Timos corner

På fredagen den 3 juli kom äntligen Kickan (Tees mamma) och hennes husse och matte och lillmatte på besök. Kickan kom farande och var lite orolig och när hon såg Tees morrade hon lite och vips, så sprang Tees in i huset.



Kickan följde lite oroligt med in och kollade läget lite. Men hon höll dottern i tukt och visade vem som bestämmer.



Här tuggar Tees på godiset som hon fick av Eva.

Det är väl inte farligt att komma in undrar Kickan?



Timo försöker locka ihop hundarna.



Jag håller mig lite i bakgrunden tycker Tees.



Men jag gillar Therese och vill pussa henne.



När jag kände mig för osäker hoppade jag upp till husse och tom morrade en liten, liten morr.



Så här glad såg Kickan ut.



När husse klappade Kickan, tryckte Tees sig mot husse och kramade honom, hur kan du klappa en annan hund, när jag finns?




Det började regna så starkt att vi inte kunde höra vad vi sa, så vi flyttade inomhus, men Tees ville vara hos husse.



Här bjuder Per på godis och då kan vi ju vara bredvid varandra.



Vi är jättetacksamma för att vi fått så fina bilder tagna av Therese, då vår egen kamera krånglade. Tack Therese!!



Eva är också snäll så jag hoppar upp till henne.



Jag kelar gärna med Eva.



Per får en avskedspuss, det vill jag ju så gärna ge.

Det blev ingen Hästveda marknad för oss, ty när vi kom till läkarstationen, för efterkontroll och Timo berättade, att han hade haft ont i bröstet, blev det en större undersökning. Sedan ringdes det efter ambulans och Timo fick åka upp till Hässleholms sjukhus. Jag for hem och hämtade mediciner och andra grejer och vi hade ringt Carina, så hon hämtade Tees.
Jag hann ta en macka och så for jag efter, till sjukhuset. Man gjorde många tester och han fick flera mediciner, senare lades han in på IVÖ, Christels arbetsplats, men hon hade semester. Jag satt med honom ett tag och de kom och röntgade hans lungor. Sedan for jag iväg, vi skulle ju ha handlat. Kylskåpet var tomt. Men när jag kom till Carina luktade det gott och hon hade lagat mat, så jag fick kyckling och rösti plus grönsaker. Det smakade gott och jag var så hungrig. Så for Tees och jag hem, efter att ha stannat till vid macken och köpt mjölk och bröd, till morgonen. Det blev tidig kväll efter alla strapatser.
Nästa dag skulle Catharina och pojkarna komma på besök. Det fick ju bli utan farfar, men vad gör man. De kom efter att ha varit på Hästveda marknad och tittat på hästförsäljningen där, sedan var de i Tykarpsgrottorna och så kom de till oss.

Andreas blev ju ledsen att farfar inte var hemma, men så ringde telefonen och Timo berättade att han fick komma hem. Andreas och jag körde och hämtade honom. Då blir farfar glad när jag kommer, sa Andreas och det blev han ju. Timo fick komma hem, men skulle ringa efter ambulans om han fick samma känningar igen.

När vi kom hem, hade Christel med barn kommit cyklande.

Vi blev ett stort gäng, men roligt.

Andreas tätt intill farfar.
Erica och Mathias närmast.



Marcus, Catharina och Sandra.

Du är bäst farfar och Mathias skrattar.



Nu blev det dags för agility, Sandra och Erica visade.



Ett gäng kusiner. Andreas, Mathias, Marcus, Sandra och Erica.

På tisdagen fick Tyringe och Vittsjö en massa regn, Tyringe 37 mm och vi ca 2 mm. Men på onsdagen så började Timo att dra ogräs på trottoaren, det tog tid men han orkade.

Sedan kom regnet, som det åskade och regnade, så vi gick in. Vi ville inte sitta i uterummet, eftersom det åskade rakt över oss och regnet bara forsade ner. Det blev några källare som översvämmades, men som tur är inte hos oss.

