Timos corner

Nyårsafton gick bra för Tees del, vi var hemma och hade tv och radio på, så att hon inte skulle störas av raketerna. Hon tittade upp lite när det small som mest, men brydde sig inte om det. Vi var uppe med henne tills de slutade smälla, sedan sov hon i sin korg som vanligt.

Nyårsdagen kändes inte bra att vakna till, jag var genomförkyld, så att jag knappt kunde öppna ögonen. Timo hade en otrolig nackspärr, så han knappt kunde vända på huvudet. Carina tog hand om Zentus och var och hämtade Tees, så att hon fick en riktig rastning med Mia och Viggo också. Sedan tog vi det lugnt hela dagen.

Fredagen var kall och vi var oroliga för Zentus men han var alert när vi kom och han fick en morot och det gillade han skarpt. Vi tror att vi har matat honom lite väl mycket, men vi kan ju inte lämna honom med tom skål. Suzan ringde att de var hemma igen efter fjällvistelsen och det känns skönt, när de har kört så många mil.

Lördag morgon ringde telefon redan innan kl 8, familjen Ohlsson var redan på Malmö järnvägsstation och skulle vara i Hässleholm 9.16. Det blev fart på oss, in i duschen, gröt till frukost och ut med Tees, sedan körde vi till Trillevägen och gav Zentus en morot till, skrapade Volvon och hoppades att den skulle starta. Den hade ju stått stilla så länge och det hade varit kallt på nätterna runt - 10 grader. Men den var snäll och startade, så vi for till stationen och 1 minut innan tåget kom in var vi där.
Vi såg familjen med alla sina väskor så vi hjälpte dem till bilarna och körde dem hem.

Sandra gick direkt till Zentus och tog ut honom och han verkade nöjd. Vi var nöjda också över att inte ha ansvaret mer, det var lite oroligt med, hur han skulle klara av kylan.

Morfar var nöjd med att de var hemma igen och solbrända hade de blivit.



Ett minne av båten och hela familjen uppklädda för middagen.



Vi fick en kopp kaffe, vi hade ju inte hunnit det hemma och så visade de en film, om var de hade varit, från New York och sedan från öarna i Karibien och flickorna visade vad de köpt på semestern.

Så åkte vi hem till Tees som ju inte fått någon runda och så vilade vi lite, det hade ju varit en snabbstart av dagen.

Sedan tog vi en runda med Tees ner till stan och kollade läget, men det är ganska lugnt mot kvällen, inte så mycket folk ute. Snön som hade börjat falla övergick mer till regn, så det är bara lite kvar i gräsmattan, men ganska halt ute. Nu ser vi fram emot Papa Bue och Peps Persson i morgon, hela 3 timmars underbar musik. Tees får vara hos Carina så lider ingen nöd.

Som vanligt tog vi en lång hundpromenad , nu uppe vid biblioteksruinen. Hundarna var som ystra kalvar, det luktade ju nytt överallt och vi som tänkte trötta ut dem ordentligt inför nyårsfirandet.

Carina stannade kvar och kastade dummies, Tees fick prova på att hämta 2 st och det tyckte hon var jätteroligt, så hon ville inte följa med oss och riktigt grät i bilen på vägen hem.

Men hon var lugn när vi kom hem och fick ett grisöra som tröst.

Vi tänker dra för gardinerna och spela radio och tv så att Tees inte skall reagera så mycket på smällarna.




Nu önskar vi alla ett gott nytt år

Timo och Tees och Gunilla bakom kameran

Annandag jul brukar det vara julmat hos Siv i Porrarp, men i år var hon i Borås, så vi fick lugna oss till på söndagen, 28 december

Som vanligt var det "möd mad, go mad och mad i rättan tid" men i år var vi inte så många. Suzans familj var inte nere och Christels familj var inte hemma och Thomas arbetade. Därför var det bara vi och Carina från oss och så Anettes familj från Siv, Ann-Louise var i Borås.

Just innan vi kom till Siv fick vi sms. från Christel , att de var i Barbados. Vi skänkte dem en tanke, att så  varmt och gott de har det. Det var småkallt och blåsigt här.

Familjen Ruderstam.

Matbordet var fyllt av julmat och som vanligt smakade det gott och vi orkade inte efterrätten direkt, utan det blev en hundpromenad istället.    Det blev så ris ala malta och sedan kaffe.   Så var vi både mätta och trötta, så efter ett tag for vi hem igen. Sivs tv hade gått sönder och eftersom de inte var hemma i jul, så väntade de med att köpa en ny. Jakob ville titta på tv, men då svarade Siv att den var sönder och Jakob replikerade snabbt, vad gör ni när ni inte har någon tv? Så är det ju nu för tiden, barnen är vana vid att tv måste finnas.

Måndag fm. kom Siv och Boris in och tog en fika, de var på jakt efter en  ny tv och behövde styrka sig lite innan. På em. gick vi med Tees till Christels, med morot till Zentus och en koll, men det var tyvärr alldeles för långt för mig att gå, så jag ringde Carina, som bor nära Christel och frågade om hon bjöd på kaffe, så vi fick vila lite, innan vi skulle hem igen. Det kunde hon och vi fick hembakad äppelkaka med vaniljsås till. Tees fick ett grisöra och Carina passade på att klippa hennes klor, som var lite långa. Så var Carina bussig och körde oss hem och ärligt talat,, så var det skönt att slippa gå hela vägen hem.

Lika klart och kallt som det var på lilljulafton ,lika grått var det och regnet hängde i luften, på julafton.

Carina och hundarna kom och vi fick en present, inte julklapp, utan för att vi hade passat hennes hundar. Så nu har vi lite gott att se fram emot.

Vi tog en långrunda ute på Hovdala och hundarna sprang som galningar, när vi försökte fotografera, blev det bara små ringar på linsen, trodde vi och torkade och torkade.




Men det visade sig vara så fuktigt i luften, att när vi hade blixten på så blev det som bubblor.
 


Utan blixt.




Disigt var det också, Timo mätte upp sikten  till ca 240 meter, så vyerna var inte så märkvärdiga.

Så for vi hem och dukade upp lite julmat och hundarna fick också smaka lite. Det blev julklappsutdelning också, både till oss  tre och hundarna. Vi tog det lugnt, åt givetvis för mycket och slappade till teven.

Visst är vi duktiga och väntar på "varsågod"!



Nu smakar det och vi rör inte varandras skålar.



Här vankas det vispgrädde, men Vittra är "hångast" så de andra hinner knappt med.



Visst syns det att Vittra var mest i skålen, men Shiva slickade henne sedan så att hon blev ren igen.



Så åkte Carina och hundarna hem och Tees stöp i sin korg. Kan det vara en skön ställning att sova?

Juldagen var lika grå, men vi tog en runda med hundarna på Äspet och sedan for vi till Zentus och städade i buren och gav honom mat, friskt vatten och pinnar från äppelträdet, det gillade han.






Så åt vi lite julmat och Carinas "Janssons", som vi inte hade orkat med dagen innan. Det smakade gott med mat igen, när man hade varit ute en långrunda.

Härliga vyer från Hovdala när det inte var så mulet och fuktigt.



Visst är slottet fint.




God fortsättning på julen önskar vi här i Hässleholm. Ohlssons är i Puerto Rico och solar," lyckisar."

Vår dator börjar bli lite trög och vi blev rädda för att något skulle hända och alla våra kort skulle försvinna. Därför beslöt vi oss för att köpa en extern hårddisk och spara korten på.

Sagt och gjort, vi köpte en hårddisk som vi sett på reklam och enligt Carina skulle den ju rymma mycket mer än vår nuvarande hårddisk. Döm om Timos förvåning när vi hämtade ut vår disk, paketet var ju så litet, typ för större kamera, inte kunde det rymma en hårddisk. Förvåningen blev ännu större när vi öppnade paketet och disken var ju bara halva paketet, kunde det vara möjligt? Men enligt Carina som kom och hjälpte oss att koppla ihop det, så var det rätt. Vi sparade nu våra kort och en del av Carinas på den, så nu skall det väl otur till om båda våra hårddiskar skulle krascha.

På lördagen kom Thomas med Mathias, Andreas och Linnea och det blev full fart i huset. Tees fick först ta det lite lugnt på kontoret, men efter en stund gick det bra, att vara med de andra. Det blev lite mat







och sedan bus och Andreas vill helst vara med farfar, han är bäst




och då vill ju Linnea också vara där och till sist blir Tees lite avundsjuk och skall vara med.

Till sist ville Linnea bara klappa Tees hela tiden.



Nu är Tees lite lugnare efter buset.




Thomas kontrollerade att vi hade skött våra Electrolux-apparater. Vi fick lite bakläxa att det fanns vissa filter, som man måste tvätta också och så visade han oss det. Så gjorde han vid hällspisen, jag tyckte att det inte gick att få den riktigt fin, men det gick det, så nu skiner den.




