Timos corner

Lördagen den 28 mars pysslade vi lite och på kvällen släckte vi ner alla lampor pga earth hour och tände värmeljus på en bricka. Det var ganska många, tom så många att Timo hade lite besvär av det, men vi drog vårt strå till stacken och så blir det aluminiumhållare till Ericas klass, som de sparar och  tävlar med andra klasser i hela riket.

På söndagen skulle det ske flera aktiviteter, Gunilla och Sandra skulle till Vankiva och testa om Tees kunde vara med i en agilitygrupp. Både Sandra och Gunilla var nervösa, skulle det finnas någon schäfer där. Då blir Tees "töffig" hon har blivit påhoppad av 2 sådana och hon är jätterädd för dem. Det fanns, men hon reagerades inte på dem.

Sandra var orolig att hon kanske skulle springa ifrån henne, det fanns ju så många störningar där. Tees är verkligen taggad när hon kommer in på banan, det är ju det roligaste som finns. Hon tyr sig till Sandra, det är ju hon som springer med henne. När det äntligen blev deras tur att springa den lilla banan, var Tees jättekoncentrerad och hon rusade iväg och lydde Sandra totalt, det var bara däcket som såg lite konstigt ut, men hon hoppade ändå igenom. De blev godkända, så det var bara att betala och så startar gruppen i april så vi får tjuvträna lite hemma i trädgården.

Timo skulle upp till Vittsjö eftersom Wittsjö Golfklubb hade vårmöte, så han fick låna Christels Volvo.

Det kändes trevligt att komma till klubben då klubbens ordförande Frans Rube och klubbens pro Lars Jagetun önskade mig välkommen till klubben.

Då jag kom tidigt till mötet och gjorde jag en banbesiktning. Ute på banan mötte jag  klubbdomarna Alf Collin och Gunnar Dahlsheim, för de skulle kontrollera vildsvinsskadorna samt den elektriska inhägnaden runt banan, så att de inte störde spelet för mycket.

"Gölen"




Hål 16



Sponsorerna




Själva mötet gick lugnt och städat till, de stora debattämnena var denna gång, vardagsmedlemmarnas tävlingsspel på helgerna och klubbens ekonomi, som är ganska bra, men utan möjlighet till några större investeringar. Som vanligt var det så klart diskusioner om bolltvättare, papperskorgar och gränspålar.



Wittsjö GK:s ordförande  Frans Rube.

Efter mötet bjöd ordförande in oss på kaffe med bulle och då passade jag på att önska nya krögarparet lycka till, Ingrid Mattsson med man och son./Timo

Christel arbetade och Lars körde barn till friidrott, så det var en aktiv helg. När Timo körde tillbaka Volvon, så kom Christel hem efter en liten runda och vi beundrade utsikten, nu när Lars hade tagit ner träden.



Ericas lekstuga.



Nyklippta äppelträd hos Christel o Lars.

På torsdagen var det riktigt kul att åter få träffa barnen och deras fröken Anette. Jag hade varit lite deppig en tid pga. mitt problem med ögonoperationen, så jag behövde verkligen få känna livsglädje, som barnen bjuder på.

Det var dags med lite prover, så att Anette kunde få en uppfattning om, hur de bl a läste sina läxor. Och konstigt nog hade inte alla, alla rätt! Jag kände mig usel, när en söt flicka, med tårar i ögonen behövde hjälp, med ett ord i provet. Jag fick naturligtvis inte hjälpa henne. Usch!! Barnen hade tidigare gjort fina påskharar, som de nu skulle få ta hem eller som en sa "kasta den i papperskorgen" Är det ett tecken på att 10 åringarna börjar bli vuxna?? Nå jag fick ju några med mig hem, som nu hänger i olika rum.





Barnen får ibland guldstjärnor, när de har alla rätt i proven, så jag sade till en elev, att det var längesedan jag fick någon guldstjärna. (jag tror inte att jag fick en ända under skoltiden, vad kan det ha berott på??)

När det var dags för mig att köra hem till Gunilla igen, kom två rara flickor och gav mig var sin guldstjärna, så en del måste bli nästan 70 år innan stjärnorna kommer!

En stolt "sheriff"

På fredagen var vi i Kristianstad igen på ögonmottagningen, tyvärr blev vi riktigt besvikna, eftersom det inte blev något riktigt svar, varför ögonlocket rullade in igen och varför det såg ut som det gjorde. Doktorn fotograferade ögat och sa att inget kunde göras förrän om ett halvår, så de kallar då. Det kändes riktigt trist (nästa morgon var jag mycket blå under ögat, som hon hade tryckt). Jag fick en kopp med hem att sätta på ögat under natten, men det vågar jag inte, eftersom den är hård och jag kan skada ögat, om jag trycket på det. Vi storhandlade lite efter doktorsbesöket och körde sedan hem igen.

På lördagen var vi otroligt trötta, tom Tees bara låg i sin korg eller i soffan så det var tur att Carina ville gå ut med oss och hundarna. Vi for till Hovdala och Äspet och som hundarna sprang, de var som tokiga. Vi hittade två gravar, som var fint smyckade, där.







Här har vi hittat offerstenen och det luktar gott här.



På parad, se så duktiga vi är! Vittra är lite trött.




När hundarna hade sprungit av sig for vi hem igen och kände oss lite piggare.

Vi lagade spagetti och köttfärssås, som smakade riktigt gott. Kaffe på det. Så for Carina hem igen och vi skulle titta på tv, men redan ½ 9 sov Gunilla i stolen, så hon gick upp och la sig och sov och sov. Vi hade tänkt gå på bio på lördagen, men det var fullsatt så vi beställde biljetter till söndag kväll istället.

Onsdagen den 18 mars var det dags för årsmöte för Sydsveriges Finska Krigsbarn. Jag åkte med Alpo Persson från Markaryd och även Sirkka-Liisa från Vinslöv anslöt, för avfärd till Eslövs Medborgarhus. Bilturen gick genom ett soligt Skåne via Höör. Väl framme vid Medborgarhuset kändes det att många medlemmar kommer att närvara vid mötet, för vi hade svårt att hitta p-plats till bilen.

Inne i aulan, som var fyllt av medlemmar, började sedan ett otroligt varmt kramande, oavsett kön. Är det något, som vi har i våra finska gener? Vi är ju så klart en grupp människor, som de flesta har rätt tråkiga minnen från krigstiden, med många separationer från dem, som man älskade mest och högst här på jorden. Därför är nog våra möten så känslomässiga.

Det största, som hände på vårt årsmöte, var nog att vår ordförande Jean Cronstedt, Trelleborg, ville avsluta sin skickliga ledartid i föreningen. Valberedningen hade haft ett svårt arbete med att hitta en ny ordförande, men i Tyringe fanns till sist en blivande ordförande, Soini Andersson. Soini som varit suppleant i styrelsen, kommer säkert att lyckas väl i sitt nya arbete.

Själv blev jag också ordinarie styrelseledamot igen, det är väl 12 år sedan sist. Veikko Bern från Trelleborgstrakten blev vår nye sekreterare. Mötet gick i en fin anda, så efteråt åt vi en god lunch i Medborgarhuset. Dagen avslutades med samvaro där nya medlemmar samt nya styrelsen presenterades. Även en författare Vastamäki, som var ett krigsbarns dotter, hade inbjudits för att prata om sitt liv, samt om sin bok om att vara ett krigsbarns dotter, problematiken som härrörde från att pappan var en inbunden krigsbarnspappa.

Hemfärden gick sen åter i en vårvacker Skånenejd.

Tisdagen den 17 mars for Timo till sin kolgympa och jag tog en runda med Tees. Det var strålande sol men blåste lite. Uppe i en backe satt det den farbror och solade och Tees skällde på honom, han skall inte sitta på min plats. Men farbrodern pratade med henne,så sedan var det inte farligt.

När Timo kom hem for vi mot Ystad, vi skulle träffa en barndomskamrat till Timo där, Raili Jokinen, som också hade varit krigsbarn. Hon bor i Eskilstuna och hälsade på sin dotter utanför Ystad. Vi kom till stationen och hittade Raili lätt, så vi rastade Tees och så gick vi på kafé och fikade. Det blev mycket prat om barndom och skolgång i Tammerfors. Det gick lätt några timmar och så for vi hemåt igen.

Men vad det blåste på slätten, när Timo skulle öppna bildörren, gick det knappast. Vi beslöt oss för att titta in där vi hade köpt Tees på vägen hem och visa upp henne.

Det var bara Per-Ove och Kickan hemma och hundarna fick mötas för första gången igen.
 