Vackra vyer och regnet behövs verkligen.



Nu har vi vatten igen att vattna med i regnvattentunnan.





Det blev inget arbete i trädgården mer, men på kvällen gick vi en liten runda med Tees och vad skön luften var. Timo tar sitt penicilin och sina kortisontabletter och verkar lite bättre, själv orkar jag ingenting. Det blir mest sängen och att sitta, knappt att det blir mat. Som tur är så finns det gott om jordgubbar.!!

Timo ringde återbud till tandläkaren, det går inte att sitta där och hosta i ett, så han fick en senare tid, själv avbetällde jag min sjukgymnast. Idag onsdag satte vi på AC:en så det blir lite svalare inomhus. Ute kom det en rejäl skur igen, men solen tittade snabbt fram igen och det är otroligt varmt. Vi mår inte bra alls av värmen när det är runt 30 grader, t.o.m. Tees håller sig inne då. Carina ringde och klagade över att det var varmt på jobbet och då kom vi på att vi hade en liten fläkt, som hon kunde få låna. Hon bjöd på kvällsmat, ostpajer och grönt gott och till efterrätt jordgubbar och glass. Hon har ofta lite annorlunda, men jättegoda rätter.



Sedan blev Tees lite ansad på tassarna och öronen, men hon är för finurlig. Hon märker, när något är på gång och när Carina skulle ta upp henne, så smet hon iväg och gömde sig bakom hennes bil på gården. Här skall inte göras något, tycker hon. Men hon stod så snällt sedan, det var ju inget farligt alls.

Sambon Boris och svärsonen Ilkka lägger en grusbädd till Siv, som också senare skall stensättas.

Tees är förundrad, hon brukar ju var herre på täppan och nu finns det höns också, men man kan ju inte busa med dem. Senare kommer det en tupp och 2 katter till, hur skall det gå när Tees kommer på besök?



Siv får en grattispuss på födelsedagen.




Annlouise och barnen var och badade i Pickelsjön, när vi kom till Porrarp, men de kom så småningom.

Alex och Robin med tjejkompis.





Så kom familjen Ohlsson.
Här har vi Marcus, Lars och Siv.



Kusinerna Christel och Annlouise diskuterar allvarliga saker?



Mormor Gunilla med barnbarnen Sandra, Erica och mamma Christel.



Morfar Timo har fått en fjäder i hatten av Boris.(Boris hatt)



Så kom Carina och hundarna och Tees blev lycklig över att få vara med kompisarna.



Se så fint vi kan ligga!!



Siv hade köpt nya glasögon, men ingen i familjen märkte det, men Lars observerade det, så han skulle få många kakor.
Nu skall det smaka med smörgåstårta.



Anette med familj kom till sist också.



Lilla Ellen hade somnat i bilen på vägen dit, så hon var lite yrvaken. T.o.m. Ilkka fick ledigt till sist och kunde njuta av det goda på bordet.



Men mamma så får du väl inte hoppa i soffan, tycker Erica.



Ellen piggnade till och älskade hundarna, här är det Vittra som pysslas om.



Johanna och Ellen tar var sin hund.




Sedan ville Ellen promenera med Tees, men det luktade ju så gott överallt, så det var inte så lätt.



En underbar bild, undrar vad de tänker? (bilden tog jag från Carina, hon har sån fin kamera.)



Här utbringas en skål och sjungs "Ja må hon leva".



Det vankades mycket goda kakor och tårta sedan, så man var proppmätt när man åkte hem.

Sommaren har verkligen kommit, men det är så att vi gamlingar har svårt med värmen och kan inte göra så mycket under dagens hetaste timmar.

Våra nya klängrosor har tagit sig fint och vi njuter av dem och deras underbara doft.