Thomas säljer ju Electrolux's produkter dagligen, och han har försökt lära sina föräldrar hur man sköter dem, men tyvärr är han sällan nöjd med ,vad de har kommit ihåg av hans undervisning.  Mathias visade oss på You Tube hur han rider och hoppar på sina hästar.  Det var roligt att se.



Här kollar Andreas och Linnea tv.

Så var dags med kvällsmat och efter det fick vi "rolla" alla, så att vi fick bort Tees hår, eftersom hon fäller ganska mycket nu igen. Timo borstar henne ute, efter var gång vi varit ute med henne. Sedan var det dags för hemfärd och vi skickade med julklapparna och efter kramar så for de iväg. Tänk vad det kan bli tyst sedan och tom Tees la sig i sin korg och vilade, men vad kul det är med barnen så länge orken räcker hos gamlingarna.

På söndagen var Carina iväg med Shiva, så vi hämtade Vittra, men först var vi hos Christel och matade deras kanin Zenthus och städade i hans fina bur och såg till att han mådde bra.

Sedan bar det av till Hovdala och hundarna fick springa av sig och vår retsticka ville verkligen busa med Vittra och de sprang mellan oss och letade upp oss, när vi gömde oss bakom träd.

Det fanns flera hundar på Äspet, men ytorna är så stora, att man kan ta olika vägar så de kan springa lösa ändå. När vi visslar så vänder de på en femöring och kommer glatt till oss och det är skönt, ty då kan de ju riktigt springa av sig.



På vägen hem såg vi massor av gäss ute på en åker där det finns gott om mat.

Ohlssons sms: ade, att nu hade de gjort New York rejält och de skulle ta båten i eftermiddag, för vidare resa söderut mot den varma övärlden och de var nöjda. Annars gick dagen i lugnets tecken hemma hos oss. Vi ringde bara och kollade hur resan gick för Suzan och familj på väg till fjällstugan.

Söndagen den 7 december var vi med Carina, först på Hovdala, så att hundarna fick springa av sig. Och ute i snön ser vi att Tees inte är riktigt vit, jämfört med snön.

Sedan var vi på kulturhuset och lyssnade på Nils Landgrens orkester med Rigmor Gustavsson, när de spelade och sjöng jazz. Det var fullsatt i salongen och musiken var jättefin, vi blev så inspirerade så att vi beställde redan biljetter till Papa Bue:s orkester, med Peps Persson på nyåret. Vi har varit och lyssnat på dem ett par år nu, så det har blivit en tradition och det ser vi fram emot.

I måndags köpte jag en blomstergrupp till Arvo som är sjuk och så for vi iväg till Höör och uppvaktade honom. Keijo kom också, så vi fikade och hade en pratstund om starten av krigsbarnsföreningen -92 . Gunilla och Tees gick en lång runda där och hittade en fin park med änder.

På tisdagen var det dags igen med kolgympa och så for vi till Siv i Vittsjö och fikade, efter det tvättade vi bilen.

Jag var i skolan på onsdagen, eftersom jag skulle till Kristianstads sjukhus, hudkliniken på torsdagen. Carina och Gunilla var med hundarna på Åhusfältet och vilken fart det var på hundarna, de behövde det verkligen. Sedan var vi på fika hos Christel och gick igenom deras larm och telefon, eftersom de skall åka på en långresa

På torsdagen var vi så på hudkliniken och doktorn sa, att hon inte trodde att märket var något farligt, men tog bort det ändå. Samtidigt tog hon ett märke i pannan, som barnbarnet Andreas alltid vill peta på och frågar vad det är. Vi skulle få besked senare på nyåret. Så nu skall Timo bli slät och fin i ansiktet igen (kokett?).

På kvällen var det dags med luciafirande i klass 3 på Röingeskolan och det bjöds på fin sång av barnen. Tom på italienska sjöngs det. Så blev det kaffe och kakor. Fröken Anette blev uppvaktad av klassmammorna och tom Timo fick present och Carl kom med ett paket. Det är alltid stämningsfullt när barn sjunger. Timo blir alltid så glad när klassen kommer ihåg honom.







Fröken Anette har fått present.



Sandra var också med och tittade på luciatåget.

På lördagen åkte vi och Carina till Mathias, Andreas och Catharina och lämnade julklappar och bjöds på en god jullunch.

Andreas senaste min.
 

Mathias och Catharina.



2 allvarliga herrar.



Måste vi vara med på bild?



Så gick vi med Andreas och hundarna en runda och så blev det kaffe och efterrätt och Andreas bjöd på musik och vi blev en hel orkester, som Andreas dirigerade. Andreas gick in för det, med liv och lust och Carina skrattade så att tårarna rann.



Musiken i full gång.







Efter det åkte vi och tittade på Mathias två hästar, Pavarotti och Max och så var det dags för hemfärd igen.

På söndagen var det snöfritt igen och vi gick en långrunda med Tees.

På måndagen var jag som "tyckare" på Norra Skåne och vi blev bjudna på bl a lussekatter och fika, redaktörerna pratade om nyordningar och vi fick en stor godispåse. Efter det var det dags med min massage och ryggen hade blivit mycket bättre, så nu gör jag en paus till nyår.

På tisdag morgon vaknade Gunilla vid 6 20 tiden och tyckte att det var för tidigt att ta ut Tees, så hon försökte somna om, men kände att sängen gungade, men hon tänkte, jag hör inget tåg så hon somnade om igen. Senare fick vi veta att det varit ett jordskalv i Skåne, så det var det Gunilla hade känt.

Sista gången på kolgympan för i år. Nästa gång blir i januari nästa år. På eftermiddagen var vi hos Christel och fick de sista förhållningsreglerna.

Klockan ringde tidigt på onsdag morgon och vi körde Ohlssons med bagage till stationen och vinkade av dem för sin färd till Kastrup. Senare ringde Lars och sa att de hade checkat in bagaget och väntade på flighten till New York. Siv och Boris kom på en kopp kaffe och pratade lite.

På torsdagen var det ingen skola för Timo, eftersom han skall gå i kyrkan på deras avslutning, nu utan Erica. Vi fick ett sms. att familjen Ohlsson  hade sovit gott och allt var ok.

Kyrkan i Hässleholm var fylld till sista plats när Röingeskolans elever hade julavslutning. Timo letade upp sin klass och hade tur att få en sittplats bland dem. Man började med att prästen John K Nilson hälsade oss välkomna, efter det blev det klockringning, sedan sjöngs en psalm, därefter lästes julevangeliet av 3 elever. Musikskolans elever underhöll och fick varma applåder. Rektor Peter Jönsson talade om hur viktigt det är att vi tänker på varandra och tackade elever och personal för den gångna terminen. Till sist sjöngs Nu tändas tusen juleljus unisont. Det var skoj att se att alla flickorna i klassen ville krama sin Anette och önska en god jul, men Timo kramade för alla pojkarna i klassen.



Hässleholms kyrka i kvällsbelysning.

Timo lyckades få ihop det med elen, efter att ett antal proppar hade gått,  så att vi hade el, värme (visserligen med el-patron och dyrt) varmvatten igen, så vi kunde göra vår middag för Carina o Christel med familj på lördagen. Det blev lättgjorda "kyckling, ris o grönsaker",  och det blev ganska nyttigt. Sedan blev det kaffe och tårta gjord av choklad, och själv var jag duktig och tog bara en liten bit tårta. Jag älskar choklad, men inte i kakor och tårtor. Barnen hade jätteroligt med Tees, men hon blev trött till sist och lade sig i korgen. Vi hade fått låna ett el-element och en värmefläkt av Siv, så vi hade bra värme i huset under festen. Vi hade också lyckats ladda upp dammsugaren och den är jättebra.

Min vackra blomma som jag fått, jag älskar aszaleor.

På söndagen hämtade vi Carinas Vittra, eftersom Carina och Shiva var på träning, vi körde ut till Hovdala och gick en riktigt lång runda och hundarna for runt överallt, men kom så snällt när vi kallade. Sedan tog vi Vittra med oss hem och hoppades att de skulle vara trötta och lägga sig, men lilla retstickan Tees var inte tillräckligt trött (hon har hämtat sig efter sin löpning och skendräktighet, då hon är lite loj) utan ville busa upp Vittra. Så kom Carina och Shiva och Carina jobbade med datorn och vi fick ihop till en personlig almanacka, så nu väntar jag på resultatet.

Vintern kom med lite snö och en som var lycklig var Tees, hon far runt som en vilde och rullar sig i snön och njuter, tyvärr är snön borta igen. Själva är vi inte så förtjusta, när det är kallt och förkylningen vill inte ge med sig.

På måndagen kom Teo-Kyls servicekille och lagade luftvärmepumpen, det hade brunnit i strömbrytaren, så den fick bytas ut och vi slapp köpa en ny panna eller värmepump, puh, det hade blivit mycket stora pengar.

