättegod mat. Lars grillade och Christel hade gjort potatisgratäng och en smaskig sallad.



Här delar morfar en grillbit.



Erica var riktigt stolt över sin tårta, hon och Sandra hade hjälpts åt med dekorationerna.




Här låter sig systrarna smaka, iklädda sina fina halsbandshjärtan, som Annlouise hade gjort. Mormor har ett likadant.



På onsdagen ringde Carina och undrade om vi skulle plocka svamp i skogen, så efter det att vi hade fixat med husvagnen, som hon skall låna i helgen, åkte hon och jag med hundarna ut i skogen.  Hundarna sprang ystert omkring och jag satt på en stol och så plockade Carina svampen. Innan vi åkte hem igen plockade vi säkert 40 fästingar (punkkia), på Tees, hon är ju vit, så de dras åt henne, men samtidigt ser man dem när de kryper. Usch vad äckligt, jag skall nog inte åka dit med Tees fler gånger.

Dagens skörd. Vi stuvade dem och åt dem på rostat bröd.  Det smakade helt underbart.



Vi var trötta och mätta och satt och dåsade ett bra tag, sen körde Carina hem och vi cyklade ner till stan till Festivalen. Det skulle bli uppträdande av Danne Stråhed igen. Han var lika duktig som vanligt, men musiken blev lite för hög mellan husen. Folk dansade och tjoade för fullt. Timo köpte en Langos och sedan cyklade vi hem igen.

Timo klippte och jag försökte hjälpa till att hålla linjen rak. Efterår var vi ganska nöjda.



Under tiden ringde Siv och var kaffesugen och när hon hörde att vi arbetade, tyckte hon att vi också behövde en paus, så de kom med gott kaffebröd.




Carina kom också och Milton tyckte att vi skulle ha en present för att vi hade passat honom. Ett jättefint fågelbad med en groda och grodkungen.Törs man pussa den och det kommer fram en prins, men jag har ju Timo så det är bäst att låta bli. Han är ju en underbar prins!



Sedan skulle Siv och Boris vidare och handla på stan.



Timo körde till Lars och lånade hans släp till alla grenarna. Marcus följde med tillbaka som hjälpreda.





Men han är lite rädd för hundarna så vi kopplade dem en stund.



Carina började med sin nya klädsel till bilen, ett riktigt knåpgöra, men det lyckades till sist.



Så tittade Marcus och vi på tv, när Sara Sjöström blev världsmästare på 100 m fjäril och gjorde nytt världsrekord, bara 15 år gammal!!! Sedan körde Timo hem Marcus igen och på vägen hem handlade han asiatisk mat, hans favorit. Det smakade gott efter allt slit. (har ni märkt att det är mycket om mat i familjen Haapanen). Som ni ser har Timo arbetat själv med skador på armen, men inget farligt.



Här Suzan, är det dina fröer till malvorna? Vi trodde länge, länge att det var krasse, som Timo hade sått, men  det kom inga blommor. Så en dag såg jag vita och rosa blommor, alltså inte krasse. Vi kom överens om att det var malvor och nu undrar vi, om det är dig vi fått fröerna ifrån? Fina är dom.



Så får fåglar, grodor och Tees (vissa barn också) samsas om stubbarna. Hoppas bara att det duger till fåglarna, men jag kan tänka mig, att kanske någon hund dricker vattnet också.



Vilken tur att vi började med trädgården för nästa dag så regnade det.

På tisdagen åkte Carina och väninnan Mia med hundarna till Stockholm och Mefjärd och Suzan med familj. Vi passade Carinas katt och åkte dit med mat och passade på att klippa hennes  gräsmatta, som var i högsta laget,  inget slår ju en nyklippt gräsmatta. (yrkesnoja?)

Sedan hade Carina problem med sina kranar i köket och i badrummet och hade inte fått tag i någon rörmokare, så vi ringde Kjell och han lovade komma. Det blev inte förrän på torsdagen och det var mycket jobb med det, men det blev ordnat. Stackars katt, som är folkrädd, den visade sig inte på hela tiden, men vi såg ju att den hade ätit och haft roligt med mattorna där nere, de låg i högar.

En härlig kväll gick vi en hundpromenad med Tees och då mötte vi några av hennes kompisar.

Vad du luktar gott idag!



På torsdag em skulle vi på husvisning, ett kedjehus i närheten av Christels kvarter och nära Carina också. Det skulle passa oss bra, allt i ett plan och inte så mycket att göra mer än lite tapetsering och inhägnad av tomten. Men det visades sig vara många spekulanter, inte pensionärer konstigt nog. Så priset kommer nog att bli ganska högt och då kan vi inte följa med, men vi kollar läget och budgivningen börjar nästa vecka.



På fredagen kom Siv, Anette och Johanna på besök för en kopp kaffe, efter att ha handlat så mycket, att de inte kunde stänga bagageluckan.



Djupa diskussioner om bl krigsbarn.



Johanna hade roligt med Tees och lekte med henne. Här är Tees på en av sina favoritplatser, men det är mycket grenar, så det är svårt att komma upp.



Johanna har också fått plats.



Efter det att de hade åkt, var det dags för ogräset på trottoaren igen, det växer så, när det regnar och solen skiner ibland.



Tees övervakar arbetet och tycker  att det är konstigt, att hon måste vara inne på tomten, när vi är där ute.




Sedan efter att allt regnandet hade slutat, for vi ut till Hovdala, så att Tees kunde få sträcka ut lite. Men det är en annan hund, när hon inte har kompisarna med sig. Visst springer hon lite där, men inte som nära hon följer Shiva och Vittra och när vi kom till ån, så tittade hon ner i vattnet och fortsatte att gå. Hade kompisarna varit med, så hade de hoppat i fortare än tanken. Det är lite underligt, att samma hund uppför sig så annorlunda i samma situationer. Sedan handlade vi och satt och njöt i uterummet.



Idag lördag den 25 juli så gratulerar vi JACOB på namnsdagen. Vi hörde att han hade tagit illa upp för att vi hade stavat hans namn Jakob, men så står det i tidningen idag. Förlåt Jacob!! Carina har kommit hem väl från Mefjärd, om än sent på natten och hon var väldigt nöjd med sina semesterdagar. Just nu öser regnet ner igen, vi säger vart tog sommaren vägen?