Vi var riktigt förkylda och på natten blev det inte mycket sömn. Timo fick inte luft och hostade mycket. Därför var vi hos doktorn på tisdagen. Han fick penicilin och kortison, så vi hoppas att han snabbt blir bra igen. Jag får vänta några dagar till och om jag inte blir bättre, får jag gå till doktorn igen. Oj vad det var kvavt under dagen och så på kvällen åskade det loss och regnade en del. Vi fick inte så mycket men i Tyringe  ( 10 km härifrån) blev det översvämningar. Nu skall vi inrikta oss på att bli friska igen och ta det lugnt.

Den 25 juni hade vi årets Sommarmöte i Tyringe, på den lokalt mycket kända "Cafe 21:an". Dagen var en av de varmaste hittills, men som tur var blåste vinden också. Vi började med en kopp kaffe så klart. Vi har aldrig sett en lokal med så många saker från gamla tider, En tom trodde att det var en inköpscentral, som köpte och sålde prylar.

 

Medan medlemmarna minglade, hade vi i styrelsen ett möte också.



Vår första ordförande Hellevi Gripvall med sin sambo.



Vår nye ordförande Soini Andersson talar till folket.



Soini och Birgitta Berg sitter och njuter av vädret.



Gunilla och Antero försöker följa med vad som sägs.



Marjatta Titoff talar om ett krigsbarnsöde.



Lite mingel innan maten, bl a Keijo och Tapani Rossi.



Och oi oi oi, vad vi är hungria nu, så det gäller att hitta en plats i kön!



Maten var en god laxrätt med tillbehör och intogs i en verkligen annorlunda restaurangmiljö. Här ser man också att det fanns många prylar på både väggar och golv. Fotona på väggen är från tidigare artister som uppträtt.



Keijo med sina bordsgäster.



Under musikunderhållningen hände detta igen, jag blev tvingad upp på estraden för att hjälpa artisterna. (Förra gången var det på en musikkrog i Florida, Top of the world)



Familjen Wrambjer ville till och med att jag  skulle sjungamed i Jolly Bob från Aberdeen, men de visste så klart inte att det har jag aldrig kunnat!



Sen skulle vi kramas också, det kan jag ju bättre och mycket gärna!



Dansstegen var lite svåra i början, men det gäller att lära sig, så inte Gunilla skäms över sin gubbe. Det måste gått rätt skapligt ändå, för många vänner gratulerade mig efteråt, de såg redan en bejublad artistbana framför mig. Eller? De drev väl inte med mig? Svårt att veta egentligen, när jag tänker efter. Här är det Brandsta City Släckers låt, Kom och ta mig nu.




Här står vi uppställda för en bild som skall överlämnas till vår tidning, Norra Skåne. Som ni ser var vi många, närmare 70 st.

På lördagen ringde Carina och ville dammsuga sin bil hos oss, eftersom hennes dammsugare hade gått sönder och det fick hon ju. Hon hade varit och tvättat bilen utvändigt och så börjades dammsugningen. Timo hjälpte till och bilen blev riktigt snygg, konstigt nog fanns en hel del vita hundhår och Carina har ju en svart och en brun hund. Kan det vara Tees eller har Carinas hundar vita underhår???
När vi höll på med bilen så blev vi hungriga och beslöt att åka upp till "Vittsjödagarna" och äta på Raka Spåret. Sagt och gjort. Carina ville betala, eftersom Timo hjälpt henne.
Under tiden ringde Thomas och berättade att Mathias var på hopptävling och hade vunnit första avdelningen. Senare ringde Mathias själv och berättade att han hade vunnit andra avdelningen också. Han var glad och jag frågade om han hade fått något pris. Näää svarade han, bara diplom  och rosett. Jag sa att vi skriver om det i bloggen sen och då kunde han skicka bilder från tävlingen och här kommer de.

Ganska högt över.



En nöjd Mathias.