Oj vad Timo blev besviken, han trodde att de skulle känna släktskapen och bara gosa. Men Kickan visade att här skulle ingen "unge" komma och mopsa sig. Vi har tyvärr en väldigt vek hund har vi förstått. Hon blev rädd när Kickan sade till och ville att husse skulle rädda henne.

Hjälp mig husse, jag är rädd.

Hon hoppade in i framsätet på vår bil, här är jag säker tänkte hon och tittade ut, är sikten fri?

Vi kanske kan busa lite i alla fall?

Ochdet blev lite bus . 

Och vi såg ju likheter med mamman, särskilt huvudet, men Tees är så mycket mindre. Under tiden ringde Per-Ove till Eva, som arbetade och sa, att vi var där och hon undrade om vi inte kunde titta in till henne på vägen hem.

Det gjorde vi och Eva blev så glad över, att få se henne, efter så lång tid och hon tyckte att hon var jättesöt, men Tees skällde ut en medarbetare där ,som hon tyckte såg konstig ut. Ännu ett tecken på att hon är vek av sig.

Så for vi så hem igen efter en mycket givande dag. Vi hann tom en liten runda in på Hovdala där vi såg ett hägerpar.

På tisdagen ringde Timo återbud till kolgympan och jag tog en runda med Tees, det var allt vi orkade. Carina var gullig och tog med Tees till Hovdala, där hon fick leka med en liten Norfolk Terrier. Carina tyckte att vi skulle skaffa en sådan till henne,som leksak, för hon hade så skoj med den. Men vi är så nöjda med en hund.( vår Tees!)

På onsdagen var vi på Nisse Johanssons begravning i Finja kyrka, en gammal vän och kollega.

Det var mycket folk i den lilla vackra kyrkan och efteråt var det minnesstund i Finja bygdegård med mat och kaffe .Från golfsidan var det vi, Bosse Neuman, Torgny Lahger, Fredrik Seger, Sven Bertilsson ,Lars Göran Albrektsson, Kjell Nilsson, Per Hansson, och Samuel af Ugglas. Det är alltid sorgligt med begravningar och nu i vår ålder, så inträffar det tyvärr alltför ofta. Vi var först att lämna bygdegården, eftersom jag kände mig väldigt trött och yr och på kvällen blev det ingen vattengympa, så vi börjar bli försoffade.

Men på torsdagen gick Timo till skolan och som vanligt blir han pigg av barnen och deras bestyr.Jag tog en lite längre runda med Tees och då såg vi en Zeppelinare högt uppe. Det var fint väder och man piggnade till lite.

Vem har varit här innan undrar Tees?

På fredagen var vi hos Thomas i Landskrona och hjälpte honom lite och passade på att gratulera Mathias som på lördag fyller 14 år. Det blev lite fika och så for vi hem igen.

På lördagen var Carina och jag ute på Hovdala med hundarna och sedan for vi till  Carina och Timo klippte hennes äppelträd lite och så klippte Carina Tees, mest öron och bringa. När Tees såg klippbordet försökte hon smita, men lyckades inte. Hennes öron var lite ovårdade, vi hade inte orkat med det, så det var mycket jobb med det. Det blev pizza sedan. Trots att Tees tyckte det var jobbigt med klippningen så pussade hon Carina mycket, så inga" hard feelings", eller kanske var det muta så hon slipper sen. På kvällen var det den sista melodifestivalen, men jag var så trött, att jag somnade i soffan och vaknade upp till röstningen. Jag vet inte om rätt låt vann, det visar sig senare. Men Timo gillade Snälla, snälla mycket.

På söndagen när Timo hade duschat ropade han på mig och visade att ögonlocket tyvärr rullade in i ögat igen och nu  desto mer, eftersom det är svullet efter operationen. Mycket tråkigt ,eftersom vi tyckte att denna operationen var lite krångligare än den andra. Sedan var det dags att tvätta bilen

och så tog vi ut Shiva och Tees var med och busade lite, stolarna fick oss att komma ihåg dagen innan då vi satt och njöt av solen och Timos arbetsiver..



Efter det skulle vi till kulturhuset och lyssna på Röke Blås och SANNA NIELSEN. Det var en upplevelse, Röke Blås är en stor orkester, över 50 deltagare

 så kom Sanna och sjöng, helt underbart.

Hon har utvecklats som artist och har en stor röst. Hon var väldigt ledig och visade upp sina högklackade skor och sa att det var svårt att gå i dem. Får jag ta av dem undrade hon och det fick hon ju och så kunde hon uppträda lite friare. Hon berättade att hon lyssnat på schlagerfestivalen och hon hade hållit på Snälla, snälla, då applåderade Timo mycket. När hon skulle sjunga en extra låt och undrade vilken, ropade Timo ,Snälla, snälla och Sanna log. Men hon sjöng några strofer och lyfte på benen precis som Carolin af Ugglas. Stort jubel. Vi var mycket nöjda efter föreställningen och körde hem till Christel och tittade på Ericas rum.

Marcus undrade om vi ville ha kaffe och Erica bjöd på nybakade muffins, smaskens. Sedan hem till Tees.

Måndag fm. ringde Timo till ögonavdelningen i Kristianstad och berättade om sina problem, vi skall dit på fredag ,så då kan doktorn tänka igenom vad som skall göras.Sedan körde vi till Vittsjö och Siv och där blev det middag och sedan klippte Timo hennes äppelträd. Som vanligt blev Tees bortskämd där och tom Jakob hade lite roligt åt henne.

Vi har en rolig hund, jag började ansa hennes öron och det gillade hon inte riktigt och ville inte ha godis, mutor tyckte hon. Sedan frågade jag om hon skulle ha godis, men då gick hon till Timo och hoppade upp i hans knä. När jag pratade med henne, vände hon sig om så att hon hade ryggen mot mig. Så säg inte, att hundar inte kan tänka. Här skulle inte ansas några öron. Men det gjorde vi naturligtvis ändå och det var inte så farligt och vi fick pussar efteråt. Men hon ville väl markera att det inte var så trevligt.

Lördagen började inte bättre alls, vi var dåliga och Timo hostar i ett. Vi höll oss inne, men Tees behövde ju komma ut, så jag samlade krafterna och gick med henne ner till OK-macken för att köpa en tidning. Då har hon en fin sträcka att gå. När vi kom fram kopplade jag henne vid räcket och vid bänkarna satt 2 flickor och jag frågade om de ville titta till henne, medan jag var inne. Det är alltid lite oroligt att lämna henne så där. Men man kan se ut hela tiden, Jag handlade snabbt och när jag tittade ut stod flickorna hos Tees och hon satt som en ängel, de åt ju glass, kanske kunde man få smaka. Jag köpte några chokladhjärtan, som flickorna fick för hjälpen och sedan fick Tees sitt godis och så gick vi hem igen.

Det blev schlagerfestivalen, som vi tittade på, men sen orkade vi inte mer, utan sängen hägrade.

Timo sov oroligt och hostade mycket.

På söndagen gick jag en runda med Tees, hon kan ju vara i trädgården, men hon behöver komma ut också och springa lite. Efter rundan var jag helt slut och det blev tv-tittande hela dagen. Tack för tv: n i sådana lägen och att det var mycket sport så det hände något.

En sådan underbar hund vi har, hon låg och sov djupt i soffan, men så hoppade hon hastigt upp och satte sig vid ytterdörren och tittade stint på dörren. Då visste vi att det var någon vid ytterdörren, men hon sa inte ett ljud. Jag öppnade dörren och då kom kvällstidningsbudet fram till dörren, så jag köpte en tidning. Tänk att hon hör dem, innan de ens har ringt på dörren, men hon säger inte ett ljud.

Sedan såg vi på Beck, deckaren på kvällen och så sovdags igen.

Vi ställde klockan tidigt på morgonen, för doktorn skulle ringa angående Timos förkylning, mellan kl 8. 00 och 9. 00. Telefonen ringde redan kl ½ 8, det var från distriktssköterske- mottagningen. Timo skulle ta sina stygn kl 13, men sköterskan var sjuk, om vi kunde komma kl 9 istället? Det kunde vi ju inte, eftersom vi inte visste när doktorn ringde. Så vi fick tid 10. 45 istället. Det skall bli skönt att bli av med stygnen och det ser riktigt bra ut.

Doktorn ringde kl 8 och efter lite diskuterande hit och dit, blev det bestämt att hon skulle ringa in en remiss till en lungröntgen, det kunde ju vara lunginflammation. Han skulle åka in till sjukhuset så fort som möjligt, men vi måste ju ta stygnen först, sedan åker vi upp till sjukhuset. Jag skojade med Timo, att om hon skriver ut någon medicin, så skall hon ta en stor dos, så att jag också kan få lite medicin. Det är ju jobbigt att bli riktigt förkyld och hosta, men för Timo är det ju extra jobbigt, eftersom han inte får luft och får kämpa mycket med att få luft.

