Timos corner

Nokia camping är den första campingen vad vi vet, som har alla rättigheter, man kunde bjuda på pizza, hamburgare osv. men, samtidigt öl, vin och sprit. På fredagen började husvagnar o husbilar komma i flertal och på lördag kväll var stämningen ganska hög med dans och sång. På söndag kväll for man iväg igen. Lupinerna blommade för fullt ännu.

Sista bilden från Nokia.

Måndag 8 september for vi in till Raili för att säga adjö och vi fick finsk korv, finsk bröd och en finsk efterrätt "brödost" som är god men väldigt annorlunda. Egentligen känns den som gummi i munnen och det gnisslar om tänderna, men eftersom det är så sällan vi äter det, så uppskattar vi  verkligen det. Man skall ha hjortronsylt till.

Vi for tillbaka till Nokia och hämtade husvagnen och styrde mot Björneborg och Vasa, där tänkte vi ta en bilfärja över till Umeå, vi tyckte att det var för långt att åka över Haparanda igen.

På vägen till Vasa ligger en liten by, Närpes och där har vi bekanta som bor. Men det är en rolig historia för, för 9 år sedan var vi på en bussresa till Spanien och där träffade vi 2 andra par som vi umgicks ganska mycket med. Det visade sig att en fyllde 50 år, Timo 60 år och Lars-Erik som var 71 år. Han hade börjat med data och e-mail, men han hade inte så många att maila till, så vi lovade att vi skulle göra det. Så har vi nu gjort i 9 år, men inte träffats och Lars-Erik och Elli följer vår blogg och mailar fina kort och bilder till oss.

Vi beslöt att ringa dem och köra in om Närpes till dem. Lars-Erik lät lite chokad, men hälsade oss välkomna. Det var som om tiden hade stått stilla och som om vi hade träffats igår.  Elli sa att jag måste nypa dig Gunilla, för jag tror inte att det är sant att ni är här. Vi hade en trevlig pratstund med god fika och de berättade att deras son med familj i Stockholm, skulle flytta hem till Närpes igen och det var de mycket glada för. I slutet av september skall Elli fylla 77 och Lars-Erik 80 så JÄTTEGRATTIS. och tack så mycket. 

De följde med ut och beundrade Tees när hon fick mat och så körde vi vidare mot Vasa.

Dessa underbara träd längs vägen.




Ytterligare en staty som vi inte vet vad det är. Kanske Lars-Erik kan hjälpa oss?




Framme i Vasa körde vi direkt till hamnen, för att kolla turlistan och en man ropade in oss, och sa ,ni har fem minuter på er. Vi blev stressade, Tees var ju inte rastad och vi själva inte beredda på en så snar avfärd. Väl framme fick vi inte följa med, det var fullt och vi var för långt ekipage med husvagnen, så vi beställde biljetter till nästa kväll istället.

 Så gjorde vi och var helt ensamma på campingen, så vi kunde släppa lös Tees och vad hon sprang och busade.

Vi ringde en bekant i Vasa, Pirkko, som vi kände från vår tid i Helsingfors, på Tali golfbana och hon bjöd oss till lunch nästa dag.

På morgonen kändes det lite kusligt när Gunilla gick in i dusch och toalettrummet, det hördes röster (finska) och vi var ju enda personerna på campingen, men det visade sig vara en radio som gick igång när ljuset tändes.

En ruin innan Vasa Golfklubb.




Vi städade husvagnen och for sedan ut till Vasa Golfbana där Timo träffade greenkeepern och Finska golfförbundets konsulent Kristina, en gammal bekant till oss.

De gjorde en rundtur på banan och sedan var det dags att åka till Pirkko.

Vi fick en god kycklinglunch med glass som efterrätt, sedan kaffe och god kaka, tack Pirkko. Efter att berättat gamla minnen for vi och handlade "viiliä" (filbunke) med som färdkost och rastade Tees ordentligt inför båtresan. Alla hade sagt att det var en mycket liten båt och enkel, men när vi såg den tyckte vi att det inte var så farligt, men det visade sig vara båten bakom som vi skulle åka med Den var verkligen liten och Gunilla gillar inte båtfärder så väldigt mycket. 


 

Vi var lite oroliga över hur det skulle gå, men resan tog bara 4½ timme så vi skulle nog klara av det med Tees. Troligen skulle vi ha suttit i ett separat rum med henne, men hittade inget utan satte oss i en vrå av salongen. I början var hon lite orolig, men lade sig sedan på sin pläd och sov.



Vi turades om att gå omkring på båten och tog en kopp kaffe och en otroligt god räksmörgås, så många räkor har vi inte sett på en macka förr.

Vyer från båten.










Mitt ute på Kvarken gungade det lite, men vi var snart framme i Holmsund utanför Umeå, men då var klockan ½ 12 på natten och för oss egentligen ½ 1 (finsk tid), så vi var väldigt trötta och körde bara utanför Umeå och tog in på en parkeringsficka bredvid motorvägen och la oss för att sova. Det var lite svårt, det visade sig vara nära en uppförsbacke och långtradarna gasade på så det var mycket ljud. Men vi sov något i alla fall. Så följde vi Botniabanan söderut.

Fredagen började med att Brita Stenius-Aarniala hälsade oss, över 200 krigsbarn från Finland, Sverige, Norge, Danmark samt 1 st från USA, välkomna i Tampere-talo.

Först fick 4 personer i uppdrag att nedlägga en krans vid Hjältegraven, som en hedersbetygelse över att de offrade sina liv för att Finland skulle fortsätta att vara självständigt.

Därefter skulle vi få höra forskare, som skulle delge sina vetenskapliga rön om finska krigsbarn. Anna-Kaisa Kuusisto-Arponen talade om krigsbarnens hemortsidentitet och det var den föreläsningen som gav mig mest. Jag förstår en del av mina problem bättre efter hennes föreläsning.

Författaren Pertti Kavén berättade om sin forskning, om nya historiska rön om 70 000 barns förflyttningar. Han forskar och undersöker om alla beslut, som politiskt togs i Sverige och Finland, innan och under barnförflyttningen. Mycket intressant!

Forskaren Nina Santavirta berättade om sina resultat från Krigsbarnsforskningsprojektet.

Professor Katri Räikkönen talade om Barnens strategier för att hantera separation. Intressant och jag kunde åter jämföra med mina egna erfarenheter.

Seminariet slutade så i Tampere-huset.

Efter föreläsningarna åkte min vän Rauno och jag hem till Tammerfors-ordförande Raija Rikkonen och fikade. Raija och jag var skolkamrater i Tammerfors Svenska Samskola. Raija var klasskamrat med min syster Ritva, som avled för några år sedan.

Sedan blev det dags för Tammerfors Stads festliga mottagning i gamla vackra Rådhuset. Vice borgmästaren hälsade oss välkomna med champagneskålning och ett känslosamt tal.

Sedan ville hon att vi skulles förse oss med mat och dryck från gående bordet och oj, vad allt smakade läckert! Det kändes faktiskt väldigt underligt att vara inbjuden till Rådhuset, då jag som fattigt skolbarn ofta gick förbi den ståtliga byggnaden på 40 och 50-talet.

Lördagen började med att Rauno och jag intog en morgonfika på Laukontori vid kryssningsbåtarna. Klockan 10 00 äntrade vi Silverlinjens kryssningsbåt för en ca 2 timmars kryssning på sjön Pyhäjärvi. Mustamakkara bjöds ombord.

Målet var Hotel Edens brygga i Nokia. (Någon km från Gunilla på Nokia camping)
 



Vid bryggan väntade bussar, som skulle guida oss i Tammerforsområdet. Mycket givande rundtur, bland gammalt och nytt. Själv lärde jag mig att havet en gång i tiden fanns ända till Tammerfors. Då fanns så klart inte Åbo ännu, som någon nämnde (Åbo och Tammerfors tävlar mot varandra hela tiden, när det gäller invånarantal, men även inom allt annat)
När jag skulle gå med Rauno till våra parkerade bilar, ville jag att vi skulle gå genom Saluhallen, där jag som barn hjälpt en kötthandlare, som springpojke. När vi kom ut på Hallituskatu fick vi uppleva gatu-underhållning av väldigt duktiga och glada flickor, som sjöng schlagers, med helt egna texter, som alla utgick från lantbrukets arbetsdagar och bekymmer.