På tisdagen var Timo på sin kolgympa och på eftermiddagen ringde Erica och sa att hon var ensam, och om fick hon komma till oss och det fick hon ju, så Timo   hämtade henne och på så sätt fick Tees lite bus också.

På onsdagen var Timo på Österås fotbollsplan och träffade personalkillarna och hade tur för han blev bjuden på kaffe och tårta igen. Han är ju förtjust i dylikt! På kvällen ringde Timo sin lillasyster Marja, för Timo hade läst om hennes gamla elev Esa Tikkanen som har vunnit Stanley Cup over there. Han har varit väldigt artig och hjälpsam när Marja har bett honom om information om hans liv och ishockeyn. Idag bor han ju åter i Finland.

På torsdagen var Timo i skolan några timmar, eleverna skulle sedan till Pompejiutställningen, men Timo skulle till käkkirurgen i Kristianstad och visa upp sig. Det visade sig vara vår "gamla" tandläkare från Hässleholm, som skulle ta hand om honom och det bestämdes att hon skulle operera bort en utväxt uppe i gommen, så han fick tid i början av januari ,för själva ingreppet. Vi passade på att handla, när vi nu var i en lite större stad, bl a en leksak till Tees, där hon måste tänka och jobba innan hon får fram godiset.



Mest roligt hade hon när hon fick av klossarna, då kastade hon dem i luften och vi fick ta dem, så att hon inte började äta på dem, sedan blev det godisets tur.

Carina fyllde år samma dag, men hon vill inte bli firad (jag känner igen det) men eftersom det var halvjämnt så ville vi ändå göra något, så vi åkte dit med Tees och Christel med Erica och kompisen Mikaela kom också. Det blev kaffe och tårta och tjejerna busade med hundarna och gosade lite med katten Milton. Den är fortfarande reserverad och vill inte vara tillsammans med hundarna.

På fredagen var det dags med styrelsemöte och julfest med Sydsveriges finska krigsbarn i Trelleborg, så vi for iväg och lämnade Tees hemma, Carina skulle hämta henne, när hon slutade på jobbet. På styrelsemötet beslöts att årsmötet skall hållas i Eslöv onsdagen den 18 mars 2009 klockan 14 00 i medborgarhuset. Irja och Timo fick i uppdrag att ordna med mötet. Timo fick även uppdraget att besöka vår gamle medlem Arvo vid hans sjukbädd och överlämna styrelsens blommor till honom. Keijo lovade att biträda Timo då han redan har varit där ett flertal gånger. Arvo kämpar mot den hemska cancersjukdomen.

Efter glögg och pepparkaka var det så dags för julbordet, som vi åt på Bilias personalmatsal i Trelleborg och som vanligt fanns det många goda rätter dock saknade Timo risgrynsgröten. Det blev dragspelsmusik av Helge Franke från Urshult och tom lite allsång. Festen avslutades med dragning av lotteriet, som hade sålts tidigare och som tur var så vann Timo en skiva med finsk dansmusik.

När vi for hem hade vi en hemsk dimma mellan Höör och Hässleholm och det var mycket jobbigt att köra. Vi var trötta på lördagen efter festandet och dimman och tog det lugnt, handlade och lämnade julklappar till Christels barn, eftersom de skall göra en riktig långtur under julen.  

Vi har lite motgång fortfarande. Elen gick i huset och slog ut säkringar. Strömmen och värmen försvann i huset. På tisdagen fyllde Hannah 15 år och vi ringde och gratulerade henne och hon var nöjd med sina presenter och lockade håret för fullt.

Vi hade en elektriker här som tittade på panna och el. Han hittade inget fel på elen, så det var att ringa Teokyl istället.

På eftermiddagen var jag hos tandläkaren, jag hade bitit av en plomb. Jag hade inga andra hål, men det blev dyrt i alla fall, för röntgen och undersökning och lagning, 2000 kr, inte klokt. Jag hade inte ont i tanden när jag gick dit, men efteråt kändes det och lagningen är lite hög, så jag får gå dit igen och få den slipad lite.

På onsdagen var det så dags för mig att fylla år, men jag är inte mycket för att fira, men vi hade tänkt ha middag på kvällen, men fick ringa återbud, eftersom vi inte visste om vi hade el eller inte. Så vi sköt fram middagen till senare.

Siv och Boris kom in till stan och hade blomma och halsband med sig, så det blev i alla fall lite firande med tårta.



Ann-Louise ringde och grattade och senare på eftermiddagen ringde Thomas och sa att vi skulle vara hemma vid 7-tiden. Klockan blev 7, men inget hände, hon blev 8 och Thomas ringde igen och frågade, men sa att han skulle ringa till sin chef, kanske var det vi som skulle gå dit. Men så småningom kom Stefan och hade ett stort paket till mig. Det var en trådlös dammsugare. Alldeles för mycket och vi vågade inte ladda den, eftersom strömmen kanske gick igen och det är ju inte bra, under tiden hade Timo varit hos Christel och duschat och hade med sig ett fint kort som Erica hade gjort. På kvällen tvättade Timo mitt hår, då vi värmt vatten, lite primitivt, men allt går.

Tidigt på morgonen när vi körde till sjukhuset var det vackrare när det var mörkt.

Tidigt på torsdag morgon skulle vi vara i Kristianstad på ögonmottagningen för att Timo skulle se, om han behövde operera undre "ögonlocket" som rullar in i ögat och gör ont. Hon kunde för tillfället inte se något, men litade på hans uppgifter och satte honom på väntelistan. Sedan sa hon att hans märke under ögat borde frysas bort, så vi gick till hudavdelningen och försökte få tid, men det behövdes en remiss till det. Så vi gick tillbaka till ögon och doktorn lovade att skicka en remiss. Har ni märkt att Timo nog är lite kokett? Han gör lyft och tar bort märken (bara för att han skall se yngre ut, kanske?)

Sedan handlade vi lite och for hem och fikade och väntade på Teokyl och väntade, men ingen kom. Jag var och släppte ut Carinas hundar, eftersom hon var i Köpenhamn med jobbet.

Timo försökte själv lite och lyckades få upp värmen och till o med varmvatten, så jag kunde duscha lite snabbt.

Vi tycker att det är lite jobbigt, men en som det inte berör, så är det Tees. Hon är så lycklig när hon får vara ute i trädgården och när vi tittade ut, så satt hon på sin stubbe (som tjuren Ferdinand) och tittade på omgivningen och följde "postis" runt när han stoppade post hos grannarna. Han sa att hon har bra koll på mig, men hon sa inget, bara iakttog.

Eftersom vi var i Kristianstad, så var Timo inte i skolan på torsdagen, utan skulle göra det på fredagen istället. Som tur var, så var där lite varmvatten kvar, så han kunde duscha innan skolan. Men värmen i elementen hade lagt av, så det känns jobbigt. Jag kopplade i alla fall över telefonen till mobilen och tog en lång runda med Tees, då blir man ju varm. Men ingen ringde. När jag ringde Teokyl så hade de problem med kyldiskar i en affär, så vi vet inte om de kommer idag heller. Jämmer och elände. Thomas ringde på förmiddagen på väg till arbetet för första dagen på väldigt länge. Jag fick ju erkänna att vi inte hade laddat dammsugaren ännu, men det skulle ske senare.

För Timo var det åter en skoldag på fredagen och han tyckte att det var jättelyckat att flytta från torsdag till fredag, för vilken jättegod kaka Anette hade gjort till lärarnas fikapaus och som tur var kunde han bemästra sig så han tog inte halva kakan, som han brukar. Han hade en väldig diskussion om finska krigsbarnen i Sverige med en talpedagog och det är ju alltid jättekänsligt. Men han har faktiskt börjat skriva sina memoarer för att försöka öppna ryggsäcken lite, när det gäller barndomen i de olika svenska och finska familjerna.

Eleverna började med julpyssel och matte och matte tycker han ju är roligt att hjälpa eleverna med, eftersom det var hans eget "bästa ämne" i skolan. Dagen avslutades med att eleverna tränade på lucia- och julsångerna. De sjöng otroligt vackert. Anita och Anette vill gärna att jag kommer nästa torsdag för då skall barnen på Pompeijutställningen, men han vet inte om han hinner med det, eftersom han skall till käkkirurgen i Kristianstad den dagen.

Med en gång han kom hem, började han fixa med elpannan och dess cirkulationspump och nu hoppas han att det skall fungera, men luftvärmepumpen har stannat helt, så det måste ordnas av fackfolk.

Så nu inriktar vi oss på att försöka göra lite fint till advent istället.

Först får vi visa när Carina var på Kolmården i varghänget och hälsade på vargarna. Det ser otroligt ut, att man kan komma så nära vargar och att de uppför sig ,som våra egna hundar gör. Hon är väldigt nöjd med att ha varit där och tycker att föräldrarna bör besöka dem också. Timo däremot är inte så säker på att han vill göra det, men rädd är han inte (hm).