Så for vi upp till Vittsjö och träffade många, många vänner från vår tid i Vittsjö. Vi gick in på Raka Spåret och fick menyn, men efter en stund kom ägarinnan och sa, att det fanns ingen mat, men de skulle börja grilla om en halvtimme. Vi var för hungriga för att vänta, så vi gick till Partytältet istället. Där fanns mat och underhållning. (Ha, ha när Carina skulle  betala, så tog de inte kort, utan Gunilla fick betala. ) Bl a denna kille som skulle gifta sig och hade svensexa. Usch vad kallt i baddräkt och så skulle folk bjuda på, att få dra av  ett hårborttagninsplåster, det gick för 100 kr. Vilka ideer!



Sedan hade barn fått klä ut sig och tävla om bästa resultatet.



Här tigger Timo godis av Inga, vår granne i Vittsjö under 15 år.



Även Ingmar var nere och tittade på folklivet.



Vi var kaffesugna också och gick upp till Sjöstugan och drack kaffe och åt goda våfflor med hjortronsylt, mums. Innan vi kom upp till Sjöstugan tittade Carina på anslagstavlan och skrattade gott, de tog inte heller kort, fram med plånboken. (Men pengarna har kommit in på kontot)



Sjöstugan ligger så otroligt vackert vid sjön med en fin utsikt. Åk gärna upp och njut!



Ett stort Rhododendronbuskage.



På väg ner igen såg vi en andhona skynda iväg.



Vi skrämde väl dem, hon hade sin unge med sig, men de kom lyckligt ut i vattnet.



Här kollar Timo Partytältet (kan han vara hungrig fortfarande?)



Sedan gick vi till bilen och kollade in våra hundar, de mådde bra och vi körde mot golfbanan och vid "Vita Hästen" släppte vi dem i skogen och vilken fart på benen. De bara sprang och sprang så det blev inga bra kort.




Kolla tungorna, gissa om de har sprungit fort.



Sedan åkte vi hem och smaskade på jättegoda svenska jordgubbar.

På söndagen for vi upp till Vittsjö igen till Siv med lite bark. Där blev det lunch och kaffe.

Anette med familj hade åkt till Öland på semester, men Jakob var med Vittsjös fotbollslag i Skövde och spelade cup. Så Siv skulle köra  honom senare till Öland.

Här kommer Jakob och en kompis och de hade nästan gått till final, de förlorade på straffar, otur.



Här diskuterades hur det hade gått.



Boris är intresserad.



En trött men glad Jakob.



Hemma igen kollade vi våra rosor och de röda blommar mycket och vi ser några knoppar på den gula sorten. Skånska flaggan så klart.



Timo började plantera sin sådd i amplar, vi får se vad det blir, när de växer upp. Vi vet inte riktigt säkert vad det är.



Så var dagen slut. Thomas meddelade att han hade ridit i nästan 2 timmar i skogen med Mathias, undrar hur han kände sig nästa dag.

Här börjar vi att ställa oss i kö för avfärd med buss på en Skåneresa. Och som tur är skiner solen för fullt även om det hade lovats regn. Här kommer nu ett antal bilder, som jag särskilt  vill visa till mina finska släktingar och vänner, så att även de ser hur vackert det är i Skåne.



Nu har busssen kommit och Martin försöker organisera de 2 klasserna.



Första anhalten vid Vittskövle slott och fika. Barnen tyckte att det var ett stort hus för en familj.



Fröken Anita hjälper ett av barnen.



Här pratar Anita med Anette om det fina vädret.



Här har barnen åter tagit på sig ryggsäckarna.



3 killar som inte är färdiga med sitt ätande ännu vid vallgraven, Kevin, Theo och Elias.



Martin ser betänksam ut, har säkert fått en svår fråga av barnen.



Vittskövle slott, en magnifik byggnad!!



Sedan for vi till Brösarps backar och oj då, vad barnen hade spring i benen.



En del ända uppe på toppen, andra på väg upp.



Som en bild ur Sound of music, Li dansande på sluttningen.



Nu börjar nog Anette att oroa sig för att barnen är på olika håll och kanter.



En vacker vy vid Brösarps backar.

Och en vy till.