Så fick Tees ut en snabbrunda och så körde vi till läkarstationen Vänhem. Där tog en trevlig sköterska emot oss och hon tittade på Timos stygn. Jag förklarade att jag nog tagit bort något stygn, när jag drog bort plåstret och det visade sig att det bara var 2 stygn kvar, från början 6 st. Oj, oj men det hade inte gjort ont när de åkte bort. Hon tyckte att det hade läkt bra och vi behövde inte ta salva så ofta mer.

Sedan åkte vi direkt till sjukhuset och röntgenavdelningen. Tänk vad det kan vara smidigt ändå. Doktorn ringer kl 8 och vi är på sjukhuset strax efter 11 och kom in nästan genast och så passade vi på att handla mat på Maxi, eftersom kylen var tom. Det blev färdig mat till lunch och kl 14 ringer doktorn och säger att lungorna var ok. Skönt!!  Efter lite diskuterande så ringer doktorn in ett nytt recept på ny medicin, som Timo skall prova och sedan ordnar hon tid hos astmasköterskan så att han får göra prov på utandningskapaciteten. Det får man kalla service, hon är så jättegullig vår doktor.

I helgen hade Timo sorterat bland sina strumpor och det låg några par kvar på bordet i vardagsrummet, men när vi kom hem hade Tees tagit två par hoprullade strumpor och var låg de då, jo i hennes korg. Det var väl en liten trygghet för henne, när vi försvann. Det har hänt förr att hon hittat någon strumpa, men hon bara lägger dem i sin korg, biter inte sönder dem. Gulligt eller hur?

Vi sov en stund och sedan cyklade jag ner till apoteket och hämtade ut Timos nya medicin. De tyckte att det var lite underligt att byta medicin så där, men vi får se hur det går och så visar det sig ju om det blivit bättre när han kommer till sin astmasköterska nästa gång. Det blir lite tv, sen tidig kväll idag, också så får vi se i morgon, men då behövs ingen väckarklocka.

Tisdag var det så dags igen för kolgympan och nu hade det kommit till en del damer. Gympan tar på krafterna men det blev ändå en tur med Tees på eftermiddagen. Det kändes rått ,eftersom det blåste lite, men några plusgrader och det är ljusare både på morgonen som  på kvällen, skönt. Vissa buskar grönskar och vi såg hängen på en del.

På onsdagen var det dags att åka upp till sjukhuset och få inkopplat en mätare som mäter hjärtslagen, eftersom jag känt av hjärtat lite. Timo var med upp och då träffade vi Christel på medicinmottagningen. Christel var gullig, bjöd Timo på en kopp kaffe för att värma upp halsen under väntan.

Det är inte lätt att fånga Christel på bild.

Jag fick satt på elektroder på kroppen kopplade till en dosa, hur skall jag kunna sova i natt? Efter det körde vi till Carina och så åkte jag och Tees med Carina och hundarna till Hovdala för att ta en promenad. Det är sagt att jag skall motionera som vanligt. Det fick bli min motion idag, vi skulle ha varit på vattengympan på kvällen ,men det var ju inte lämpligt för min del och Timo har ju sina stygn under ögat. Visserligen inte alla 6 eftersom jag tog bort plåstret när jag gjorde rent såret och då följde troligen 1 stygn med, eftersom det var 2 långa strå med 1 knut på. Men vad skall man göra? Såret såg i alla fall inte sämre ut.

Det gick att sova ganska bra i alla fall, trots elektroderna och att Timo hostade då och då.

På torsdag morgon ringde jag Erica och berättade att morfar var jätteförkyld och inte kunde gå till skolan och hon lovade berätta detta för fröken Anette. Jag tog Tees själv på en promenad, allt för motionen. Sedan cyklade jag till stan och apoteket, köpte en godisstubbe, till vår bröllopsdag och så handlade jag och cyklade hem igen. Puh! Sedan var det dags att åka upp till sjukhuset och lämna tillbaka attiraljerna och köra och hämta vår skål med bröllopsblommorna. En ung tjej som skulle lämna ut skålen vågade inte ta den, hon såg hur värdefull den var för oss, nästan antik ,49 år gammal. Det är ju ritual att vi får satt i blommor varje år till vår bröllopsdag med vita, gula och blå blommor och de lyckade tom få dit några fresior. Jag körde hem med vår skål och den var lika vacker som vanligt och aldrig riktigt likadan.

Det var tänkt att vi skulle gå ut och äta och fira, men med Timo så dålig och jag började känna mig dålig också, så vi stannade hemma. Vi fikade på stubben, men orkade inte så mycket och då är vi dåliga. Det var skönt att sova utan elektroderna och vi lade oss tidigt. Hoppas att det är bättre imorgon.

Fredag och vi kände oss risiga, men jag tog Tees på en runda, men det var allt jag orkade ,så när Carina ringde och frågade om hon skulle ta ut Tees, tackade vi glatt ja. Det var en nöjd och blöt Tees som kom hem igen, det hade börjat regna, kanske vårregnet, vi har ju tom snödroppar i vår rabatt. Vi tar det lugnt, dricker mycket och skall lyssna och titta på "så skall det låta", då blir man lite piggare och så hoppas vi vara bättre på lördag.

Måndagen den 16 februari bytte jag från Telenor till Telia på min mobil, så att det skall vara lättare att kunna ringa. Det har visat sig att det är svårt i vissa distrikt att ringa med Telenor. Pinsamt nog så har Gunilla kunnat ringa överallt på sin telefon med Telia. Sedan  var vi inne på apoteket och efter det tog vi en fika på stan.

På tisdagen var det dags för kolgympa igen, puh. Så tog vi ut Carinas hundar och efter det for vi till Qpoolen, där Erica spelade fotboll. Det var ju sportlov och skolornas fotbollsturnering. Ericas lag klarade sig vidare till semifinal, som blir på fredag.



Rätt lag gör mål, heja HIF.



Marcus utanför Qpoolen.



Vi åkte hem till Christel och fikade, äppelkaka bl a.

På onsdagen var Gunilla hos tandläkaren och lagade sin tand, som hon bitit av.  Det gick bra, men tyvärr dyrt. På kvällen var det vattengympa igen, 2 ggr hade Sara varit sjuk, så det kändes tufft.

Tidigt på torsdagen ringde Erica och berättade att hon var klar med frukosten, så Timo hämtade henne. Så busade hon och Tees under dagen och det blev en runda med Tees och så kom Lars och hämtade henne.

På fredagen var det så dags för semifinalen i fotboll och Ericas lag vann och vann även finalen så de fick en guldmedalj och var glada. På eftermiddagen kom Siv o Boris och de hade köpt grillad kyckling och potatissallad, mums.

På lördagen gällde det att städa, för Suzan och barnen skulle komma ner från Stockholm, eftersom de hade sportlov nästa vecka. Timo var och fick massage igen, men jag hoppade över det, eftersom jag inte kände mig bra. Vid 4 tiden kom så Suzan och resan hade gått bra. Christel bjöd på kvällsmat, Carina kom också och så tittade vi på schlagerfestivalen med många olika meningar.

Söndag var det så dags att vi bjöd alla på middag och barnen fick leka ihop.

Den 23 februari var Christel och Suzan med barn och jag på stan och handlade lite presenter för framtidens födelsedagar. Särskilt Hannah shoppade loss riktigt.

På tisdagen for vi till Landskrona efter Timos kolgympa, han pustade, eftersom han varit ensam där och inte kunde fuska något. Det var fint väder, så efter kaffe hos Thomas körde vi alla ut till Borstahusen med Tees och gick en runda och Tees var genast ute i vattnet, usch vad kallt.

3 generationer Haapanen.



Hela gänget hos Thomas.



Vackra Borstahusen.



Usch vad kallt.



Ett stort gäng fåglar slog sig ner i havet.




Eftersom det var fettisdagen så gjorde vi semlor när vi kom hem.



Tees ser alltid till att få plats.

 

På onsdagen fyllde så Tees 3 år och hon blev uppvaktad med leksak och senare 50 st rökta grisöron, för framtida intag. Vi gick en lång hundrunda allihop. Timo gick före och gjorde ett spår. Hon hittade honom direkt och sedan tog hon spåret direkt och kom in med pinnen, som Timo hade satt, för att hitta. Siv bjöd på lunch i Vittsjö och det smakade som vanligt gott och man åt för mycket.