På lördagen var det dags att utnyttja farsdagspresenten, biljetter till Pompejiutställningen i kulturhuset, här i Hässleholm. Vi och Carina for dit och var inställda på en guidad tur, men det fanns inte plats kl 14, så vi beställde till kl 16 istället och for hem igen, efter att ha köpt en pizza med oss. Det smakade gott och så jobbade Carina med vår dator, för att få ihop nästa års almanacka. Det är mycket jobb med det och det stämde inte riktigt, så vi får fortsätta senare.

När vi åkte iväg igen, kom jag på ,att jag inte hade tagit bort resterna av pizzan, tänk om Tees hoppar upp och tar dem. Som tur var, så hade hon inte rört någonting av dem, henne kan man lita på.

Utanför kulturkafet.



Det var en otrolig upplevelse att se så mycket, som var bevarat efter Vesuvius utbrott. Tack vare att lavan och pimpstenen begravde allting och genom att askan kyldes ner och stelnade till, så bevarades det så bra. Att man kunde göra så fina glasarbeten och silverarbeten ,redan på den tiden är otroligt. Så fick man reda på hur man åt och drack på den tiden och vi fick se flera amforor (ett vanligt ord i korsord) som man hade bl a vin och oljor i.

En offerplats som man hade i hemmen.



En källa, kolla att Timo har kommit med i spegeln.




En vacker lampa i brons.



En målning.

Efter guidningen tittade vi själva på sakerna i lugn och ro, men efter pizzan var vi törstiga, så vi gick ner på fiket och drack kaffe. Det smakade gott.

Servitrisen tog bort utbrända värmeljus och satte i nya och då frågade Timo, om hon inte hade flera kvar och berättade att Ericas klass är med på en insamling av tomma värmeljus. Hon gick in och hämtade en hink med utbrända värmeljus, lite mer än de 25 som vi redan hade lämnat till klassen.

När vi kört hem Carina så körde vi till Erica och lämnade värmeljusen och hon sken upp.




Här räknas det för fullt.



Vi sa åt henne att berätta hur många det var i hinken och senare på kvällen ringde hon och sa, att det var ung 190 st, inte dåligt.

Tees var glad när vi kom hem igen och hon hade som sagt var, varit duktig och inte tagit någon pizzabit.

Nu har kylan och vintern nått Skåne också, inget som vi uppskattar, både Timo och jag vill gå i ide och dra en varm filt över oss. Bl a känner jag av kylan i form av värk och det är inget vidare. Bara Tees älskar kylan, hon vill bara ut hela tiden och har kommit i form efter löpning och skendräktighet. Hon rullar sig i gräset och hoppar och skuttar, väntar bara på snön ,så att hon kan köra nosen igenom den.

På söndagen tog vi en lång promenad i solskenet och det kändes uppfriskande, men vi var trötta när vi kom hem så det fick bli en eftermiddagslur. Nu väntar julstädningen och pyntningen. Det lyser upp lite i mörkret.

Hösten har gått i lugnt tempo, men vi fick vara med om att stamrosen ,som vi planterade ut förra hösten och inget hände under hela året, men så i slutet av oktober började den knoppas och jag tänkte ta in några knoppar, så att de fick slå ut, men nattfrosten tog dem.



Även de andra rosorna fick en andra blomning.




Istället fick vi njuta av kaktusens fina blomprakt inne.




Vi fejade lite inför farsdag och planerade att baka goda tårtor, men på lördagsnatten, kunde jag inte somna, eftersom hjärtat bråkade och slog i olika takt. Timo ringde sjukupplysningen vid 02 00-tiden och de sa att vi skulle ringa 112. Där fick vi besked, att ambulansen skulle komma, men från Kristianstad, så det kunde ta lite tid. Jag skulle sitta och ta det lugn, men var ju tvungen att gå upp och klä mig och ta ut Tees så hon fick kissa.

Men så kom ambulansen och man kopplade ett EKG och så fick jag gå ut till ambulansen. Det var inget bra hus för ambulanshämtning, eftersom vi har så många nivåskillnader och trappor. Timo fick order att köra efter ambulansen, eftersom det var mycket dimmigt och mycket vilt ute på vägarna. Oj vad Timo fick köra, föraren höll hög hastighet hela vägen, men Timo lyckades följa med och var glad att han hade ambulansen att följa, eftersom han har problem med mörkerkörning.

Men så tokigt det är nu med sjukvården, ambulansen körde till Kristianstad eftersom nattakuten är stängd här i Hässleholm. Jag fick ligga i Kristianstad under natten, men fick ny ambulans till Hässleholm och blev inlagd där. Man tog många prover, men alla var bra förutom att de hörde ett extra hjärtslag och det togs också ultraljud, som också visade sig vara bra. Nu skall man sätta på en apparat som kollar hjärtats rytm under ett dygn, så vi väntar på kallelse dit.

Det blev ju inget firande av Timo på fars dag, men han åkte till Christel och fikade. Vi fick spara tårtfirandet till senare.

På onsdag eftermiddag kom Gunilla hem igen och det var skönt och så fick Timo varm lagad mat igen.

På torsdagen var Timo i skolan, men bara till kl 11 eftersom vi skulle åka på begravning i Landskrona. Det var golfarkitekten Åke Persson som hade gått bort, han hade varit Timos chef en period. Det var lite tufft att åka iväg så snart efter sjukhusvistelsen, men det gick.

Efteråt var vi inom hos Thomas familj, som äntligen hade kommit hem från sjukhuset. Jag var inte nära Moa eftersom jag blev förkyld på sjukhuset också.

Moa som just fyllt 1 år.




Linnea i bustagen.



Innan vi for hem igen tittade vi in hos Rune och Laila och fick en kopp kaffe och några goda skratt. Men det var skönt att komma hem igen och få lägga sig i sin egen säng igen.

På söndagen blev det så tårta, Lars, Marcus och Sandra kom, Christel arbetade och Erica tränade, men kom senare.

På måndag var barnen lediga från skolan och Erica kom och passade Tees, vid lunch kom Marcus och det vankades pannkakor. Lite bus med Tees och så hämtade Lars dem.

Nu inför vintern så har vi satt på dubbdäck på bilen så att det skall vara lite säkrare att köra. Vi testade dem och körde till Vittsjö och Siv o Boris och fick en god middag. Nya dubbdäck skall ju helst köras på torr asfalt många mil och helst inte över 100 km i timmen så att dubbarna sätter sig riktigt fast.

Tees hittar alltid sin plats.

Vi har bara tagit det lite lugnt, men en dag var vi hos Carina och bjöds på middag. Hon hade testat ett nytt recept och det smakade jättegott och vi tittade lite på katten Milton, som tyvärr är skygg och inte vill komma fram.

En förmiddag körde vi upp till Äspet vid Hovdala med Tees och vad vackert det är där uppe nu, med sina färger och Tees gillar att springa runt.

På tisdag 21.10 var Timo hos doktorn, eftersom hon tyckte att han hade en konstig medicinering för sin astma, men efter många diskussioner hit och dit, stannade det vid att det nog var bäst att ha kvar den medicineringen. På apoteket tyckte man också att det var konstigt, så vi vet inte riktigt vad som är rätt eller fel. På kolgympan undersökte Rolf min onda rygg och nacke, han fann bara att senor och muskulatur var väldigt hårda och spända. Siv och Boris kom på eftermiddagskaffe och Boris passade på att hjälpa oss med små färgförbättringar i tak, både uppe och nere. Han är en skicklig yrkesman!

Timo hämtade Erica efter skolan på onsdagen och hon kom hem till oss och lekte med Tees, de är så fina kompisar. Skönt att få ligga i knäet.



Timos axelvärk ville inte släppa, men senare på dagen skulle han till en skicklig massör. Hon var helt fantastisk och mycket rar. Hon hittade en hel del spänningar i ryggen som hon hjälpte till med.

På torsdagen efter skolan lastade vi in i husvagnen och ställde kosan mot Ullared. Det hann bli mörkt innan vi kom fram, men vi fick en fin plats. Vi kunde väl aldrig tro att det skulle finnas så många husbilar och husvagnar den här tiden på året, men det var nästan fullt. Vi var trötta när vi kom fram, så vi fikade och tog det lugnt och det hade börjat regna så det inbjöd inte till några längre rundor.

På morgonen körde Timo mig till affären, eftersom det fortfarande regnade, sedan for han och Tees till husvagnen. Jag gick runt i 1 timme och plockade åt mig kläder och så provade jag lite, både till mig och Timo och sen var jag rent slut, så det fick bli lite kaffe. Jag ringde Timo och frågade om storlekar och han tyckte att jag lät väldigt lycklig, men jag var redan slut.

Det blev några rundor till och jag plockade åt mig mera saker, men så fick det vara bra. Timo hämtade mig och vi åt i husvagnen och sedan sov vi middag, så jobbigt hade det varit.