Framme vid Glimmingehus med sitt fina rapsfält, men fy vad det blåste på den skånska slätten.



Vilket gediget bygge för 500 år sedan.



Äntligen skall vi äta vår medhavda lunch och vi hittade en läsida av borgen.



Nu ställer vi upp oss mot väggen, så att ledarna kunde räkna om alla var med, och alla var med!



En gammal stenstaty inne i borgen, kanske en släkting till jätten Finn?



En underbar guide visade oss borgens olika utrymmen, typ kök, festsal och sovrum. Mycket intressant.



Sedan måste ju jag skämmas, för när vi kom till Simrishamns hamn, så skulle vi alla köpa glass och jag glömde att fotografera helt och hållet, för även jag köpte en stor jättegod glass. När vi alla hade njutit och ätit upp våra glassar var det aktuellt att åter sätta oss i bussen för avfärd till nästa sevärdhet.

Nu har vi kommit till Haväng och Östersjön lyser så vackert blått.



Vid en liten vik hittade vi massor av svanar, som tyvärr syns dåligt på bilden.

Många tyckte att den gamla bunkern var spännande, kanske inte så många som visste hur viktig den var, under andra  världskriget.



Oj vad högt det är här uppe!



Nu börjar vissa barn att vilja sätta sig en stund.



Moa visar mig en vacker sten, som hon tycker att jag ska fotografera, då det är förbjudet att plocka med sig stenar från området.



Här kommer lärarnas överraskning till alla barnen och även till mig, nämnligen spettekaka och äpplemust. Det inhandlade de, när vi stannade en kort stund vid Kiviks musteri, nära Kungagraven. Anette sågar upp kakbitar till oss alla. Jättegod skånsk delikatess gjord på bland annat många ägg och mycket socker.



Anita delar ut muggar.



Och Anna bjuder på äpplemusten.



Vid Haväg fanns även en gammal grav, som barnen studerade noga.



En del passade på att vila på stenarna.



Anette kollar barnen.



Här ser Erica vindpinad ut.



Hemma igen på Röinge skola.



Erica har hittat sina pinaler och är nöjd med dagen.



När Timo kom in genom uterummet hemma, trodde Gunilla att han skulle svimma. Gunilla har aldrig sett honom se så trött  och borta ut. Det blev till att vila sig direkt. Kan det bero  på den höga åldern eller var det för mycket frisk luft?

På Kristi Himmelfärdsdagen packade vi upp resväskan, för att sedan packa i nya kläder i den, för avfärd till Hallstahammar på fredagsmorgon.

På fredagsmorgon körde vi till Carina för att lämna Tees hos henne till lördagskväll. Hon hade inga problem för att lämnas där. Carina är en favorit och så finns ju kompisarna  Shiva och Vittra där.

Vi kom iväg bra och efter Markaryd var det skönt att lägga i farthållaren på E4: an och rulla norrut. Vid Östgötaporten vek vi av mot Motala och Örebro. Det var en mycket vacker väg längs Vätterns östra strand.

Sedan kom vi på E 20 och E 18. Tyvärr måste vi erkänna att vi körde lite fel på slutet. Vi hade tagit ut en vägbeskrivning på datorn och när vi närmade oss Hallstahammar, väntade vi på att en viss ort skulle komma, nämligen Sörstafors och vi körde förbi 2 avfarter till Hallstahammar och beslöt att ta den tredje, men det kom ingen tredje avfart så vi var borta. Men vi frågade på ett ställe och fick eskort av en lastbil, som visade vägen till Hallstahammar och vi tackade honom med glada signaler.

Vi for in i Hallstahammar och letade efter en bokhandel, eftersom vi skulle köpa ett presentkort till Inger. Efter lite möda hittade vi bokhandeln och sedan skulle vi hitta till Brukshotellet och det gick så småningom.