Efter detta fick vi alla en fritid på 4-5 timmar, så jag körde till Nokia igen och umgicks med Gunilla och Tees lite.




Matservering i Nokia.

.

Gott med tuggis.

En annorlunda kotte.




Sven, vad gillar du den här båten, passar den på Mefjärd?



Klockan 17 30 var det dags för samkväm med festmiddag på Restaurant Hämeensilta (Tavastbron). Såväl Finska Centralförbundet som Tammerforsföreningen (Birkkalandsföreningen) firar nämligen i år 10-årsjubileum.

Därför började kvällen efter champagneglas med ett otal gratulanter till de två föreningarna. Sedan åts en 3 rätters festmiddag, där man kunde välja mellan kötträtter och en god laxrätt. Efter maten blev det obligatoriska kaffet, samt därefter  drinkarnas tur. Själv skulle jag köra bil så det blev alkoholfritt. Kvällen avslutades sedan med orkester och dans.

På söndagen träffade jag åter Rauno Lamminpohja utanför Gamla kyrkan vid Centraltorget.

där bröderna Kokko, Erkki som präst och Toivo som kantor, genomförde en speciell krigsbarnsgudtjänst på både finska och svenska. Psalmerna var valda så, att de kunde sjungas på båda språken och det var mäktigt att höra. Predikan var ytterst känslosam, då prästen som också var krigsbarn berättade om sin och sina bröders krigsbarnsupplevelser från 40-talet! Många fick tårar i ögonen, då flertalet av oss upplevt något liknande och kände oss mycket berörda! Efter kyrkan var det dags för lunch i Tampere-talo (Tammerforshuset). Där sedan den stora jubileumsfesten började och Raija Rikkonen pratade om Birkkalands krigsbarnsförenings 10 år.

Festtal hölls av landshövding Anneli Taina. Sedan kom duktiga ungdomar och spelade klassiskt musik. Taisto Vihavainen talade om centralförbundets 10 år. Leila Ulvemo från Oskarshamn var nästa gratulant, som hade många åsikter och förslag om en fortsättning av krigsbarnsorganisationerna. Vi fick åter njuta av fin klassisk musik, via en skicklig ung pianist. Pirkko Ahlin från Karlstad, var den sista talaren från Sverige.Hon berömde samarbetet över gränserna.

Centralförbundets ordförande doktor Brita Stenius-Aarniala avslutade med en genomgång, om hur vi i framtiden går vidare med krigsbarnsorganisationerna. (Brita har hjälpt mig personligen, med hur jag skall ta itu med mina egna krigsbarnsupplevelser och att få mig att öppna min ryggsäck något, förr sade jag alltid, att allt har varit bra!) Jag hjälpte henne med Bricanyl innan talet, då även hon har astma och hade sin Bricanyl på hotellrummet.

Krigsbarnsdagarna 2008 avslutades med  4 nationalsånger, Sveriges, Danmarks, Norges och till sist Finlands (som sjöngs på finska och svenska samtidigt, mäktigt).

Sedan hämtade jag Gunilla och Tees och for till Hannu och Marja-Leena i Anjala. De passade sitt barnbarn Ursula och vi bjöds på en härlig middag, som alltid. Det blev även bastu för brödrarna. Vi fick även en underbar efterrätt på kvarg och bär och vi fick resten med oss till husvagnen och det smakade gott även till frukosten.

.

Framåt förmiddagen lämnade vi Rovaniemi och körde söderut. Innan Pudasjärvi såg vi en finsk ren.




En finsk ren.

Vi letade efter Uleåborgs Golfklubb och parkerade husvagnen på en parkering där.

Timo ringde till greenkeepern och sa att vi var på plats, så att de skulle kunna träffas nästa dag, men han sa att jag kommer genast. Han kom till husvagnen och då skällde Tees ut honom (hon hade börjat vakta bil och husvagn) men hon viftade på svansen. Han kom in och fikade med oss ett par timmar och Tees låg tätt intill honom och blev klappad mycket.

Timo och Tapio bestämde att de skulle åka runt på banan nästa dag. När Tapio kom for Tees ut och skällde, men viftade frenetiskt på svansen och hon fick följa med på turen.
 

Tapio lät henne springa lös på banan och bada i dammarna, Timo ville hålla henne kopplad, men Tapio sa hon gillar det ju så mycket. Den dagen blev hon mycket rastad. Till golfande bloggläsare måste jag nämna att banan var i ypperlig kondition, samt att den sköttes verkligen förstklassigt.

Efter turen drack vi kaffe i personalrummet

och Tees träffade Tapios hund som var väldigt gladlynt.

Vi tackade för oss och fortsatte söderut via Jyväskylä, där rallyt brukar köras.  På vägen körde vi förbi Finlands mittpunkt innan Kärsämäki. Hösten hade kommit och träden var mycket gula och löven ramlade.

Vägarna var väldigt raka och lite tråkiga eftersom det mest är skog vid kanterna men då och då vatten, men utanför byar och samhällen.

Thomas ringde och berättade att Moa var på sjukhuset igen, det visade sig var lunginflammation. Stackars liten.

Mot kvällningen hittade vi en liten camping i Korpilahti, som egentligen var stängd, men vi kunde ta en plats var vi ville. Solen sken så vi satt ute en stund och kopplade av.



Korpilahti.

Timo ringde sin barndomskamrat Rauno och sa att vi skulle dyka upp nästa dag i Orivesi. Det var kallt på natten och det fanns utedass, brr!  Campingen låg på sank mark och sjön stod hög. Timo kunde få låna en roddbåt och ro ut, men vi avstod, det kunde kanske ha blivit ett ofrivilligt dopp. På morgonen klippte jag Timo så han kände sig fin igen. Under natten hade det kommit en gäst till i ena stugan längre bort och han kom och lånade lite diskmedel. Så körde vi mot Orivesi, "hingstvatten" på svenska. Där hälsade vi först på Raunos fru Sirpa i deras bokhandel, sedan for vi hem till Rauno., som hade varit uppe i finska Lappland och vaskat guld, lite blev det! 

De hade en hund Kapu som var lite osäker på andra hundar, en del gick bra andra inte. Vi bjöds på lunch först och sedan tog vi en skogspromenad med hundarna, men Tees var troligen för livlig, Kapu var 12 år, så det gick inte så bra.

Då for vi ut till deras jaktmarker och där släppte vi hundarna och Tees höll sig undan lite, men ville hälsa på Rauno, men det fick hon inte alls göra för Kapu. Efter en stund for vi hem till Rauno igen och Timo och Rauno bastade och vi bjöds på grillad korv bl a. Under natten regnade det rejält.

På morgonen, onsdagen den 3 september fick Timo äntligen havregrynsgröt igen. Det får han alltid hemma, men i husvagnen blir det för mycket tråkig disk, så där äter han weetabix, som Marcus rekommenderade som liten.

Så bar det av mot huvudmålet Tammerfors, väl där körde vi ut till golfbanan och Timo inspekterade den lite. Vi fikade och ringde syster Raili och broder Hannu, men ingen var hemma. Då beslöt vi att köra direkt ut till Nokia camping som låg ca 2 mil utanför Tammerfors. Ytterliggare en vacker camping som hade öppet året om. Det låg på en udde med vatten runt om. Tyvärr hade det varit blåalger där så Tees fick inte bada.

Vi körde hem till Raili när hon hade kommit hem, hon hades passat broder Welis hund Pölö. Vad glad Tees blev där, för Raili hade många gummidjur som piper och vad Tees busade med dem. Vi vågar inte ha sådana hemma, om hon biter itu dem.



Efter Raili åkte vi till en ungdomskamrat till Timo, Olli och hans fru Marita. Det hördes dova hundskall inifrån så vi tog inte in Tees.

De passade sonens hund, en golden men jag undrade vad det var för ett monster när de öppnade, en så stor hund hade jag inte sett. Han hade höftledsfel och orkade inte så mycket. På tassarna hade han barnvantar för att inte repa golvet, tur att Tees låg i bilen.

Så for vi ut till Nokia igen och städade efter Tees och duschade.

På torsdagen for vi in till Tammerfors igen och åt mustamakkara på Tammela-torget, något som man bara måste äta när man är i Tammerfors. En svart korv typ grynkorv med blod och lingon till, att dricka till är godast med kall mjölk.

och körde sedan till Raili som passade Pölö igen hos Weli. Hundarna hade roligt tillsammans och vi gick en runda med dem.