På eftermiddagen följde Timo med till varuhuset och Tees var i husvagnen. Vi hittade lite mera användbart och efter någon timme, åkte vi till Tees igen. Hon var tyst och hade vilat sig, så hon fick en runda.

Efter kvällsmat så blev det lite kortspel (vi hade ingen tv med oss och saknade inte den) Timo vann stort och så var det läggdags. Det hade varit en jobbig dag och nästa dag skulle vi ta en liten tur till och sedan köra till en kollega Östen Ek som bor i närheten av Ullared.

Men när vi vaknade nästa morgon kändes det inte så inspirerande att gå på varuhuset och så fick Timo problem med ögat. Det såg hemskt ut, så vi beslöt att åka hem direkt och ev. sedan till Kristianstads ögonklinik. Det var helt otroligt när vi lämnade campingen var den full och det finns 100 platser, men det var ju avlöningsdags och barnbidrag, så det är kanske inte så konstigt.

När vi kom hem var vädret soligt och när vi tömt husvagnen på det viktigaste, kunde vi ta en fika ute på altanen, fantastiskt, det är ju slutet av oktober. Timos öga såg bättre ut och han hade fått en kallelse till ögonkliniken på torsdag, så han ville vänta att åka dit (vilket vid närmare kontroll var torsdagen den 27 november, så det var helt fel)

På söndagen den 26 var det så dags för Wittsjö Golfklubbs höstmöte och vi åkte dit av gammal vana(Timo har ju varit banansvarig där i många år). Mötet började med en tyst minut för avlidne Pelle af Klinteberg, som har gjort mycket för klubben, samt varit Timos chef en gång i tiden. 

Det blev omval av ordförande, men annars mycket nytt folk i styrelsen. Det känns lite underligt med så mycket nya ansikten i klubben, som man varit med i sedan 70-talet. Glädjande att ekonomin verkade bra, jag hoppas bara att man tänker på att investera i maskiner i tid, så att det inte blir som när vi flyttade ner från Stockholm 2003. Alla maskinerna var väldigt ålderdomliga då.

Christer Nilsson, kanslichef.



Olof Borg.



Klubben bjöd på kaffe och kaka innan vi for hem igen till Tees.

Sedan blev det memma hos Christel o Lars. Detta underbara finska påskgodiset!  Nam nam.

På tisdagen var det dags för kolgympa igen och vi tittade till Christels barn och lånade släpet.

Tisdagen den 14 oktober var det som tur var ingen kolgympa, eftersom jag skulle ner till Skillinge på Sydsveriges Finska Krigsbarns ålagille.

Alpo Persson med fru kom för att hämta mig, till det lilla vackra fiskeläget Skillinge, vid Skånes sydsydöstra kust. Vid klart väder kan man se Bornholm från hamnen, men inte idag, inte förrän vid hemgången kunde vi se alla lamporna i horisonten från Bornholm.

Dagen till ära hade scoutgården hissat den finska flaggan i topp

Först hade vi ett styrelsemöte i Scoutgården och på mötet diskuterades många olika saker, bl a nästa möte, som blir julfest den 4 december i Höllviken på FBU-gården (om den är ledig då)

Efter styrelsemötet hade cirka 75 medlemmar infunnit sig för ett "höstmöte". Därefter blev det "ålagille" med dragspelsmusik och sång, så att det dallrade i fönsterrutorna.

Och som vanligt var stämningen på topp ,med många varma kramar mellan krigsbarnen.

Återigen diskuterades vår förenings framtid, då alla snart är över 70 år. Kanske våra barn eller barnbarn vill fortsätta, vem vet.

Själv var jag ombedd att visa och ev. sälja en målning av båten Arcturus , målad av en finsk konstnär, som också är ett krigsbarn.

Många kände igen fartyget, då de själva hade åkt med det. En del hade åkt med det, då fartyget hade fastnat i isen långt ute på havet. Flera visade intresse av att köpa tavlan och mycket riktigt fann den en ägare i Höör.

När sedan dagen blev kväll och månen lyste på himlen blev det dags att fara hemåt igen. Denna gång, kom jag inte hem tomhänt, ty jag hade vunnit kokt ål på lotteriet vi hade. Men glad får man inte vara länge, för det visade sig att varken Gunilla eller våra barn åt dylikt. Gunillas lillasyster Siv blev min räddning, då även hon kunde njuta av några bitar kokt ål, så hon kom gärna på en "ålasmörgås", en god delikatess.

På onsdagen var vi först och hämtade Timos nya glasögon och han tyckte att det var en otrolig skillnad. Sedan var det dags för astmakontroll, med en ny sköterska och testerna var lite sämre, men inget alarmerande. 

På eftermiddagen var det så dags för Pelle af Klintebegs begravning och det är alltid jobbigt med begravningar, särskilt när dödsfallet kom så hastigt och oväntat. Det var i Hässleholms kyrka och det var en väldigt fin blomsterprakt i kyrkan och fin solosång av Tove Jönsson. 

Efter kyrkodelen blev det bilkortege ut till Hässleholms Norra begravningsplats, där sjöng sedan Tove "Himlen är oskyldigt blå" av Ted Gärdestad, otroligt vackert!
Efter det blev det kaffe och kaka i församlingshemmet och det var många släktingar samt vänner ,som hade ställt upp.

Carina hade passat Tees och på kvällen fick hon följa med Carina och Mia och deras hundar ut till Äspet och springa av sig.

Astmasköterskan ringde och ville att Timo skulle träffa doktorn (en doktor som vi haft länge, men aldrig träffat, bara haft kontakt per telefon). Doktorn ringer på måndagsmorgon kl 08.00.

Torsdag var det så dags med skolan igen. Timo lämnade en reklamaffisch om landet  Finland till en lärarinna som undervisar i bl a geografi och som Timo tidigare hade hjälpt angående Finlad som land. En annan lärare i träslöjden fick en ovanlig träknuta, för att se om man kan bearbeta den till något, båda sakerna skänkte Timo.

På eftermiddagen kom Lasse Sjödahl , Timos gamle glade medarbetare på Wittsjö Golfklubb i 10 år, på besök och vi satt och gick igenom gamla minnen under några timmar och hade trevligt.

Löven sopades bort igen på gatan under fredagen och Timo gödslade gräsmattan med en långtidsverkande gödselprodukt och satte upp fågelbordet, så nu har vi fullt av fåglar här igen. På kvällen bastade Timo i Vittsjö och Christels Lars och flickorna tittade in eftersom de skulle och titta på Marcus tennismatch senare.

I veckan var det dags att sopa ihop alla löv, som vår ask fäller, vi skäms över att den hamnar på hela Floragatan och försöker få upp dem så fort som möjligt. Men nästa dag så är där flera igen.

På torsdagen var det åter dags med skolan igen och då hjälpte jag bl a en kille mycket under dagen och blev jätterörd när jag skulle gå till bilen då han kom fram och kramade mig och tackade för att jag hjälpte honom. Det känns bra, att kunna göra nytta. På kvällen kom jag på att Moa P hade berättat att det var deras sista träning i fotbollen för HIF. De skulle spela mot föräldrarna och hon undrade om jag också skulle komma dit. Vi tog Tees med oss och tittade på dem en stund. Det är ett otroligt duktigt 9-års flicklag som hade gjort 100 mål under säsongen och när vi frågade hur många mål de hade släppt in så sa de, att på höstsäsongen så hade de bara släppt in 3 mål. Vilken målkvot och vilken glädje när de spelar, så var skall det sluta?

På fredagen klippte jag gräsmattan och sedan körde jag till Vittsjö och bastade hos Kalevi.

På lördagen var det dags för lite agility med Tees och Sandra. Vad glad Tees blev när hon kom, hon ylade och nästan välte henne på cykeln. Sedan följde hon henne som en slav, det vankades ju godis. När Sandra skulle cykla hem igen, följde Tees henne till grinden och det lät som om hon grät.

Timo klippte ner buskar i trädgården, så att de inte blir för höga utan förr tätare.

På söndagen regnade det, men vi gick en långrunda med Tees och när vi kom hem så var hon väldigt våt, så vi badade henne och hon blev väldigt fin i pälsen efteråt.

På måndagen den 6 oktober fick vi veta, att en vän till oss hade avlidit på Wittsjö golfbana under en tävling där. Otroligt jobbigt, då han alltid verkade pigg och glad

På eftermiddagen körde vi ris och annat onödigt till tippen.

Kolgympan gick bättre på tisdagen efter förra veckan. Efteråt körde vi Carinas stol till tippen och sedan drack vi kaffe ute på altanen, då solen sken så varmt ännu. Man får ju passa på så länge det går.

Timo var hos optikern på onsdagen och hans ögon hade blivit sämre så det var dags för nya glasögon. Ett par vanliga och ett par läsglasögon så att han skall kunna läsa det småstilta och lösa korsord och sudoku. Efter det var vi och köpte nya vinterdäck till Kian. Usch vad dyrt det är!!