Vi hade köpt några små vinflaskor och satt dem i en skål och stoppat i choklad och presentkortet tillsammans med vita syrener, som vi visste att Inger alltid hade fått av sin far från Skåne,  när hon fyllde år. Vi kom på ett fiffigt sätt att transportera syrenerna på, vi satte en vas i Tees vattenhållare på hundburen och så satte vi syrenerna där i vatten. De var fräscha när vi kom fram, så vi kunde sätta dem i skålen med det övriga.

När vi hade fått vårt rum blev vi inbjudna till Bengts och Birgits rum, där Barbro, Inger, Katarina och Boris redan fanns. Det var nästan som på Gjestvagnstiden när vi satt och diskuterade, ditt och datt.

På kvällen var det sedan Ingers 80-årsfest. Vad skoj och trevligt att få träffa nästan alla mina svenska syskons barn samt barnbarn.

Först träffades vi i caféet och fick champagne och frukt o godis,
 

sedan drog vi oss in i matsalen och bjöds på god mat och dryck. Maten intogs under glad stämning

Markus (Åsa och Rolfs son) Katarina och Birgit.



Lars (Ingers och Ernst son) Inger, Bengt ,Åsa och Håkan.



Bengt, Åsa och Håkan.




Anna (Eva och Lars yngsta dotter) Rolf, Åsas man och Eva.






Boris, Barbro och Timo.

,

Broder Bengt höll ett trevligt långt tal och berättade om Gjestvagnstiden och Inger i synnerhet, men även om en liten Timo och hans lekkamrat Lars-Ove.



På väg till caféet såg vi en underbar syn, kanadagäss med sina ungar.
 

Därefter intogs kaffe i caférummet med tårta och önskade drycker. Stämningen var glad och många historier berättades. Inger plockade upp sina presenter och var mycket nöjd.

Så gick kvällen mot sitt slut och vi drog oss tillbaka till våra rum.

Nästa morgon samlades vi några stycken för frukost . Vad gott att sätta sig till dukat bord, det är man inte så van vid.

Barbro, Bengt, Timo och Boris.

Gunilla, Barbro och Bengt.



Timo beundrar ett vackert skåp.

 

Vi var bjudna på kaffe klockan 10 hos Eva och Lars, då även Ernst, Ingers man skulle närvara.

Vi mötte upp hos dem och fick kaffe och hembakade kakor och tårta. Det gick ner trots att vi nyss hade ätit frukost !
Lars hade byggt till ett fint uterum som vi alla fick plats i. Vi beundrade uterummet och deras trädgård, innan vi fick tänka på hemfärden igen.

Ernst och sonen Lars.



Lars och äldsta dottern Maria och Inger.



Katarina och Boris skissar på uterummet, så det byggs nog snart ett sådant i Alingsås.



Är det måntro gräset som dryftas.



Här är vi klara för avfärd.



Efter många kramar, var det så dags för oss att köra hemåt.

Det gick lättare att hitta till motorvägen och hemvägen och vi njöt av vädret och vyerna.

Vi var lite trötta, så efter att ha stannat till för lite mat så tog vi en liten sovpaus, så att vi skulle orka köra ända hem.

När vi kom till Markaryd satt det en tjej och sålde jordgubbar, så vi köpte 2 askar och åt på Carinas altan, när vi hämtade vår lilla hund igen.
 

Sedan var det bara till att åka hem och ta det lugnt. Festandet  tar på krafterna minsann.

På söndagen tog vi det lugnt och vi hämtade hem Shiva till oss, eftersom Carina och Vittra var på avslutning på deras kurs. Carina var glad när hon hämtade Shiva, för Vittra hade vunnit tävlingen, de hade haft. Så for de hem och vi skrev lite om veckans händelser och på kvällen ringde Christel och då berättade hon att hon hade sprungit COPENHAGEN MARATHON igen!!!  Denna gång snabbare, 4 timmar och 8 minuter  (förra 4,14), hur kan man??  Hon var lite trött sa hon och det kan man ju tänka sig. Undrar vem hon bros på och nu har hon en dotter Erica, som gärna springer, vad skall det bli av detta? Kan det verkligen vara de finska generna som blommat upp, då de i så fall varit vilande hos Timo, snarare Gunillas. När vi träffades var hon en friidrottstjej och spelade även handboll i många år i Landskrona.