Tees fick också riktig mat och på en fin tallrik, det var ju hennes födelsedag.



Klara för avfärd från Siv.



På väg hem från Siv ville Timo visa senaste sensationen i Vittsjö, nämnligen statyn av Lenin. Historien bakom statyn är följande, Timos bekant Calevi Hämäläinen har en stor träskivefirma i Vittsjö. Calevi handlar skivorna från olika länder bl.a. Ryssland. När Sovjetunionen föll togs många gamla statyer ner av både Lenin och Stalin. En av Calevis leverantörer i Ryssland överraskade honom en dag med att det kom en stor långtradare med den höga Leninstatyn i 3 delar. Calevi har sedan sammanfogat delarna och som en kuriosa ställt statyn utanför sin firma. Tidningar och tv har så klart uppmärksammat detta.




och på kvällen åkte Suzan och barn och Timo till Carina och bjöds på kvällsmat. Tees var med och fick sina öron.

Torsdag morgon var vi uppe tidigt, Timo skulle till skolan och Suzan skulle köra hem igen till Stockholm.




När Timo kom från skolan tog vi ut Carinas hundar och när vi kom hem ringde Siv att de skulle in till stan och tittade in. De hade köpt biljetter till Bjärnumsrevyn i påsk åt oss och till Hasse Anderssons show senare på kvällen, så det blir mycket som händer i påsk.

Fredag morgon upp tidigt igen, det var dags att åka till Kristianstad och till ögonkliniken.



Timo skulle operera sig under ögat. Det undre ögonlocket rullar in i ögat och det gör ont. Han har gjort det en gång tidigare men det behövdes igen.  Läkaren hade svårt att se när locket rullade sig, men så äntligen hände det och de fotograferade det och så opererades han. Han såg medtagen ut när han kom ut och det gjorde ont. Det hade tagit tid så vi blev oroliga för Tees och ringde Christel och hon lovade att ta ut henne. Vi satte oss i kafeterian och tog en kopp kaffe och slappnade av. Sedan körde vi mot Hässleholm igen och körde in till Christel och visade upp operationen. Hon lovade att hjälpa mig att tvätta ögat och sätta i salvan. Jag mår inte bra av att se såret. Förra gången tog sköterskan av förbandet och visade vad de gjort och förklarade hur jag skulle göra, men jag bleknade och mådde dåligt, så hon satte på förbandet igen. Vi åkte hem och vilade oss.

På kvällen var det kalas hos Sandra, hon fyllde 14 år och det blev jättegod mat där. Farmor o farfar och farbror var också där. Innan vi åkte hem satte Carina in salva i Timos öga och så åkte vi hem och sov. Vi var dödströtta och Timo hade ont i ögat.

På lördag förmiddag mutade vi Carina med frallebullar till kaffet och hon tvättade och skötte om Timos öga. På kvällen bjöd vi henne på smörgåstårta och så såg vi schlagerfestivalen, tyvärr gick inte vår favorit till finalen, det tycket vi var tråkigt och mycket oväntat. Sista omplåstringen av ögat för dagen. Timo sov lugnt på natten som tur var.

Det blev en lugn morgon med Vasaloppet och så körde vi till Christel och hon fick titta till ögat. Det blev kaffe och kaka. Christel kom in på kvällen när hon hämtade Erica från fotbollen och tvättade och la salva i ögat. Sedan får jag försöka själv att sköta om det, bl a drog jag ner stygntrådarna och tejpade över det så att det inte skulle irritera mera. Det gjorde susen och Timo tyckte att det kändes bättre..

Måndag den 2 mars var det så dags att tvätta ögat och sätta i salva igen och det gick bra. Vi for in till stan och hämtade medicin och så lämnade vi in vår bröllopsskål. Det gör vi varje år, när det börjar närma sig den 5 mars. När vi gifte oss hade min mamma planterat blommor i en skål och varje år gör vi så i samma skål. Det skall vara vita, gula och blå blommor, de finska och svenska färgerna och så skall det helst vara någon fresia, som doftar gott. Det är alltid lika spännande, när vi hämtar skålen, att se hur arrangemanget ser ut. Timo gick hem med Tees och så handlade jag på Kvantum. Sedan sov vi en runda, Timo har problemet, att när han får salva i ögat så blir han så sömnig och sover en runda.

Carina ringde på kvällen, när hon varit ute med sina hundar och frågade om hon skulle sköta om ögat och det ville Timo. Så Carina tvättade av ögat och vi fikade och sedan lade hon i salvan och nu skall vi nog klara av det själv och om 10 dagar skall distriktssköterskan ta stygnen.

Söndagen började inte alls bra, vid frukosten bet jag sönder en tand,  så det blir bara till att ringa tandläkaren och snällt betala.

Vi tänkte åka ner till Landskrona och gratulera Andreas, som fyller 12 år på tisdag. Först blev vi bjudna på lunch hos Carina och det tackar vi för, en god vegetarisk lasagne.

Är det någon hemma här hos Carina?



Så fick ju Tees lite rastning med kompisarna. Det var kallt men strålande solsken när vi körde iväg.

Väl framme i Landskrona blev det korvkalas och presentutdelning till Andreas.

Mathias i ny frisyr och färg.






Sedan gick vi på en promenad in mot stan

Här är kompisarna, farfar är alltid bäst tycker Andreas, farmor har ingen chans. Carina ligger också bra till.

Tom samma mössor har de, inte konstigt att farfar tog fel, när vi skulle gå ut.



Här får Tees vara med lite.




Tänk vi såg vårens första blommor,snödroppar.



Och hemma hade vi snö, men inte här, vintergäcken blommade också.



På vägen gick vi förbi gamla vattentornet, som är en fin byggnad och numera inredd med lägenheter. Men jag tror nog att lägenheterna är lite mörka, med så små fönster, men vilken utsikt.




och så kom vi fram till Seminarieparken där vi matade fåglarna. Tees vara riktigt avundsjuk, varför fick inte hon någon brödskiva?

Det var ett rikt fågelliv och alla ville ha bröd.





tom svanarna blev intresserade.



Kan jag inte få en skiva undrar Tees?









Sedan vandrade vi tillbaka hem igen och då vankades det kaffe, läsk och glasstårta.

Mathias vispade grädde till semlor som också smakade gott.

Här väntar vi på kaffe o tårta.



En god glasstårta.



Sedan fick vi tänka på hemfärd igen, det är inte så roligt att köra i mörker längre och vi hann nästan ända hem innan det blev mörkt.

Så blev det lite tv-tittande och så var det läggdags.

På måndagen vara det fortfarande kyligt och vi fick se en hackspett som åt på våra talgbollar,





så nu vågar  vi oss knappt ut, vi är rädda om huvudet. 
På förmiddagen ringde Thomas och berättade att Andreas hade öroninflamation stackaren ,så han fick penicilin. Vi var på stan och ändrade Timos telefon till Telia och en runda in på apoteket. Efter det var vi värda en fika på kondiset tyckte vi och så hem igen till Tees.

Nu har vintern kommit hit till Hässleholm också. Minus 10 grader på natten. På torsdagen var det dags för skolan igen

På eftermiddagen tittade Siv och Boris in och vi bytte grejer. Siv hade köpt strumpor till Timo på Ullared och vi hade köpt billigt tvättmedel på Överskottslagret åt Siv. Det blev en liten fika, som Tees gärna ville vara med på.

Senare när Tees var ute i trädgården, kom hennes kompisar Shiva och Vittra och det blev bus och grisöron, matte Carina var med dem.

Lördag morgon ringde Erica och undrade om morfar kunde komma och hjälpa pappa Lars med hennes rum. Morfar körde dit och hjälpte till att sätta gipsplattor i rummet. Det var en underbar dag med snö och solsken så Tees och jag tog en lång promenad, sedan tittade jag på skidåkning på tv: n. Senare cyklade jag över till Christels och tittade på hur långt de hade hunnit.
 
Byggchefen med hammaren.



Pappa Lars i sitt blivande nya kontor.



En fika under tiden, en liten mun och en stor bullskiva.




Mamma Christel damsög bort efter snickarna.



Här rusar Christel ut och ger plats åt morfar.



Byggchefen, vilar sig och kontrollerar arbetet.



Det blev kaffe och semla senare, Markus fick mest grädde.



och så småningom cykeltur hem igen, mycket motion i dag för min del. Morfar fick en bukett tulpaner med hem, eftersom det var alla hjärtans dag, men det var till mormor också, sa Erica.

.

Tisdagen den 10 februari var det åter dags med styrelsemöte för Sydsveriges Finska Krigsbarn. Detta möte hade Soini Andersson planerat, så vi höll det på Trästället i Skyrup utanför Tyringe.