Så kom då den viktigaste dagen i familjen, Timos födelsedag. Gunilla och Tees gratulerade på morgonen och sedan var det skolans tur. En fågel hade viskat i läraren Anettes öra, att jag fyllde år och barnen sjöng Happy Birthday för mig och sedan hurrade de "bara" fyra gånger, annars brukar det vara så många ggr, som man fyller år. Men det hade ju tagit hela dagen. En flicka frågade, hur många år jag fyllde och jag svarade 60 mer än er, oj 69 år, är du så gammal!  Jag fick som uppdrag senare på dagen, att avliva en guldfisk som var sjuk och det var ju inte så trevligt.

På förmiddagen hade det kommit ett ilbrev från Finland, med en fin bok om Tammerfors, från syster Raili. När jag kom hem från skolan tittade Siv och Boris in och grattade.



Thomas ringde från Lunds sjukhus och grattade och Sivs dotter Anette ringde och grattade från Malmö. På kvällen ringde även Sivs äldsta dotter, Annlouise från Viskafors. Suzan med familj, ringde och sjöng så vackert från Mariaberget i Stockholm. Carina hämtade Tees för en runda och så kom då hon och Christel med familj och lämnade en fin present till oss båda, en mindre musikanläggning, eftersom den vi har tar så stor plats och är ålderstigen.

Vad kan finnas i paketet?

Det blev till att äta och fika i omgångar, eftersom Lars och Marcus skulle på gymträning och Sandra hade varit på fritidsaktivitet. Men vad fint det var, att se hur Marcus har kommit över sin rädsla för Tees och hon följde gärna med honom, han kanske bjöd på något.

När vi nu planerade hur vi skulle ha vår radio så passade vi på att köpa ett nytt databord med en bekväm stol därtill på fredagen.

På lördagen röjde vi ur på kontoret och monterade ihop stol och bord och fick det fint.



Nya datahörnan.



Man blir trött av allt arbetande.



Efter det körde vi ut till Hovdala och Äspet och kollade om fåren var borta och det var de, så vi släppte Tees fritt där och hon sprang runt och så mycket "mat" hon hittade. Vi körde och kollade hur Timo skulle hitta till sin nya massör och då ringde Carina och när vi talade om var vi var, så kom hon dit med sina hundar också. Som de sprang och vad det är vackert där ute med sina höstfärger.

Nu är vi nästan klara med pappersexercisen i kontoret och vi körde och tog ut Vittra en stund eftersom Carina och Shiva var på kurs. Tees och Gunilla  gick sedan hem, en rejäl promenad, men det var skönt i det klara vädret.

.

Nu har vi nog kommit någorlunda ikapp efter semestern. Värmen höll och vi har varmvatten, så tack Kjell. Det blev många omgångar tvätt i maskinen, som gick varm och Gunilla har hunnit stryka en hel del också.

Så gav vi oss på trädgården och fick planterat våra rosor och egenhändigt gjort spaljén till dem.

Så var det dags för trottoaren utanför, som hade grott igen totalt och det var ett tufft jobb.

Tees gillade inte riktigt att vi var utanför tomten och hon innanför, men det gick. Det var ett litet tokigt arbete att göra för Timo, just innan han skulle på veteranträffen, som skulle börja med golf. Gissa om träningsvärken kändes.

Siv och jag gjorde en liten runda på stan, det börjar ju närma sig Timos födelsedag, så man får vara ute i tid. Det är ju årets viktigaste dag, så den får man inte missa. Vi hittade en bra present, så nu är det över. Sedan tog Tees och jag vår vanliga runda, så hon börjar komma in i det normala igen, men hon verkar totalt oberörd av att ha åkt över 500 mil. Däremot är hon extra "kelen" som hon brukar vara efter löpningen.

I mattes famn.



Hos husse i soffan.



Timo låg över i Ljunghusen så jag passade på att titta på inspelade program på teve.

På tisdagen den 30 september skyndade Timo sig till "kolgympan" och sedan hem och snabbåt lite smörgåstårta, som Siv bjöd på och så iväg till Ljunghusens Golfklubb för träffen.

Av 22 inbjudna, så passade dagen 15 st ädla gamla kompisar i veteranklassen,  att komma till Ljunghusen för att spela golf, äta gott och ha det gemytligt. Vi började med en 9-håls scramble (spelet som passar oavsett spelstandard). Radion hade lovat 20 - 30 mm regn, men vi hade tur att få spela i underbart solsken, men med rätt så stark vind  från havet. Själv spelade jag i lag Einar, Stig och Kaj och vårt resultat blev nog bland det bästa.
 
Efter spelet åkte vi till FBU-gården och inkvarterade oss. Vi hade rejält med tid, över 1 timme på oss, så alla hann duscha och byta om till festkvällen.

I Ljunghusens restaurant hade Stig beställt en god förrätt (sillamad) samt en ypperlig huvudrätt som intogs med några skålar samt många tal.  Därefter hade Stigs kära Ingrid, bakat äpplekaka som åts med vanillinsås, som vi njöt av till kaffet i koppar som Stig skänkte till oss senare, som ett minne av dagen. Under tiden vi njöt av kaffet visades det fotoalbum och den "otäcke" Rune visade diabilder på väggen, från fornstora dagar, bl a från våra festligheter i Torekov  och Lilla Vik. En del bilder av undertecknad var så gamla, att jag själv hade svårt att känna igen mig. Övriga inblandade verkade ha samma problem och ibland hjälptes vi åt att gissa vem bilden skulle föreställa.
Sune Fasth hann under kvällen berika oss med många ofantligt roliga vitsar. Jag grämer mig alltid, över att jag har så dåligt minne, för hans vitsar håller alltid yppersta klass. Under hela kvällen,  blev var och en påmind om vad han  sagt eller gjort under våra utbildningstillfällen på olika platser i Sverige och Spanien. Utbildningsresorna i USA , innebar såklart många dråpliga episoder, som det diskuterades om livligt.
Men som allt roligt, så tar det slut alldeles för fort . Så jag fick en liten extra uppgift att transportera en del av mina vänner hemåt eller till övernattningsstället. Men naturligtvis, när Stig kom hem mitt i natten, var vi tvugna att följa med in, på lite dryck och tilltugg. Inte ens Ingrid såg chockad ut, utan hon visade glatt sitt nya kök med alla finesser, som var tillvekat i Tyskland. Sedan körde vi till FBU-gården och  till sist kojade vi in. Nästa morgon hade alla möjlighet att åka ut till PGA:s stora nya golfanläggning ute i Bara, där vår vän Kurt Nilsson gärna ville visa upp den nya anläggningen. Kurt är projektansvarig när det gäller båda banornas bevattningsanläggning av märket Rain-Bird. Själv kunde jag inte åka ut dit, då jag har haft dåligt samvete i några månader, eftersom jag haft en inbjudan att hälsa på min vän Anders Gripwall på Örestad.

Hans-Åke Sjöholm, fd Falsterbo golfklubb, en av Timos äldre kompisar inom yrket.



Festbordet på Ljunghusens Golfklubb.



Östen Ek, fd Varbergs Golfklubb.



Festbordet, Janne Lundgren, Ingvar Ribba, Kaj Holm.



Jan "Jordjanne" Johansson, Göteborg.



    Carl-Axel  Hernström och Einar Petersen.



Håkan Anderberg, Landskronas trevlige klubbdirektör.




   Carl-Axel och Roland Knutsson, 2 st fd ordförande i SGA.



Jan Lundgren, fd Öjared.



Sune Fasth, fd Billingen och Skövde Golfklubb, min mångårige trogne kompis, alltid full av historier.



Vyer över Ljunghusens golfbana, vackert, men tyvärr något mörkt för min kamera.







Det hade gjorts inbrott natten innan och Rune kollar läget.



Rune Karlsson, fd Torekov och Båstad Golfklubb, gammal kompis som alltid är full av bus.



Stig Persson, Ljunghusens Golfklubbs klubbdirektör, värden.



Hemma hos Stig och Ingrid i köket, efter festen.



Carl-Axel, Sune och Kenneth Jönsson, fd Hulta, kompis sedan Weibullstiden, i mitten på 50-talet.





På Örestad hade jag förmånen att träffa en av mina medarbetare från min Drottningholmstid, Henrik, som nu är mekaniker hos Anders. Träffade även Anders Nilsson, från företaget Golfmaskiner AB i Lagan, som jag har haft många och långa givande diskussioner med. Efteråt bjöd Anders Gripwall på kaffe och macka plus bulle uppe i klubbhuset. Kanslisten Marie höll oss sällskap vid bordet. Både Marie och Anders tillhörde mina duktiga medarbetare ,när jag ledde verksamheten på Örestad tidigt 90-tal.
Anders ville göra en fältvandring på banan och visa bra och dåliga ytor. Och jag ville naturligtvis även se "mina" salix (terijoen salava), som vissa inom klubben ej accepterade då, men som idag älskas av de flesta.