På eftermiddagen träffade vi Weli när han kom hem.

Sedan hade Hannu ringt att han bjöd på kvällsmat och vi for hem till honom. Sedan var det dags att sova i husvagnen igen.

Fredagen den 5 september var det så dags för syftet med resan. Finska Krigsbarnsdagarna började och Timo for in till Tammerfors och Tees och jag stannade i Nokia i husvagnen. Där tänkte jag kolla om Tees hade farit illa av att åka bil så mycket, men inte, hon låg och sov mycket, ung samma tid som vi körde, så hon hade utnyttjat tiden i bilen till att sova. Vi gick många rundor i Nokia och jag passade på att lyssna på vår MP3- spelare som Carina hade laddat till oss. Tack Carina, tiden gick fortare då. Det blev "Tjuvarnas marknad" med Tomas Bolme. Tidigare hade vi lyssnat till Fredrik Lindströms små historier i bilen. Tekniskt underverk!!

På fredag morgon den 29 augusti kom Emil Innala till vår husvagn och undrade om vi sovit gott och det hade vi. Sedan vinkade han farväl och tackade för besöket, när vi startade mot Finland.

Ordentliga som vi är, så gick vi in i tullen med Tees pass och skulle visa upp det. Har ni papper sa tulltjänstemannen, då behövs det inte. Men när vi åker tillbaka då, frågade vi. Det behövs inte sa han. Det kändes snopet, här hade vi ett fint pass till Tees, med kort och allt som kostat stora pengar på Djursjukhuset och så behövde vi inte visa upp det.

Men vi fortsatte över bron och in i Finland och Torneå.

Vi var på väg till Rovaniemi. Timo ville visa en stad med bara nya hus, eftersom tyskarna brände ner de gamla, när de drog sig tillbaka efter kriget på 1940-talet.

Vi hittade en skylt till en camping i Rovaniemi som låg väldigt vackert på en sluttning mot Kemi älv. Men älven var så strid, att där fick inte Tees bada. Stor varningsskylt var uppsatt vid älven.

När vi hade ställt upp husvagnen, for vi till Artic Golf, som hade ett otroligt fint klubbhus och där passade vi på att fika lite. Timo hade besökt banan för 11 år sedan, som konsulent för Finska Golfförbundet, så han ville se dagens status på banan

Sedan gick vi ut på banan och letade efter verkstaden och hittade den och en mekaniker.

Men greenkeepern var tyvärr inte där, han var på stan och klippte sig. Timo tycker att han har så vackert förnamn. Han heter nämligen TIMO.

Därefter for vi till Tomteland och vad det fanns hus med prylar till försäljning. Tänk att vi var på samma ställe som familjen Beckham (fotbollsspelaren) ,som var och hälsade på tomten för nåt år sedan här.

Sedan njöt vi av solen och åt ute.

På natten var det nattfrost, tack o lov att långkalsingarna och duntofflorna var med.

På lördagen for vi till Lappset, en firma som tillverkar lekredskap till lekparkerna (undrar om inte deras produkter finns på min skola, eller så är det på stan jag har sett dem). Timo känner ägarna, men eftersom det var lördag så var firman stängd och Timo lämnade en hälsning.

Så var det dags att proviantera lite mat och Gunilla gick in på Prisma, ett stort varuhus, oj vad hennes hjärna vred sig, när hon hörde finskan och skulle klara av att handla själv. Men det gick, orden satt långt bak i hjärnan, så hon fick vad vi behövde.

Timo hittade en buss som tillhörde Haapanen och måste ha en bild på den.



Vi for hem till campingen och körde en tvättmaskin tvätt, så att vi inte behövde köpa nytt.

Efter det tog vi en 2 timmar lång promenad i Rovaniemi city. Vi började gå på den gamla bron över älven, där det även körde tåg och bilar, men Timos kroppshållning visade att han inte kunde fortsätta, eftersom han är höjdrädd, så vi vände om och tog den nyare bredare bron, där det inte fanns springor, så man kunde se ner till älven och vi kunde gå mera på mitten. Vi kom lyckligt över och fortsatte in mot centrum.

En mycket vacker bro och campingen.



Vi hittade några äldre hus men det var en mycket modern stad med nya fina hus.

Som ni kanske vet så kommer Lordi från Rovaniemi, han som vann schlagerfestivalen och han hade fått uppkallat ett torg efter sig och det fanns flera andra minnesmärken till hans ära.

Det var kyligt och vi saknade vantar, oj!!. Timo hittade en idrottsplats och var tvungen att kolla gräset och Tees satt så fint och väntade på husse.

Vi beslöt att stanna 2 nätter eftersom campingen var så fin och vi behövde ta det lugnt ett tag.

Det blev många småpromenader med Tees och vila.

Campingen skulle stänga nästa dag så det passade oss precis, vi skulle fortsätta söderut mot Tammerfors.

Tisdagen den 26 augusti var det dags att åka vidare, vi fick en lyckad bild på värdparet Nina o Christer, när de skulle fota oss innan vi for vidare.

Christer tycks fundera, hur fungerar den?

Än en gång ett stort tack, Nina, Christer och Veroni för underbara dagar i Dorotea. Vilken värme det var, både i luften och känslomässigt. Vi kommer att leva på minnena och vyerna länge, länge.

Så drog vi oss norrut, vi ville gärna återse Jokkmokk, det var när barnen var små som vi hade varit där förut, så det var längesedan.

Vi passerade Vilhelmina och handlade och lunchade i Storuman, vilka vyer!

Men vi måste berätta vilken underbar hund vi har. Hon ligger i sin bur i baksätet och säger inte ett dugg och hoppar glatt ur och i bilen.

Det är många mil som hon har åkt. Men sedan har hon sin korg med i husvagnen och där har hon också sin trygghet och så får hon ju ligga hos husse och matte.

Skönt att korgen finns med.



Jag gillar min husse, toppen att få sova hos honom.

Tyvärr började hennes fällningsperiod just innan vi åkte, så vi borstade och borstade henne, ändå blev det päls i husvagnen.

Vi körde och körde och sista biten var det vägarbete med mycket sten, så vi var lite less, men vips så såg vi en pil till en camping i Moskosel (låter ryskt) och vi svängde in dit. Det första vi såg var en skylt med Inga hundar, men det visade sig vara inne i "restaurangen". Det var en väldigt primitiv camping, men underbart vacker, nere vid en sjö Malmesjaure (bad för Tees, vi tyckte att det var för kallt, så badkläderna låg längst ner i husvagnen). Vi tyckte att det var helt underbart att slå läger där och tog en lång runda med Tees och sträckte på oss. Sedan smakade kvällsmaten gott.

Under natten regnade det ganska rejält och vi undrade hur tältaren hade det bredvid oss. Ett litet lågt tält och så hade vi det så varmt och skönt inne i husvagnen.

På morgonen pratade Timo med tältaren, först på svenska, sen på finska, inget fungerade, så det blev på engelska. Han var schweizare, som åkte runt i Norden. Han tyckte att det var bättre i Norge för där kunde han ta flyget kortare sträckor, det gick inte i Sverige. Vi såg inte att han hade någon bil eller cykel, så vi vet inte hur han tog sig fram. Så vi är väldigt olika i vårt campande, men han såg glad ut.

På onsdagen fortsatte vi norrut och passerade Sorsele och äntligen strax innan Arvidsjaur såg vi första renen.

Men Nina hade sagt att det bara var strörenar, som var ute nu och vi hade glatt oss att få se renar i massor, men tji fick vi. Efter en stund såg vi några till och dem hann vi fotografera.

Några mil innan Jokkmokk såg vi  fler renar.

Så var vi då framme i Jokkmokk och Timo var inne i Jokkmokks gamla kyrka, den var väldigt vacker.



En fin gammal kyrka.




Infarten till campingen.

Vi hittade campingen, en stor flott med vattenkanor och stora lekplatser

invid en stor bred älv, Luleälv, men det fanns nästan inga husvagnar och det började regna, så på med stövlarna och ut en runda så att Tees kunde bada igen. Hon känner alltid lukten av vatten och drar dit för hon vill bada.