Vi samlades först för att äta en lunch tillsammans i restaurangen.
 
















Efteråt samlades styrelsen med kaffe och kaka och ordförande Jean öppnade mötet.

Dagens viktigaste punkt var årsmötet som skall hållas i Eslövs Medborgarhus den 18 mars kl 13 00.

Valberedningen har haft ett jättejobb att hitta en ny ordförande till föreningen. Men de har ett förslag på personer, till den nya styrelsen med Soini som ny ordförande. Men årsmötet är ju den som beslutar. Det diskuterades också att vi bör kontakta kommunerna, för att de bl. a. skall ha finska vänorter och manifestera att det är 200 år sedan Sverige och Finland gick skilda vägar.

Under vårt sammanträde gick respektive runt på Trästället och tittade på en hel del sevärdheter. Alpo som hade hämtat mig körde mig hem också och i god tid innan snön kom. De som bodde i Trelleborg hade inte sådan tur utan snöovädret kom emot dem.

På onsdag morgon hade det kommit ganska mycket snö, så det var bara till att gå ut och skotta, ett ganska tungt arbete i vår ålder.

Tees skulle som vanligt vara med och rusade runt och rullade sig i snön.

Det kom en man med barn och Tees skällde så klart ut dem, men viftade på svansen och ville att de skulle komma in och leka. Timo förklarade att hon inte vara farlig, bara skällde och då sa han att han hade sett henne som valp så de var inte rädda för henne och flickan kastade snöbollar åt henne och det uppskattade hon mycket.

Sedan hade vi tid hos vår fotvårdare Mona och det är helt underbart att få gjort vid fötterna hos henne, hon är så duktig och har skött våra fötter i många år. Man går som på moln när man går hem därifrån. Vi fick ett sms. om att Sara fortfarande var sjuk och det inte blev någon vattengympa, ganska skönt, eftersom vi hade skottat snö och sedan tog jag en promenad hem från stan, så vi hade ju faktisk motionerat ändå. Vi var ganska "möra" när kvällen kom.

På söndagen var det dags att åka ut till Hovdala och någon kilometer till och få massage, både Timo och jag. Det var skönt. Men tyvärr inte riktigt nyttigt för mig ,eftersom jag nog var lite för förkyld och det blev värre sen. Det fanns en schäfer i huset, som var knappt året och hur gullig som helst. Jag har annars respekt för schäfrar, men denna var så lugn och fin.

På måndagen låg jag mest hela dagen och Timo tog en jättelång runda med Tees, alldeles för lång, eftersom han fick problem med vaderna. Jag hämtade våra biljetter till Sanna Nielsens föreställning och passade på att klippa mig. Det är alltid så besvärligt tycker jag, man skall beställa tid och så. I Stockholm hade jag det så bra, att jag bara åkte in och de hade "drop in", så jag fick alltid tid och billigt var det. Men jag blev i alla fall klippt och nöjd blev jag också, jag har provat ganska många frisörer här i Hässleholm, men de är ganska dyra, men min senaste är både bra och prisvärd.

Man får passa på att snöbusa medan snön ligger kvar.



Här hjälper husse till.




På tisdagen var det min tur att traska med Tees och vi mötte en bekant, nämligen Morris, så de fick leka en stund. Nu är ju Tees löptid över, men Morris var ganska nyfiken på henne ändå. De busade i snön som låg bara 1 dag.

Siv och Boris kom in med lite papper, som Siv hade kopierat, lite recept till Marja i Vanda. Men det blev bara en kort stund de var kvar, eftersom det var det dags för Tees vaccination och vi for iväg till djursjukhuset. De undersökte henne och frågade om vi hade några problem med henne. Då berättade jag att det var svårt att klippa hennes sporrar på bakbenen och då klippte veterinären dem och tog lite på de andra klorna också. De tyckte att hon var lagom i vikten och verkade frisk, så allt var ok. Hon fick sin spruta och vi kunde åka därifrån. Tees verkade lättat, men accepterar ändå att gå dit, nu tar det 2 år innan det är dags igen.

Timo skulle åka och lyssna på Norra Skånes läsarcafé, som skulle diskutera Hässleholms ungdomars problem, önskningar samt lösningar med bl.a. polis, politiker, socialarbetare och ett par ungdomar i podiet. Kvällen var väldigt intressant. Det enda som störde mig var politikern, som inte utstrålade någon större känsla för ungdomen. Jag blev även förvånad av att många föreslog att lärarna skall uppfostra barnen mera, då jag tycker att det helt ligger på föräldrarna.  Lärarna skall utbilda våra barn istället.

Jag skulle åka till vattengympan, men vi fick ett sms. att Sara var sjuk, så det blev inget. Mycket skönt tyckte jag, dels var det problem, hur vi skulle kunna köra på olika håll och jag kände mig fortfarande ganska dålig med förkylningen. Så jag stannade hemma och Timo for iväg.

På torsdagen var det dags för skolan igen. Det är lika roligt att komma dit varje gång, jag tycker att jag har så fin kontakt med elever i flera klasser samt lärarna. Dagens ledsamma var när jag skulle hjälpa en flicka i andra klass med mattetal, där hon hade gjort många fel. Men redan när jag hjälpte henne med första talet, blev hon ledsen och började gråta, då överlämnade jag det åt fröken. Jag tycker inte om ,att göra barn ledsna. Dagen var rolig på så sätt att jag var i 2 olika klasser./Timo

Siv ringde och beställde att vi skulle handla tvättmedel till henne om vi skulle till Överskottslagret, så vi körde dit och köpte tvättmedel och ett hundtäcke till Carinas ena hund, annars höll vi oss lugna där, så det blev inte så dyrt denna gång.

Timo passade på att sopa lite på trottoaren och samla upp kvistar som skräpar ner.



Kontrollanten är med.




Men när vi skulle köra dit så gick min varma jacka sönder och vi såg, att en affär fortfarande hade rea på jackor. Så jag gick in och provade och hittade en ,som jag kunde tänka mig. Den hade kostat 1300 kr men var read till 400kr, så jag tog den (men tyckte ändå att det var lite dyrt), Timo tyckte att jag behövde den, när vi är ute och går så mycket.

På fredagen åkte Timo upp till Boda till Leila och Veikko och bastade, jag stannade hemma eftersom jag var ganska trött och snuvig. Men jag åkte med till Kvantum, en bra affär och skickade iväg brevet till Marja och så tittade vi på skor, eftersom mina hade släppt i skarven mellan skon och sulan, så jag blev våt o fötterna. Jag har ofta problem att hitta några fina skor, eftersom jag dels har höga fotvalv och dels måste ha grova inlägg i skorna, så det blir oftast kraftiga promenadskor som passar. Vi hittade ett par på Team Sportia, men expediten sa ,att de inte var så bra utan visade ett annat par Adidas med gore-tex, som var dubbelt så dyra. Jag testade och kände mig väldigt osäker, men Timo sa, ta det dyrare paret, du behöver ordentliga skor, så mycket som vi promenerar, så jag gav med mig och tog de dyrare. Men jag kände mig väldigt spendersam, först jacka och sedan skor. Fy!  Sedan gick jag hem och fick en promenad.

Timo glömde att ta bort blixten så alla vattendropparna syns. Veikko har en riktig genuin finsk bastu. Det är ett speciellt bastuhus, med vedeldad varmvatten och bastu. Helt underbar.




Här bjuder Leila på smörgåsar och kaffe som smakade gott.

Vädret var grått och dimmigt när Timo skulle köra hem igen från Boda och han hade stora problem att köra hem i dimman, sikten var nästan obefintlig. Mellan Markaryd och Bjärnum höll bilkön bara 50-60 mestadels av sträckan. 
                      

Sandra ringde på lördag  förmiddag och frågade om vi inte skulle träna lite agility och vi körde upp till Vankiva och Erica följde med. Där var alla sakerna inplockade och parkeringen avstängd ,eftersom det var så blött. Men vi plockade ut lite redskap och så tränade vi lite. Tees blev överlycklig och hoppade och skuttade för fullt.













Denna vipbrädan hade Tees problem med i början, men nu går det bra.





Erica hjälpte också till.



Men det var kallt och blött och efter ett tag såg vi att Tees blev för trött, så vi plockade in efter oss och gick mot bilen. Där fick Tees ta på sig sitt nya täcke, eftersom hon var så blöt och det var kallt (+2) och hon skulle ligga i bilen ett tag.