Mina fd medarbetare, Anders och Marie på Örestads golfklubb.



Anders Gripvall, dagens greenkeeper på Örestads Golfklubb.



Dessa underbara träd (Salix),som Timo planterade på Örestad  på 90-talet och dylika har vi sett många på semestern.

I våras, hade Timo stängt av cirkulationspumpen för att spara el och nu när han skulle sätta igång den, gick den inte. Ingen värme (förutom från lilla luft-luft pumpen) och inget varmvatten, hu! Gunilla skulle vara duktig och tvätta några maskiner tvätt och satte igång maskinen. När vi sprang upp och ner och kollade värmen och vattnet, tittade jag in i badrummet.

Fy, det flöt vatten på golvet och alla tvätthögarna var genomblöta, men maskinen gick inte. Vår lille "husskötare" hade gjort rent silen innan vi for och inte satt den på plats riktigt. Jämmer och elände. Det gick snabbt att ordna till silen, men all våt tvätt! Jag som skulle vara duktig för en gång skull. Timo ringde vår kompis Kjell och han lovade komma så fort han kunde. När vi satt och kurade i soffan, med Tees i knäet och det var mörkt ute, knackade det på dörren och Tees skällde (en dum vana, som hon fått på semestern) men det var ju bara Carina, som kom med våra tidningar. Hon släppte in sina hundar, som blev glada och Tees också, men så morrade Vittra till och Tees hoppade upp i husses knä och sen Carinas, vad är det här, tycktes hon tänka, så gör hon ju aldrig och jag är rädd.

På tisdagen gick Timo på kolgympan igen, men vad tungt det var. Vi hämtade posten hos Christel och så ringde Kjell att han var på väg. Han grejade med pumpen och så väntade vi en timme med fika och så kollades det igen. Nu skulle det nog ordna sig sa Kjell och vi blev glada igen. Han tipsade: Stäng aldrig en cirkulationspump!

Carina ringde och frågade om vi skulle med ut på Hovdala med hundarna och det gjorde vi. Det vara de 3 musketörerna igen och allt var frid och fröjd och Tees glad.

Vi fick reda på att Andreas skulle in på operation av hjärtat nästa dag. Hela onsdagen hade vi det i huvudet, att nu opereras Andreas och lilla Moa ligger där inne också för kramper, ett tufft liv för Thomas och Christin.

På torsdagen var det dags för skola för Timo och han blev glatt överraskad av Anette, när hon undrade, om han kunde berätta lite om resan för barnen. Det kan jag väl, sa Timo och Anette gick in på Google Earth och Timo visade ungefär hur vi kört och sen såg han att Anette hade tagit fram Timos Corner och han berättade till bilderna. Barnen var mycket intresserade och en ville att han skulle ta Tees med till skolan. Men Timo sa, att det var lite svårt, hon var så busig, men sitter hon inte, om du säger till henne? Det gör hon ju, men hur länge?

På fredagen hade vi bestämt med Carina att vi skulle äta ute på Hovdala slott, det var en buffé, som vi missade i somras. Vilket matbord, som tur var det mycket grönt och lax, så vi kände oss lite nyttiga ändå.

Efteråt blev det en långrunda med hundarna.  Visst är det vackert på Hovdala. Timo och jag var rent slut när vi kom hem så det blev vila.

På lördagen skulle vi hjälpa Carina att sätta upp en stor spaljé på hennes altan och så skulle hon bjuda på rökt höna, något som vi aldrig smakat förut. Den skulle kokas och den var så stor att den hade räckt till flera till och gott smakade det.



Carinas nyförvärv Milton.



Medan Timo och Carina spikade och mätte

så klippte jag lite gräs men det kändes tungt så det fick bli i många omgångar. Vi hade varit lite oroliga att det blev för mycket bilåkning för Tees, men när hon tyckte att det var för stökigt, såg vi henne gå bort till Carinas bil och hoppa in i bagaget och lade sig till ro. Så det var nog ingen fara med det.

När vi nu var så aktiva, så föreslog Carina att vi skulle ta vår gamla Electrolux och göra äppelmos på söndagen efter hennes hundträning. Hon vet att Timo älskar äppelmos till morgongröten. Sagt och gjort, vi tog också med elplattan från husvagnen, så vi stod ute på altanen och jobbade. En del vilade lite mer än andra.

Vädret var underbart med sol och värme. Det blev riktigt mycket äppelmos när vi var färdiga men vi var ganska trötta efter allt "slitet".

På måndagen gjorde vi vår första service på bilen, oljebyte och filter. Gunilla undrade om det var guld de hällde i bilen så dyrt var det. Men det måste ju göras.

På tisdagen var det ingen kolgympa, så vi beslöt att åka ner till Lunds sjukhus och träffa Andreas och Moa.

En gammal mölla på väg ner till Lund.



Andreas var pigg när vi kom och kramades rejält, han hade inte tid att ta sin medicin, vi skulle ju kramas först.

Han hade piggnat till på måndagseftermiddag, innan var det inte mycket med honom. Vi hade med oss en slags griffeltavla att rita på, som man lätt kunde radera på och så inga lösa färgkritor, så att det kladdade ner i sängen. Andreas uppskattade det och började rita.

Men vilken lyx de har, han hade en tv att titta på och en att spela spel på, så han kunde nog förströ sig. Som vi satt där kom Thomas upp med Linnea, för de skulle sitta i en diskussion, så Linnea var hos oss och naturligtvis ville hon också ha en present. Men som vi sa, du är inte sjuk och då svarade hon snabbt men Moa är det.



Här är det bus på gång.

Vi gick ner på lekterapin och oj vad det fanns grejer av alla slag, för att underhålla barnen med. Timo och Andreas spelade biljard och Linnea grejade i "köket".



Biljardspel.



En underbar tavla i lappteknik.





Sedan var vi i spelrummet där Andreas spelade trummor och såg lycklig ut. Det var inte mycket ljudisolerat, så efter ett tag gick vi ut igen.

Andreas började bli trött så vi kramade honom adjö och skulle gå upp med Linnea till Thomas. De hade fått byta rum just innan, så vi hittade knappt dit. När vi kom fram så hade Moa just fått ett krampanfall och det var hemskt att se, så vi gick efter ett tag. Det är tungt för familjen och nu när Thomas har Andreas också på sjukhus.

På onsdagen hade Timo tid hos tandläkaren och hon lagade en tand där det hade gått av en bit, annars var det bra. När vi ändå var på Kristianstads sjukhus, så beslöt vi oss för att gå in på ögonavdelningen, för Timo har haft problem med ögat, som han opererade förra året. Vi chansade, antingen tittar någon på honom eller så får han en tid. Lyckligtvis så tittade en sköterska på honom och hon sa, men du gråter ju. Hon hade läst hans journal och kunde allt om problemet och såg att locket drogs in i ögat igen. Kanske hade det andra börjat lite också. Hon skulle meddela doktorn, som opererat honom, så fick hon ta ställning till när han skulle komma. Men om det blev värre och om han såg sämre skulle han komma genast. Han fick också plåster med hem att sätta på särskilt på natten, så att locket inte rullade, då kom ju fransarna också med och de kunde skada ögat. Han fick ljusbrunt plåster, ja då syns det ju inte så mycket, sa Timo, annars får du väl sola lite mer, svarade hon, så hon tyckte nog inte att han var mycket solbränd.

Sedan tyckte vi att vi var värda lite mat. Och Rune vet du vad det blev? Jo kåldolmar och de var jättegoda. Vi handlade lite mat med hem och på vägen hem, körde vi inom en blomsterhandel och köpte 3 st klätterrosor till vår nygjorda vägg i uthuset. Men först skulle vi måla locken en gång till, så det blev gjort på eftermiddagen.



 och efteråt blev det fika ute




 Sen klippte Timo våra vackra buskar längs Stambanegatan.

Nu förväntas det att vi skall gräva rabatten och sätta ner rosorna, men först måste vi klura ut vilken spaljé vi skall ha. Timo klippte lite buskar och jag åkte med Carina och hundarna till Hovdala, var vi tog en lång runda, bra för både oss och hundarna. Men jag var trött när jag kom hem.  Vi hade varit så aktiva hela dagen att det blev lite tv-tittande och sedan sängen.

Tack Christer för upplysningen att statyn av "gubben" var Vildmannen, som väljs varje år i Storuman. Vi skall gå in på dina adresser och kolla husen, nu när vi varit där. Intressant.

Tack Jeanette som berättade att det var Bengt Lindström, som i samråd med Timrå kommun gjort Y:et vid infarten till Midlanda flygplats och det invigdes 1995. Sommartid är det öppet för turister.