Vi promenerade i Jokkmokk, men det var inte det Jokkmokk som vi hade tänkt oss och mindes. På fredagen skulle det vara marknad där, men vi kunde inte stanna till dess. Vi gick även en runda på området och hittade en bastu, som var igång och vi bastade och det kändes skönt och kvällsfikat smakade gott och vi sov skönt efteråt. Vi fick lite panik, kameran krånglade det hade kommit in sand i luckan som stänger kameran, skulle alla våra foton nu gå åt skogen? Men vi lyckades få rätsida på det

Ett fint gammalt hus, som vi såg när vi åkte från campingen.
På torsdag morgon fortsatte vi mot Haparanda och strax efter Jokkmokk såg vi renarnas konung en pampig en!



Vilket exemplar.


Under resan passerade vi även polcirkeln.



Det känns mäktigt att passera polcirkeln.

Vi passerade Boden där hösten kom emot oss, så det var dags att ta på strumpor (jag älskar att gå barfota så länge det går, men nu var det kallt)




En fin rodell i Boden.

Vi handlade mat på Kvantum där och hamburgare och glass med hjortronsylt, mums, på Max som vi åt i husvagnen. Visst är det fantastiskt att köra med husvagn och när man vill, så går man in i husvagnen, där det finns värme, vatten och spis och sängar, så att man kan vila lite.



Vi fotade Kalix kyrka på vägen

och sedan kom vi fram till Haparanda.

Vi for till Haparanda Golfklubb och hälsade på Emil Innala som var greenkeeper där och gammal bekant till Timo.

Han satte in sin hund i bilen eftersom den inte tyckte om andra hundar, och så fick Tees komma in och vi bjöds på kaffe och kaka. Under tiden kom Emils dotter in (hon bodde i Kiruna, när jag sa att vi kom från Skåne, sa hon att det behövde vi inte tala om, det hördes) och hon hade en hund som var världens snällaste. Men av någon anledning for hon på Tees och bet i hennes päls

och Tees såg förtvivlad ut och hoppade upp till husse. Vilken tur att hon inte bet tillbaka tyckte Emil och det gjorde vi också, för en sådan hund vill vi inte ha, men Tees såg väldigt orolig ut.

Haparanda Golfklubb hör ihop med Torneå Golfklubb och kallas Green Zone.

Jag hade högt blodsocker och var väldigt grinig, stackars Timo, han menade att jag kunde vila i husvagnen så gick han och Tees över på finska sidan. Men jag följde med, det är bättre att röra på sig när sockret är högt.

Green Zone är en bana på 18 hål, 9 hål på svenska sidan och 9 hål på finska sidan

Det var 2 helt olika klubbhusmiljöer, spartanskt på svenska sidan och modernare på finska sidan.  Finland hade 1000 medlemmar och Sverige bara 300 st. Det var vitgröe på de svenska greenerna och brunven, vitgröe på den finska sidan När vi gick över gränsen fanns det kameror, så vi hade tagit med oss Tees pass, men ingen visade sig där. 

På kvällen parkerade vi husvagnen på parkeringsplatsen på Haparanda GK och hade natt.

Vi hade meddelat Christer (som är bror till Annlouise och Anettes pappa Orwar) att vi skulle komma någon gång på eftermiddagen på söndagen, men eftersom vi frös  så otroligt ,så körde vi iväg tidigare och kom lagom för en kopp kaffe.
 
Vi fick fråga lite var Korsele låg,



men hittade fram och togs emot av en skällande Troja.




Hon vaktar ju gården, men sen var hon hur gullig som helst och ville ha klappar. Tyvärr gillade hon inte andra hundar ,så mycket. Vi gick ut tillsammans med hundarna och släppte dem och då sa Troja till, att hon inte ville leka och Tees är ju väldigt vek ,så hon förstod och gick undan. Sedan varje gång hon skulle gå ur husvagnen tittade hon åt båda håll och kollade om kusten var klar. Till slut var de sådana kompisar att de kunde bada tillsammans.

Det var strålande solsken och varmt när vi kom fram, så vi kunde sitta ute.



Timo kollade upp husvagnen och hittade felet med elen. Det var pinsamt, vi hade tryckt in en knapp när vi lastade, så huvudsäkringen hade stängts av av misstag. Men gasolen visade tyvärr att det fortfarande var fel, så Timo ringde till Doroteas husvagnsverkstad och fick tid nästa dag.

Nu kunde vi koppla av och njuta av livet igen.



Christer med några baggar framför Veronis sommarstuga.

Det gamla huset hade brunnit, så de fick byggt nytt efter egna idéer och det var verkligen lyckat med kök och vardagsrum ihop, med en öppen spis i vardagsrummet och en vedeldad ugn i köket där man bakade.
Nina o Christer bodde i ett underbart hus, jag avundas dem. Ett enplanshus med stor altan på baksidan och med en underbar utsikt över sjön och skogen.
 

Veroni, Christers syster, kom också senare och då bjöds vi på god mat, lamm och italienskt.

Det smakade underbart och vi njöt, åter av livet.

Nina och Christer bedriver fåravel med bl a Ryafår och det gick många baggar i en inhägnad utanför huset. Troja som är en Border Collie vallar fåren och det är otroligt roligt att se henne i aktion.




Vi fick även se hur de vägde baggarna, mycket intressant. Sedan fanns det hästar, kattor, höns och ankor på gården. En katt var särskilt rolig, hon gick fram till Tees och strök sig med huvudet mot henne och Tees tittade förundrat och ville leka, men då fick hon en smäll av tassen, så Tees backade.

Troja dirigerade in baggarna i en annan hage, men från den hagen ville baggarna gärna ta sig ut på vägen och det var ju inte lämpligt.

Vi gick en promenad med Tees och hon fick vara lös, men hon nosade ofta och tittade sig omkring, men fortsatte och till sist fick hon bada. Samtidigt tittade vi på MC-klubbens stuga som Christer varit med om att starta. Nästa dag gick Timo samma runda, men då nosade Tees i luften och vände och ville hem. Förklaringen fick vi kanske, eftersom de hade skjutits en björn i det området, hu!

Vyn från vårt husvagnsfönster.

Vad skönt att ha värme i husvagnen igen. Nästa dag for vi in till Dorotea Husvagnsservice och fick lagat gasolvärmen, det var elektroniken som hade bränts sönder.




Här skall det ordnas.



Men nu var det lagat, men det kostade 3400 kr. Usch vilken början. Katastrofvajern hade också brustit så vi beställde en ny.

Det hade bestämts att vi skulle äta inne hos Veroni i Dorotea , även detta var otroligt gott



och sedan besöka Kullerbacken, Doroteas Hembygdsgård. Christer är mycket engagerad där och han ordnade så att vi fick komma in i husen och se en massa fina saker. Det vara en mycket intressant och givande tur vi fick, med många gamla hus, kåtor och brukssaker.

Veroni, Timo, Gunilla och Christer.




Ett av husen, tyvärr kommer jag inte ihåg vilket.



Här njuter vi av elden.











Nina och Veroni utanför en kåta, som var väldigt fin inuti.






Timo hittade givetvis en gräsklippare av modell äldre.







En fiffig sängvariant med plats för 3.



En liten samevagga.



Bagerit, där vi fick smaka nybakade tunnbröd.






En björnsax, usch.



Visthusboden, där maten förvarades.



Efter det for vi till kyrkogården för att besöka Oscarssons familjegrav, där Orwar låg.



Vi var även vid Dorotea kyrka och tittade på statyer av Nattvarden som var väldigt välgjorda.

Sedan for vi till Korsele igen och njöt av vädret och åt ute, denna gången framför deras hus.




Medan vi satt där, hörde vi ett väldigt väsen från ankhuset och Nina och Timo rusade ner med Trojan, då hade troligen en rovfågel varit framme och ankorna ville inte gå ut. Tidigare hade räven varit framme och tagit en höna. De brukade ha radion igång i hönshuset för att skrämma iväg rovdjuren.

På morgonen var det lugnt i hönshuset, men de ville inte gå ut, så något hade skrämt dem. Vi åt frukost och sedan bar det iväg på nya äventyr. Vi hade kunnat stanna där hur länge som helst, där var så rofyllt och skönt och Nina och Christer är två underbara vänner, men vi hade ju vår tidsplan att följa för att hinna till Tammerfors i tid.

Hässleholm 20 augusti, 2008 skulle vi åka iväg på en långtur som visade sig bli över 530 mil, med husvagn och Tees.