Men jag tror inte att hon tyckte om att ha täcket på sig, för hon såg så förvånad ut och satt upp hela tiden, annars brukar hon lägga sig ner i sin bur. Vi for hem till Christel och där vankades det äppelkaka med vaniljsås och varmt kaffe. Det gjorde att man blev lite varm.



Timo stannade kvar och hjälpte Lars med att bygga upp väggen i Ericas nya rum.



Jag körde hem med Tees. Hon frös nog lika mycket som jag, för hon var orolig och jag släppte ut henne två gånger på tomten, men hon ville in genast och stissade. Jag satte mig i soffan och vips så hoppade hon upp i knäet och ville bli varm hon också. Då blev hon lugn igen och började slicka sig torr.

Timo kom efter en stund och vi skall senare åka till Christels och titta på melodifestivalen och avnjuta en god middag med familjen Olsson. Det blev kyckling, väldigt gott kryddat och ris och grönsaker.




Gott och så bänkade vi oss till melodifestivalen. Vi höll alla på olika artister, men det blev en lite underlig tävling och vi fick inte in alla våra favoriter och en del kom med ,som vi inte hade väntat alls.

Tees blev glad när vi kom hem igen och så var det dags att sova.

På söndagen var det dags att Timo skulle hjälpa Lars att handla gipsskivor och sätta upp i Ericas rum men det blev inte så, utan Timo och Lars körde ut till Lars kompis Bengt, som bor i  Grantinge   och har en massa kossor som mjölkas på ett modernt sätt, nämnligen med robotar.







Dataskärmen till roboten av märket Lely.



Själva mjölkningsroboten.



Stallet med de 2 robotarna.



Här är Bengt himself.



En kossa som mjölkas av roboten.



Roboten tvättar juvern innan mjölkning.



Bengt justerar roboten.



Den stora mjölkcisternen.



Här är familjens 2 West Higlandsterrier, som alltid följer med Bengt i hans maskiner.



Det är alltid mycket intressant att få information hur ett modernt jordbruk mjölkar sina kor, eftersom jag i min ungdom själv handmjölkade tre kossor hos farbror Henning på Westergård i Åstorp. 10 kossor accepterade mjölkmaskinen, vilket underlättade för den lillie drängen Timo.

Onsdagens vattengympa gick ok, men tyvärr hade jag väldigt ont på natten och på torsdagsmorgonen, så Timo fick nästan (ha, ha) klara sig själv till skolan. Efter att har tagit ut Tees och gett henne mat samt plockat fram mat åt Timo, gick Tees och jag och la oss i soffan igen. Timo for iväg och vi sov lite till, sedan tog jag själv frukost och gick en lite mindre runda med Tees, eftersom jag kände mig helt slut. Förkylningen var värre och orken noll.

Christel skulle vara ledig, men sjukhuset ringde efter henne, så hon ringde Timo i skolan och bad honom berätta det för Erica. Timo sa åt Erica, att om det var problem, så kunde hon ringa oss, så hämtade morfar henne. Men allt gick ok, så hon väntade bara på att Sandra kom hem. Jag låg mest hela dagen och tog det väldigt lugnt. Timo fick sköta huset:)

Vilken tur att vi inte tog stadsrundan på torsdagen, eftersom det var bankrån och försök till bankrån i 3 st banker i vår lilla stad. Den ena ligger precis vid apoteket. Det hade inte varit så roligt, att vara där precis då. Timo hörde en helikopter i luften, när han körde från skolan, men visste inte vad det var. Tyvärr  åkte tjuven inte fast, men polisen tar honom nog lite senare.

På fredagen gick vi ut med Tees på förmiddagen och då hörde vi skogsmaskiner och det visade sig vara några, som fällde träd vid järnvägen, vi tog några kort och beslöt oss för att fotografera vår hundrunda lite, så att ni ser var vi bor och rör oss.

På eftermiddagen skulle Timo upp till Vittsjö och basta hos Kalevi, så han körde iväg och tog en runda om golfbanan först och lämnade lite papper där. Figge håller på och servar maskinerna.



Tommy



Nya bilen som Timo fixade har fått lackbehandling.



Här mer maskinvård.



Sedan njöt han av bastun och Airas helt underbara kantarellsmörgåsar.Mums, mums.

Under tiden tittade Siv och Boris in hemma på Floragatan, efter det att de hade handlat och de hade semlor med sig. Jag kunde ju inte låta bli att smaka på den trots dieten. Det smakade ljuvligt.

Timo tittade in till Siv och Boris efter bastun, men de skulle till Anette och hämta lilla Ellen, för hon skulle få sova över hos dem, så det blev ingen extra fika för Timo,




men det väntade ju en semla på honom hemma.

Vi hade bestämt oss för att åka till Landskrona och hälsa på Thomas på måndagen, men först var vi tvungna att tvätta bilen, eftersom den blir så smutsig uppe på Hovdala. När det var gjort, for vi ner till Landskrona och hem till Thomas, det blev kaffe och sedan tog vi en runda på stan, en nostalgitripp och for ut till golfklubben för att äta lunch, men där var stängt. Det blev istället Don Pedro och där fick jag äntligen en plankstek. Jag har pratat både länge och väl om, hur gott det skulle vara men inte fått tag i det. Det smakade kalas och efteråt köpte vi semlor med hem till Thomas. Mathias hann komma från skolan innan vi for igen. Han växer så det knakar.

Vi var inne på Netto i Landskrona och köpte billiga album till korten som vi har framkallat, så nu har jag jobb att sortera och sätta in. Hemvägen gick via Höör, där vi var inne på Teba, en stor affär för hundsaker och det blev lite godis till Tees och halsband till Vittra och Tees, att ha på kvällarna, när det är mörkt, de blinkar så att de syns. Vi skulle ha ett så kallat täcke till Tees, att ha när hon ligger i bilen och det är kallt, men de var så dyra och Carina sa att det fanns billiga på Överskottslagret (vår favoritaffär). Sedan for vi hem, så att det inte skulle vara så mycket mörkerkörning, Timo börjar tycka  att det är lite jobbigare numera.

Tisdag och dags för kolgympa igen för Timo och under tiden gick Tees och jag en rejäl runda. När vi ätit och Timo tagit det lite lugnt var det dags för Överskottslagret, där allting är så billigt, men det blir ganska dyrt, när man handlat färdigt. Vi hittade ett fint rött täcke med reflex på till Tees, 200 kr billigare än på Teba, kanske inte samma kvalitet, men det räcker gott åt Tees. Det är inte så ofta som hon ligger i bilen. Men så fanns det ju så mycket andra saker, så som vanligt blev det en hel del pengar. Efter utsvävningarna i Landskrona så har vi bestämt oss för att hålla diet, så vi handlade en hel del mat, som skall vara nyttigt och bra, så nu skall vi försöka gå ner i vikt (igen) Därefter lämnade jag in recept på apoteket som jag skulle hämta nästa dag.

På onsdag vaknade vi i sakta mak och tog det lugnt, sen var det dags att hämta medicinen och vi beslöt oss för att gå till stan med Tees, så fick hon lite mer träning på att gå på stan. Först går vi genom lite grönområde som hon kan rasta av sig på och sen är vi framme i stan. Hon går jättefint nu och hoppar inte upp på okända på stan mer, som hon gjorde som liten. Det är bara stora svarta hundar som skrämmer henne lite. Först gick vi in på Kulturhuset och beställde biljetter till Sanna Nielsen och Röke Blåsorkester, sedan gick vi en runda på stan och tittade lite

och så in på vårt "stamställe" apoteket. Där var medicinen klar och det blev en stor kasse denna gång.

Vi gick till järnvägsstationen, där Timo brukar köpa en finsk dagstidning, så att han håller språket igång, men det är inte många personer som han känner igen av kändisarna i Finland.

Sedan var det skönt att komma hem och ta det lite lugnt innan lunch. Så får det bli bara en liten runda till med Tees eftersom vi har vattengympan ikväll, får se om det är lika tungt idag.

Denna vecka gick lite mer i lugnets tecken, men på måndagen blev Timo väldigt positivt överraskad av vår hund. När vi är ute med Tees, går vi ofta genom lite skog och ängar och hon är då lös och springer runt, men hon kommer när vi visslar och på slutet av rundan kommer man till en asfalterad väg, där det kan komma cyklar och tom bilar och där har jag tränat henne, att gå fot så att jag har koll på henne.

När nu Timo gick själv med henne, så sprang hon som vanligt, men rätt som det var märkte Timo, att hon gick fot utan att han hade sagt något, de närmade sig nämligen asfaltvägen, då blev det givetvis godis när man är så duktig. Så det lönar sig att träna.