En bild från Christels träningsrunda, som faktiskt var dagens bild i Norra Skåne  för ett tag sedan.

 

På tisdagsmorgonen vaknade vi upp utanför Helsingfors. Efter en riklig sjö-frukost gick vi iland och vännerna grupperade sig för avfart till Riksarkivet eller till Svenska Ambassaden. RFK:s styrelse var inbjuden till statsminister Vanhanen för ett diskusionsmöte, vilket vi medlemmar upskattade mycket.

De finska vännerna tog avsked och for till sina hemorter i Finland. Själv har jag varit inbjuden till Svenska Ambassaden ett flertal gånger, när vi bodde i Helsingfors och jag har även besökt Riksarkivet i Helsingfors, varför jag åkte med 2 finska vänner till ett café i jugendstil vid Norra Esplanaden. Tjusigt var det, samt all fika var mycket finskt och gott, kaffe med syltpirog.

Raija och Helga.



Efter varma kramar så skiljdes vi och jag tog en skön promenad i Helsinki City. Klockan 13 00 skulle jag hälsa på Heinz och Camilla Dettmann på Folkhälsan.





Heinz var mannen, som tog mig från Wittsjö Golfklubb till Helsingfors Golfklubb 1986. Han var sedan min närmaste chef under alla 5 åren i Finland. Tillika var han en av mina bästa chefer, som en far för oss under Finlands-tiden. Kanske tog Heinz Gunillas parti för ofta, men det kunde jag leva med. Camilla och Heinz är idag i 90-årsålder, men Camilla klarar sig bra själv, även om närsynen är dålig. Heinz däremot är rullstolsbunden och nästan totalt förlamad, men hjärnan är i 100 %. Det blev många tårar under besöket, begriper inte varför jag blivit så lättrörd på gamla dar. Ett mycket känslosamt möte avslutades med en kaffestund i Camillas lägenhet.

Tvärs över gatan bor så Camilla i en fin 2 rummare. Hon kan gå i en tunnel under gatan för att hälsa på Heinz.











Till våningen hör en inglasad balkong som Camilla uppskattar mycket.



Efter besöket tog jag 10: ns spårvagn mot centrum och promenerade sakta till Olympia-terminalen och gick mot vår båt för hemfärd.
 

Det första jag gjorde ombord var att söka upp bastuavdelningen och badade finsk bastu. Otroligt mysigt att sitta på bastulaven och njuta av ångan, samt samtidigt se ut mot hamnen och se, att färjan åter lägger ut för färd mot Stockholm.

Ombord började RFK: s årsmöte med bildvisning och sång till gitarrspel av Eila Pöllänen med Karelsk bakgrund. 20 00 åt vi av smörgåsbordet och sedan var det dags med samkväm och dans igen.

Söndagen den 17 maj, strax innan kl 08 00 tog jag ett X-2000-tåg till Stockholm, för ett besök och övernattning hos vår dotter Suzan och hennes Sven och barnen Hannah och Svante. Suzans familj bor uppe på Mariaberget (Blecket) på Södermalm, mitt emot Stadshuset, som var min nästa hållplats på min lilla resa. Hos Suzan blir jag alltid väl mottagen med mycket god mat, oftast är det Sven som kockar vid grillen sommartid. Jag är faktiskt riktigt imponerad av hans matlagningskunskaper, att alltid kunna fixa något mycket gott av nästan ingenting. Han borde kanske ha blivit kock, istället för att hjälpa människor med olika problem i samhället.

Suzan serverar sedan egna goda kryddblandningar samt delikata efterrätter. Kan jag sedan få allt serverat i trädgården med solen skinande från en blå himmel och ha Gamla Stan och Stadshuset som kulisser i bakgrunden kan man knappast önska sig mer i Stockholm.