Efter mycket problem med laddare och gas, när vi hade packat in i husvagnen, märkte vi att vi inte kunde tända lamporna. Batteriet hade laddat ut och det hjälpte inte att försöka ladda upp det. När vi så skulle sätta kylskåpet på gasolen fungerade det inte heller. Timo jobbade och slet och kunde inte hitta felet. Till slut så var det en kran, som bilbesiktningen hade stängt vid besiktningen, så vi fick äntligen igång kylskåpet.

Kl 11 55 med Kias vägmätare på 317, körde vi till Vinslövs husvagnscentrum för en koll.  Batteriet var kass, så vi köpte ett nytt, plus en elplatta, kan vara bra att ha på färden.

Vi lämnade Vinslöv kl 13 05 och kom till Emmaljunga där vi lunchade. Alltid när vi bodde i Vittsjö och skulle köra mot Stockholm, så ville Timo ha första mackan i Emmaljunga ca 2 mil hemifrån och denna gång blev det mat också. I Ödeshög stannade vi och tankade o fikade i husvagnen, det regnade lite. Så vi försökte parera mellan skurarna.

Första natten sov vi norr om Norrköping bland långtradare, Klinga hette stället nära golfbanan. Tyvärr hade vi ställt oss i en kurva, vi tyckte att vi kom undan bäst där. Men en chaufför tutade som en galning och påpekade att det inte var ett lämpligt ställe och det höll vi med om och lovade att aldrig göra om det.

Kl 9. 00 körde vi vidare på vårt äventyr och vi rastade nästa gång vid Gävle Bro ett jättefint ställe och Tees fick en långrunda. Färden gick vidare mot Hudiksvall och vi övernattade på MalnBadens camping, vi hade varit där förra året också. Tees badade i havet och vi satt ute i solen.




Tees i havet och sedan inne i husvagnen.




På kvällen bastade Timo och jag och det var skönt. Timo ringde Mikael Nordberg i Njurunda och han berättade att de hade haft blixtnedslag så allt data och tv o el var borta. Vi lovade att komma dit och träffa familjen. Efter en lugn natt, ingen lastbil som tutade, så for vi till Sundsvalls Golfklubb. Micke bjöd på lunch och sedan slappade vi lite innan det var dags att träffa familjen.

Micke, Joakim och Tees.



Det blev en glad överraskning då det visade sig att Susanne väntade barn, så Joakim skulle bli storebror. Susanne bjöd på kyckling och det smakade gott. Vi gick en promenad med Tees och såg var blixten hade slagit ner och så träffade Tees en snäll hund.

Så här såg det ut efter blixtnedslaget.



Puss, puss.

Vi körde ut till golfbanan och husvagnen och Tees fick en fin runda lös på banan och så hade vi ytterligare en lugn natt.

På lördagen de 23 aug lämnade vi Njurunda, där vi såg ett stort sträck gäss på väg söderut.

Vi stannade till Vid Böle Grillen och tog en hamburgare, gott. Det var en fin plats som Vägverket hade ordnat med toaletter och fina parkeringsplatser och så grillen. En lämplig övernattning, på hemvägen?




Vilka vyer vi såg även om Timo inte gillar att köra över broarna, han lider av höjdskräck.

Vi njöt av naturen på vår färd norrut och mot kvällen, när vi blev trötta hittade vi  en camping vid Junsele djurpark, så vi körde in. Det fanns inget folk i receptionen, men man kunde ringa ett telenummer, men ingen svarade. De som campade där sa att han kommer under dagen, så vi tog en plats och kopplade upp oss.

Vädret var fint så vi satt ute och fikade. Rätt som det var såg vi en lös räv springa där, hade den rymt från djurparken?





Vi drog oss in i husvagnen och skulle natta och vi märkte att vi inte hade någon värme eller el i vagnen och gasolvärmen var det också fel på. Vi kopplade upp oss på en annan elstolpe, men det hjälpte inte. När vi höll på i mörkret märkte vi att det vara 2 rävar som sprang omkring och troligen letade mat, men de drack ur Tees vattenskål så något blev det ju i alla fall. Timo tyckte att det var otrevlig med rävarna så vi gick in.

Vilken kall natt det blev, tur att man hade långkalsonger och "duntosssor" med sig. Ingen värd kom dit så det blev en snabb och tidig avfärd mot Dorotea, där vi hoppades kunna hitta felen med värmen.



En så här trolsk syn mötte oss, med dis över vattnet, vad vi njöt.

På måndagen for Timo och Lasse Sjödahl till Wittsjö Golfklubb för att träffa Tommy, men tyvärr hade han semester. De körde runt banan och konstaterade att en del greener var infekterade av en svampsjukdom, troligtvis Antracnos. De informerade och diskuterade saken med klubbens duktiga greenkeeper Mikael Jönsson, som väl kände till greenproblemet. Annars mindes Lasse och Timo gamla upplevelser de hade från sin 10-åriga gemensamma arbetsperiod! Och de är många och roliga.

På tisdagen kom Siv för att kolla en husbil med Timo. Jag var hos diabetikersköterskan och fick lite råd, sedan var jag och permanentade mig.

Vi pysslade lite i trädgården och Timo städade ute på trottoaren. Det har varit en konstig sommar, först torrt och sedan mycket regn. Vi har nog bara klippt gräsmattan 3 ggr och det liknar ingen gräsmatta. Åtminstone 2 st Magnolior har blommat om, en andra gång uti stan. Carina kom och vi åt våfflor, gott men inte så nyttigt.

Vi passade barn, först kom Marcus och han hjälpte mig att dammsuga och sedan kom Sandra och Erica och då blev det agility och så fick de våfflor med glass.



Här vankas våfflor.

På fredagen kom Siv och Boris, de skulle handla, men blev sittande och tittade på OS-tennisen, spännande och Sverige vann. Annars har det gått dåligt för svenskarna. Timo for till Kalevi för att basta.

På lördagen skulle Siv hämta Anette med familj som varit i Turkiet på semester. Carina och vi och hundarna åkte till Bjärnum och karnevalen,



Kommer de inte snart undra hundarna. Shiva och Vittra är riktigt avslappnade, Tees lite mer orolig.



Karnevalsdrottningen med sina tärnor.





Bilderna talar för sig själv.



Karnevalsgeneralen Bad-Olle Davidsson.



Angående cannabistråkigheterna i Skåne.



Micke "Grönwalls" Andersen.



OS-Ara- bråket.




Arja Saijonmaa.



En pellejöns som skrämde Tees, så att hon skällde på honom.



Medaljens baksida.



efter det blev det middag i Vittsjö hos Siv tillsammans med Anette o övriga. Det smakade gott som alltid.

Kalle o Anette, bruna som pepparkakor.



Carina o Kalle kollar OS.



Johanna hade blivit fin i Turkiet.



Jakob är intresserad av OS.



Här är det kaffe på maten.



Boris o Siv pustar ut.



Ellen gömmer sig när hon äter glass, men är ändå intresserad.

Idag måndag den 18 augusti började skolan igen och Timo var i sin klass, som nu är 3: an i en ny fin skolsal. En flicka, Jenny hade bytt till Kyrkskolan så nu blir det inte så mycket övning i engelska. Istället fick klassen en ny flicka från Umeåtrakten, Emmy, så elevantalet är intakt. Det var många kramar från barnen innan lektionerna började. Det kändes verkligen trevligt att åter vara med dem. Anette fortsätter som lärarinna men utan Linda, istället hjälper Anita till, samt flertalet fritidsledare. I köket fanns en ny matmor, men maten var lika god som vanligt. Även en ny biträdande rektor presenterades.

Nu gör vi en paus i bloggandet, men återkommer så småningom, var rädda om er och ha det så bra så länge..

På onsdagen ringde Barbro, Timos svenska syster och berättade att hon skulle ta bussen från Ängelholm och komma på besök nästa dag.

Det är ingen riktig vakthund vi har, för när vi städade lite, tittade jag ut i uterummet och där stod Kalevi med Tees bredvid sig, viftande på svansen och vi hade inte hört något. Han satt kvar en stund och pratade. Det var väldigt varmt och kvavt ute.

Sedan kom då Barbro och vi satte på ac:n och fikade inomhus istället, då slapp vi ju getingarna också. Det diskuterades mycket om Timos barndom i Åstorp på Gjestvagn samt tiden efteråt. Tiden gick snabbt och snart var det dags för Barbro att ta bussen hem igen.