På tisdagens kolgympa var de bara 2 fortfarande och det är ju synd, när det nu är så nyttigt. Jag var rätt så nöjd, när jag lyckades beställa förstoringar själv på datorn, man KAN lära en gammal hund att sitta, verkar det som. Vi var hemma hos Christel på fika och hann träffa Erica och Marcus, men inte Sandra förrän vi precis körde därifrån. Det bjöds på äppelkaka och vaniljsås, smaskens.

Vattengympan kändes riktigt tung den här gången och tyvärr har jag fått träningsvärk dessa 2 gångerna, hoppas att det blir bättre. Det växlande vädret gör att värken också känns mer.

På torsdagen tyckte inte Timo att det var lika roligt att flickorna är så ärliga. En rar flicka klappade honom på magen och sade att den här har nog växt lite sedan i höstas och Timo blev stum.
Senare på kvällen kom Leila och Veikko Heiskanen på besök och satt och pratade gamla minnen och Tees visade att hon börjar bli vuxen, hon låg i andra rummet och bara tittade och sov, när hon kom in till oss, så nosade hon bara lite och sedan satte hon sig stilla. Så är det skönt när hon gör, men hon blir ju så otroligt glad, när det kommer någon som hon gillar att det är svårt att få henne lugn.

Siv och Boris var bättre från sin förkylning och skulle handla i stan så de tittade in på en kopp kaffe och då måste bara Tees vara med.

Senare kom Carina och hundarna och då blev det liv i luckan.

På lördagen fyllde Kalevi Tikkanen 70 år, så Timo for till Vittsjö för att gratulera med blomster samt ett gratulationskort, som vi gjorde med datorns hjälp

och han tog med sig Tees, så att de efter det tog en tur på golfbanan. Där var det full aktivitet, med folk som inhägnar hela golfbanan mot vildsvinen. Tees var lycklig att kunna springa lös och att så många som klappade henne. Hon var riktigt trött när de kom hem igen.

På söndagen skulle Carina  ut på sin första fasanjakt med Shiva och därför var vi och hämtade ut Vittra och for till Hovdala där hundarna rasade ut och vi hittade andra marker att vara på.

Efter det körde vi hem Vittra och Tees lämnades hemma, eftersom vi skulle kolla hur långt Lars hade hunnit med att ändra (förstora) Ericas rum. Men det var så mycket som skulle sorteras och flyttas, så det blir senare i veckan. Så vi for hem till Tees och tog det lugnt.

Veckan som gick var i doktors och sjukhusets tecken. Måndag morgon åkte vi åter till Kristianstads sjukhus. Denna gång skulle Timo till käkkirurgen. De tog bort en liten utväxt uppe i gommen. Tyvärr måste han ha lite lugnande, när de skall göra något i munnen med verktyg. Allt gick bra som tur var, men dosen var nog lite för stor, eftersom han sov mest hela dagen efteråt.

På tisdagen var det Gunillas tur, hon skulle kolla trycket i ögonbottnarna, tack vare eller på grund av sin diabetes. Tidigare gjordes det i Kristianstad, men nu har Hässleholm fått en sådan maskin, så vi slapp åka till Kristianstad.

Jag åkte med Timo till sjukhuset på hans väg till Kolgympan, den startade igen. Men bara en kamrat till ställde upp, så de bad sjukgymnasten, att han skulle försöka hitta fler, som ville förbättra sin andningskapacitet, gärna damer, så klart. Det blir roligare och intressantare debatter om vi kan bli fler, tyckte de. När Timo började -06 var de 6 st patienter, men tyvärr är vi ju rätt så gamla, så sjukdomar och värk har gjort att vi minskat i antal och vi känner oss lite ensamma nu.

Under tiden Timo var på sin gympa, fikade jag på sjukhuset och Timo kom så småningom och tog en fika. Tyvärr reagerar jag så på dropparna, som vidgar pupillerna, att jag mår dåligt och ser dåligt. Sköterskan sa att jag nästa gång skulle be om de svagare dropparna, så blev kanske besvären inte så stora. Nu var det min tur att sova och vila under dagen.

På onsdagen var det dags att gå till tandhygienisten och tyvärr hade jag problem med ögonen och fick blunda hela tiden, eftersom de har så starka lampor där. Det var inga problem mer än att det kostar en massa pengar, men som hon sa, nu slipper du oss på ett år och det är skönt./Gunilla

Torsdag och dags för skolan igen, jag fick leka fotograf igen, då eleverna hade "fritt valt arbete" och de fanns i flera olika salar. Oftast får jag några roligheter med mig hem på vägen genom livet.
Ett par flickor beställde, att det var deras tur att ha mig som kamrat vid deras bord, när vi skulle äta den goda skolmaten. Jag sa att jag hade blivit tingad av några andra, men glömt vilka de var, då sa de att vi stannar till sist, så har alla tagit sina platser och du kan sitta hos oss. Fiffigt val!! Sedan säger dessa flickor med sina 10 år, att Timo, du ser ganska ung ut för din ålder, samt att jag hade samma frisyr som Danny (han från idol). Tänk vad livet är lätt att leva med så glada och ÄRLIGA flickor!!

På eftermiddagen ville distriktssköterskan kolla mig och allt lät  OK. Vi avslutade dagen med 1 timmes vattengympa i lagom varm bassäng, alltså 35 grader.  Första gången sedan våren, så vi trodde att det skulle bli väldigt tungt men det gick bra, Timo sa visserligen att han var trött redan 18 45, vi startade 18 30. Men Gunilla hade träningsvärk dagen efter.

Fredagen var kall men solig, så vi körde till Hovdala och släppte Tees lös, det är så skönt att hon kan få springa lös på stora ytor, helst nu när hon löper, så vi får passa henne på våra rundor i kvarteret.

På kvällen kom Carina och hjälpte oss att sortera och beställa bilder på datorn, som vi vill ha som "gamla pappersbilder" som man kan ha i album och titta på utan dator. Det blev fastlagsbullar till kaffet, det tyckte vi att vi var värda.

Det hade kommit besked från Kristianstads sjukhus, att märkena som Timo hade tagit bort i ansiktet var ofarliga och det kändes skönt.

På lördagen tog vi ut Shiva, eftersom Carina var på kurs med Vittra, på söndagen var Carina och jag åter på Hovdala med hundarna, så de fick springa och busa. Timo lovade att dammsuga huset under tiden, gulligt eller hur!

Idag måndagen den 19 januari blev en stor dag för Timo, han fick besked per post att han blivit finsk medborgare den 3 april förra året så nu har han både svenskt och finskt medborgarskap!

Fredagen den 9 januari var Gunilla lite krasslig och ville vila och ta det lite lugnt, så jag tog Tees med mig och åkte upp till Vittsjö. Först hälsade vi på ute på Wittsjö Golfklubb och pratade med Figge, den ende anställde på plats. De övriga hade semesterledighet ännu, som det så ofta är i golf-branchen, vintertid.  Figge berättade att även Wittsjö GK hade börjat med att sätta upp vildsvinsskydd längs med banans södra gräns mot skogen. Och visst förstår man klubben, då jag såg alla skadorna som svinen hade gjort på ettan och drivingrangen. Tees och jag hade en mysig promenad över banan, då jag ville se greenernas kondition. De var i mycket fint skick för att vara den 9 januari. Snön hade åter smält så banan var grön igen.

Efter banbesöket ville jag gratulera min gamle vän Ingmar Nilsson på Duvgatan i Vittsjö, då jag kom ihåg att han fyllde år denna dag. Han var min granne i ca 13 år, när vi bodde i Vittsjö. Jag har en stor tacksamhetsskuld till honom, för han var en ovärderlig hjälp för mig, när vi byggde huset på Duvgatan 1972. (Han var inte lite förundrad över att vi vågade oss på att bygga själva utan några kunskaper i husbygge). Han var och är en skicklig snickare och byggmästare och själv kan jag inte mycket mer än att sköta gräsmattorna. Därför var jag mycket glad över att få en skicklig yrkesman som granne.

På kalaset träffade jag även gamla grannarna Önnevik, de kom och grattade Ingmar just när de skulle köra till sin Thomas för att sedan åka till Kanarieöarna. Inga bjöd på en underbar smörgåstårta och en uppsjö kakor därtill. Då jag hade Tees i bilen fick besöket avslutas tidigt, men jag hade tur att även få träffa dottern Anna från Kävlinge, som kom med son och dotter. Jag måste ha blivit till åren, för jag minns det som igår, när hon kom till världen. Ingas syster Dorit var även hon och festade av sin svåger. Tyvärr hade jag glömt att ta med kameran.