Vi hann även inköpa och montera en hammock under eftermiddagen. Efter en lång dag var det skönt att lägga huvudet på kudden och jag somnade nog direkt.

Nästa morgon skulle barnen till sin skola och Suzan till sin skola i Sollentuna. Sven gick ner till sitt kontor, bara något kvarter längre ner mot Hornsgatan. Själv fick jag en timme i ensamhet för att duscha och klä mig, för att sedan ta mig till Stadshuset. Suzan tipsade mig att jag kunde gå längs kajerna dit eller ta en buss från Slussen. Tack vare en tung resväska blev det bussen.

Framme vid Stadshuset hade redan "svenska" finska krigsbarn börjat samla sig. Seija och Keijo från Lund var de första bekanta, som jag träffade. Vi var väl knappt 100 från hela Sverige.

Sedan väntade vi på våra finska vänner, som kom med den färjan från Finland, som vi alla senare skulle åka med till Helsingfors.
När deras bussar från hamnen kom till Stadshuset, fick vi se att de till antalet var rejält över 100. Bland de finska vännerna fanns flera bekanta ansikten bl a min skolkamrat Raija från Tammerfors Svenska Samskola. Raija gick i min bortgångna syster Ritvas klass. Oj vilket kramande det blir, när krigsbarnen träffas så här stort, en gång per år.
Sedan började vår gemensamma dag med guidade grupper, både på finska och svenska. Vilka underbara salar och rum Stadshuset innehåller. Jag blev mäkta imponerad av både arkitekturen och alla konstverk, som fanns till beskådning. Jag skämdes dock över att aldrig tidigare ha besökt Stadshuset invändigt. Utanför har jag ju kört 100-tals gånger, då Gunilla och jag har bott många år i närområdet, t.ex. Östermalm, Danderyd, Värmdö och Ekerö.

En ovanlig episod hände under guidningen, då en finländare frågade, om det inte var här i denna sal, som Olof Palmes minnesstund hölls och guiden inte kunde svara på frågan. Hon var 22 år och det är ju 23 år sedan Palme sköts. Så det var ju faktiskt inte så konstigt. Guiden chockade oss med, att under Nobelfestligheterna försvinner det ett otal antal tallrikar, glas och koppar mm. Som ett minne så klart, men ändå! Lunchen åts på Stadshuset







Många vackra bilder.



och sedan blev det bussfärd till Värtahamnen och påstigning på Silja Symphony.
På båten hade vi konferens med finska krigsbarn, som kom från Finland.

Själva årets krigsbarnsmöte hölls mellan 17 00 - 20 00 ombord i konferenssalen, med bl a föredrag av professor Pentti Andersson avseende EMBU, (egna minnen av barndoms uppfostran) samt PCL-C (post traumatisk stress disorder checklist) Föredraget var fullt av facktermer och rätt svår att följa och förstå, men jag diskuterade efteråt med Pentti och fick en mer "mänsklig" text av honom, samt vilket gladde mig oerhört, möjlighet att få fler rapporter av honom senare, av hans olika studier av finska krigsbarn, som han gör tillsammans med Karolinska Institutet och Åbo Akademi.

 "Dagens rapport ger stöd för en större utsatthet och individuell sårbarhet ur ett livscykelperspektiv för evakuerade finska krigsbarn, jämfört med barn som var kvar i Finland under krigsåren 1939 - 1945"

Detta är en av Penttis slutsatser hittills, när det gäller våra negativa upplevelser under barndomsåren.

Efter mötet åts en underbar 3-rättsmiddag och kvällen avslutades med dans och samkväm.

Vi fick njuta av ett Kalevalaspel om Väinämöinen och hans liv.Efteråt fick alla vi från Sverige en present av honom. Ett blåvitt ljus, som alla finländare tänder den 6 december, Finlands självständighetsdag.



Raija, Tammerfors ordförande.