Idag fredag kom det några skurar och fast vi blev blöta, så klagar vi inte, det behövs så väl. Äntligen var det lagom i luften, så vi kunde gå en lång runda med Tees igen och sedan cyklade vi ner till stan och hämtade mina nya glasögon. Dyrt men kanske blir det bra ändå.

Det blev en langos att äta, när vi nu ändå var på stan och så ordnade vi lite på apoteket och efter det cyklade vi till Christel och fick kaffe, och inte så dumt med en pannkaka till. Vi klarade oss från regn, när vi for hem igen, men sedan har det både åskat och regnat. Nackdelen med regnet är att mördarsniglarna kommer fram igen, så det är bara att jaga dem.

Tees har nu kommit in i en tråkig period, när hon fäller hår, så vi borstar och borstar och hoppas att perioden snart går över.

På måndagen var det så dags att gå på kalas. Erica fyllde 9 år och det blev fika med bl a äppelkaka och tårta. Hon blev nöjd med dagen, massor av presenter och god fika. Carina kom och farmor o farfar och faster Maggan samt kusin Anna med sin dotter Ella. Senare dök också farbror Håkan upp.

Anna med lilla Ella

Här har Ella lite bus i Ericas knä och Erica sitter i farmors knä

De hade lovat mycket regn, det blev ca 50 mm och blåst, så vi tog ner alla hängande växter och plockade undan på tomten och som det blåste. Det gick knappt att sova. Carina råkade värre ut, hon var på hundträning i Höör och det blåste väldigt med träd som låg över vägen, hon föll så illa att hon slog i knäet och haltar nu.

Tisdag, nu skulle Saaben köras ner till Landskrona och vi skulle få vår nya bil, en KIA Cee`d diesel, kombi. Det var datakrångel, så vi fick vänta till eftermiddagen för att få vår bil. Vi körde hem den till garaget och lämnade Tees hos Carina igen och så for vi till Landskrona. Samtidigt körde Siv o Boris från Vittsjö, så att vi skulle få åka med dem hem. De var först vid kyrkogården och sedan åkte vi hem till Rune och Laila för att gratta Laila i efterskott, men hade otur att de inte var hemma. Vi chansade på Janet men där var också tomt. Månne ett födelsekalas någonstans?  Så vi körde hem till Gunvor och Sven och där vankades det kaffe och bullar.

Boris, syster Siv och Sven.

Så mötte vi Thomas vid stationen och så kom Patrik hem till Thomas och överlämnandet skedde, lite med nästan en tår i ögat. Vi har ändå haft Saaben i flera år och den har gått bra. Men vi skall ut på en långtur med husvagn och då var vi oroliga för om den skulle orka.

både från sidan och framifrån.

Vi hämtade Tees från Carina och kunde inte förstå varför hon var så trött och bara ville ligga i sin korg, tom på morgonen la hon sig i korgen annars brukar hon gosa först ett tag i soffan. Men vi fick förklaringen av Carina, Tees o Vittra hade busat mest hela tiden.

Var skall jag nu ta tag?




Kanske en liten dans!




Men vi kan ta det lugnt också, kollar du Tees så kollar jag matte säger Vittra.



Vad händer runt hörnet?

2 hundar som njuter och filosoferar.

I fredags fortsatte värmen och Carina kom med hundarna på eftermiddagen, efter att varit hos veterinären med Vittra, som hade öroninflammation. Carina hade glass och vattenmelon som hon bjöd på, gott! Prata om hundar med nycker, Tees äter gärna honungsmelon och andra sorter, men inte vattenmelon. Det var vattenmelon som Carina hade med sig och första biten spottade Tees ut, men när hon såg att Shiva och Vittra gillade vattenmelon så skulle givetvis Tees också ha. Och då smakade det gott!!

Vi bestämde oss för att gå på bio på kvällen och se Mamma Mia. Vi kan varmt rekommendera filmen, underbar musik och vackra vyer, samt mycket humor, så vi skrattade gott och melodierna satt kvar i huvudet länge.

På lördagen lämnade vi Tees hos Carina och körde till Landskrona, för att gratulera Linnea på hennes 3 årsdag, som var på fredagen.

Samtidigt visade vi Saaben för en spekulant, som provkörde den och vill köpa den. Så nu är det problemet över. Vi får nog vår nya bil på tisdag eller onsdag, så då får vi köra ner till Landskrona igen och lämna Saaben.

Linnea uppskattade sina presenter och tog på sig den nya klänningen på en gång. Lilla Moa fick just mat och satt sedan hos farfar och somnade.

Mathias och Andreas var också där, men åkte efter en stund, för Mathias skulle på en hästtävling Vår visit blev också kort, eftersom vi skulle hem och senare passa Christels barn eftersom föräldrarna skulle på fest.

Vi for och hämtade Tees och Carina höll på med målning av garaget.



och Vittra föjde oss till grinden.



Vi hann vila lite inne i svalkan, som vi hade satt på. Sedan gick jag en promenad med Tees, när Timo åkte till Christels och efter ett tag cyklade jag dit. Det blev pizza och underhållning på tv:n. Erica låg och sov, eftersom hon hade spelat fotboll och fått ont i huvudet. Det var nog för varmt för fotboll, så hon fick en tablett och så sov hon lite, men vaknade till chipsen och underhållningen.  Sent på kvällen cyklade jag hem igen till Tees och släppte ut henne och så kom Timo hem lite senare.

Eftersom det blev sent på kvällen, är vi lite sega idag och har i princip bara gått en långrunda med Tees, men vädret känns bättre och det har tom regnat en del skurar. Så det blir nog tidig sänggående och i morgon väntar ett kalas till, Erica fyller 9 år och hon har bjudit in oss och det vankas tom tårta sa hon. Hon berättade på lördagskvällen, att hon längtade så till måndagen, när hon fyller år.

På onsdagen hände det en del, jag var hos optikern för att prova ut nya glasögon och på eftermiddagen var vi båda hos vår fotvårdare och fick gjort vid fötterna innan hennes semester. Det är jätteskönt att bli fin om fötterna.

Senare på kvällen ringde Carina och frågade om vi skulle följa med till Hammarmölledamm med hundarna så att de fick svalka av sig lite. Det gjorde vi gärna, det är så vackert där och så kan hundarna springa av sig och de är lika mycket i vattnet som uppe på land. Det gjorde Tees gott att få rastat av sig lite. När vi kom hem fick vi duscha av dem eftersom vattnet var lite brunt och det är inte lika roligt.

På kvällen kom Siv och Boris och hämtade sin bil som hade stått hos oss när de var på Göta Kanal. Det hade varit trevligt men varmt.

På torsdagen var vi och kollade om vår bil snart var klar och fick beskedet att på måndag eller tisdag var det dags att hämta den.

Marcus ringde och undrade om vi behövde hjälp med något ,så han cyklade över till oss. Först fikade vi och sedan tömde de Saaben och så räknade de spargrisens innehåll. Det skall vara till semestern.

Så fick Marcus hjälpa morfar att såga ved i småbitar till Carinas spis.

sedan var det dags för morfar att grilla lite.






Hela tiden när Marcus gick runt på tomten följde Tees honom och var väldigt intresserad av vad han gjorde och Marcus klarar av det riktigt bra. Det är ju bara i början som hon hoppar och gör sig till, hon vill så gärna bli omklappad och gärna pussas lite.

Helgen var olidligt varm, men vi fick äntligen gjort väggen klar till uthuset. Timo tog en våt handduk på huvudet till hjälp, för att hålla värmen nere.







Men vi var tvungna att emellanåt gå in och vila oss och så satte vi på airkonditioneringen och då gick det att fungera inomhus. Tees la sig precis under den och njöt av kylan, annars har hon tom lärt sig att hon kan gräva ner sig i buskaget, det svalkar ett tag.

På tisdagen for vi ut till Yngsjö till Christel med familj, för att bada och koppla av. Tees lämnade vi hos Carina, det är lugnast för henne.

Det var underbart att komma ut till kusten, det var en helt annan luft och så var vi på stranden och badade och badade. Det gick stora vågor, men det var skoj att dyka i dem och åka med.

Timo och Marcus tog en promenad på stranden och då träffade de Ericas fröken Anette och hon gav en kall hård kram åt Timo. Hon hade precis varit i vattnet ,så hon var avsvalkad, men Timo blev jätteglad att åter träffa henne, det var länge sedan sist. Ändå var det 22 grader i vattnet, oftast är det kallt i vattnet i Yngsjö. Så drog vi oss upp till husvagnen och det vankades korv och potatissallad som smakade gott efter simmandet.