Lördagen gick i lugn takt, så när Carina ringde och frågade, om vi skulle följa med till Hovdala med Tees, så gjorde vi det. Vi körde till samma ställe som sist, det var så vackert där. Hundarna rusade ur bilen och sprang som vildar. Vi gick i makligare takt och njöt av naturen. När vi tittade oss runt så fascinerades vi av olika mossor, på träd och stenar.

Det blev årets första bad för hundarna, de hoppade i bäcken och var genomvåta när de kom upp. Vi gick längre än sist och på vägen mötte vi en man med en whipethund, så vi samlade in våra hundar. Han frågade om alla var tikar, för då gick det bra, men Shiva löpte så det var ingen bra ide, att ha dem ihop, eftersom hans var en hanhund. Det var fantastiskt att se våra hundar, hur de omedelbart stannade, när de såg den andra hunden och fann sig i att bli inkallade. Ingen av dem försökte springa fram till den andra hunden.  Vi fortsatte en bit till så att de andra skulle hinna undan och vi kunde ha våra lösa igen. Sedan vände vi tillbaka och Shiva och Vittra tog ett dopp till men Tees följde dem bara ner till kanten.

Hon har mer underpäls och tar längre tid att torka och hon springer som en galning, för att det skall torka, så det var tacksamt att hon inte tog ett andra dopp. De var våta nog ändå. Vi började känna oss hungriga, så vi gick mot bilen, och där kände Tees igen sig, det var ju där de roliga dummiesarna fanns. Hon tittade glatt när Carina plockade fram 8 st och kastade ut. Hon skrek av iver efter att få hämta dem. Vi släppte henne och hon for iväg i ett huj och hittade dummiesarna men kom inte in med dem utan la dem i en hög. Dem skulle hon ha själv och ingen annan.

Vi fick hämta in henne och så fick Vittra och Shiva försöka istället. Då gick det mycket bättre de hittade dem och kom in med dem. Så här skall det se ut.

Så stoppade Carina in dem i bilen och vi släppte hundarna för att springa av sig och det var roligt att se Tees. Hon sprang flera rundor innan för stengärdet, här fanns ju dummiesarna, hon hade ju lagt dem där, men var var de nu? Till sist fick vi in hundarna i bilen igen och for och hämtade en god familjepizza, så vi skulle få mat snabbt i oss och gott var det. Vi pysslade lite med kort i datorn och Tees försökte få Shiva och Vittra att ställa upp på lite mer bus, men de ville ta det lugnt och sedan körde Carina hem igen och vår hund gick och la sig för att vila ut efter dagens skogsrunda.

Så var det då dags för årets Papa Buekonsert med gladjazz och det hade varit smällkallt på natten (ca -15 grader) som John Pohlman sa, när han var konferencier, att här i Hässleholm händer det alltid något när vi är här. Bl a så var det då stormen Gudrun grasserade (vårt tegeltak lyfte, men la sig till rätta igen) Sedan var det den gången när det blev blixthalka på kvällen-natten. Denna gång var det smällkallt här.

Vi lämnade Tees till Carina i god tid och det var skönt att kunna duscha och klä oss i lugn och ro, annars vill Tees gärna vara i vägen.

Föreställningen började med att lilla söta Idun, ca 3-4 år gammal stod vid micken och sjöng alldeles solo, 3 stycken julsånger, bl a en sockerbagare. Hon verkade helt oberörd av att salongen var fullpackad och jublet var stort.

Sedan kom Gunhild Carlings orkester och det var en upplevelse att se och höra. Det var tretton st musikanter varav 6 st från familjen Carling. Max Carling spelade bl a tenorsax, fiol och klarinett, så helt olika instrument. Sedan utmärkte sig Ulf Carling med trummor och stand up, med spex och dans. Själv sjöng Gunhild och spelade trombon och trumpet.

Sedan blev det jubel i salongen när Hässleholms egen Peps Persson kom in och spelade munspel och sjöng "falsk matematik", och trots otroliga applåder kom inte Peps in igen, han orkade inte. Tyvärr var det bara lite batteri kvar i kameran, så bilderna blev inte så bra.

Sedan var det dags för Papa Bues Viking Jazzband. Arne Papa Bue kom in ledsagad av sin fru och visades tillrätta till sin stol, som han sade, hon bestämmer var stolen ska stå. Han spelade trombon och sjöng 2 sånger, men det märks att åldern tar ut sin rätt. I övrigt spelade Erik Krolle Andersen klarinett och Ole Olsen bas, Per Jakobsen piano och sång, på trummor skulle Roger Berg spela men han hade "försovit" sig, men kom mitt under föreställningen och under tiden hoppade Ulf Carling in. På trumpet var det Jazzi´n Jack Andersson som spelade.

I pauserna spelade en del av Carlings orkester och de var otroligt duktiga.

Gunhild och Ulf Carling

Sista avdelningen av föreställningen blev en happening när Bues och Carlings spelade ihop, särskilt mäktigt var det när trummisarna skiftades om att spela och spexa och så kom då Peps in igen och spelade och han såg ut att njuta av att spela tillsammans med de övriga.

Det var verkligen värt sina pengar att få sitta och lyssna till en sån underbar gladjazz. Sedan var det bara till att hämta Tees och då berättade Carina att Tees hade varit så duktig med hennes katt Milton. Först satt hon som paralyserad, när hon såg en KATT inne i rummet, men till sist låg de och sov bredvid varandra. Tänk om hon kunde göra likadant hemma när katterna springer på tomten eller utanför.

Det kändes ruggigt kallt när vi körde hemåt. Vi vill gärna gå i ide tills det blir vår igen. Bara Tees älskar snön, hon rullar sig i den och trivs. Just nu är hon åter i fällningstiden så vi borstar och borstar.
 

Han var väldigt hatisk mot sin tid i Finland. Detta berörde givetvis Timo mycket. Sedan tittade vi på ett program om journalisten Bang., käringen mot strömmen. Vi har alltid gillat henne, men programmet var mycket om hennes tid som krigsreporter och det berörde också Timo illa. Sedan var vi så "dumma" att vi tittade på "självmordsturisten " ett program, om mycket sjuka personer, som ville bestämma själva när de skulle gå bort och den var otroligt gripande och hemsk. Som Timo sa när vi skulle lägga oss att det var ingen lämplig film, när man skall sova. Givetvis drömde Timo om det här och när jag råkade stöta till honom, så satte han sig käpprakt upp i sängen och hade fått till det i drömmen, som om jag ville knuffa ner honom för ett stup. Det har jag givetvis lovat honom att inte göra. Så man skall nog tänka sig lite för vad man tittar på tv för program.

Som sagt så har vi fått vinter här nere och tom snö. På onsdagen när vi tittade ut hade vi ett par centimeter snö så det gällde att skotta. Jag hade sett grannens Max vara ute och skotta på sin sida och fick för mig att han varit på vår sida också. När Timo började skotta på vår gård, för att komma ut med bilen, kom Max och bekände att han hade skottat vår trottoar utan lov. Timo sa till honom att det fick han göra så mycket han ville, utan att fråga om lov. Eftersom vi har en hörntomt så hade vi ena gatan kvar att skotta. Vi hjälptes åt och Tees sprang inne på tomten och hade roligt. Det tar på krafterna med skottning i vår ålder, så det är tur att det inte snöar så ofta här i Hässleholm. Nu får man väl anse att julen är över och plocka undan julsakerna och tomtarna kan behöva komma in i värmen.

Idag torsdag, var det roligt att börja skolan igen. Det roliga var, att det var många barn, som tyckte detsamma. Klassen hade fått en ny flicka igen, hon kom från Grönängsskolan tror jag. Skolan började lite mjukt första dagen, då barnen blev informerade om vårterminen, då de skall vara med i de nationella proven mellan mitten av mars och mitten av maj. En del tyckte att det var hemskt, en del att det var spännande. Proven skall ju hjälpa lärarna, att se vilken kunskapsnivå barnen har.

Sedan var det dags att barnen skulle byta platser i klassrummet igen, för en del är det en stor sak, eftersom alla vill sitta bredvid sin bästa kompis. Sen hade lärarna en trevlig årsrevy med förra årets alla månaderna. Där deltog Solen, Havet , 2: an och 3: an.

Erica visade databilder från sin resa i New York och öarna i Karibien. Det är ett fantastiskt fint sätt att kunna visa det på whiteborden.

Jag tycker att det fortfarande är rart, vad många av barnen som ville krama mig, innan jag lämnade skolan igen.

Carina var på utbildning, så vi for hem till henne och tog ut hundarna och där är två  hundar till som gillar snön, särskilt Vittra.



Efter att de hade rastats for vi hem till vår egen Tees och hon blev lycklig att husse var hemma igen.