Torsdag, skoldags  för Timo  och det trivs han med och Siv kom in och vi var en liten, liten runda på stan och sedan fikade vi ute i uterummet. Vädret var underbart, det gäller att njuta för de har lovat kallare väder framöver.



Kungen.



Vi var och köpte läkte som vi skall göra en spalje av och måla den röd.

Så var vi då på väg ytterligare söderut. På morgonen for vi från Ängby camping hemåt.

Efter Norrköping svängde vi av för att köra kustvägen hem istället för E: 4an. Vi tankade och fikade i Valdemarsvik och njöt av att vi fortfarande var på semester.

När vi kom till Västervik ville Timo visa vilken vacker stad det var, så vi svängde in till centrum och visst var det vackert



En vacker rondell.



Gammalt pampigt hus.





och så hamnade vi på Västerviks Golfklubb och vilket klubbhus. Timo köpte glass där.

Det blev vyerna i centrum en gång till och så fortsatte vi söderut.



Sen eftermiddag hittade vi en camping i Oskarshamn, Havslätts camping som låg vackert ute vid havet. Det blev bad för Tees, som hon verkade uppskatta och vi var nästan ensamma på campingen.

På kvällen såg vi hur Gotlandsfärjan kom in i hamn, fullt upplyst. Man såg även andra stora båtar som passerade förbi.

De som bodde där ute hade en underbar natur runt sig och vilken väg till sina arbetsplatser, helst om de cyklade eller gick. Dit kan vi tänka oss att åka fler gånger. Så kom då måndag morgon och vi hade sista etappen kvar hem. Det kändes lite rått i luften från havet. Nu längtade vi lite hem och efter våra egna sängar. I Kalmar regnade det, så resan skulle både starta och sluta i regn, men i Karlskrona blev det uppehåll. Vi blev hungriga och beslöt att äta "ute" för sista gången, så det blev på Dinners, söder om Ronneby.

Mätta och belåtna gick vi ut i bilen för sista biten hem, på vägen körde vi förbi Carinas underbara semesterställe, Bredavik, men vi ville hem och körde inte in.

Så svängde vi då in på Floragatan och huset stod kvar och allt såg lugnt ut. Vi parkerade husvagnen och släppte ut Tees, som sprang runt och nosade och var glad över att få vara hemma och fri igen. Det var ändå skönt att vara hemma igen, med en massa minnen och vackra vyer som vi hade sett och framför allt träffat många goda vänner så vi är jättenöjda med resan. Nu återstår bara att tömma husvagnen och få allt på plats, men det finns en dag i morgon också.

Timo hann med att dammsuga bilen.

På fredag morgon for vi vidare mot Stockholm efter att ha sovit ut. Timo hörde att Landskrona Bois, sensationellt hade vunnit över Örgryte och vi tyckte att det var värt att fira, kanske med en tårta. När vi granskade naturen, såg vi att träden var mycket grönare än norrut, hösten hade inte kommit så långt ännu. Så bar det av till Väsby golfbana någon timme tidigare än som var bestämt med Pär.Himberg. Men en annan Pär, Öhman, träffade oss och visade oss runt lite innan Pär Himberg kom. Bl a såg vi att Kjell Lilja huserade i gamla klubbhuset med sin firma Turfcenter, men ingen var där. 

  

Vy över Väsby golfbana.



Pär Himberg och Timo.

 

Vi pratade en stund med Pär och så for vi till Ängby camping i Stockholm och ställde upp husvagnen. Det är en camping som har öppet året runt och är betydligt mer belagd än de andra vi varit på.

En vy, Drottningholms Slott, som vi sett så många gånger när vi bodde uppe på Ekerö.



Vi for ut till Troxhammar golfbana men på vägen ut mötte vi Kenth, som kom cyklande mot oss, men vi hann inte stanna. Väl ute på Troxhammar var personalrummet tomt så vi träffade ingen. Därför körde vi så in till Stockholm och Suzan och barnen. På väg in hamnade vi i rusningen och jag sa spontant, att va skönt att vi har vårt lilla hus i Hässleholm och slipper såna här köer. Jag har alltid gillat tempot i Stockholm förut, men man börjar väl bli gammal nu. Suzan bjöd på lövbiff som smakade gott och barnen busade med Tees.

Suzans vy när hon tittar ut genom fönstret och i trädgården, underbar.

Vi for ut till campingen på kvällen efter att ha lovat komma tillbaka nästa dag.

På lördag den 13 september for vi ut till Drottningholms Golfklubb, förlåt Kungliga Drottningholms Golfklubb så att Tees kunde springa av sig lite och så gick Timo runt och inspekterade lite.

Efter det åkte vi ut till Bro, till Tage som hade ringt innan och hälsade på honom och hunden Lucky.

Det var många gamla minnen som dryftades och vad gör han och han nu för tiden? Lucky fick stanna inne



när Tage gick ut och hälsade på Tees, eftersom hon börjat löpa.
 



Hannah och Svante på Hornsgatan.

Därefter for vi in till Suzan på "Blecket" igen. De hade varit på stan och handlat så vi mötte dem vid Hornsgatan- Mariatorget och vi gick och köpte en tårta för att fira Bois.

Det blev god mat igen och kaffe och tårta. Tess har blivit van vid att sitta vid bordet i husvagnen och här är hon lite trött och vilar huvudet.



Svante lekte ute i trädgården med Tees



och Hannah gick en promenad med henne. Far i huset Sven, var inte hemma utan ute på sommarstället, Mefjärd och lade tak på nybyggda toan, boden, så honom träffade vi inte. Och till sist följde Suzan och Hannah oss till bilen och vinkade av oss.



En sista ploj.



Vi hade fått en kasse med kläder, till  kusinen Sandra, som Hannah hade vuxit ur, oj vad många klädpaket vi fraktat, från Marcus till Svante och som sagt från Hannah till Sandra.

Onsdagen 10 september.

När vi omsider vaknade åt vi och for vidare, inte så särskilt pigga måste vi erkänna. När vi tankade såg vi ett gammalt fint hus.

Naturen är otroligt fantastisk här uppe.

men sedan skulle vi över den stora bron.

Usch tyckte Timo och hans mage krampade riktigt, men vi kom lyckligt över. Gunilla njöt otroligt av vyerna och stannade till lite här och var.

Vid Timrå såg vi den här statyn, Micke har det något med ishockey att göra?

Njurundabommen såg vi också där vi ett år möttes av Micke.

Så efter lite letande i Söderhamn hittade vi till Sandarne, Stenö camping, oj vilket otroligt vackert läge utmed havet.
 

Vi städade av husvagnen och diskade med en underbar utsikt under tiden. Tees fick en rejäl runda lös i skogen.
 

Vi var rejält trötta, så vi lade oss tidigt, med radion på, vi skulle ju höra fotbollsmatchen,Sverige-Ungern. Gunilla hörde första målet och sedan andra målet, sen sov vi och vaknade till av nyheterna och stängde av radion. På morgon satte vi på nyheterna och skulle höra resultatet, men inget sades. Det var konstigt annars brukar det tjatas vitt och brett, men inte ett ljud om fotbollen.  Vi duschade och tog det lugnt och Timo hittade en fästing på sig, som vi tog bort. Vi trodde att detta var över, men inte. Så lämnade vi denna härliga plats och for vidare. När vi tankade fick vi höra att Sverige hade vunnit med 2-1, bra och vi var nöjda.

När vi kom till Bollnäs

letade Timo efter en gammal finsk skolkamrat, Christer Faberstedt, efter mycket letande fick vi hans telefonnummer och Timo ringde upp honom och han var i Edsbyn. De beslöt att träffas där, men när vi var just framme i Edsbyn ringde Christer och sa att han var upptagen med ett viktigt möte, men när han hörde att vi var framme, kom han ner till macken
så de fick några minuters samtal.



Edsbyn, guldbyn i skidor.

Vi for tillbaka till Bollnäs och sedan söderut och tog några raster då och då, här i Kilafors.




Motorvägen var tråkig att köra och inga platser för övernattning, så vi körde av vid Tierp, till gamla E-4:an och hittade ett Naturreservat från istiden ,där vi övernattade på parkeringen. Det var Viksta stentorg, en del av Uppsalaåsen, dess högsta punkt drygt 75 m över havet. Inlandsisen drog sig tillbaka och åsen blev till.Naturreservatet bildades 1917 och man bevarade Stentorget som är ca 6 hektar stort.

.

Tees och jag gick en runda i kalhygget där och jag stöp som en fura, Timo såg det och kom rusande, han trodde att Tees hade dragit omkull mig. Men det hade hon inte gjort, det var en rot som jag snubblade över och Tees kom till räddning och ville slicka mig i ansiktet och trösta mig. Jag fick hjälp upp och hade ont överallt och sedan blev det blåmärken också, men inget brutet

Timo ringde till Pär Himberg och de bestämde att vi skulle ses på Väsby golfbana nästa dag. Vi sov gott, men jag hade svårt att ta mig upp på morgonen.