Zenthus, Sandras kanin var med ute på campingen och pysslades om riktigt. Vi passade på att fotografera barnen till vårt barnbarnskollage, eftersom de andra fotona var tagna för länge sedan.



Marcus



Sandra



Erica 9 år om 6 dagar, som hon påpekade för oss

Så for vi hem och hämtade Tees och satt i skuggan. Suzan med familj har åkt till Mallorca för att koppla av innan skolan börjar igen.  När vi vattnade våra blommor såg vi att Suzans malvor blommade och hennes egen pelargon hade tagit sig bra. Men det gäller att vattna i torkan, tyvärr ser träden ut att fara illa.



Titta Suzan och njut.

 På onsdag kväll cyklade vi till hembygdsparken och lyssnade på jazz. Det var The Eminent East Coast Dixie Stompers som spelade en medryckande jazz. Och svängde loss riktigt bra. Det var en underbar kväll och jazzen var fin.

Vi passade på att beundra statyerna som Osbykonstnären Sven-Ingvar Johansson hade gjort på de sjuka almarna i parken. Skulpturerna har behandlats med rötskydd för att de ska kunna stå sig ca 20 år till. Almsjukan grasserar tyvärr och man tror att flera kommer att angripas.

Tyvärr har vi en alm på tomten som är jättefin, hoppas att den klarar sig.

Vi var och hjälpte Carina med husvagnen som hon lånat av Mia och Timo passade på att smörja upp den lite. Efteråt bjöd Carina på grillat och det smakade gott, när värmen hade lagt sig lite. Det var ca 29 grader i skuggan först men gick sen ner till ca 24, lite mer behagligt.

På lördagen gjorde vi uppehåll i denna otroliga värme, man orkar inget. Sorterade lite kort på barnbarnen.

Men vi var i Kristianstad och handlade lite,



Passade på att äta lite

Sedan vattnade vi Carinas blommor eftersom hon är på husvagnssemester med hundarna i Blekinge. Det blir till att bara slappa och sedan gå en promenad med Tees på kvällen när det har svalkat.



Kompisen Minna



En kille kom också

Men det är underbart att kunna sitta i skuggan och göra bara ingenting.



Månne säsongens sista jordgubbar.



Timo beundrar plommonen, en dag fick vi se hur Tees stod upp mot stammen och plockade plommon, så hon gillar dem också liksom jordgubbar.

Söndagen är lika varm så vi får se om vi orkar spika lite i kväll när det inte är så varmt mer.

Nu har regnet kommit och det med besked. I fredags kom det 40 mm i Vittsjö under 2 timmar, vi fick ca 37 på längre tid. Sedan kom det mer, men det behövs. Vi var hos Carina i lördags för att klippa till Tees lite. Hennes öron är som grytlappar och när hon springer på ängen fastnar det små fröer, som är lite svåra att ta bort, hon försöker själv också.

Men det svider lite i själen när vi kortar hennes öron, de är så fina ,men med mycket dött hår, så de behövdes tunnas ut. Men vi har ju en räv, vi skulle först klippa klorna och det sker under lite protester. Sedan skulle vi väga henne och det vill hon ju inte, utan sprang ut i trädgården och gömde sig bakom häcken, här ser ni inte mig. Men vi fick ju tag i henne och hon håller vikten. Sedan var hon lite försiktig, men när jag frågade om vi skulle åka bil till Carina, ville hon det.

Väl framme där så var det dags för klippning, inte alls roligt. Men hon blev fin och det är lättare att kamma öronen nu, sedan fick hon busa med de andra hundarna.

Under tiden ringde Erica till morfar och undrade om vi inte kunde åka upp till Vankiva och träna agility med Tees och det lovade morfar. När vi var färdiga så hämtade vi flickorna och körde upp till Vankiva.  Vad roligt vi hade. Först så jublade Tees, här är det ju en rolig plats tycker Tees. Men jag undrar om inte flickorna hade lika roligt, de provade själva på hindren och morfar njöt av att sitta på en stol och kolla läget.





A:et kanske har Sandra godis



Här går det undan



Morfar har roligt när Tees dyker ut från säcken



Månne den nya Susanna Kallur



Tittut här kommer Sandra

Efter en timme så körde vi hem igen och alla var trötta, kanske inte flickorna.

På söndagen regnade det igen så vi hade inomhusarbete, bl a lagade Timo lite leksaker till barnbarnen och sedan så jagade vi äckliga mördarsniglar, vi hittade ett tiotal.

Carina kom och hämtade mig för att åka till Ikea och Tees verkade inte alls sur på henne för klippningen.



Carina köpte en stol till datorn, sedan blev det bara lite småsaker. Timo började under tiden med uthuset och spikade upp reglar ,så i morgon fortsätter vi med väggen, om det inte regnar.

Carina kom hem och vi grillade lite och hundarna busade som vanligt.








Det visar sig som vi har trott, att Tees är lite av en räv. När hon tyckte att det blev för mycket bus så sprang hon ner och gömde sig i ett buskage. Du kan inte ta mig sa hon till Vittra och tryckte sig längre in i busken.

Det var otroligt torrt, så nu hoppas vi att det skall bli bättre.

En dag åkte vi till Hovdala så att musketörerna fick springa av sig och framför allt svalka sig lite.














Det var fantastiskt att vi såg ett rådjur ute i fältet, som reste sig upp, precis som ser ni mig.




Vi kopplade förstås hundarna och fortsatte bort utan att störa det. Vad skönt hundarna tyckte det var att riktigt få sträcka ut. Sedan hade vi en trött Tees på kvällen.

I onsdags så var Erica och Marcus hos oss på eftermiddagen och givetvis blev det agility. När så Tees blir trött så kör Erica själv några lopp, tom Marcus gjorde det, men då får vi hålla i Tees, hon vill vara i tunneln samtidigt också.

När alla var trötta så spelades det "4 i rad" och det är ett allvarligt spel så när båda hade vunnit vars en gång slutade de. Det var ju rättvist då.

Lars kom och hämtade Erica men Marcus stannade kvar en stund och satt och klappade Tees och plockade hår på henne. Hon börjar sin fällning nu. Det är fantastiskt att se, eftersom Marcus är så hundrädd. Sedan cyklade morfar och Marcus till macken eftersom Timo skulle pumpa ett hjul till skottkärran och så fortsatte Marcus hem.

På torsdagen var Carina och jag en sväng på Hästveda marknad, men vi kom lite sent, en del höll på att packa ihop redan. Men det var lite folk där så det var skönt att bara strosa omkring där. Vi köpte lite matnyttigt och jag 2 st linnen. Sedan for vi hem igen och tog en fika. Carina skulle en runda med Mia och hundarna, men jag orkade inte följa med, utan slappade hemma. Det har fått vara lite kvällsrundor när värmen har lagt sig. Det är vad man orkar med.

På fredagen fick Timo följa med Lars och Marcus till Båstad. Dels för att hämta Sandra som varit hos en kompis och dels för att se lite tennis. De såg Robin Söderling förlora och sedan såg de till Timos glädje Jarkko Nieminen spela, Finlands bästa tennisspelare. Vi såg honom en gång också uppe i Stockholm i Stockholm Open. Tyvärr började det regna i Båstad, så de for och hämtade Sandra och körde hem. Timo hörde sen att Nieminen hade förlorat också.

Lördag, söndag jobbade vi lite i trädgården och inomhus och tog det lugnt.

Vi mailade till vår uppfödare och berättade om Tees syskon och det stämde att hon hade sålt 2 hundar till Blekinge. Så Timo ringde den ena, han med tiken och han tyckte att det var synd att vi inte hade hittat rätt till dem. Han tyckte att det skulle vara skoj att få se Tees och hur de reagerar för varandra. Så vi har beslutat att åka dit en dag och se hur det går.

I dag måndag skall vi åka och få Tees pass klart, hennes prover var ok, så nu kan hon åka med oss om vi vill åka utomlands någon gång.

Måndagen den 7 juli kom Kalevi Tikkanen först in till hos oss på en fika och pratstund ,sedan for vi till Vittsjö, eftersom det var det kändisgolf där. Det är Micke Andersen i Grönwalls orkester, som hjälper till med kändisarna. I år var där bl a boxaren George Scott, komikern Loffe Karlsson, Let´s Dancestjärnan Mårten Andersson, friidrottaren Henrik Dagård samt ICA: s Paul Tilly. De hade först en tävling på puttengreen, vem som var närmast hål, sedan en stor tävling med 4- bollar.

Vi träffade många bekanta och fick oss en pratstund och Tees fick springa i skogen där. Sedan åt vi lunch på klubben, som smakade alldeles utmärkt och Tees fick en skål med vatten.

Vi gick en liten runda och tittade på spelet, sedan for vi hem till Siv. Hon bjöd på kaffe och det hade börjat småregna lite. Himlen var alldeles svart. Siv passade Annlouise kille Alex och Jacob var där också och de var helt inne i tv: ns värld.

När det mörknade mer och mer så tyckte vi att det var bäst att köra hemåt och vi hade inte hunnit långt förrän regnet forsade ner, men det var väldigt lokalt. På vissa ställen kom det inget alls. Hemma hade det inte regnat mycket, men senare så kom det och det åskade rejält.

På kvällen chattade vi med Mathias och han skickade fina bilder på sin häst ,som han älskar att rida. Nu har vi 2 barnbarn som rider. Sandra i Röinge ridskola i Hässleholm och så Mathias sin egen häst utanför Landskrona. 




En stolt Mathias på sin häst.




Timo tog en bra runda med Tees  innan läggdags.

Värmen bara fortsatte på fredagen, men Timo samlade ihop vår bedrövliga klätterhortensia som hade dött, för att köra till tippen. Men så kom Siv och Boris på besök och dagen gick, så det fick bli till lördagen.

Ganska tidigt på lördagen körde vi med Tees till tippen och därefter for vi till Carina, hon hade sina rötter från körsbärsträdet, som hon ville bli av med. Så var körsbärsträdet historia bara. Det gick tungt i värmen, men vi tog lite i taget och när det var fädiglastat for Timo och Carina till tippen och jag och Tees hem och gjorde mat, sjömansbiff, smaskens. Vi hade nypotatisen Timo till och Mirjam det var inga fel på dem. Du måste ha haft otur med dina.

Carina, Timo och hundarna kom sedan och vi satte oss till bords på framsidan i skuggan, det var alldeles för varmt i uterummet.

När vi var nästan färdiga kom Lars och barnen, Christel arbetade på sjukhuset. De blev lite mat till dem också. Timo passade på att fråga Lars om han kunde klättra på höjden. Vår plåt på gaveln hade lossnat och Timo kan inte klättra, så det hade blivit jag, som hade fått göra det. Men Lars lovade att han skulle göra det när han hämtade flickorna. De skulle köra lite agility med Tees bara det blev svalare.

Flickorna körde lite agility, men Tees blev snabbt trött, värmen tar. Christel hade också kommit och Lars hade spikat på plåten.

Erica hade överskottsenergi så hon sprang själv agilityrundan och till sist blev det lite limbo också.









Sedan var Tees slut och sov hela kvällen.

På söndagen var det som tur var lite molnigt så man kunde andas lite lättare. Men ack vad det är torrt och vi vattnar och vattnar, men bara växter inte gräset. Vi såg att våra buskar var så torra att de nästan hade dött, så Timo började gräva runt buskarna och det dammade om spaden så vi vattnade mycket och fyllde på mer jord.  Vi passade Shiva ett tag när Carina var iväg med Vittra på kurs.




Kan det vara Matte som kommer nu?




Tees vill busa med sin matte.

Så nu hoppas vi att de skall klara sig.



Shiva intar vilopaus





Vittra gillar skuggan

På kvällen tittade vi på finalen i Wibledon mellan Federer och Nadal. Vilken otroligt utdragen och spännande match. Vi höll på Nadal och till slut vann han, men Timos puls var uppe över 100 så det var inte bra. Han fick ta en liten promenad med Tees och lugna ner sig. Under natten kom så äntligen regnet, men tyvärr tror jag inte att det kom så mycket här.

När vi nu hade fått lagat bilen, beslöt vi oss för att köra till Olofström med husvagn och Tees. Timo skulle på Sydsveriges krigsbarns möte i finska föreningens lokal, med middag och underhållning. Vi körde kvällen innan och hade fått lov att ställa husvagnen utanför deras lokal på en stor parkeringsplats med en kulle och grönt runt.

Vi hittade en bra plats och vilade oss efter turen som varit varm. Vi satt i skuggan och njöt.

Sedan gick vi några rundor med Tees när det svalnat lite.

Tees älskade att vara med i husvagnen, hon fick ju ligga hos matte och husse, tyvärr mest matte, hon skall ju ligga över benen på en, så det är svårt att sova och röra på sig. Ett tag låg hon i sin korg, va skönt, sedan hoppade hon över till husse. Då passade jag på att riktigt sträcka på mig. På morgonen tog jag en runda med Tees och njöt av att det inte var så varmt ännu.

Frukosten åt vi i skuggan, bakom husvagnen och sedan skulle Timo på mötet, Tees och jag stannade kvar utanför husvagnen. Det var alldeles för varmt att lämna henne ensam i husvagnen.

De bjöds på lax och nypotatis eller karelsk stek (liknande kalops) med sallad. Till efterrätt var det vispipuuro (klappgröt). Sedan kaffe och vetebröd samt andra kakor. Timo ordnade så att jag också fick mat ut till husvagnen och det smakade gott. Det var underhållning också. Ordföranden i Olofströms Finska Förening höll ett anförande om föreningens alla aktiviteter för sina medlemmar i olika åldrar. Sångkörers stora festival under varje vår var nog föreningens årliga höjdpunkt. Nästa talare var Pentti Suua, också han från Olofström, han berättade om sitt gripande krigsbarnsöde. Han var så gammal, 12 år, när han blev skickad till Sverige så att han kunde berätta hela "resan" fram och tillbaka med en för mig otrolig noggrannhet, själv har jag ju stora minnesluckor från 40-talet. Han och jag hade det gemensamt, att vi hade haft det mycket bra i våra tillfälliga svenska hem. Han i Småland jag i Skåne. Sedan blev det musikanternas tur, de spelade finska populärmelodier och lite vals, tango och humppa. Mer än ett öga tårades under deras finska melodier!

En dag kom det fram en karl till husvagnen och frågade om Tees var en springerspaniel. Han hade en själv en hane med lite Wachtelinblandning och dottern en tik ,då sa vi att det hade Tees också. Ju mer vi pratade desto mer säkra blev vi på, att de var köpta på samma ställe, alltså syskon.

Han var mycket nöjd med sin hund, den älskade att bada och hade goda anlag för jakt mer än hans andra, som han hade haft. Men den användes inte till jakt.

Hans hundar var friska (till skillnad mot de renrasiga springerna, som han hade

haft innan). Tees är också frisk och alert

Dotterns tik var väldigt lik Tees sa han. Han beskrev var de bodde och vi körde den rundan när vi körde hem, men hittade inte just deras hus, synd det hade varit skoj att se dem och hur de hade reagerat för varandra.

Tees visade en ny sida nu när vi var ute i husvagn igen, hon blev lite vaktig och kunde skälla om någon kom nära. Det kan ju vara bra när man är ute, men annars vill vi nog inte ha det så.

Hon älskar husvagnslivet, för då får hon ju sova hos matte och husse, det får hon inte hemma. Hon är väl lite bortskämd och vill ha både husse och matte hos sig och gnäller när en går ifrån henne.

Hon älskar alla människor, men kan bli rädd ibland för något ovanligt, bl a stora svarta hundar och då kan hon skälla. När vi skäller på henne ser hon förvånad ut, hon har ju varit duktig tycker hon.

Eftersom det hade varit så varmt var vi trötta och körde efter mötet direkt hem och lastade bara av de viktigaste. Va skönt det var att sitta en stund i uterummet, när det var svalt och lugnt igen.

Nästa dag kom Carina och hundarna på besök och vi grillade lite. Carina försökte få hundarna att bada i utebadkaret, men Tees var väldigt avvaktande. Carina hade ju duschat henne en dag när hon var väldigt smutsig och det ville hon inte vara med om igen.

Vi tar det väldigt lugnt eftersom det är så varmt och vi båda två tåler värmen så dåligt. Det får bli en runda på kvällen när det har svalkat av.